.

Åhh vad jag är kär! I rallylydnad!!
Jäklar va roligt det var!
Blev uppplockad av Isabelle för lite träning. Under tiden vi fixade rallybanan fick Vajlo träna platsen. Inga problem alls. :)
Vi började med att titta på Isabelle med hennes hundar för o se hur det går till sen vi kanten tränade vi på "framför" som är väldigt svårt för en lydnadshund :P
Och ännu en gång är jag tacksam kelpie ägare, Helt sjukt snabb tänkt och lättlärd hund jag har!

Vajlo tyckte det var jätte roligt och uppskattade verkligen att få göra nått nytt.
Här ska klippas sönder flytt kartonger, och inköpas koner så ska vi nog bli redo för rally-tävlingar i höst! :D

Under förmiddagen hade jag och min vän en diskution efter en efterlysning om en stulen hund på fb.

Detta fick och att börja diskutera om ens ägande rätt - hur bevisar du igentligen att din hund är Din??
Lite bättre har vi med renrasiga hundar med stamtavlor, där är de reggade i skk, du står med som ägare och du som har hundens orginal stamtavla kan med den intyga att hunden är din + jbv alla uppgifter.

Men värre är det för dom utan stamtavla på sina hundar, där finns bara jbv.
Och hur styrker du att hunden är din om du inte står med i jbv register??

Min hund är chippad, id-märkt, har stamtavla, jag har köpe papper, ägarregestrerings papper, valpbec. papper, typ alla papper tänkbara. Men varken han eller jag fanns med o jbv register. Varför? Jo för att jag inte hade en aning om att jag skulle skicka in papper på det! Med en e-legetimation och hans chip nr, var det lätt fixat men där finns ett stort problem. Vem som helst hade med hans chip nr som är väldigt lättåtkomligt kunnat gå in o reggat sig som ägare då han inte fanns reggad sedan tidigare.
Ägarregestrerings pappret jag har från skk är inte till någon hjälp då det på baksidan står klart och tydligt "denna handling kan ej användas som bevis för äganderätten till hunden"

Då SKK är en organisation har dom ingen skyldighet till att styrka att Du är ägaren till din hund, uppgiften ligger då hos Jordbruksverket som är en myndighet.
Du kan med en e-legitimation gå in och via nätet ändra ägar uppgifter på en hund om du har den tidigare ägarens person.nr och hundens chip nr OM den är reggad i deras register, är den inte det räcker det med att du reggar den och skriver dig som ägare även om du inte ens är ägaren. Har du ingen e-legetimation kan du beställa hem papper där den tidigare ägaren och den nya måste skriva på för ett ägar byte.

 

Jag blir väldigt fundersam över detta. Jag varit hos vet. tävlat o gått på utställning där Vajlo's chip nr lästs av för att kolla så allt står rätt till och det har aldrig varit några problem. Hur kan det vara så när vajlo inte funnits med i jbv's register??

Finns det någon där ute som kan hjälpa mig i all denna röra med lite klarhet??
Känns som vi alla hundägare där ute har ganska lite rätt i äganderätten.

När ingenting går som det ska, hunden är totalt o fokuserad och du har 1 vecka till hårdträning vad gör du då?
Jo då drar du fram det tunga artilleriet - mjukglass!

Igår var jag på 45års kalas hos min morbror. Först var tanken att Vajlo skulle stanna hemma då det skulle vara mycket folk och mycket barn. Men efter att jag hade blivit upphämtad av mamma o pappa och hunnit vara på kalaset i ca 5min får jag ett sms av grannen att jag hade en jätte ledsen hund hemma som satt o grät. Suck tänkte jag då blir det bara att åka hem..Eftersom vi skulle sitta ute och de har en stor gräsplätt precis utanför tomten frågade jag om jag inte kunde få hämta vajlo och att han skulle få sitta i lina där ute och det var inga problem. Åkte hem o hämtade en glad men överdrivet pussig hund och åkte tillbaka, som tur är inte avståndet långt mellan min lägenhet och deras villa. Jag hade med mig "skruven" o satte honom i långlinan precis utanför tomten för att han inte skulle vara ivägen och för att han skulle få "landa" och vara ifred. Han var jätte duktig la sig ner och sa inte ett knyst. Efter maten fick han sitta med mig vid bordet och han älskade all uppmärksamhet av alla på festen, för hur kan man motstå en hund med propeller viftande svans och som ålar fram på sidan för o komma fram till personen så han försiktigt kan pussas ;)
Blir alltid lika glad och fascinerad över att Vajlo är så duktig med barn. Han är inte van vid barn då vi inte träffar några så ofta, men han beter sig alltid på samma sätt trygg lugn och snäll.
Alla barn ville ju gärna komma fram på en gång men ja började med en och en Vajlo håller alltid tassarna i backen men pussas kan han inte låta bli o göra, så jag brukar varana barnen med hund slem i ansiktet!
Efter en stund kom alla fram i en hög och vajlo la sig ner på rygg med benen upp i luften helt stilla och lugn så att alla barnen skulle komma åt o klappa på magen, efter en stund blev han trött på dom och ville vara ifred så då ställde han sig bara upp och gick därifrån. Och barnen var duktiga och lyssnade på när jag sa att nu vill han vara ifred, så då la han sig i skuggan och låg tyst o stilla och tittade när barnen sprang o lekte. Sen nåra timmar senare kom det fram en boll som barnen kastade till vajlo ett par gånger och kan tänka mig att kombon stojjiga barn + boll satte hans stress nivå lite lägre en vanligt så gick lugnt o kallade in honom efter en liten stund så han fick lugna ner sig. Är så tacksam över den långa perioden vi tränade med Vajlo's stress tröskel för nu kan jag lätt dämpa hans stress och han åter går till en normal aktivitets nivå och avslappnad.
Under hela kvällen var han stilla tyst snäll och lugn, ja förutom boll leken. Och jag är så stolt :)

Hade även världens jäkla tur igår! 
Har varit sugen på ett utställningstält och kollat runt på olika grupper på fb där det säljs beg. hundsaker men gick in på tradera o sökte. Där fanns det ett som var ute med några små skavanker men som inte har med funktionen att göra och inte den bästa kvalité eller ens regn tätt tror jag men tyckte det var värt o lägga ett bud när det låg på 100:-. 20 timmar senare får jag ett mejl att jag vunnit auktionen på utställningstältet för 100:- !
Ingen är lyckligare än jag och en kompis kännde några där den finns och de kunde ev hämta den och lämna av den nästa gång de var här i faggorna, grymt! 

 

 

Har även i dagarna sen tävlingen märkt att man behöver skaffa sig rätt hård hund när man är aktiv i hundvärlden.

Efter plattsliggningen har det pratats om att jag varit respektlös mot de andra som deltog i plattsliggningen, att beslutet jag tog om att lägga vajlo var fel och oansvarigt, att jag borde hålla på med annat..Ja o en hel del annat. Sammtidigt som jag inte försöker ta åt mig blir jag ju såklart ledsen. Kanske var det helt fel beslut av mig, kanske tänkte jag inte längre än vad näsan räckte. Det är här min oerfarenhet och osäkerheten kommer.
När jag skaffade Vajlo hade jag inga planer på attt tävla, allra minst i lydnaden. Och brukshundsklubben o allt som hör där till har jag undvikit "för man visste ju hur man blir behandlad där".
Under det senaste halvåret har jag med glädje fått äta upp dom orden då jag bara träffat glada positiva människor att träna med, inte någon som ska stå o se ner på en fnysa och knäppa en på näsan. De tävlingarna jag har varit på med undantag från en, har med varit jätte roliga med mycket trevligt folk och trevliga dommare som kommit med positiv feedback. Jag har fått mer smak och tycker att det är skit roligt, men det är när man får höra såna kommentarer som det tar udden på glädjen och suget. Jag vet att i alla sporter måste man bli lite mer hårdhudad och inte ta åt sig utan lita på sig själv och ens egna förmåga. Men tycker det är synd när folk tycker att det är viktigt att trycka ner någon annan i skorna...

Vill börja med ett STORT GRATTIS till Anna & Pepsi som fick sitt LP1 idag!!! Som ni kämpat, det är ni värda!

För våran del då?

Det gick åt pipsvängen..Bara för att vi pratade i bilen påväg till tävlingen hur man gör om hunden ställer sig under plattsen, så var det precis det Vajlo gjorde! Han var helt med och känndes trygg o stabil när jag la honom, efter ca 1min började han pipa och sen ställde han sig. Han stod kvar och hade hela tiden fokus på mig sen la han sig mitt i mitten och började grisa runt i gräset, sen reste han sig och var påväg till mig. Jag kan säga att jag stod med hjärtat i halsgropen och ville bara springa fram och ta honom så att han inte skulle störa de andra! Det var OLIDLIGT att bli tillsagd att jag inte fick göra eller säga något förrens dommaren sa att jag skulle hämta honom och det tog en stund innan det sades...Känndes lite som att utmana ödet...! Jag kunde varken bli besviken eller skämmas för hur skulle man kunna det när han lägger sig o visar hur otroligt gött det är att lligga på rygg o mysa i gräset? Jag tog det med ett skratt och var glad att han iaf sökte sig till mig ist för att dra runt hela plan eller än värre - gå fram till en annan hund.Då kännde jag att det blir som de blir idag och vi kör bara på och ser det hela som ett träningstillfälle idag. Därefter var det tandvisningen som vi fick en 10 på! Vilket jobb vi har gjort att jag med en överlycklig kelpie kunde hälsa på domaren och hon kunde gå fram o titta i munnen utan ett pusskalas där han gärna vill hoppa upp i famnen, en liten vinst för oss.

Då vi var ett gäng körde de plattsligget i flera grupper. Innan jag gick från tandvisningen frågade domaren undrade varför han ställde sig och jag sa att jag inte riktigt visste men trodde det kunde bero på för lite träning på ett par v, då detta aldrig hänt tidigare. Domaren trodde även att det kunde vara en fläck som luktade gott, vilket verkade vara ett troligt alternativ.

Under plattsligget efter oss hände samma precis samma sak med en annan hund som låg på samma ställe, den ställde sig gick fram till samma "fläck" o började gno sig i gräset. Men där hade dom inte lika tur...I samma grupp ställer sig en annan hund och rusar fram till den redan stående hunden och det var snudd på slagsmål mellan hundarna (golden & staffe) den 3;e hunden var skit duktig och låg kvar tiden ut!

Tjejjen vars staffe som först ställe sig stampade ut från planen efter momentets slut gapandes och skrikandes om att hon fick lägga hunden i en grop som orsakade det hela hur jävla dåligt det var och att hon minsann aldrig skulle tävla där igen slängde sig i bilen och åkte hem...Så jävla taskig attityd...Jag tycker det är pinsamt att man beter sig på det sättet, och tycker synd om hunden som antagligen inte tog det hela som någon spc bra upplevelse.

Med start nr 3 började vi förbereda oss och tyckte att vi klev in med bra attityd på planen. Han sackade lite i linförigheten, satte sig för snabbt på ställandet, och sega lite på läggandet som han annars brukar kasta sig ner i, apporten var en vacker syn som gav oss en 10 med kommentaren "snyggt tog aktivt - utmärkt!" och helhets intrycket fick vi en 9 med roligt omdöme " väl utfört, bra förar arbete & bra sammarbete".
Summa sumarum - jag har tränat för dåligt och med fördåligt menar jag näst intill inget alls de senaste veckorna jag tar på mig alltihop. Jag är endå nöjd förutom plattsliggningen och är faktiskt inte ett dugg ledsen eller besviken jag tar med mig det positiva planerar träningar i veckan och siktar frammåt. Och när jag under hela kvällen hade en glad positiv väluppfostrad vovve som gärna gör allt matte begär kan man inget annat än att åka hem nöjd :) Kika in på --> hemsidan <-- som jag snyggat till där ni hittar de senaste resultaten!

 

Något roligt och lite komiskt är att vi idag igen fick träffa en kelpie, denna gång en röd tik som är kullsyster med Grabbens Vilda Qrom som vi träffade förra veckan på finspångs utställningen! Nu har vi bara 3st kvar ur Q-kullen från Grabbens Vilda kennel att träffa ;)
Queen som vi träffade idag var en liten nätt & söt tik där man såg tydliga likheter med kullbrorsan Qrom. Alltid kul o träffa kelpies!

 

Termometern står på 25 grader, och solen är inte ens framme. Det är kladdigt och kvavt och vajlo är märkbart låg...Hoppas att luften blir lite svalare och att det fläktar på brukshundsklubben i valdemarsvik till kvällen!

Pirret och nervositeten bubblar upp till ytan ibland men försöker att inte tänka på det så mycket, jag hat-älskar känslan innan tävling!

 

 

Fick ett infall och blev så jäkla sugen att tävla rallylydnad i höst! Problemet är ju att vi inte ens kommit i närheten av rally förutom att jag dragit ut några skyltar som sen hamnade längst ner i skrivbordslådan...Frågan är om vi hinner bli klara till tävlingsstart tidigast den 1;e sept ??
Det är nu det kommer bli spännande att ta reda på just HUR lättlärd min lilla brunbjörn är ;)

Fortsättning följer..

Idag laddar vi bara batterierna inför morgondagens prövning.
Får lite lätt panik när jag inser att vi inte tränat spc mycket knappt alls på 3v...!
Foten känns bättre efter min lilla incident i lördags, hoppas lindan kan komma av imorron!

Så då är ju fråga vilken känsla man ska gå efter?
Ska man gå på irritationen när man har en hundjäkel som inte lyssnar ALLS eller ska man känna sig glad och stolt att han i svamp skogen blir skickad att hämta mattes handske som hon tappat bort och kommer tillbaka med den? Jag tror jag går på den sista ♥
Kanske ska rikta in mig på spår ist för sök ?

Gunilla & Roscanaille's Undis

Finfin kontakt!

Min syster med Vajlo

Qrom

Ååh va har du där för gott säger Undis

Skulle man kunna få en smakbit?

Men om du får en liten puss då??

Väskan är fullpackad, kameran är nerstoppad, pastasalladen är gjord, vajo's tänder + päls är borstade och klorna är klippta, man skulle kunna säga att vi är fullt redo för morgondagen! (förutom ev för lite utställningsträning, det visar sig imorron) Vajlo har fått vila ordentligt nu i 2 dagar så hoppas han är pigg och alert hela dagen imorron. Pirret börjar komma nu o det ska bli roligt & spännande!

Matte skulle också göra sig lite extra fin till imorgon men det slutade i katastrof....Borde ju har lärt mig vid det här laget att man INTE ska färga kvällen innan man ska bort eller själv hemma för den delen...Stora partier av min skalle är kyckling-gul och jag hade visst missat en fläck där bak mitt i skallen. Suck!
Och det värsta är att jag måste gå med detta i ca en vecka för att inte riskera o tappa håret pga ännu en blekning, kul..!

 

 

 

Ja jag är typ alltid redo för det mesta när jag åker iväg med Vajlo så här kommer kvällens pyssel och lite torr kvällshumor!

"Hej alla barn nu är det barnprogram titta här vad farbror frejj tar fram en liten påse o nu ska du höra vad man med denna lilla påse kan göra! Du klipper o tjepar och klibberi klybb så har du gjort ett bur-regn-skydd!!! Daaadaadaababaaabarbberabbabaa"

Ännu några dagar på landet. Vi har varit hundvakt till titus medans pappa jobbat och mamma varit på spa.
Så nu blir det 2 stränga vilodagar för Vajlo så han orkar med att visa sig från sin bästa sida på lördagens utställning! Är lite nervös över tanden och "tanintyget"...Ska man lämna fram pappret med en gång eller efter? Eller ska man inte lämna fram papper alls om de inte påpekar det? Hur gör man?! :P

 

Gaaaah den här veckan har varit sjukt jobbig Vajlo lyssnar inte ett skit han kommer knappt på inkallning och är bara allmänt obstinat.
Vilket idag resulterade i att jag efter gått ut i den efterlängtade solen med tanken att vi ska mysa ihop i solen går hem med tårarna brännandes i ögonen och känner mig ganska så uppgiven och hopplös. Ibland skulle det vara så skönt att kunna ge kopplet och ansvaret till någon annan bara för en liten stund för att kunna sammla ihop alla små bitar av en själv som ligger spridda på marken. Jag vet ju så väl att inget blir bättre av att jag blir arg eller irriterad resultatet blir då bara värre. Men det är riktigt svårt att hålla humöret uppe när jag ropar på Vajlo han stannar jag ropar in honom 4 ggr till och han fullkomligt Skiter i o komma. Och om det väl passar herrn o komma är det i seg takt som slutar med att han stannar o pissar innan han kommer hela vägen fram...Så j**** irriterande och nonchalant...
Det är nu dom flesta kanske skulle säga till sin hund "varför kan du inte bara vara söt o snäll som du var när du var valp" men det är inget som jag skulle drömma om o säga för jag hade ingen söt gullig valp.
Jag hade en tasmansk djävul.

 

Monster valpen

Vi skjuter upp utställningsträningen lite till...

Fick PM från nästa veckas utställning idag, hade helt glömt bort att det snart är dags! Blir o lägga ner lite mer tid på o utställningsträna...
Blev rätt förvånad över antalen i grupp 1.

Av 8 raser är det 59 anmälda och av dessa 59 är endast 2st av rasen Australian Kelpie med Vajlo inräknad!

Ska bli spännande att se vem den andra kelpien är. :)

 

Den regniga blöta tisdagen blev inte så dum trotts allt!
Fick följa med Anna & Isabelle till Arken i Linköping köpte ett nytt utställningskoppel för 45:- och ett nytt läckert nithalsband till Vajlo!
Tror han känner sig lite manligare nu ;)
Vajlo är fortfarande trött efter helgen på landet så vi har inte gjort många knop idag och han sov som en gris till och från linköping i sin bur. Vi gjorde ett kort pass med ring träning och en plattsliggning efter kvällsmaten det får räcka gott och väl för idag :)

I 5 dagar har vi varit på landet, det har varit underbart. Vi har inte gjort nått alls fast endå mycket!
Slappat slöat badat solat varit i skogen bakat umgåtts med familj osv.

Vajlo är så himla duktig ute på landet (fast han få skit i öronen o inte hör ett jota) han ligger framför huset och håller koll, och även om alla går in ska han ligga kvar där och vakta gården, söte <3
Han har i vanlig ordning simmat i mängder och varit mer i vattnet än på land.

Vajlo tog mod till sig och gick in till hagen hos hästarna (fast han igentligen inte får!) men nyfiken som jag var ville jag se vad han skulle i o göra och hur han skulle bete sig. Han smög in och kom in i "vallmode" direkt och ville gärna flankera på sidorna och samla ihop dom. Då fick han gå ut :P

Han ville gärna men tyckte sammtidigt att pollarna var lite läskiga och skuttade ut men vände och busade runt i gräset innan han kom ut ur hagen haha knäpphund!

 

Bjuder på några bilder från helgen.

 

En underbar syn. Min grabb som kan lägga sig ner och koppla av även ute på landet där det finns "jobb" för honom hela tiden som kommer rent naturligt. Som att hålla ihop flocken (alla hundar och männsikor) och att vakta gården från inkräktare.
Det har tagit oss 2 år att komma hit, min lilla kille har blivit stor.

Den 3;e medlemmen i Vajlo lilla flock - Titus en okasterad blandis på 4år som sällan träffar andra hundar. Det är härligt att ha 2 hanar ihop som bara träffar varandra ibland som busar ihop leker ihop och sover ihop.
Vajlo smög upp och har "jag vet inte riktigt om jag verkligen får ligga här men vill gärna göra det iaf för jag är trött" minen

Du o ja "morfar"

 

 

Gå in o anmäla till månadens lydnadstävling med det gick av bara farten så det blev ist 2 lydnadstävlingar och 3 utställningar, så nu har vi ett rätt späckat schema de kommande veckorna. KUL :D

Efter badet under dagen åkte vi hem för lite lunch, Vajlo gick o la sig med en gång, han va skit trött! 
Han fick vila nån timme sen var det dags att åka iväg igen denna gången till bruksan för att träna med Anna & Sandra med deras hundar. Eftersom jag visste att Vajlo var trött blev skulle det inte bli nån vidare träning för honom. Planen innan vi åkte var bara att träna apporten  och tandvisningen idag. Vilket vi höll oss till, ganska bra iaf ;)
Efter apport träningen band jag upp Vajlo men han ville bara ge mer. Och det är svårt att säga nej när man har en hund som bara vill jobba mer och ge mer! Vi körde en inkallning och hopp överhinder sen fick det vara bra. När Sandra kom satte vi oss alla på gräsmattan och snackade skit i nån timma Sandras hundar lekte med Annas och jag tog tillfället att klicka in vajlo med kontakt och att han skulle hålla sig lugn trotts fart omkring honom. Han var riktigt duktig men koncentrationen falnade när de sprang precis brevid honom vilket inte är så konstigt :P Men jag tyckte endå att han hittade tillbaka till att fokusera på mig och att ligga lugnt brevid. 
Sedan gick vi till agility planen så hundarna skulle få jobba lite till innan hemgång. 
Jag och Vajlo har bara testat på agility 2 gånger och planen när jag köpte Vajlo var ju att vi skulle göra agility ihop. Men det har inte blivit av. Den största anledningen till att vi inte kört mer är för att Vajlo har blivit för övertaggad och lätt slagit över där han blir allt för vass och vänder till att ist bli ett övertaggat monster som bara öser utan att riktigt veta varför eller han någon känsla i det. Jag accepterade detta och tänkte att det gör vel inget det finns ju så mycket andra saker som vi kan göra. Den senaste gången vi körde agility var på skoj på husky dagarna för ett år sedan.
Tjejjerna körde med hundarna och Sandra är jätte duktig på agility. Hon frågade mig om jag inte skulle köra med Vajlo och jag förklarade att han inte var någon agility hund och att han blev för övertaggad. Men eftersom att det var så länge sen vi körde och jag tyckter det är så roligt sa jag till Sandra att hon gärna kunde få prova med Vajlo om hon ville för att få ett "utlåtande" om vad hon tyckte. Hunden jag fick se som seglade över hindren var en helt annan mot förra året. Kanske har han inte avrit mogen för agility förrens nu?
Sen var ju den största förtjänsten Sandras som kan detta och ite lät honom köra på för hårt, det blev några hopp över ett par hinder sedan slutade dom. Vajl kunde fortsatt mer och han tyckte det va skit kul, han hoppade tom över hinder när sandra stod still och pratade med mig - han ville verligen fortsätta. Så kanske har jag en blivande agility hund? ^^
Innan vi åkte hem bad jag om hjälp att träna tandvisningen och jag kan säga att vi är experter på att träna tandvisning nu! Tjejjerna provade alla tänkbara metoder och situationer på oss och jag tror äntligen att poletten har trillat ner hos Vajlo vad momentet innebär och att man faktiskt inte får hälsa utan man ska sitta med rumpen i backen! Det känns riktigt bra inför kommande tävlingar och jag känner att vi tagit ett stort kliv frammåt. :)

Vi började dagen med att åka till lindö hundbad med Viktor och Shiva. Vajlo passade på att simma som en tok medans shiva mest stog o skällde ut en "pinne" i vattnet som hon tyckte såg riktigt läskig ut.
Man kunde inte missa vad Shiva menade med sitt skall och hon vände sig hela tiden till Vajlo för att få uppbackning "kom igen då fram o ta den!"  Vajlo brydde sig inte så mycket och shiva och hennes varnande utan lullade omkring i vattnet. Min fundering kom när vi satte oss i bilen för att åka hem igen - förstod inte Vajlo vad hon sa??
Vajlo har växt upp med Shiva och umgåtts runt husky's rätt mycket vart ifrån han har lärt sig att läsa kropps språk väldigt bra, för i min mening är husky's så himla tydliga i just sitt kropps språk. Shiva är en hund som inte pratar överdrivet mycket, och jag har nog aldrig hört eller sett så pass tydligt vad hon ville säga förrens idag. Men hon gjorde inte mycket med kroppen, den här gången använde hon mest bara rösten.
Vajlo och shiva är 2 raser långt ifrån varandra och de är så totalt olika på så många plan, men jag har nog alltid trott att alla hundar förstår vad en annan hund säger oavsett ras? Men kanske har jag jätte fel??
Kan det vara så att alla hundar inte förstår varandra när det kommer till att använda rösten men alltid kan läsa på kropps språk?
Vore väldigt intressant o höra vad ni tror om detta, fattade Vajlo inte vad hon sa eller fattade han utan att ge någon respons??