.

.... Kärt barn har många namn och man kan igentligen inte sätta ord på en känsla man förälskat sig i.


I flera månaders tid har jag och min familj samt vänner planerat årets blåsning för min storasyster som fyller 25 i mars.
Planen vart som så att systeryster skulle få åka hundspann en hel dag uppe på sälen fjället, då det alltid har varit hennes stora dröm.
Det har varit otroligt svårt att ljuga o tissla o tassla i så många veckor/månader att ja höll på o förgås!
Men vilken resa vi fick!
Ska berätta lite mer ingående men vill bara sända ett stort TACK till alla delaktiga som gjorde det hela möjligt! ♥

Mamma Pappa Ansofie Gustav Mormor Morfar Frida Veronica Peakpoints Hundspann & Janne Doggsen med Familj och Personal


Berättelsen om resan

Planeringen från helvetet.....
Som sagt så har månader och månader lagts ner på denna resa.
Färdrutter packningslistor hemliga brev djurvakter slädförare husletande fixa ledigt från jobb...puuh...det har varit ett helt företag, men vad gör man inte för någon man älskar?
Veckorna innan vi skulle åka skickade vi ut brev till Malin där i varje brev det kom allt fler anvisningar till vad som skulle ske men inget avslöjades om destination eller vilka som skulle med. Reslutat - En heltokig syster.
Kvällen innan vi skulle åka fick Malin sova på hotell, hon fick ett jätte fint rum där Frida och Ansofie väntade bakom gardinerna för att överraska. Det dracks champagne och åts god mat och nästa morgon kl 8.00 hämtade mina föräldrar henne utanför hotellet (där hon stod iförd en peruk som anvisningar sagt) för att sedan plocka upp mig.
Där efter bar det av mot sälen och Malin förstod ingenting!



Ni kanske undrar vart Vajlo tog vägen?
Det var meningen att han mad skulle få följa med upp till fjällen men då min systers Husky tik började löpa 2 dagar innan avgång fick vi tänka om helt och Vajlo fick åka till sitt älskade dagis och vara på pensionatet i 4 dagar. (Jag saknade ihäl mig hela "veckan" men fick höra när vi hämtade honom på hemvägen att han inte saknat sin matte alls o att han haft super roligt!)
Tusen tusen tack Janne Doggsen med Familj och Personal för att ni tog Vajlo på så kort varsel!

Uppe i Sälen hade vi hyrt en jätte fin stuga i "Gubbmyren" intill Lindvallen.
Vi hade en härlig bastu öppen spis och en jätte stor o fin altan (som dock vart helt igen snöad..) 6bäddar och ett stort o fint kök/vardagsrum.
Dagarna fylldes med skidåkning bastubad sällskaps spel och det absolut häftigaste av allt en hundspanns tur.


Hundspanns turen 

Ska börja med att säga att jag har varit redan varit med om ganska många otroligt häftiga upplevelser i mitt liv men dom som toppar listan var besöket hos vargarna på kolmården i april förra året och den här hundspanns turen.
Ni som har varit med om detta vet vad jag menar med min rubrik och för er som aldrig varit med om detta säger jag bara: GÖR DET, men det är INGET för dom veka...
Det tog mig 4 dagar att smälta hela upplevelsen och tror att det kommer vara väldigt svårt att toppa denna tur..I måndags kl 10.00 hade vi bokat turen hos Peakpoints som vi sent kommer glömma.

Malin som inte visste vad vi skulle göra stod helt målös när vi anlände och hon får syn på de 2 spannen med sammanlagt 16hundar som står o studdsar o ylar för att de är så taggade!
Då även ja o Ansofie var lika tagna av det hela fattade vi helt fel, planen var att malin skulle få köra ett spann och att jag o anso bara skulle följa med....Men så blev det ju inte....Vi trodde även att det skulle vara 3 spann så att var och en av oss åkte med en förare...Så var heller inte fallet....Malin följer med våran instruktör till det främmre spannet och jag o anso blir ledda till det bakre vi får bara 2 frågor "vem ska köra" och "har ni kört förut" Varken jag eller anso har någonsin kört spann förut och anso ville inte börja så jag sa att jag kunde börja.
Allt hände på mikro sekunder, jag ställde mig på en släde bakom 8 supertaggade hundar och killen som släppte oss pekade mot mina fötter o sa där är bromsen, sen bar det av!
Peter (instruktören) och malin (som de var meningen skulle ha fått köra) åkte först och vi efter den första kilometern försökte jag hålla mig kvar det bästa jag kunde och försökte göra mitt bästa för att inte kräkas...Under tiden hängde jag på bromsen som gjorde en minnimal skillnad.
Jag fick vad man kan kalla det "crash course in sledding"
Ett par små stopp med instruktioner senare kände jag mig lite tryggare bakom släden.


Vi var ute hela dagen ca 8 timmar och tog ett lunch stopp mitt uppe på fjället i en liten stuga där vi gick o högg egen ved och gjorde upp eld och värmde kött soppa och varm lingon dricka - tror aldrig att det har smakat så gott som då! Där fick vi lära känna våran guide lite bättre och med 3hundtokiga tjejjer var det stora ämmnet naturligtvis hund. Jag blev även mycket glatt överraskad då jag fick mycket beröm av våran guide! 
Under resans gång fick jag köra all tänkbar terräng! Kurvor snäva svängar branta backar såväl upp som ner raka spåret med 2m tjock lössnö genom skogen upp på fjället mm!
Jag har helt nyvunnen respekt för allt vad hundspann heter det är sådan otrolig kraft och dom jyckarna var HELT OTROLIGA vilken ork vilken styrka och uthållighet!
Dom drog oss upp för 45gradiga backar och sprang för allt vad dom kunde och det med glädje det syntes verkligen att dom älskade det dom gjorde. 
 


Frostbiten eller polaricerad vad det är kan jag inte säga, mer än att ja har blivit helt fast i denna känsla denna upplevelse.