.

Idag gick vi på promenad med Anna & grabbarna vid Himmelstalund. Max var kanon duktig och rörde inte en min när Vajlo sprang fram till honom för att ge en smygpuss i förbifarten, så himla duktig!!!
Vajlo däremot hade fetvadd i öronen och kom inte ens på inkallning idag....Jäkla lopphund ;)

Tog några bilder på promenaden blev inte spc nöjd med några förutom dom på pepsi, så himla kul o fota en ljus hund! Man får fram så himla mycket mer än hos en mörk :) 

 

Idag har jag så mycket att skriva om så jag inte vet vart jag ska börja!
Ska jag börja med att jag va 2cm ifrån att få en måsbajs på mig, att vi var flera timmar på bruksan och gjorde kanon träning, att Vajlo var så lugn och försiktig med barn på jobbet idag, att vi käkade ett berg med glass eller att jag fått hem min väst??!
Eftersom jag inte vet vart jag ska börja börjar jag heller inte, det får vänta tills imorron..kanske. ;)
Det enda jag vet är att jag har så otroligt duktiga trevliga härliga människor omkring mig som vill hänga med mig och lopphunden ♥ - TACK

"Ju fler desto bättre"  - Så känner jag varje gång som jag är hundvakt. Och speciellt när jag är hundvakt till Shiva ♥
Jag brukar alltid passa på att träna störnings moment med Vajlo och använda shiva till väldigt svår störning. Shiva uppskattar att rasa av sig i långlina och Vajlo får jobba ordentligt med sina uppgifter.
Det som tränas mest är plattsliggningen. Dom hundkompisar som Vajlo redan har tränas och tävlas i lydnad precis så som Vajlo vilket gjort att jag inte kunnat göra såhär med dom för att riskera att man förstör något för dom.
Jag förebygger o tränar att Vajlo alltid ska ligg kvar oavsett vad en annan hund gör brevid honom.

Jag lägger Vajlo platts precis som så på tävling och lägger shiva brevid sen kommenderar ja båda att stanna, backar ca 7m och kallar sedan in Shiva. Inte Vajlo han ska ligga kvar.
I början var detta jätte svårt för Vajlo och han ställde sig upp och följde med fram för shiva sprang ju fram och fick massa godis eller bus belöning. Jag fick börja med små steg och hela tiden berömma att han stannade sedan ökade jag avståndet och belönade mindre under tiden jag backade/kallade in Shiva. Detta är dyrbar träning för oss och det är guld värt att låna shiva till detta. "Skräck" scenariot på tävling är ju att en annan hund reser sig under plattsligget och går ifrån sin platts. Med denna träning ger jag Vajlo en chans att vara förberedd att detta händer men att han fortfarande ska ligga kvar. Förutom inkallningen busar vi precis framför/bakom eller vid sidan om honom. Shiva får även precis intill honom göra några tricks och gärna ge honom lite "ofrivillig" (som tex rulla runt och då komma emot honom) kroppskontakt medans vajlo ligger platts och ska då ligga kvar. Förutom att Vajlo får ordentlig störnings träning får Shiva träning på inkallning och lite annan hjärngympa.
Det blir ju 2 flugor i en smäll ;)
 

 

 

 

hundarna får jobba för sin kvällsmat som ligger utspridd i gräsmattan och jag njuter av kvälls solen.

 

Straxt efter vi kommit hem blev vi med bjudna av Anna att följa med o bada med hundarna.
Vajlo var rätt trött men han tackar aldrig nej till att få simma lite och det är ju så bra träning för kroppen.

Vi plockade även upp Isabelle som agerade fotograf och sen åkte vi bort till en sjö vid svärtinge.

Grabbarna badade ihop lösa och Max var superduktig! Lille peppa var inte så badsugen så han sprang på kanten och hejjade på de badtokiga kelpiegrabbarna ;)
Vajlo som älskar att simma fick jag knappt ur vattnet och han simmade omkring en bra stund han simmade tom där han bottnade :P Snacka om badgalen hund!
Men mitt uppe i badet såg vi en ormhög på en del av bryggan som sjunkit så där tog badet slut..!

Här kommer några bilder som Isabelle Fjällrot har tagit.

 

är verkligen nått som jag måste göra.

För idag gjorde jag det igen - jag "övertränade" Vajlo.

Jag blir så trött på mig själv!

Vajlo och jag tog bussen till bruksan och körde lite av allt i lydnaden. Vi började att köra alla moment var för sig och de moment där det behövdes småfix nötte vi med tills jag fick ett perfekt resultat. Och varje gång vi fick ett sådant reslutat slutade jag där och bröt för dricka paus, kiss paus eller bara att slöa.
Under träningen hade vi 2genombrott och ett nytt "problem". Vajlo har helt ny härlig attityd i linförigheten som vi jobbat med och han tar både metall apporten och träapporten som han håller länge - han sprang till och med o hämtade träapporten under vilopausen och kom glatt med den till mig "om jag ger den här till matte vet jag ju att jag får godis!" - sötunge!
Problemet är att han fuskar riktigt ordentligt med sin position, han sätter sig gärna snett för o fuska. Inte för att han inte vet vart positionen är för det testade jag med inkallning där jag stod snett, bakofram, vänd till höger eller vänster och där satte han sig rätt varje gång.

 

Nu till me myself and I som är ett jävla klant arsle - att jag aldrig lär mig...

Som idag när Vajlo är så taggad och jag är sugen och allt bara flyter på, vajlo gör rätt och gör han fel hittar vi en lösmning och löser det - det är bara så kul! Och då har jag svårt att sluta. Jag vill ju träna mer fila mer medans vi är inne där i träningsbubblan. Men ju mer jag nöter desto tröttare blir vajlo och desto mer fuskar han och tycker att det blir tråkigt. Varför lär jag mig aldrig att sluta när vi tycker det är som roligast?!

För nu tog vi ju bara den sista känslan med oss hem...Att jag är sur o frustrerad på mig själv och Vajlo är trött o tycker att det är skönt att få sluta...

 

Suck.... 

Idag skiter jag i om det spöregnar för här ska bannemej tränas vidrae på tävlingslydnaden!
På morgon prommenaden bjöd Vajlo in till SUPERFINT fritt följ, nu kom verkligen racer kelpien fram i alla svängar och halt. Fasen va fint han gick! Undrar varför jag inte kan föra över detta till linförigheten..??? :/

 

Våran midsommar har varit underbar!
Den har spenderats på landet med familj och vänner. Det har ätits sjukt mycket mat, spelats kubb, badat och många skrattanfall. Vajlo har fått göra det han älskar mest bara lulla omkring på ägorna, ligga på gräsmattan för o hålla koll och simmat o badat i mängder!
Vi har även pussats och myst med en 8v labbe valp som är helt underbart söt och vajlo var jätte duktig.
Mjuk snäll och faktiskt en riktig lekfarbror. Var så mysigt att se dom för Vajlo sänkte sig till "valpnivån" och la sig ner för att inte vara för stor för den lille och mojsade runt i gräset och när den lille blev för intensiv total ignorerade han honom och gick bara därifrån. Duktiga Vajlo!

 

Den senaste tiden har långpromenaderna i skogen blivit min terapi.
Det har varit mycket nu på sista tiden och de senaste åren har varit minst sagt brutala. Jag har äntligen hittat tillbaka till förmågan att kroppsligt kunna promenera ut alla känslor och att rensa tankarna. Finns inget som får mig att må så bra som några timmars powerwalk i skogen med Vajlo & helst med musik pumpandes i öronen. Jag känner sig så "ren" samlad och fylld med ny styrka när vi kommer hem.
När jag var yngre spelade jag mycket fotboll och där på planen och träningarna rensade jag både kropp o själ. Men när jag slutade med fotbollen tappade jag också förmågan att kunna rensa ur mig. Jag har både varit lat och sen har de senaste 2åren har Vajlo tagit upp mycket av min tid. Och även om han alltid kunnat följa med ut har jag inte kunnat att bara ha med honom för att sedan kunna lägga hela min koncentration på mig, det har alltid varit nått.

Hoppas inte att ni missförstår mig nu. Visst Vajlo gav mig verkligen en utmaning sen den dagen han satte sina små söta tassar innan för min dörr och det har varit många stunder då jag verkligen undrat "hur ska jag någonsin kunna reda ut detta lilla monster". MEN, varje steg på vägen skulle jag inte vilja byta bort för allt i världen. Vajlo är mitt lycko piller och hela mitt allt. Han är en ren avspegling av mig själv och det finns många dagar han har räddat mig från just mig själv. Sånna dagar som när allt bara är tungt och man glömmer bort hur man andas och man bara fastnar innuti sitt eget huvud. Det är sånna dagar som han kan komma fram och sätta sin blöta nos mot min, lägga sitt huvud i min famn eller bara lägga sig tätt intill. Det får mig alltid att landa igen och få en påminnelse om att allt kommer att ordna sig.
Jag kan vara på uruselt humör men efter lite träning med Vajlo får jag alltid tillbaka mitt leende. Ibland för att han bara är och ibland för att han verkligen är en pajjas och gör allt för att få matte till skratt.
Det har tagit mig lång tid för att hitta tillbaka och kunna "offra" lite tid till bara mig själv och Ja man kan säga att Vajlo har varit mycket att jobba med helt enkelt. Tills nu.

Sen april i år har min lilla skitungen verkligen blivit stor och mognat. Allt slit och all träning de senaste 2 åren har verkligen gett resultat.

Idag gick vi 6km i skogen och Vajlo var lös hela tiden. Inte lös att han strosa runt i skogen tillsammans med mig, utan lös att han gick vid min sida utan att vika en tum oavsett vilket tempo vi höll. Vi mötte människor som joggande,promenerade mot/förbi oss och om oss utan att Vajlo vek en tum. Vid ett tillfälle drog det tom en hare över stigen utan att han avvek. Detta har gett mig möjligheten att för nåra timmar glömma bort allt, alla och bara vara där just då - helt enkelt ren terapi.

Enda missen jag gjorde idag var att inte ta med mig kameran!
Det är så magiskt vackert i våran fina Vrinneviskog mitt i norrköping city och såg jag fantastiska fototillfällen överallt så nästa gång blir det att ta med kameran. :) 

 

När vi gick där i skogen hann jag att få iordning på ett virrvarr av tankar och reflektioner ang Husky vs. Kelpie. Jag har velat skriva om dessa två raser som står mig så varmt om hjärtat men har inte riktigt kunnat sätta ord på mina tankar och känslor. Men tror nog att jag äntligen ska kunna sätta ord på alla dessa tankar. Fast det inlägget får ni vänta med tills imorron!

Det blev en salig röra av känslor och text idag men antar att det kan vara ett resultat ifrån "huvudtömmningen". Jag var bara tvungen att få ur det ur systemet helt enkelt.
Nu till en bild från kvällens promenad som hade blivit så mycket bättre med systemkameran, men ni får hålla till godo med denna mobilversion.

Vilken dag! :D

 

Förra fredagen fick vi ett samtal från arken zoo i ingelsta att mina reservdelar hade kommit som dock skickat efter åt  mig till våran trasiga canvasbur. Så idag bestämde jag mig för att åka ner och hämta dom och sedan gå vidare till bruksan som ligger i närheten för lite träning. Vi är väldigt sällan på bruksan för att det ligger på andra sidan stan och jag har ingen bil eller körkort. Och LAT som jag är blir träningen omkring vårat område istället för att faktiskt sätta sig på bussen och gå de sista kilometrarna. Tur som vi hade skulle Anna åka bort till bruksan och filma Isabelle när hon tränade inför lkl3 om 2v, så hon var som vanligt jätte gullig och vi fick skjuts ner till arken och sen skulle vi mötas upp på bruksan.

Vi fick massa olika reservdelar och behövde inte betala en spänn, Fy fasen vilken kanon service!

 

När vi sen kom bort till bruksan sprack vädret upp och solen tittade fram, verkar vara så att solen alltid skiner över bruksan när vi kommer dit? Isabelle blev kommenderad av anna och filmad och det så kanon fint ut lite finlir här och där men bara "småstrunt" som snabbt är fixat! Kommer gå kanon för dom tror jag! :)

Vajlo var uppbunden i skuggan den större delen av tiden och låg tyst och snällt ner under hela tiden.

Efter en stund tyckte Anna att jag skulle prova på apportering med metallapport, jag skrattade och sa att "jaa det kommer ju knappast att gå men vi provar vel".

Sagt och gjort. Vajlo far iväg som en skållad råtta efter den kastade metallapporten dyker ner sniffar en gång griper och rusar tillbaka skit lycklig. Jag bara står o gapar och tror inte mina ögon sammtidigt som jag brister ut i berömm och lycka, jag kunde inte fatta att han grep den utan några bekymmer och rusa lika snabbt tillbaka!

Efter detta prövar jag lyckan ytterligare för att se om det var en tillfällighet och sätter honom platts och gör en klass 1 apportering och han var fundersam först men efter försök nr 2 griper han OCH håller kvar! Det var alltså ingen tillfällighet utan jag har nu Äntligen lyckats att verkligen befästa apporten.

För vi gör samma grej med bruksans egna träapport där han hämtar, gör snygg ingång och håller kvar! Eureeka!

De andra momentena var han lite halvseg i men vad gör det efter en sån super start??

 

Vi provade även lkl3 momentet inkallning med kommendering "stå" bara för skojs skull.

Han gör ett Assnyggt och snabbt läggande ist för ställande :P Och efter ytterligare 3 omgångar där han la sig ist för att ställa sig sket jag i ställandet och körde en inkallning med läggande så han fick lyckas med det och det var riktigt fint.

Frågade Anna & Isabelle om råd för träning inför tandvisningen där nu Vajlo alltid ställer sig och halvt pussar ihjäl domaren. Hur jag på bästa sätt skulle träna in detta. Anna erbjöd sig att vi skulle prova med en gång för att sen kunna ge råd på hur jag ska träna in. Och Anna är verkligen lockande för Vajlo för han älskar henne verkligen och kan ju bara inte låta bli henne :P

Jag satte vajlo och hade en tub skinkost framför nästan på honom hela tiden och vi tog det steg för steg.

Och ännu en gång idag fick jag tappa hakan - det var ju inga problem!

Anna gick bara fram ett par gånger, sen ställde hon sig breve, sedan breve och klappade på honom och till sist en regelrätt tandvisning.

Det är så underbart med snabblärda kelpie's ibland!

Efter första gången anna gick fram och han ställde sig sa jag nej, då satte han sig och fick en klick skinkost, andra gången hon kom fram tiddade han på mig då fick han skinkost sen avancerade vi steg för steg och han ställde sig bara en gång men "ångrade sig snabbt" och vände uppmärksamheten till mig och väntade på belöning - sjult bra!

Så nu vet jag exakt hur jag ska träna detta nu får jag bara ge mig ut och leta upp människor som är villiga att titta i min hunds mun ;)

 

Blev sjukt imponerad av Max som idag var super duktig fast vajlo och han var upp bundna nära varandra, dom har verkligen gjort framsteg och klivit en bra bit frammåt då max inte ens brydde sig om att Vajlo fanns - Ni är så duktiga!

 

Som toppen på allt kommer vi hem och jag börjar laga buren som förövrigt var superenkelt. Det var rätt delar som passade perfekt + att de hade skickat med dubbel uppsättning med reservdelar! Lycka!

Så nu har jag en trött hund och en hel bur :D

Vi gick ut i det fina vädret för lite fotografering (uppställningskort) och träning.
Jag började ta lite kort medans Vajlo hade tålamod. Det var faktiskt bra träning för både honom och mig.
För mig att lära mig hur jag ställer honom snyggt och för vajlo att vara stilla. Det är rätt krångligt att ställa och fota själv kan jag lova! Nu när jag kom hem o stoppade in bilderna i datorn insåg jag (med lite hjälp ;) ) hur dåligt jag ställde honom med bakbenen. Hans fina vinklar försvann helt för att jag ställde benen för långt bak och benen blev för raka...Jajja bara att plocka med kameran ut imorron igen o försöka på nytt.

Efter fotograferingen tänkte jag köra igenom lydnaden. Vi har jobbat mycket på linförigheten med tipsen som Marlene gav mig och jag tycker att det blivit stor skillnad. Tror att tack vare dessa kommer vi att få med oss mycket positivt till det fria följet i 2;an eftersom Vajlo numera har börjat att bjuda på jätte fina fotgåenden på promenaderna som jag alltid belönar.
Han fuskar sig fortfarande till positionerna och slarvar med snett sittande men det är bara att fila vidare på. Belöningen uteblir helt till han sätter sig rakt och väntar jag ut honom på tex inkallningen efter han satt sig snett rättar han till sig själv o sätter sig rakt, så han vet mycket väl att han fuskar ;)

Under träningen ser jag i ögonvrån hur en man stannar med en liten hund och sätter sig för att titta.
Jag och Vajlo tränar nästan alltid i parken just pga att det är så mycket hundar och människor omkring, o det är skit bra träning spc för mig när någon stannar för att titta (för det händer faktiskt ibland) det hjälper mig att få bukt med prestations ångesten.

Han berättade att han sett oss många gånger och att han tycker att vi är så himla duktiga. Gucci var egentligen hans dotters hund som han nu tar han om ibland. Han menade på att den var något ouppfostrad och frågade mig hur man kunde börja träna upp henne. Jag svarade med mycket beröm små steg i taget och massa godis så finns det inga gränser och att det bara var o jobba på. Under tiden vi pratar kommer en man förbi med en dansk svensk gårdshunds valp som kommer fram och börjar leka med Gucci. Vajlo ligger fortfarande kvar platts nu 5 meter ifrån dom lekande hundarna och hade legat där i ca 6-7 min! Jag går genast bort och belönar detta med massa godis och fortsättter plattsligget vid dom lekande hundarna Vajlo ligger kvar och jag belönade kortare stunder med godis tills dom båda frågade om valpen och Gucci fick hälsa på Vajlo.
Jag gå bort belönar en sista gång och avslutar momentet. Slut belöningen kunde ju inte bli lägligare än att det blir ett fri kommando och att han fick hälsa på hundarna.
Min stora luns vet just att han är stor och lägger sig o ålar fram den sista biten till valpen och Gucci för att inte komma på fel kant med dom. Efter en stunds lekande var det dags både för Gucci och valpen att gå hem och där tyckte jag att det gott och väl räckte med träning för oss med, så då givk även vi hem.

Att få höra från någon okänd hur duktiga vi är och hur imponerad den personen är av oss gjorde min hela dag och det hade räckt med "bara" det för att få mig lycklig resten av kvällen.
Men att sedan Vajlo fixar alla dessa utmaningar utan några som helst bekymmer fick mig att vara helt lyrisk -inget kan få mig på dåligt humör idag och jag är så himla stolt!

Avslutar med ett av dagens kort där benen blev rätt katastrof och där vinklarna försvann, dock är ju resten av kroppen okej. Ett jäkla pill o få till ett bra kort ;)

Glädje yran är total och jag kan inte låta bli att få gåshud och bli lite sentimental när jag ser dom.
Tänker tillbaka när jag själv tog studenten och under en kort tid kändes det som att livet var en lek och att hela världen låg framför ens fötter. Nu är det 4år sedan jag fick uppleva denna berusande känsla, och åren som gått efter har varit väldigt tunga fyllda med tårar och smärta. Och ibland känns det fortfarade som att jag väntar på en ny början.

Med dessa tankar ler jag när jag hör deras sånger eller ser deras mössor i folkvimmlet, och unnar dom att få rida på glädjevågen ett tag till.
En vecka utan ansvar problem eller bekymmer är något som alla har rätt att få uppleva.

Så till alla studenter " den ljusnande framtiden är er"

svensk vinnar utställning 2011

Nu kan jag ju iof bara prata om mina egna erfarenheter med Vajlo som faktiskt bara är "kunskaper och insikter" som jag samlat under bara 2 år. Men jag ska endå fortsätta med ämnet som rubriken skriver.

Vajlo är alltid glad och bemöter en alltid med viftande svans och pigga ögon han vill alltid följa med om det så är träning utflyckt vanlig promenad, han är ett stort matvrak och älskar sin mat och skulle inte kunna tänka sig att hoppa över ett mål mat.
Han är barapositiv till allt och tackar aldrig nej till nått - än.

Jag som aldrig i hela mitt tidigare liv haft en egen hund och har destomindre kunskap om detta med tävlingslydnad, bruksgrenar hit utställningar dit osv för ingen i min familj har varit intresserad av detta.

Innan Vajlo kom hem till mig och de första veckorna kanske tom månaderna med Vajlo var jag en bokslukare med allt vad hundägande och hundträning fanns att läsa om. Jag ville vara förberedd.
Jag var fullt införstådd vad min lilla valp var. Att det inte var någon soffpotatis jag skaffat mig och att det skulle komma att krävas mycket från min sida - jag var livrädd att vara otillräcklig och okunnig.
Jag lärde mig mycket och fick många användbara tips på lager av böckerna. Men tillslut tog det tvär stop.
Jag ville bara kräkas på metoder hit belönings sätt dit osv, för det finns så mycket och så många olika tillvägagångs sätt/synpunkter vad som är rätt och fel mm. Jag Blev bara inte klok på nått tillslut.

Mitt kunskaps centrum sa bara "nej" och ville inte ta in ett dugg mer från en bok.
Det var då jag Vajlo och jag började prova oss fram.
Det var nog först då som jag tror att våran relation verkligen började ta en ordentlig form. Jag var så himla rädd att min kunskap inte skulle räcka till och att jag inte skulle ge detta underbara lilla liv det han behövde, så jag glömde ju helt bort att känna efter vart vi var någonstans och vad som skulle fungera för oss.

Och nu 2 år senare inser jag hur tacksamt det varit. All träning som jag gjort med Vajlo gör han med glädje. Alla tokiga övningar, tricks, utflyckter har han kastat sig in och bara gjort så gott han kan - för han tycker det är så roligt. Han älskar att få göra saker tillsammans med mig och många gånger är träningen en belöning i sig att godis och leksak blir lite överflödiga.
Vajlo är heller inte ett dugg svår att belöna. Han goddtar det som finns för stunden. Om det så är hans ihop knutna koppel till några torra kulor av hans torrfoder så är det gott och väl. Sen använder jag olika belöningar till olika ändamål. Är det svårare utmaningar eller omgivningar jamen då är det ju självklart att det är nått gott som korv eller kötbullar. Vill jag ha honom i en lugnare sinnes stämmning kör jag bara med godis och ofta med skinkost på tub som han får slicka i sig. Vill jag ha honom mer ivrig och taggad kör jag med kampleksaker eller något han får springa iväg och hämta.
Men i slutändan struntar han i Vad belöningen är och det gör det så himla "enkelt" för mig med träningen.

Många gånger känns det som jag fått mycket "gratis". Jag har sen början haft en hund med stort föremålsintresse, som varit totalt orädd, som alltid kört 100%, som alltid är glad och som varit välvillig till nästan alla hundar.
Är det detta som kommer på "köpet" eller har jag faktiskt haft "tur"?
Visst vet jag att många av dessa egenskaper är individ anpassat, men med min ringa kunskap och erfarenhet om denna ras kan jag inte låta bli att fråga mig själv om det är allt detta som jag just skrivit om är en underbar egenskap just hos bla. kelpien?
Eller är det just detta som det innebär att ha en arbetsvillig hund? :)

Hur som helst så är det är helt enkelt tacksamt och underbart med kelpie! ♥

På lördagen var det dags för personalfest hemma hos mamma och pappa nere vid sjön i magasinet.

Dagen/kvällen var fantastiskt och jag hade så roligt!
Under dagen fick alla vi brudar köra 6hjuling runt en bana i skogen och efter det fick vi lära oss att lasta timmer - sjukt kul! Grabbarna fick lära sig att danca linedance och hade uppvisning för oss tjejer när dom kört igenom hela "koreagrafin". Det blev mycket skratt men tyckte alla var riktigt duktiga och försökte verkligen! 
Kvällen bjöd på grillat tillgång till bastu,badtunna och dopp i sjön för de som kännde för det. Vi hade även fixat en sjysst musik anläggning så dans var oundvikligt ;) Allt som allt en suverän kväll och jätte bra annordnat!
Tack alla inblandade!

Under hela dagen och kvällen var Vajlo med.
Under dagen fick han sitta i långlina med en filt och ett märgben och på kvällen satte jag linan i mammas och pappas dragkrok till bilen öppnade bakluckan där hans bur var så han fick välja själv vart han ville vara. Där emellan gick vi naturligtvis promenader och han fick även vara med lös vissa stunder.

Jag kan ju säga att jag har en suverän hund.

Han sa inte ett ljud och fann sig i situationen och var hur lugn som helst!
Klart att han vart lite tossig när folk ville gå fram och hälsa men även det tog han lugnt och sansat med tanke på miljön runt omkring. Så himla stolt, han var verkligen superduktig!

Men som alltid när man varit borta så är det skänt att komma hem, det verkar även Vajlo tycka hur mycket han än älskar landet så gosade han ner sig i sin korg med sin favvo leksak