.

 

Klapparna är öppnade magarna är fulla av julmat och julgodis och snön håller på att smälta bort utanför fönstret. Jul helgen kom och blåste förbi med ilfart! 
Vi har semester ute på landet med hela familjen och hundarna njuter av det fria livet på landet. I förrgår kväll tog jag "2spanns" periären med Vajlo och shiva! Dock var det inte med släde utan efter en snowracer, och tur var det för det gick undan vill jag lova och jag är glad att det fanns bromsar! Och idag fortsatte vi med träningen och vajlo fick dra sowracern i blötsnö. Han är skit duktig och han tycker det är riktigt roligt. Ibland stannar han till för o rulla sig i snön så lite "fjanerier" har han för sig när han börjar bli trött, men med lite peppning jobbar han vidare. Han får springa lös när han jobbar själv för att få ta det i sin egen takt och bara vänja sig vid komandon och att ha något tyngre bakom. Han kan redan höger och vänster när vägarna tydligt delar sig men stannar alltid upp efter han svängt för att få bekräftelse att han gjort rätt eller invänta ett nytt komando. Min duktiga kille :) 

Vajlo har fått massa ben i julklapp och en valfri brukskurs av mamma och pappa! Ska bli så himla roligt att gå kurs och i slutet börja i appelklassen. Kanske får tänka om planeringen för 2013 lite grann, men kursen inplanerad, kanske vi ska sikta på att få bruksmeriten ist för LP2..
Fick kanon julklappar av jobbet var av den ena var en "dagbok" med almenacka och stora sidor med mycket plats för o skriva. Jag stog och sneglade på en i affären häromdagen och tänkte att det kunde vara bra att få allt nerskrivet när jag ska försöka strukturera upp våran träning mer. Att skärpa mig och sätta tydliga mål varje vecka och exakt vad och hur vi ska jobba under våra träningspass. Det är en chans att bli mer organiserad, så nu får jag skärpa mig.. En sak vet jag mycket väl på vad vi ska träna på under nästa år, nämligen uthållighet. Att hålla fokus tempo uppe utan att "fuska" på momenten. Hur gör ni när ni tränar detta? Vad är era absolut bästa tips för att träna dessa saker som att ha uthållig fokus med bra "tryck" och tempo utan att slöa ihop. Kom gärna med tips!!

Vi har 1 dag kvar ute på landet och imorgon åker vi hem igen, jag har långledigt till den 2dec och ska ta en av dagarna till att sätta mig ner och skriva om det gågna året och planerna för året som kommer, god jul till er alla och ett gott nytt år! :)

Vaknar kl 8 panikslagen när jag inser att jag försovit mig 1½h och att vi har en kvart på oss att bli klara innan avgång mot sthlm och årets hundmässa.Efter en kvart är vi mirakulöst nog klara och har hunnit duscha rasta hund packa o göra mig i ordning. Så begav vi oss på en isig väg, ihop med underbara Erika som körde och lät oss åka med, tack! <3

Som alltid åker man upp inställd på shopping hundsnack o hänga med likar, men det blir bara samma sak. Man bler helt slut av alla intryck hundar människor allt som ska kollas på man är i ständig rörelse och man hinner inte med allt! Finns så mycket att se så mycket att göra att en dag helt enkelt inte räcker...Man skulle absolut behöva 2 dagar..En till shopping och en till o bara gå omkring titta lyssna och prata!

Med tusentals människor och hundar och höglöpande tikar jag jag inte riktigt i ord uttrycka hur sprickfärdig jag är av stolthet över Vajlo! För han var med upp för kl. 15-17 skulle vi sitta ihop med Marie och kullsyster Visa som representanter för Svenska kelpieklubben i rastorget. Inte ett enda pip inte en enda morrning inte osäker otrygg eller ens stressad i denna miljö. Han gick med viftande svans tittandes på sin matte med sina guldbruna ögon och en underbar utstrålning "vad ska vi göra för roligt nu?". När vi satt och åt låg han brevid på sidan i gången lungt och tryggt medans hundar och människor ständigt passerade.

Att sitta i rastorget var superkul och Visa charmade skorna av varenda kotte som passerade kelpieklubbens monter! Vajlo var trött och hade inte riktigt samma energinivå och entusiasm som Visa men han lät snällt alla klappa honom och gjorde tricks för dom som hade godis några trötta pussar med alltid med viftande svans - det är så underbart att ha kelpie! 
Förutom det faktum att det är väldens mest härligaste roligaste och bästa ras (inte alls partisk) Blir jag så glad av alla kelpie människor, glada och positiva hundar har ju precis lika dana mattar och hussar! Är så glad att få ta del av en sån genemskap med glada härliga människor där ett leende aldrig är långt borta :) Tack till er alla, och en super stor eloge till Angelica Dahlquist som skötte montern och lagt ner så mycket tid för att klubben skulle ha en monter på plats i år!
Hoppas vi gjorde ett bra jobb för klubben, för nästa år sitter vi gärna igen :)

Resan hem var inte helt problemfri då jag varken hittade rätt tåg till en början eller rätt plats när vi väl var på rätt tåg. Och när vi hittade rätt plats fick vi dela den med en alkis och när konduktören kommer för o kolla biljett inser jag att jag tappat min...Tack och lov för dagens teknik som räddade mig från o bli avkastad och böter då han tillslut hittade våran bokning i hans handdator...

Slutet gott allting gott och nu ska jag göra min bruna skatt sällskap i sängen!

 

Efter ett års slit efter timmar med blod svett och tårar är vi äntligen framme <3

 

Med bultade hjärta med adrenalinet på topp klev vi in i ridhuset i Gamleby och gjorde vår sista och viktigaste tävling för i år. Nu var det bära eller brista.
Efter några månaders uppehåll och en jätte tuff period hade vi en chans kvar att nå målet som jag i början av detta år satte för oss. 
En klockren men nagelbitande plattsliggning följt efter ett långt ifrån felfritt program men fyllt av glädje sprang jag av planen med blicken naglad på Anna på läktaren. "Hade det räckt? Hade vi skrapat ihop tillräckligt mycket poäng för första priset vi slitit för som skulle ge oss LP1?" När Anna lyser upp och tittar på oss med tummen upp exploderar jag i ett glädjerus vi hade gjort det! Vi hade tagit våran första titel nått vårat mål och satte punkt för vårat första tävlings år. Och vilket år det har varit med stora toppar och djupa dalar. Så mycket vi har lärt oss! 
Inte nog med att vi fick vårat LP1 vi gjorde det rejält också med 180p och en pallplats med ett silver!

Jag surfade på glädjevågen tills jag kom hem, då stupade vi i sängen både Vajlo och jag. Det är nu först efter jag vaknat och smällt allt som tårarna kom. Glädje tårarna bara sprutade och jag har skrattat och gråtit och hållit hårt om Vajlo, vi gjorde det verkligen <3 Ja vet inte vart jag ska börja...Som vi har slitigt som vi har haft alla odds mot oss, jag har känt mig så fruktansvärt uppgiven mellan varven. Frustrationen att vilja men inta ha kunskapen har grott innom mig och många gånger har jag bara kännt att det inte går att jag inte kan att det inte skulle vara möjligt. Jag har blivit överbevisad med råge.
Det räcker med viljan och att man försöker och gör sitt bästa. När vi står där mitt på planen och allt bara fungerar då känns det som att man är en, man andas och tänker lika man rör sig ihop - det är en obeskrivlig känsla men det är det som gör att man sliter vidare just den känslan, den sammhörigheten. 
Vilken helt fantastik hund jag har, jag är så himla stolt!

Anna du underbara fina människa <3
Utan dig hade inte detta varit möjligt för oss, kan inte tacka nog och alla ynkliga ord känns inte riktigt som de räcker till hur tacksam jag är du alltid ställer upp för oss och idag var absolut inget undantag. Du ska veta hur tacksam jag är för ditt stöd och för att du körde oss. Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har dig och grabbarna! <3
Jag vill bara säg tack! :')