.

 

Detta är 2 utkast från vad som står i rasstandarden om Kelpien. Jag har iaf en väldigt rastypisk hund som nu trött och nöjd ligger och snarkar (högt) i soffan.

Varje gång jag jag arbetar fysiskt med Vajlo blir jag lika imponerad varje gång över hans styrka uthållighet och "jävlaranamma" 
Tex. som när vi cyklar, När vi börjar och precis sätter fart kastar han sig i selen jobbar och kämpar för att jobba frammåt fortare. Jag begränsar alltid honom när det kommer till det fysiska. Han är en kelpie. Han visar aldrig att han blir trött. Han skulle springa tills tassarna började o blöda och fortsätta ännu längre endå om jag bad honom, om han är fokuserad och inne i sitt arbete. Kelpie's är riktigt tuffa hundar. Inte på det sätt att de är elaka men de är riktiga arbetsmaskiner som inte visar trötthet eller skador, och de backar Aldrig. De jobbar hårt och ärligt tills jobbet är klart eller någon tar de ur arbetet och hindrar dom från att fortsätta. Därför kan jag förstå att det sägs att kelpie's är svåra hundar. I fysikt arbete är det jätte viktigt att känna din hund och kunna bryta innan de tar ut sig för mycket, för det gör dom om dom får chansen. Det är viktigt att känna sin hund i mental träning för att kunna bryta innan de går in i högstress och överslag. Men oj vilka hundar det är! Jag beundrar dom älskar dom och faller hejdlöst för rasen dag för dag, och det känns bara som att kärleken till dom kan bli ännu större.
Men nu till saken, idag fick han chansen att bestämma själv. Jag släppte på bromsen och började trampa han fick bestämma tempot. Han ökade och ökade o ökade och ökade! Jag fick trampa rejält för att hålla hans tempo och tillslut när jag inte trodde han kunde springa mycket fortare satte han till ännu en växel! Att se honom sådär springades för vad allt han kan nör han tittade upp i mina ögon...Jag önskar ni kunde fått se det lyckan i hans ögon hur tillfreds han var att "äntligen får jag ge gärnet". (Bli nu inte oroliga jag saktade ner tempot så mycket att det bara kunde travas och det var absolut ingen lång stäcka han öste på) Straxt vi återgick till samma "kamp" han ligger på hårt i selen framåt för att det går för sakta ;)
Jag har aldrig varit med om något liknande hans engagemang allt han gör gör han med hela hjärtat och älskar varje sekund. Hans arbetsmoral att fortsätta jobba hårdare, han är makalös min fantaskiska kille - vilken hund jag har <3 Jag skulle så gärna vilja testa honom i spann. Ensam är han verkligen en kraft att räkna med både i kropp och knopp i draget, men skulle vilja se hur han fungerar i spann. Hoppas vi får chansen hos någon av våra husky vänner en dag! :)

 

Körde ett lydnadspass med vajlo inför kommande tävling.
Alltid supertaggad inför jobb och alltid poitiv! vi stötte på 2 problem (rutan och apporteringen) och efter 5min på vardera var problemet ute ur världen. Vi började riktigt stark stötte på problem löste dom och avslutade kanon, riktigt nöjd med känsla och attityd!

Tack vare deras intelligens och kvickhet tar det inga tider att lösa "problem" eller lära in nya saker! Jag kunde inte låta bli att stå o tänka hur mycket hade jag trälat om jag haft en annan ras? Med iaf Vajjlo kan jag köra en veckas moment inlärning på ett par dagar eller i detta fall problem lösning på några minuter. Hur lång tid hade det tagit om jag haft en annan ras? 
Jag älskar allt med kelpien, deras positiva syn på livet, deras förmåga att arbeta, deras trofasthet, deras vilja att vara till lags, deras humor (för humor Har de!), att kunna ösa på till 110% i alla lägen med arbete men sen kunna ligga i famnen och mysa när det är dags för vila. Jag Älskar kelpien och jag har svårt att se att jag någonsin kommer vara utan en :)

 

Ser ni smilet? :D

Äntligen har jag tid att skriva om våran resa ner till (södra) Kelpieklubbens rasspecial,vi hade 3 helt underbara dagar nere i skåne!

Det var först bestämt att Vajlo och jag skulle sova på Lomma Brukshundklubb där rasspecialen skulle hållas men super snälla Mari Lindström erbjöd oss att få bo hemma hos dom under helgen! Sagt och gjort, vi åkte tidigt på fredag förmiddag med tåg ner till Lund. På ett smockfullt tåg reste vi i ca 3h i en hundkupé full med hundar hussar och mattar. 7st hundar på 8 mycket trånga platser! Är jätte inponerad av alla hundar och inte minst min egen som åkte tåg för andra gången i sitt liv o detta i flera timmar. Vi satt först själva en bit i ett "2säte" men fick efter 2 hållplatser sällskap av en tjej och hennes shelite på platsen brevid. Vajlo var nyfiken först men accepterade sen att han inte fick hälsa och la sig ssedan ner på golvet för att sova (vilket inte var helt lätt med tankt på hur trångt det var och att det var en ettrig pincher framför som försökte krypa under sätet fram till vajlo hela resan). Väl framme i Lund blev vi varmt välkomnade av Mari Lindström (Kennel Australian Mates) och Vajlo's halvsyster Bizkit.

 

Vi åkte hem till deras fina gård på söderslätt åt lunch och bekantade oss med varandra innan det var dags att åka vidare till Lomma för grillkväll med kelpiegänget innan rasspecialen som skulle gå av stapeln nästa dag.

Vajlo blev accepterad av Mari's 3 tikar och syskonen (Vajlo & Bizkit) fann varandra och busade titt som tätt. Även Anni (mellantiken) tyckte Vajlo var ganska så rolig medans mamma Genna (äldsta tiken och mamma till de andra 2) visade vart skåpet skulle stå och talad om att där var det minsann hon som bestämde ;) Så de 2 (Vajlo & Genna) lät varandra vara på sin egen kant ifred.

På gården har fam. Lindström både får och frigående höns, Vajlo drog en lov inne hos fåren och kollade in vad hönsen var för spännande saker (han har aldrig träffat höns förut och sprang efter de stackars hönorna och tupparna) men efter att matte sa åt honom att man inte fick bråka med hönsen gick han lugn(are) efter dom och var mest faschinerad över dessa konstiga varelser.

 

På kvällen var det dags för avfärd till Lomma, och grillkvällen. Vi välkomnades av för mig många obekanta ansikten och kelpieklubbens alldeles egna pressfotograf och eldsjäl Sofia Olsson som jag träffat ett par gånger innan.
Vi bjöds på grillat potatis gratäng sallad o dryck och där efter ordnades en Apporteringstävling.
De hade ställt upp en apporterings ruta med 21 föremål innuti och varje ekipage skulle under 5min skicka sin hund och hämta så många föremål som möjligt. Alla var jätte duktiga och det var flera hundar med underbar attityd osm flög in i rutan och kom glatt tillbaka med sak efter sak. Jag hade inga som helst förväntningar på Vajlo efter tågresan ny miljö nya intryck nya människor och hundar, jag var glad om han bara hämtade 3 saker och hade roligt under tiden. Innan det var dags för oss var det 2 innan som var jätte duktiga vars hundar hämtade 8 & 9st föremål. 
När det var dags för våran tur gick jag fram till linjen kopplade loss och inväntade start. Starten kom och Vajlo for som skjuten ur en kanon och hämtade ett föremål kom o lämnade det och for ut i rutan igen korgen vi fick för o lägga de hämtade föremålen i började fyllas och snart var den överfull! En kastrull en stövel en leksaksbil i plast en skateboard som var för tung att lyfta släpade(!) han tillbaka till mig. Vid ett tillfälle kon han med en trädgårds spade i metall som han vägrade släppa så han drog mig ut in i rutan efter jag ramlade omkull. Min knasboll, Så underbart att se honom hämta alla dessa saker med sådan glädje och sådan fart!
När tiden tagit slut räknade de ihop hur många saker han hämtat och med 17(!) (18 om man räknar med pinnen han kom med i rutan som de inte lagt ut) vann vi överlägset apporteringstävlingen och tog hem Casey's apporterings pris! :D

Vi fick massa gratulationer och beröm, de tyckte det var helt fantastiskt och att Vajlo är en sån härlig kille.

 

Stolt trött och glad la jag huvudet på kudden i den lilla stugan på Mari's gård och somnade efter vi kommit hem och somnade gott.

 

 Vajlo & Bizkit

Kl 8.00 ringde klockan och det var dags att gå upp och förbereda sig inför rasspecialen. Vi åt frukost och packade in oss i bilen och styrde återigen mot Lomma BK. Vi lämnade ett mulet skurup för att komma till ett soligt Lomma. Solen strålade och det var härligt sommrigt i luften. Bedömningen för valparna startade kl 10.00 och det blev snabbt våran tur då de inte var så många.
Vajlo skötte sig fint i ringen, matte klanta till det o sprang alldeles för fort så han gick upp i galopp. Men vi fick 2 chanser till där han travade riktigt fint. Han ställde sig snyggt och stod still och tittade på matte med sina bärnstens ögon, han är en gudagåva när det kommer till hantering och han blinkade inte ens när domaren klämde (rejält) och kände igenom honom utan stod exakt i utgångs position utan att ens flytta en tass. Vi gjorde inte succé direkt i ringen Vajlo föll inte domaren i smaken och vi lämnade ringen med Very Good 4,e hane i öppenklass fast med fin kritik.

"Mycket vackert välskuret huvud, bra skalle och nosparti. Mandelformade ögon. Väl ansatta öron, lite spetsiga kunde ha mer hår i. Goda kropps propportioner. Bra benstomme, tillräcklig bröstkorg som kunde vara mer välvd. Önskar bättre vinklar fram, tillräckliga bak. Väl stolt över sin svans. God päls struktur. Drar upp i länden i rörelse, önskar stabilare front bra bak i rörelse. Utmärkt temprament"

Rörelserna tror jag mycket är mitt fel att jag inte fick till det med hastigheten och att han inte fick sträcka ut i trav ordentligt Svansföringen, tjaa med tanke på att det var 4 hanar i samma ålder brevid varandra fullt med tikar som endel även löpte säger ganska mycket och alla hanar OCH tikar hade höjd svansföring i ringen när det skulle springas..Att han sedan hade svansen "korrekt" under resten av tiden spelade visst ingen roll.
 
De 2 hanarna med excellent som blev placerade 1,a och 2,a förtjänade det absolut och tyckte det var lustigt att domaren höll inne på CK.
Något annat jag tycker är konstigt är att hanen som placerade sig som nr.3 var för dagen väldigt rädd och osäker vilket gjorde att domaren inte kunde känna igenom hunden. I mina ögon bör en sådan hund inte placera sig över en hund som är fullt hanterbar då detta beteende inte heller är rastypiskt? Men visst det är en bedömnings gren där den personliga smaken väger tungt och visst ser man "mindre fel" på sin favorit och mer på den hunden som ligger längre ifrån i typ. Rastypiskt eller ej. 
Jag har iallafall samma hund jag alltid haft och älskar honom lika mycket utan rosetter ;)
För att citera en som så snyggt sa det

Sista dagen på våran fantastiska helg! Vi packade in oss och åkte till Ystadbrukshundklubb,l Mari och Bizkit skulle tävla rallylydnad! Vajlo och jag följde med som supportrar och under hela helgen försökte Mari få oss att kolla om det gick att efteranmäla så vi med kunde tävla ;) Jag tackade nej, vi har inte kört något med rallyn på flera flera månader och bara gått en hel bana 3 gånger någonsin. När vi kom fram till klubben var jag tvungen att erkänna att jag tävlings människan i mig kröp fram och jag blev rätt sugen.. Efter mycket velande och precis i sista sekund frågade jag om det var möjligt att efteranmäla (med mycket pushande från Mari och hennes klubbkompisar) och hips svips så var jag och vajlo anmälda och hade sista startnumret 14! Efterson jag aldrig sett hur en rallytävling går till var det superskönt att vara sist ut. Mari hade helt rätt när hon sa att ska du ta chansen ska du ta den nu för domaren är super. Och det var hon verkligen. Lugn tydlig och med en inställning att hon verkligen ville att Alla skulle lyckas! Hon fick mig känna oss välkomna och gav mig ett beslutsamt lugn.
Jag bestmämde mig innan vi gick in att jag skulle ta det som en träning. Vi höll oss stilla och lugna och jag vämde bara upp Vajlo lite grann så han fick be om att få göra saker och behålla suget. Jag tappade honom lite påväg in i banan mn fick med honom straxt där efter, det var en hel del nosande från Vajlo's sida men när jag väl fick med honom var det super! Momenten sitter så det enda vi behöver är att träna lite mer och köra banor. Vi tog oss igenom hela banan och jag var absolut nöjd med våran prestation!

efter tävlingen kom det fram 2 tjejer till Vajlo och mig som också varit med och tävlat. De ville veta mer om kelpie och blev väldigt snabbt totalcharmade av Vajlo ;) 
Det blev snart dags för prisutdelning och spänningen steg, de hade hållit alla resultat hemliga.
Jag förväntade mig inget annat än en sista placering med taskiga poäng, detta var en test som vi inte förberett oss för och med en hund som varit med om Massor 2 dagar innan så var jag stolt över att han var med stunddtals hade positiv attityd och att vi sett och genomfört en rallytävling. Vi var en erfarenhet rikare och jag fick massa nya lärdomar med mig. 
14,e platsen ropades upp.... och det var inte vi! där efter följde 4st till som inte riktigt höll hela vägen poängmässigt och jag var i chock när de talade om att de nu skulle ropa upp de som hade fått tillräkligt med poäng för ett godkänt och vi inte hade ropats upp än...! På en 8;e plats på 71p fick vi gå upp hämta vårat protokoll och pris. Så himla stolt och lycklig! Jag tror jag tackade 7gånger och chokad pussade och klappade om Vajlo för våran prestation, det var på håret poäng mässigt men jag hade inte ens väntat mig så mycket poäng som 30!
Mari och Bizkit var superduktiga och kom på 4;e plats med 90p, syskonen brun vilka underbara hundar vi har! :D

Glada satte vi oss i bilen tillbaka till skurup. Vi åt lunch och jag gick för att packa ihop våra saker. Vajlo strosade omkring ute ihop med Bizkit och Anni, och det kändes lite vemodigt. Helgen bara rusade förbi och 3dagar var över så himla fort.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till Mari med familj för våran underbara resa och för allt de gjorde för oss, Tusen tusen tack!  

 

har man endå bilder att minnas till, jag tänker på dig varje dag <3

 

Klorna filade och klippta tänderna skrapade och borstade pälsen genom borstad för 3,e gången under en vecka nu väntar bara ett rejält bad till skitgrisen! Väskan håller på att packas och kläder håller på att väljas. Det är mycket som ska göras. Vad väntar kanske ni undrar?

Det är bara 2 dagar kvar tills Vajlo och jag åker till rasspecialen i Lomma! 

Ska bli så HIMLA KUL! 
På fredag kl 10.55 rullar tåget från stationen i Norrköping mot äventyr i skåne en hel helg med kelpies och hundsnack, är så glad att jag bestämde mig för att åka!
Om jag känner mig själv rätt kommer morgondagen följa av sömnbrist fjärilar i magen och resfeber!