.

Blev väckt av en försiktig puss och när jag slog upp ögonen står han där, min underbara chokladpralin med stora snälla ögon och en viftande svans  ♥
Vart hade "kelpiemonstret" tagit vägen?!
Vi gick ut för morgon rundan och till min förtjusning trippade han snällt med viftande svans och tittade städigt upp med uttrycket "vad ska vi göra nu för kul" istället för att köra ner huvudet i backen och köra sitt eget race.
Så har dagarna fortsatt åt rätt riktning och det är en helt annan hund! Det är den Vajlo som jag trodde blivit förlorad en stund, den Vajlo som är glad och kärleksfull och som det bara lyser bus i ögonen på.  Han är tillbaka i full styrka och de små rackartygen han gör nu är enbart bus istället för protester och bråk.
Han har verkligen landat i sig själv och tagit ett steg till att vara en "stor pojke".

Igår åkte vi till Söderköpings Brukshundsklubb och tittade på agility ett par timmar.
Det var jätte roligt och det var så många duktiga hundar!
Vajlo tyckte det var lite tråkigt att bara stå still hela tiden, men var super duktig och fann sig till slut i det hela och la sig på backen trotts allt liv och all rörelse.

På kvällen firade vi en kompis med smörgåstårta och bingolotto. Vajlo var hur duktig som helst och låg hos matte på golvet medans vi spelade. Bara det bevisar för mig hur mycket han har vuxit och att all våran träning har gett resultat!
Från att knappt kunna bjuda hem någon för att min glada hund blev alldeles "för glad" till att kunna ta med honom hem till någon där det är mycket liv och rörelse är för mig ett jätte stort steg.