.

 

 

Låter inte som ett hästjobb direkt, och det är det vel inte direkt heller. Men endå så står jag där varje gång lika blöt och förvånad.

 

 

 

Vajlo älskar att bada, när han själv väljer att göra det och då utomhus. Innomhus bad är visst inte alls lika roligt. Utomhus får jag tvinga honom ur vattnet och oftast får man hämta honom och släpa honom upp ur vattnet bara för att vända ryggen till en sek och hitta hunden plaskandes ute i vattnet igen. I duschen står han stilla med slokande öron och uttrycker sitt missnöje med gurglande "morrningar" och långa tunga suckar.
Att bli torkad däremot är något som han tycks älska. Det slutar alltid med att jag skrattar så jag håller på att kikna och det är blött i hela badrummet för att han ålar och åmar sig i handduken när det ska torkas. 

Som sagt det är ingen större sak att bada en kelpie förutom en sak - det känns alltid som att allt vatten jag avser för kelpien ist hamnar på matten! Hur kan detta komma sig? 
Är det superpälsen som ser helt torr ut så fort man förflyttar vattnet till en annan del av kelpiekroppen?
Eller kan det vara de helt oförberedda vattenruskningarna som resulterar i ett plaskvått badrum som sedan lämnar kelpien snustorr medans matten är genomsur?
Anledningen är ett mysterium för hur jag än garderar mig är jag alltid lika blöt när det ska badas.
Jag tror det är superpälsen, den förvånar och faschinerar mig varje gång.
Antingen så har Vajlo riktigt bra pälskvalité alá utter eller så har han ett bra fettlager i päls och hud. Inget jag märkt av att han är varken "fettig" i pälsen eller i huden.

Hur är det med er andra hundbadare och era håriga älsklingars päls?

 

Ännu en helg har gått som vi spenderat ute på landet, med oss ut följde Shiva (min systers husky) 

och jag fick ypperligt tillfälle att prova hennes gamla nomesele som jag funderar att köpa till Vajlo. Igår så utrustade jag mig själv och hundarna med linor selar och midjebälte för att ge mig ut på en löprunda.
Shiva och vajlo fick sitta i midjebältet och mina föräldrars lilla blandis fick springa med på sidan. 
Har bara ett ord - Eufori! Man glömmer hur mycket kraft det finns i en hundkropp och inte minst 2st tillsammans! 
Alla 3 var superduktiga och Titus (lilla blandisen) sprang tappert på hela vägen.Vajlo övveraskade och jobbade hårt och självsäkert i selen och tog ledar rollen snabbt, han ökade hela tiden takten och slet på riktigt bra även när jag satte motstånd framåt. Det var verkligen kul att se de jobbade väldigt bra ihop och framförallt var det kul att se Vajlo växa lite i sitt självförtroende. 2km fick räcka för premiären, jag var helt slut och träningsverken jag har idag talar bittert om hur dåligt tränad jag är....Vajlo och jag tog halva rundan idag igen för att springa ur den värsta  träningsverken så vi får se om jag kan gå imorron eller inte..När vi kom tillbaka in efter löprundan och en nedvarvningspromenad och all stretching var färdig gick alla 3 o la sig ihop i en hög och sov tungt alla 3. Vi hade en riktigt lugn lördag och såg knappt röken av några hundar förutom till middagen - vajlo missar aldrig ett mål mat! Och han satte sig ensam i köket och talade minsan om att han var helt utsvulten.

Nu ska det införskaffas en expanderlina en lite bättre passande nomesele (tror den som han har på bilden är lite stor under bogen den är bra i längden när hela är riktigt spänd) och ett par joggingskor så ska jag nog komma i betydligt bättre form än vad jag är i idag ;)

 

 Uppe på toppen halvvägs

Kommentarer 0

 

Vet att det säkert är någon som tycker att det är konstigt att jag aldrig skriver eller lägger upp bilder på Kinoo. Det är för att Kinoo inte är hos oss längre. Hon åkte tillbaka hem till Marlene och David.
Nu är det ett par veckor sen och jag har inte orkat skriva om det.
Det var av olika anledningar hon inte stannade hos oss, ett fruktansvärt jobbigt beslut.
Jag saknar henne något enormt och det blev riktigt tomt utan henne. Dom mjuka buffarna när hon ville kela, den ständigt viftande huskysvansen så fort man tittade på henne, knorrandet när hon grisade i sängen, den silkesmjuka pälsen mot min hand och hennes huvud på mitt bröst med de vackraste ögonen som blickade upp i mina. Det känns som jag svek många även henne och mig själv. Det gör fortfarande ont i hjärtat för det känns verkligen att hon tagit en plats där för alltid. Hon är en helt underbar och fantastisk  och hon förtjänar det allra bästa <3 

 

Mja dagens träning gick nog sisodär. Det fanns några riktiga ljusglimtar i mörkret (total kolsvart utan lyse på plan) men i det stora hela var han någon ofokuserad. Vi började när det var ljust men det började skymma fort och rätt var det va så var det kolsvart. Blondin och oerfaren på bruksan som man är varken visste jag att man kan tända upp planen själv och letade utan att hitta vart man gjorde det om det nu var så man kunde göra. Jag tror att han var halvkoncentrerad var just att det var så mörkt han tyckte nog att det var lite kusligt och såg inte så bra. Han gjorde en jätte fin platsliggning inkallning och var grym på 2;ans apport och 2;ans hopp över hinder ♥
Jag hade tänkt att avsluta med lite skoj agility, han älskar det verkligen. Varje gång vi gör ser man hur hela han lyser som en sol och när jag slutat kommendera eller om jag stannar o står still hoppar han hinder själv eller springer genom tunnlar. Jag får nog ge agilityn ett ärligt försök snart :)

Stort som smått ver vel träningen helt okej vi fick kämpa oss genom fokuset och tillslut fick vi till det. Mörkerträningen var nog med väldigt nyttig han fick hela tiden lita på mig och sin egen näsa. Han gör allt jag ber honom om hjärtat och ifrågasätter aldrig något. Han är tuff min lilla krigare :)

Sen i torsdags har alla dagar varit Vajlo's dagar. Att bli lite extra bortskämd att ha långa mys stunder i soffan och mycket aktivering. Det har han verkligen varit värd och vi har hunnit få mycket gjort!
I fredagskväll åkte vi ut till mina föräldrar på landet så jag kunde ro om min underbara pappa lite extra då jag inte kunde åka ut idag. Vi gick upp tidigt på lördags morgonen gick en promenad och sen la jag ett spår till vajlo. Ett på ca 60 m i kuperad terräng överfull med koskit och div. andra djurspår. Ett riktigt knepigt ett mao. Resultatet var som sist en knackig start med fint avslut mitt i spåret ända fram till slutet. Där efter följde hjälpte vi mamma i stallet Vajlo fick träna plattsliggning på åkern med dold förare (jag var inne i stallet). Han reste sig och gick efter de 2 första gångerna men den 3;e låg han kvar 3min! Nu tränar jag platsen överallt och olika tider. På jobbet får han ligga länge de flesta gånger med dold förare och så fort vi är ute tränar jag en regelrätt plats på 2min eller mer. Han ligger och reser sig inte längre och jag hoppas att det kommer ge resultat. Just platsen känns som ett lotteri just nu att han måste va på rätt "humör" för att ligga still utan att blajja ur. Men vi nöter på och jag hoppas få bukt på det innan nästa tävling. :) Just nu ligger 2 tävlingar nära i dec, båda tyvärr på samma dag den ena på hemma plan inoff. och den andra i Gamleby off...Jag hoppas på att delta på den off som ett avslut för detta år om jag får till det där med skjuts. Vi får se vilken det blir efter veckans slut. Han är riktigt het på varje träning och jobbar intensivt. Dock märks uppehållet mer och mer. Han sätter sig för snabbt vid de övriga momenten och när jag belönar från positionen han är i (liggandes/ståendes) så vägrar hen sen sätta sig på kommando...Vem sa att hundträning var lätt? ;)
Nu är jag defenitivt mer säker på att jag har en bra plan till nästa år - variation!

På eftermiddagen åkte jag och min mamma till ikea för en shoppingtur jag kom hem med 3 nya hyllor och klädhängare! När vi kom hem kastade jag in både mig själv och hunden i duschen för på kvällen var jag och Vajlo hem bjudna till Helena på tjejkväll tapas o sangria för att fira hennes födelsedag. Vajlo hade väldigt lägligt rullat sig i dyngstacken innan vi skulle åka från landet så nu kunde ett bad inte undvikas längre...Ny badad och med en fin lite fluga begav vi oss till Helena. Vajlo var så jäkla duktig hela kvällen. Från att ha varit ett socialt monster som man inte kan ha i möblerade rum eller bland folk har han nu blivit en mjuk charmör. Han tar de flesta med storm och låg snällt p plattsen jag hänvisat honom till den första stunden och sedan när alla hade kommit och vi ätit klart fick han fritt fram att gå o mingla. Han smög sig fram till varenda tjej och gav en försiktig puss samtidigt som han viftade på hela kroppen och tittade upp med sina stora bärnstens färgade ögon, kan vel säga som så att han snabbt lyckats o charma de flesta som var där ;)
När det blev för mycket tjejsnack la han sig antingen mitt på golvet o sov i fotöljen eller i sängen och somnade som en gris.

 

Min fina kille du ska veta hur stolt matte är över dig  ♥

 

en för tidig julklapp, Jag tackar mig!

 

sökandet efter benet har varit förgäves. Inte ett spår inte en tillstymmelse...
Istället fick vi icensätta händelsen med ett nytt märgben och placera den misstänkta gärningsmannen på platsen.

Äntligen fick vi resultat. Med stärkta bevis och ett erkännande finner vi den misstänkte skyldig!

 

Under vajlo's tid har jag varit fruktansvärt dålig på att spåra med honom. Snarare näst intill aldrig...Jag tror han fått göra 3-4 seriösa spår. För ett tag sen skulle gick jag ut i skogen o la ett spår i konstens alla regler förutom att jag la godiset i slutet av det jätte korta spåret. Det gick åt pipsvängen och han for omkring som en skållad råtta överallt och pep för han inte fatta. Vi gick båda 2 frustrerade därifrån och sedan dess har jag inte ens lagt en tanke på att spåra, Tills idag! Jag snubblade över den "ultimata" inlärnings metoden och jag var bara tvungen att prova den idag. 
Tyärr har jag ganska ont om bra spårmarker i närheten eftersom vi bor mitt i smeten där mycket hundar och fok är i rörelse så jag tänkte att vi får börja svårt och jobba med det vi har helt enkelt.

Spåret gick riktigt bra, han var lite ur kurs i början men fattade snart galoppen och i slutet spårade han mitt i spåret utan att avvika. Han tyckte det va skit roligt den här gången och ville inte sluta och hade nog gärna gått ett till!
Ska börja försöka lägga sånna här bra grundspår för att få in en bra rutin och ska verkligen försöka göra det så ofta som möjligt. Nu har ett litet hopp tänts inom mig, kanske är vi inte helt värdelösa endå ;)
Jag fattar inte varför jag inte gjort detta mycket tidigare eller oftare. Antagligen är det av ren lathet och att jag inte kan vilket är en fullständigt idiotisk anledning med tanke på att jag för 2½år sedan inte kunde nått alls om hur det är att ha en egen hund och visst har vi klarat oss rätt bra hittils på att försöka o göra vårt bästa :)

Köpte ju även en boken "spårhunden" av Inki & Roland Sjösten (gammal utgåva) i sommras som jag heller inte ens börjat läsa....
Nu blir det skärpning på fronten!

 

Nu när året börjar lida mot sitt slut börjar jag fundera på hur det har gått med årets målsättning och hur målen ser ut inför det kommande året.
Det känns som att man har så mycket tid till allt man har för mål att göra men när väl året har kommit tycks det rusa förbi och man får kämpa för att ta tillvara på tiden och planera så bra man kan för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt. 

Detta årets målsättning har varit att debutera i lydnaden och dröm målet var att få titeln LP1. Vi är nu i november och med vårat långa uppehåll har vi gått miste om många chanser till att nå den titeln. Vi har nämligen bara 1 första pris kvar...Trotts det är jag trotts allt stolt över att vi tog det här uppehållet ist för att jag skulle fortsätta nöta och med det kanske katastrofalt förstöra för oss själva. Jag har många gånger känt hur det kliat i fingrarna när jag suttit på sbk tävling och velat anmäla i jakten på det sista första priset, Jag blir lite tävlingsblind och "titelkåt" och glömmer helt bort o njuta av hur kul det är att vara där och nu och jobba tillsammans med min hund istället jobbar jag bara efter prestation.
Jag har lärt mig ofantligt mycket under detta året och fått en många bra och dåliga tävlingsupplevelser som jag tagit med mig och tagit lärdom av. Vi har fått en ganska bra tävlings rutin och det viktigaste jag lärt mig är vikten av stabilitet planering och fullföljning. Som jag skrivit om tidigare är jag extremt dålig på tränings upplägg och planering. Vi kör när andan faller på och jobbar med det som just i stunden brister. Det är mycket sällan jag har en helt klar bild hur träningen ser ut i förväg och hur vi ska fullfölja den. Något jag märkt i slutet på året har kostat oss mycket. Allt detta är en viktig sak jag kommer ta med mig inför kommade tävlings år. Det är här jag märker hur mycket jag saknar i kunskap om hundträning men framför allt rutin och erfarenhet.
I det stora hela är jag mycket nöjd med hur året har förflutit. Vi gjorde en brak debut och är ett första pris från en titel. Inte alls illa med tanke på att jag aldrig någonsin tävlat eller tränat en hund tidigare gjort den mesta träningen på egen hand och Vajlo är ju fortfarande bara 2 år ung som lever ihop med en trevande nybörjare. :)
De mesta av "kid in a candystore" känslan över att ha en hund som kan göra allt i en värld full av så roliga saker man kan göra/träna börjar o lägga sig mer och mer det är verkligen ett lyxproblem jag haft. "Vad ska man göra vad ska man satsa på egentligen??" 

Inför 2013 har jag några tydliga mål jag skulle vilja nå. Tycker nog jag håller mig i rätt rimliga gränser fortfarande och försöker att inte drömma mig iväg allt för mycket utan håller mig till vad som är rimligt för oss.
Det jag hoppas vi kan genomföra är att nå LP2 RLN samt genomföra MT och få titeln KORAD.
Med andra ord har jag ett fullspäckat 2013 att se fram emot ;) 
Jag tror att det viktigaste för att vi ska lyckas är att få en bra grund i försäsongen med stabila och bra planerade träningar och jobba på en härlig känsla och attityd inne på plan ist för att slipa för mycket på enskilda moment. Att träna så mycket tävlingslikt som möjligt ge Vajlo större varation och ge honom mer utmaningar.
På utställningsfronten har jag tänkt att jag inte ska ställa ut alls tills vi har bruksmeriten och kan börja plocka certen, men känner jag mig själv rätt kommer jag iaf inte kunna komma hålla mig borta från varken rasspecialen eller den internationella utställningen på hemmaplan..Och med den tanken om bruksmeriten så får vi se om jag lyckas hitta tid till att börja ta brukset på allvar. Men det får vi helt enkelt se det ligger iaf inte som något mål detta år. Kanske kan jag hoppas på att ha en brusmerit i LKL till 2014 men tills det ligger långt fram ;)
Nu ser jag fram emot 2013 och det viktigaste av allt hur det än kommer gå är att vi fortsätter att lika roligt ihop tillsammans chokladpralinen och jag ♥