.

Som ni kanske märker är denna blogg inte längre aktiv, vi har flyttat!

Här finns vi nu gå in o följ oss; Jag Vajlo & tillskottet Dunder i bilder o text. Mycket hund Mycket kelpie Många sara tankar. Vi ses! :)

http://kelpieliv.wordpress.com/

Årets kelpiefest gick av stapeln idag! En hel dag i himmelriket, 80st kelpies gick i ringen idag flera som tävlade lydnad och en hel hög som bara var och tittad på, så säkert närmre 100st kelpie's på en o samma plats! :D
Vi skippade lydnaden denna gången och höll oss till mingel och utställningen. Vi åkte ihop med bästa Anna & Max hemifrån kl8 imorse fullpackade med väskor, tält och stolar - vi hade bästa campet den här gången! 
Träffade massa kända ansikten och härliga kelpievänner under dagen och vädret hade vi även i år med oss! Mesta dels sol några brisar och lite måln då och då. 
Med start nummer 34 gick vi in bland stor konkurens, måna fina hana deltog och hela 25st hanar tävlade om att vara bäst samt BIR/BIM.
Vajlo som växt till sig rejält både i huvud och kropp höll sig lugn samlad och alltid lika go o social som alltid.
Vi fick verkligen till det idag och jag hittade rätt känsla med en gång jag har växt i mitt visande och Vajlo har vant sig ordentligt i utställningens alla konster. Han stod stilla och kanon snyggt, och vi fick lämna ringen och vänta på att de andra skulle bli klara och blev ombedda att sedan entra ringen igen för att ta ut bästa hane i öppenklass.

Vi slutade allt som allt som 5;e bästa hane i öppen klass, Excellent & med kritiken;

"Öppen hane med ganska bra linjer, Maskulint uttryck ganska goda huvudlinjer.
Korrekt bett saknar insicive i underkäke (intyg finns) Tilltalande topline, ganska välkroppad.
Ganska bra ben och tassar, rör sig med bra flyt & balans, lite lös i fronten.
Bra pälskvalité & färg. Öppen och trevlig, Välvisad"

Jag hade önskat att jag fick veta lite mer vad alla de där "ganska" innebar lite mer utförligt.

Ska hålla mig kort och låta internet tala för den som orkar se, Delar av rasspecialen blev nämligen Livestreamad tack vare Sofia Olsson och Fredrik Gidensköld (en lyx som vi nu fått ta del av på flera kelpie events!)
Jag och Vajlo har våran stund i rampljuset 20.45 tyvärr får man inte se travet och bara baken efter vi ställt upp, men det är ju trotts allt en jäkligt snygg bak ;)
http://bambuser.com/v/3801170

Bästa tik bedömning
Sara Kärrlander längst fram med Qiwrons Acca (?)
Uppfödare och ägare av kenneln Qiwrons.

Idag bestämde jag mig för att prova ett tips som jag fick om vittringen. Under hela dagen sedan jag kommit hem har jag vandrat omkring med en vittringspinne i bh;n eller i armhålan (ofräscht, ja vet!) för att ge så mycket av min lukt som är möjligt. Detta för att vittringen skulle bli superenkel.

 

Här är tipset jag fick;
"La ut en massa utan vittring i en hög. Den med vittring på fick hon se när jag la ut en bit ifrån högen. Tillbaka till henne och skickade henne och naturligtvis tog hon rätt, hon visste vilken det var. La ut igen på ny plats men lite närmare högen. Sedan närmare och närmare och började sedan sprida ut högen, lät henne inte se etc. För min hund var det svårt att förstå att det var just en enda pinne med vittring jag ville ha, inte enbart en (eller flera) träpinnar. Har funkat kalas! Har för mig att jag läste om det sättet i boken "Med sikte på 10:an" - väl värd att läsa!! Lycka till!!"

Såhär gjorde vi;
Eftersom vi har dåligt väder blev denna övningen inne i köket. Jag började som tipsaren skrev nästan helt o hållet fast la till lite egna saker.
Jag la 5 orörda pinnar i en hög satte Vajlo brevid mig tog fram vittringspinnen höll den framför honom och började "sniffa" på den. Så fort Vajlo följde mitt exempel o sniffade klickade jag och belönade, och gjorde om ytterliggare en gång.
Sedan gick jag o la pinnen en bit ifrån de andra och sa varsegod. Vajlo gick först fram till högen med sedan såg jag att han kopplade på nosen och gick till den jag la ut sist och luktade, där precis när han luktade klick + godis.
Jag gick o hämtade honom o pinnen gjorde samma sak o då grep han pinnen direkt, klick + godis. Gjorde om det ett par gånger medans jag för varje gång flyttade pinnen närmare.
Sedan spred jag ut de andra pinnarna för att de skulle locka mer men visade vart jag la pinnen denna gång imellan 3pinnar. Skickade, såg att han använde näsan och klickade när han hade nosen rätt, klick + godis. Gjorde om det och då väntade jag tills han grep och kom tillbaka, klick + massa godis. Även detta upprepade jag ca 2 gånger till (flyttade pinnen men han fick se) klickade o belönade vid rätt.
Sedan gick jag ut med honom ur rummet gick tillbaka för att flytta om pinnar och lägga vittringen imellan de andra tog in Vajlo och skickade. Här ställde han sig och man såg verkligen att han tänkte, han gick mellan pinnarna och nosade gick tillbaka till den rätta och plockade upp den! Klickade tokbelönade och satte honom i position. Upprepade och samma resultat, nosade tog rätt kom tillbaka till position med vittringspinnen fast i munnen, även här tok belöning och ett sista skick med samma utgång! 3 gånger under dessa 7 min tog han fel pinne för att han "bara gjorde" utan att slå på näsan. De gångerna väntade jag ut, eftersom belöningen uteblev började han straxt att ta en annan för att till sist tänka till koppla på nosen och göra rätt. 

Är så stolt så jag spricker! Det är sjukt vad kelpies är smarta :D
Nu blir det till att befästa ordentligt sakta men säkert utmana mer och använda pinnar med mindre o mindre lukt, men jag ser ljust på iaf detta momentet i framtiden! 

 

Jag är så trött och så less att aldrig ha ett öre till övers att alltid behöva vända på varenda krona!
Just nu är jag mest ledsen att jag inte kan tävla i hela Aug där det finns inte mindre än 4st tävlingar som jag vill göra, kanske inte ens i början av sept...Jag vill komma igång nu hinna köra sista racet innan året är slut och vintern kommer jag vill komma vidare! :(

Hatar att det alltid ska vara pengar som får mig att sitta fast. Att aldrig kunna planera en resa, om så bara för en helg. Inte kunna planera att kunna skaffa en till familjemedlem.

Just nu ligger många dyra saker på önskelistan. Många kurser många hundevents..Och jag blir så ledsen att jag inte kommer kunna bocka av något på den önskelistan.
Ja idag är jag nog bara ledsen..

 

 

Idag packade jag väskan och tog bussen upp till bruxa.
Det var flera månader sedan vi var där och nästan lika länge sen vi la tid till ordentlig lydnadsträning. Det har helt legat på hyllan hela semestern, så med tanke på det är jag nöjd över att så pass mycket sitter så bra som det gör! Min plan var att köra igenom lydnadsprogrammet från början till slut utan belöning eller uppehåll.
Tanken var att se hur vi låg till och sedan "nöta" de moment som behövde träning. Allt gick riktigt bra men han höll inte riktigt ihop till slutet och blev fort trött vilket är förståligt eftersom vi inte gjort någon huvudträning alls på flera veckor. Så rutan och fjärren tog stryk och det fick vi nöta på. Vi gick av planen, och Vajlo fick en stund vila. Jag satt där och rullade tummarna i ca 30min (vi vart HELT ensamma på klubben) och kom på mig själv att i huvudet visualisera ett träningspass om jag hade haft "hund nr2". :P Kan man bli mer redo än så?! Näe nu är det snart dags att ta tag i den där tillökningen av flocken ;)
Efter vilostunden gick vi på rutan och fjärren. Rutan var precis som jag trodde, han blev för trött och tänkte inte efter andra skicket gjorde han rätt gick in i mitten på djupet och vände sig så fort jag sa "stanna" men la sig, 3 skicket var samma och där fick jag ett stående och 4 skicket för att befästa det var som en dröm. Han vet och kan men man märker som sagt att vi haft semester ett bra tag. Fjärren var lika som rutan han var för seg i skallen där fick vi kämpa lite mer och var det en perfekt fjärr satte han sig innan kommando och gjorde vi om det låg han bara o dumglodde på mig när jag sa "sitt". Jag fick gå tillbaka så det bara var en meter imellan oss han fick göra rätt få en liten belöning sen gjorde vi om det "på riktigt" och när jag återgick fick han slutebelöningen när han låg kvar på backen. Där avslutade vi hela träningen tog en mysstund i gräset och åkte sedan hem. Momentet som överraskade var hopp över hinder med sättande. Det var klockrent med en gång och det har vi nästan inte alls tränat öht då jag varit dålig på att åka till bruksan och vi haft problem med att han sätter sig snett och för nära hindret. Så over all hade vi en bra känsla och var "ringrostiga" inget som lite rutin kan råda bot på.

Hade även tänkt att lite försiktigt börja lära in nya moment ifrån lydnadsklass 3. Så nu skulle vilja ha massa tips på hur ni har lärt in vittringen? Vi har inte börjat alls så skulle vara kul att få läsa lite olika metoder och tips. :)

 

I 2 dagar har vi båda spenderat mycket tid i sängen och i soffan ihop och bara myst och sovit mycket Vajlo och jag. Jag vaknade i morse av en blöt nos mot kinden och därefter ett sms av Anna som undrade om vi skulle åka o bada efter hon slutade jobbet. 
Så runt kl 1 packade vi ihop oss och åkte iväg där vi till vår glädje insåg att vi var helt ensamma! 
Kelpie grabbarna var lyckliga att få bada och lilla pepsi var i och badade han med, alla 3 i sina rosa snygga flytvästar, dom var så söta! Vajlo var som vanligt mer i vattnet än på land och var helt slut när vi kom hem efter allt simmande (han simmar i stort sett konstant hela tiden..)

 

Vi la oss ute på balkongen och somnade båda 2 ett par timmar, vi gick upp för o käka middag och sedan bar det av för en långpromenad med Helena.
Innan vi gav oss iväg gick jag in i badrummet o satte mig för att sätta på ett par strumpor, jag ser att Vajlo styr med något i hallen och när jag tittar upp kommer han mot mig och börjar dutta med näsan mot min arm. Jag frågar vad det är och håller fram handen och då spottar han ut 1cent som jag måste tappat på golvet när jag packade upp väskorna tidigare idag! Han är helt otrolig den där hunden, han har gjort så tidigare när vi stått i trappuppgången och jag plockat fram nycklarna och då spottat ut en Hårnål (!) i min hand som jag måste tappat när jag tagit ur nycklarna ur fickan <3 Han är så himla duktig och så söt när han gör såna där småsaker som att plocka upp kopplet från golvet och ge det till mig när vi ska gå ut på promenad och jag håller på att ta på mig mina skor. Min fina prins, han är verkligen en på miljonen och hans lycka att plocka upp saker som jag tappat och försiktigt lägga det i min hand är bara så himla gulligt <3

 

Har era hundar några såna där speciella tricks/färdigheter som bara gör att ni smälter? 

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev några rader här inne, har haft fullt upp med att göra saker och att inte göra någonting alls! Mycket roligt har gjorts, 3½v sedan var det premiär för Bråvalla festivalen här i Norrköping, som jag var på i 2 dagar och då var Vajlo hos Tonna & Rosmarie. Han hade det jätte bra hos dom och hade skött sig bra. De hade både varit is kogen på långa promenader och åkt iväg för o bada! För 2½ vecka sedan gick jag på semester.
Den första veckan spenderades mestadels på landet och i slutet av den var vi på ett underbart bröllop för mina fina vänner Annsofie & Gustaf.
I måndags packade jag en stor resväska och pussade av min älskade lilla kelpie vi låg flera timmar ute på gräsmattan och bara gosade, i tisdags åkte jag nämligen till Malta!
En vecka av sol och bad gjorde gott för både kropp o själ, men det har varit varmt! Mellan 35-38 grader har det varit i stort sett varje dag man har verkligen badat i svett! Vajlo har varit med min syster och de har varit mycket ute på landet. Fick precis en uppdatering om hur det har gått, fick svart på vitt som jag alltid vetat att jag har en väldigt bestämd herre som vet vad han vill. Han har haft knäck i öronen och inte lyssnat alls! Jätte kul att lämna bort honom när han testar så fort han får chansen :P De sista dagarna sa de att det varit tydligt att han saknat sin matte och igår på dagen hade han suttit på landet stirrat ner mot vägen och börjat gnälla. Lilla hjärtat! Han som aldrig säger något o absolut inte gnäller! <3
Igår kl 00.00 steg jag ut från flygplatsen i skavsta och möttes av pappa och en mycket glad trött och förvirrad kelpieplutt. Det enda jag kunde tänka när jag såg honom var "jisses var han verkligen sådär stor när jag lämnade honom?" han är alltid en plutt i mina ögon! Han blev tok glad när han såg mig och efter några pussar tittade han förvirrat på mig som "vart har du varit, varför lämnade du kvar mig?" Vi packade oss in i bilen och åkte hemmåt. Väl hemma delade vi på McDonalds och gick o la oss, det har inte varit mycket vift på svansen och jag misstänker att jag kommer ha en mycket trött och halvsur kille de kommande dagarna. Och imorse på promenaden fick jag minsann se hur bråkungen har varit i veckan medans jag varit borta. ;)
Resten av semestern ska vi bara mysa och ta det lugnt förhoppningsvis lite träning och en tur ut på sjön.
Trots en underbar utlandsresa är det så himla skönt att vara hemma igen!

Här kommer lite blandade bilder från vad vi haft för oss de senaste veckorna.

Bråvalla

Jag är en sån där hund ägare som tar med sin hund överallt. På resor hem till kompisar, på stan, till en fika, till en fest, till jobbet, på bussen, på spårvagnen, ja överallt där jag kan.
Vajlo är väldigt "berest" och har alltid varit toppen i nya miljöer och situationer, trygg nyfiken och modig redan från valp och visst har alla dessa egenskaper underlättat för mig. Jag blir alltid lika stolt över honom när vi tar oss ann jobbiga miljöer och resor. Vi har redan hunnit med en del bla en resa til Gotland för 2 år sedan resan till skåne förra månaden och såklart Älvsjömässan när Vajlo o Jag satt i rasmontern ihop med Vajlo's syster Visa & Marie.

Senast förra veckan fick Vajlo följa med ner till stan där det var matmarknad mitt i city, vilket innebär smockat med folk överallt fresterlser i huvudhöjd som bakverk korvar ost mm. och så var det väldigt varmt också.
Jag satte på Vajlo sitt kylhalsband laddade väskan med vatten och fickan med godis och gick ner till stan (5min från lägenheten), vi tog ett kort pitstop vid konstmuseet så Vajlo fick bada i fontänen innan vi skulle ge oss i kast med shoppingen. Som utbildad kock var jag i himmelriket, 5min från mitt hem hamnade jag i ett myller med dofter  delikatesser och mat från världens alla hörn! Vad sägs som en krokodilburgare från den Australiensiska Barbeque grillen?? ;)
Vajlo tog allt med ro och gick snällt vid mattes sida trotts alla 100tals människor packade på en trång gata mellan alla matstånd. Han satte sig fint vid min sida när vi stannade för att titta och viftade charmigt på svansen när folk tittade på honom <3 
När vi gick där bland stånden sitter det ett gäng vid ett bord och käkar mat alla börjar peka o titta och jag stannar till, bland de som satt där satt det en kille från Australien som blev helt till sig och kom fram och var så glad att se en kelpie. Jag fick hur mycket beröm som helst över Vajlo att han var så himla fin trevlig och att han hanterade hela miljön med ro. Jag sträckte lite extra på mig och vi gick vidare :)
Innan hemgång hade jag händerna fulla med kassar från marknaden. 

 

Jag ser bara positiva saker när man har med sig sin hund överallt - MED ansvar. 
Att man känner sin hund och kan läsa av alla situationer och hundens signaler är A & O. En orolig hund utan vägledning kan snabbt gå upp i stress må dåligt och känna obehag. 
När jag tar med Vajlo vill jag att han ska ha lika roligt som jag själv och uppskatta miljön vi är i. 
Visst det är svårt att förklara för honom under en packad tågresa att det är mysig (för jag själv tycker inte det) men belöningen är ju när man kommer fram! Eftersom Vajlo har en positiv insyn på livet rent generellt räcker det många gånger för honom att matte strålar av stolthet och öser berömm över honom. 

Brukar ni ta med era hundar överallt och hur ser ni på detta? :)

Himlen har blivit en stärna rikare och kelpie världen en stjärna mindre. Vajlo's gammelfarmor SE LCH SE BCH SE UCH KORAD Sph III Sökh III Quilpie's Kastanj IV "Kasta" har gått bort 15 år Ung. För de gångerna vi har träffat henne under de senaste åren har man inte kunnat tro att denna pigga "tant" varit så gammal.
Tänker på matte och skänker henne alla mina tankar och sorg.

Sov gott Kasta och spring med din dotter Yatzi på de stora fälten i hundhimlen <3

Ja igår var det dags för lydnads premiären för i år och debuten i klass 2, Inte bara det dessutom var vi modiga nog att anmäla oss då det även var distriktsmästerskap...!
Flera vänner och bekanta skulle tävla från klass 1-3 så Anna jag och Sandra åkte mot Söderköpings Brukshundklubb kl 16.00 och var straxt där efter framme. Sandra skulle tävla i klass 3 med Working kelpien Jax med samling 17.30 och Anna i klass 1 med AK,n Max och jag med Vajlo i klass 2 med samling 19.15. 

Ytterligare 2 kelpiesar var på plats dessa av Working kelpie så igår var vi verkligen Kelpie Maffian (5st kelpies ihop) på klubben, riktigt kul med så många på samma plats :D

Jag var fruktansvärt nervös och hade inga nerver alls jag var totalt i bitar..! Inte alls bra...
Kl 19.15 hade vi samling för klass 2 och lottning.
Med start nummer 6 av 9 började klumpen i magen och illamåendet ta över mig totalt..
19.40 var det dags för "grupp nr 1" att lägga platsen.
Vajlo som legat med mig sedan vi kom till sörping skötte sig exemplariskt. Liggandes tyst lugn och stilla vid bordet som vi alla satt på intill ena planen. Har var med och alert när vi gick för o kissa och även på uppvärmningen.
Tillslut efter lång väntan var det våran tur.
Jag la Vajlo med hakan i backen utgick vände mig och och tittade intensivt på min stackars lilla kille som låg där med hakan i baken säkert funderandses över varför matte var så himla konstig..Efter ca 2 min lyfte han sakta hakan för att invänta min reaktion tittade lite stelt omkring och vände huvvet mot en fluga en gång med återgick för att fokuserat titta på matte. När han lyfte hakan trodde jag att jag skulle kräkas nervositeten var oumbärlig..Efter vad som kändes som en oändlighet får vi gå tillbaka och jag ser då att 1 hund satt sig upp, det var nog det han tittade på, jag fick helt tunnelseende och såg bara honom under 3min. Jag gick tillbaka satte honom upp och sedan var det äntligen över!
Jag tycker alltid att platsen är värst även fast jag vet att han är trygg och att han verkligen Kan det momentet, men där han man som förare ingen kontroll känns det som och man står bara där och väntar ut minutrarna som nästan känns som timmar..!
Det värsta från nervositeten släppte men mycket fanns kvar. Jag band upp Vajlo för att inte påverka honom så mycket värmde upp någon minut straxt innan vi skulle in. Jag var nöjd med känslan och uppvärmningen. Han var tänd och het efter att suttit uppbunden störredelen av kvällen och efter varit hemma under dagen då jag jobbade.

Vi klev in på plan ställde upp för frittfölj och efter första 2 stegen tappade jag honom. Både jag och Vajlo rasa ihop mentalt. Ofokuserat var namnet genom hela vårat program.
Han släpade i fria följet och nosade mycket, gjorde en båge på rutan, busade och tuggade med apporten, satte sig först efter ett DK på hopp över hinder, segt läggande och fjärren var bara katastrof.
Det enda vi fick glänsa i är Vajlo's superfina inkallning där han skjuts ur en kanon och sätter sig i klockren position. Tyvärr en ½p avdrag för att han använde mitt ben som stoppkloss..
Jag skrattade mig genom hela programmet och skakade på huvvet när vi gick av plan, och när vi gick av planen checkade Vajlo ut totalt..Anna och Louise höll med mig om att det var lika mycket kaos vid sidan när de tittade som jag kände det på plan, men sa att när han var med var det riktigt jäkla bra och att domaren trots allt gav fina poäng. Vajlo fick hålla på i Taz style och jag gick o stoppade in "Taz" i bilen med en puss på nosen. Det blev för mycket för honom. All min nervositet och den långa väntan, det är klart det blev okoncentrerat och tokigt. Jag kan inte begära mer av honom efter "mitt uppförande" han gjorde ju trotts allt allt jag bad honom om även om det var halvhjärtat så gjorde han det. Jag var bara besviken på mig själv att nervositeten höll mig så hårt och slukade mig totalt. Det är inte alls likt mig. Jag blir alltid nervös men det brukar gå över till en beslutsamhet och det tänds en glöd, men igår..Ja..Jag checkade nog själv ut redan Innan vi gick in på planen. 

Vi gick tillbaka till klubbstugan för  att invänta resultaten och prisutdelningen. Det blev en timmes väntan och när tillslut alla resultat kommmit in var det med chockartad glädje jag fick se att vi klarade oss med 4p! Vi hade lyckats att skrapa ihop och då menar jag verkligen skrapa ihop 163p som är tillräkligt till ett 1;a pris! Placeringen blev som väntat i botten, 5;a av 9 ekipage men vad gör det när man klarar debuten i lydnadsklass 2 med ett 1;a pris :)
Som jag skrev på faceboook igår efter tävlingen, ibland måste man helt enkelt bara ha lite tur och det hade vi verkligen igår. Det är bara att tacka ta emot och se till att känslan är med oss till nästa tävling!

 

 

Detta är 2 utkast från vad som står i rasstandarden om Kelpien. Jag har iaf en väldigt rastypisk hund som nu trött och nöjd ligger och snarkar (högt) i soffan.

Varje gång jag jag arbetar fysiskt med Vajlo blir jag lika imponerad varje gång över hans styrka uthållighet och "jävlaranamma" 
Tex. som när vi cyklar, När vi börjar och precis sätter fart kastar han sig i selen jobbar och kämpar för att jobba frammåt fortare. Jag begränsar alltid honom när det kommer till det fysiska. Han är en kelpie. Han visar aldrig att han blir trött. Han skulle springa tills tassarna började o blöda och fortsätta ännu längre endå om jag bad honom, om han är fokuserad och inne i sitt arbete. Kelpie's är riktigt tuffa hundar. Inte på det sätt att de är elaka men de är riktiga arbetsmaskiner som inte visar trötthet eller skador, och de backar Aldrig. De jobbar hårt och ärligt tills jobbet är klart eller någon tar de ur arbetet och hindrar dom från att fortsätta. Därför kan jag förstå att det sägs att kelpie's är svåra hundar. I fysikt arbete är det jätte viktigt att känna din hund och kunna bryta innan de tar ut sig för mycket, för det gör dom om dom får chansen. Det är viktigt att känna sin hund i mental träning för att kunna bryta innan de går in i högstress och överslag. Men oj vilka hundar det är! Jag beundrar dom älskar dom och faller hejdlöst för rasen dag för dag, och det känns bara som att kärleken till dom kan bli ännu större.
Men nu till saken, idag fick han chansen att bestämma själv. Jag släppte på bromsen och började trampa han fick bestämma tempot. Han ökade och ökade o ökade och ökade! Jag fick trampa rejält för att hålla hans tempo och tillslut när jag inte trodde han kunde springa mycket fortare satte han till ännu en växel! Att se honom sådär springades för vad allt han kan nör han tittade upp i mina ögon...Jag önskar ni kunde fått se det lyckan i hans ögon hur tillfreds han var att "äntligen får jag ge gärnet". (Bli nu inte oroliga jag saktade ner tempot så mycket att det bara kunde travas och det var absolut ingen lång stäcka han öste på) Straxt vi återgick till samma "kamp" han ligger på hårt i selen framåt för att det går för sakta ;)
Jag har aldrig varit med om något liknande hans engagemang allt han gör gör han med hela hjärtat och älskar varje sekund. Hans arbetsmoral att fortsätta jobba hårdare, han är makalös min fantaskiska kille - vilken hund jag har <3 Jag skulle så gärna vilja testa honom i spann. Ensam är han verkligen en kraft att räkna med både i kropp och knopp i draget, men skulle vilja se hur han fungerar i spann. Hoppas vi får chansen hos någon av våra husky vänner en dag! :)

 

Körde ett lydnadspass med vajlo inför kommande tävling.
Alltid supertaggad inför jobb och alltid poitiv! vi stötte på 2 problem (rutan och apporteringen) och efter 5min på vardera var problemet ute ur världen. Vi började riktigt stark stötte på problem löste dom och avslutade kanon, riktigt nöjd med känsla och attityd!

Tack vare deras intelligens och kvickhet tar det inga tider att lösa "problem" eller lära in nya saker! Jag kunde inte låta bli att stå o tänka hur mycket hade jag trälat om jag haft en annan ras? Med iaf Vajjlo kan jag köra en veckas moment inlärning på ett par dagar eller i detta fall problem lösning på några minuter. Hur lång tid hade det tagit om jag haft en annan ras? 
Jag älskar allt med kelpien, deras positiva syn på livet, deras förmåga att arbeta, deras trofasthet, deras vilja att vara till lags, deras humor (för humor Har de!), att kunna ösa på till 110% i alla lägen med arbete men sen kunna ligga i famnen och mysa när det är dags för vila. Jag Älskar kelpien och jag har svårt att se att jag någonsin kommer vara utan en :)

 

Ser ni smilet? :D

Äntligen har jag tid att skriva om våran resa ner till (södra) Kelpieklubbens rasspecial,vi hade 3 helt underbara dagar nere i skåne!

Det var först bestämt att Vajlo och jag skulle sova på Lomma Brukshundklubb där rasspecialen skulle hållas men super snälla Mari Lindström erbjöd oss att få bo hemma hos dom under helgen! Sagt och gjort, vi åkte tidigt på fredag förmiddag med tåg ner till Lund. På ett smockfullt tåg reste vi i ca 3h i en hundkupé full med hundar hussar och mattar. 7st hundar på 8 mycket trånga platser! Är jätte inponerad av alla hundar och inte minst min egen som åkte tåg för andra gången i sitt liv o detta i flera timmar. Vi satt först själva en bit i ett "2säte" men fick efter 2 hållplatser sällskap av en tjej och hennes shelite på platsen brevid. Vajlo var nyfiken först men accepterade sen att han inte fick hälsa och la sig ssedan ner på golvet för att sova (vilket inte var helt lätt med tankt på hur trångt det var och att det var en ettrig pincher framför som försökte krypa under sätet fram till vajlo hela resan). Väl framme i Lund blev vi varmt välkomnade av Mari Lindström (Kennel Australian Mates) och Vajlo's halvsyster Bizkit.

 

Vi åkte hem till deras fina gård på söderslätt åt lunch och bekantade oss med varandra innan det var dags att åka vidare till Lomma för grillkväll med kelpiegänget innan rasspecialen som skulle gå av stapeln nästa dag.

Vajlo blev accepterad av Mari's 3 tikar och syskonen (Vajlo & Bizkit) fann varandra och busade titt som tätt. Även Anni (mellantiken) tyckte Vajlo var ganska så rolig medans mamma Genna (äldsta tiken och mamma till de andra 2) visade vart skåpet skulle stå och talad om att där var det minsann hon som bestämde ;) Så de 2 (Vajlo & Genna) lät varandra vara på sin egen kant ifred.

På gården har fam. Lindström både får och frigående höns, Vajlo drog en lov inne hos fåren och kollade in vad hönsen var för spännande saker (han har aldrig träffat höns förut och sprang efter de stackars hönorna och tupparna) men efter att matte sa åt honom att man inte fick bråka med hönsen gick han lugn(are) efter dom och var mest faschinerad över dessa konstiga varelser.

 

På kvällen var det dags för avfärd till Lomma, och grillkvällen. Vi välkomnades av för mig många obekanta ansikten och kelpieklubbens alldeles egna pressfotograf och eldsjäl Sofia Olsson som jag träffat ett par gånger innan.
Vi bjöds på grillat potatis gratäng sallad o dryck och där efter ordnades en Apporteringstävling.
De hade ställt upp en apporterings ruta med 21 föremål innuti och varje ekipage skulle under 5min skicka sin hund och hämta så många föremål som möjligt. Alla var jätte duktiga och det var flera hundar med underbar attityd osm flög in i rutan och kom glatt tillbaka med sak efter sak. Jag hade inga som helst förväntningar på Vajlo efter tågresan ny miljö nya intryck nya människor och hundar, jag var glad om han bara hämtade 3 saker och hade roligt under tiden. Innan det var dags för oss var det 2 innan som var jätte duktiga vars hundar hämtade 8 & 9st föremål. 
När det var dags för våran tur gick jag fram till linjen kopplade loss och inväntade start. Starten kom och Vajlo for som skjuten ur en kanon och hämtade ett föremål kom o lämnade det och for ut i rutan igen korgen vi fick för o lägga de hämtade föremålen i började fyllas och snart var den överfull! En kastrull en stövel en leksaksbil i plast en skateboard som var för tung att lyfta släpade(!) han tillbaka till mig. Vid ett tillfälle kon han med en trädgårds spade i metall som han vägrade släppa så han drog mig ut in i rutan efter jag ramlade omkull. Min knasboll, Så underbart att se honom hämta alla dessa saker med sådan glädje och sådan fart!
När tiden tagit slut räknade de ihop hur många saker han hämtat och med 17(!) (18 om man räknar med pinnen han kom med i rutan som de inte lagt ut) vann vi överlägset apporteringstävlingen och tog hem Casey's apporterings pris! :D

Vi fick massa gratulationer och beröm, de tyckte det var helt fantastiskt och att Vajlo är en sån härlig kille.

 

Stolt trött och glad la jag huvudet på kudden i den lilla stugan på Mari's gård och somnade efter vi kommit hem och somnade gott.

 

 Vajlo & Bizkit

Kl 8.00 ringde klockan och det var dags att gå upp och förbereda sig inför rasspecialen. Vi åt frukost och packade in oss i bilen och styrde återigen mot Lomma BK. Vi lämnade ett mulet skurup för att komma till ett soligt Lomma. Solen strålade och det var härligt sommrigt i luften. Bedömningen för valparna startade kl 10.00 och det blev snabbt våran tur då de inte var så många.
Vajlo skötte sig fint i ringen, matte klanta till det o sprang alldeles för fort så han gick upp i galopp. Men vi fick 2 chanser till där han travade riktigt fint. Han ställde sig snyggt och stod still och tittade på matte med sina bärnstens ögon, han är en gudagåva när det kommer till hantering och han blinkade inte ens när domaren klämde (rejält) och kände igenom honom utan stod exakt i utgångs position utan att ens flytta en tass. Vi gjorde inte succé direkt i ringen Vajlo föll inte domaren i smaken och vi lämnade ringen med Very Good 4,e hane i öppenklass fast med fin kritik.

"Mycket vackert välskuret huvud, bra skalle och nosparti. Mandelformade ögon. Väl ansatta öron, lite spetsiga kunde ha mer hår i. Goda kropps propportioner. Bra benstomme, tillräcklig bröstkorg som kunde vara mer välvd. Önskar bättre vinklar fram, tillräckliga bak. Väl stolt över sin svans. God päls struktur. Drar upp i länden i rörelse, önskar stabilare front bra bak i rörelse. Utmärkt temprament"

Rörelserna tror jag mycket är mitt fel att jag inte fick till det med hastigheten och att han inte fick sträcka ut i trav ordentligt Svansföringen, tjaa med tanke på att det var 4 hanar i samma ålder brevid varandra fullt med tikar som endel även löpte säger ganska mycket och alla hanar OCH tikar hade höjd svansföring i ringen när det skulle springas..Att han sedan hade svansen "korrekt" under resten av tiden spelade visst ingen roll.
 
De 2 hanarna med excellent som blev placerade 1,a och 2,a förtjänade det absolut och tyckte det var lustigt att domaren höll inne på CK.
Något annat jag tycker är konstigt är att hanen som placerade sig som nr.3 var för dagen väldigt rädd och osäker vilket gjorde att domaren inte kunde känna igenom hunden. I mina ögon bör en sådan hund inte placera sig över en hund som är fullt hanterbar då detta beteende inte heller är rastypiskt? Men visst det är en bedömnings gren där den personliga smaken väger tungt och visst ser man "mindre fel" på sin favorit och mer på den hunden som ligger längre ifrån i typ. Rastypiskt eller ej. 
Jag har iallafall samma hund jag alltid haft och älskar honom lika mycket utan rosetter ;)
För att citera en som så snyggt sa det

Sista dagen på våran fantastiska helg! Vi packade in oss och åkte till Ystadbrukshundklubb,l Mari och Bizkit skulle tävla rallylydnad! Vajlo och jag följde med som supportrar och under hela helgen försökte Mari få oss att kolla om det gick att efteranmäla så vi med kunde tävla ;) Jag tackade nej, vi har inte kört något med rallyn på flera flera månader och bara gått en hel bana 3 gånger någonsin. När vi kom fram till klubben var jag tvungen att erkänna att jag tävlings människan i mig kröp fram och jag blev rätt sugen.. Efter mycket velande och precis i sista sekund frågade jag om det var möjligt att efteranmäla (med mycket pushande från Mari och hennes klubbkompisar) och hips svips så var jag och vajlo anmälda och hade sista startnumret 14! Efterson jag aldrig sett hur en rallytävling går till var det superskönt att vara sist ut. Mari hade helt rätt när hon sa att ska du ta chansen ska du ta den nu för domaren är super. Och det var hon verkligen. Lugn tydlig och med en inställning att hon verkligen ville att Alla skulle lyckas! Hon fick mig känna oss välkomna och gav mig ett beslutsamt lugn.
Jag bestmämde mig innan vi gick in att jag skulle ta det som en träning. Vi höll oss stilla och lugna och jag vämde bara upp Vajlo lite grann så han fick be om att få göra saker och behålla suget. Jag tappade honom lite påväg in i banan mn fick med honom straxt där efter, det var en hel del nosande från Vajlo's sida men när jag väl fick med honom var det super! Momenten sitter så det enda vi behöver är att träna lite mer och köra banor. Vi tog oss igenom hela banan och jag var absolut nöjd med våran prestation!

efter tävlingen kom det fram 2 tjejer till Vajlo och mig som också varit med och tävlat. De ville veta mer om kelpie och blev väldigt snabbt totalcharmade av Vajlo ;) 
Det blev snart dags för prisutdelning och spänningen steg, de hade hållit alla resultat hemliga.
Jag förväntade mig inget annat än en sista placering med taskiga poäng, detta var en test som vi inte förberett oss för och med en hund som varit med om Massor 2 dagar innan så var jag stolt över att han var med stunddtals hade positiv attityd och att vi sett och genomfört en rallytävling. Vi var en erfarenhet rikare och jag fick massa nya lärdomar med mig. 
14,e platsen ropades upp.... och det var inte vi! där efter följde 4st till som inte riktigt höll hela vägen poängmässigt och jag var i chock när de talade om att de nu skulle ropa upp de som hade fått tillräkligt med poäng för ett godkänt och vi inte hade ropats upp än...! På en 8;e plats på 71p fick vi gå upp hämta vårat protokoll och pris. Så himla stolt och lycklig! Jag tror jag tackade 7gånger och chokad pussade och klappade om Vajlo för våran prestation, det var på håret poäng mässigt men jag hade inte ens väntat mig så mycket poäng som 30!
Mari och Bizkit var superduktiga och kom på 4;e plats med 90p, syskonen brun vilka underbara hundar vi har! :D

Glada satte vi oss i bilen tillbaka till skurup. Vi åt lunch och jag gick för att packa ihop våra saker. Vajlo strosade omkring ute ihop med Bizkit och Anni, och det kändes lite vemodigt. Helgen bara rusade förbi och 3dagar var över så himla fort.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till Mari med familj för våran underbara resa och för allt de gjorde för oss, Tusen tusen tack!