.

På denna sida finns det många som totalsågar vallanlagstesten...Jag frågar mig själv varför?

Detta är några av kommentarer varför v.a.t är onödigt;

"Varför vill ***** ha vallanlagstest officiellt? Är inte vår ras bra mycket bättre än så??"

Känns som många sätter sin ras på lite höga hästar genom att det faktiskt inte finns så mycket registrerade resultat?
Eller är det så att man helt enkelt är rädd för vad dessa test kommer visa?
Kommer det vara så att det finns fler individer än man trott som saknar denna förmåga?
Vill man inte hålla sig så nära urspungs hundarna som man kan komma?

Sen fanns det naturligtvis dom inne på samma "forum" som tyckte att detta med vallanlagstest är positivt, och ser det som ett positivt sätt att främja rasen.

Nu kan ju jag ingenting om vallning och heller inget om de olika vallande raserna.

Men jag själv kan nog inte se något negativt i dessa test?

Är detta inte bra information för alla uppfödare och för aveln i sig att se hur det faktiskt ligger till med vallegenskaperna i inderviderna man avlar fram?

Är det inte viktigt att dessa egenskaper heller inte försvinner från den arbetande vallhundras man faktiskt har?

Läste någonstans på en sida när jag letade uppfödare och hade bestämt mig för en kelpie att man får en duktiga brukshundarna genom vallegenskaperna och inte tvärt om. Detta är en mening som fastnade i mitt huvud för jag själv tycker att det är riktigt "påstående".

Vi har ju dom hundarna vi har idag för att dessa egenskaperna i dessa vallhundar var något man avlade vidare på.
Jag kanske är helt ute och cyklar med detta men tycker det är synd att man måste räkna bort en egenskap bara för att man idag kanske anväder dessa hundar mer till annat än just vallning. Dock tror jag fortfarande på det som jag skrev, att du får den duktiga arbetsvilliga och samspelta hunden pga just vallegenskaperna och inget annat.

Så, vad tycker ni?

Är jag helt ute o cyklar?
Vad har ni för tankar och synpunkter i detta ämne, dela gärna med er! :)

Jag gjorde det värsta misstagen man kan som jag VET att man inte ska göra.

I stort sett varje gång så brukar jag dela upp hela passet i små bitar för att vajlo inte ska tappa intresset. Och så skulle jag även göra idag. Men så blev det inte. Jag började med kontakten och finslipade på linförigheten och fick precis det resultatet jag ville. Jag gjorde en inkallning som var exemplarisk och där bröt jag. Och sen skulle jag ha låtit allt ha varit jag hade ju redan nått det jag ville ha och jag bröt när Vajlo var som mest taggad.
Men sen skulle jag göra ett litet pass till, där allt gick åt skogen. Vajlo sega ihop och fuskade sig till ingångar och kontakten på linförigheten fanns inte ens där. Redan där skulle jag brytit men jag vill inte lägga ner med nått dåligt utan vill ju helst sluta med nått bra!

Så jag gjorde vad man inte ska göra och nötte o nötte o nötte...Slutresultatet blev naturligvis att varken jag eller vajlo tyckte det var roligt..Så fort vi sket i det och gick på promenad ist blev vajlo pigg och glad igen och bjöd på superfint frittfölj med viftande svans precis så som jag vill ha det och precis det jag vill träna upp. Så slutet blev ju bra endå men stort AJJABAJJA på mig!

Imorron kör vi igen och denna gång kort precis som början igår och när det går som bäst och jag uppnå målet SKA vi sluta.

Men här skulle jag vilja ha lite tips!
När jag gick på kurs fick jag "skäll" av min kursledare att jag aldrig kan hålla klaffen, jag berömmer för mycket med ord. Och det får  man ju inte göra på tävling o det är då som vajlo tappar fokuset lite, för han får ju ingen respons. Min kursledare menade på att man vill lära hunden att säger jag inte är det lika med att han gör rätt.
Men just här är jag lite kluven.
Jag har alltid belönat med ord vilket kanske har varit dumt nu när vi står här idag.
Hur går jag bäst vidare??
Ska vi börja träna in linförigheten utan ord från mig??
För när vi tränar linförigheten och jag belönar Vajlo med ord under momentet lyfter han huvudet och viftar på svansen och där klickar jag och belönar. Gör jag fel?
Hur gör ni??
När jag inte belönar med ord under momentet har jag svårt att få honom o lyfta huvudet och få denna attityd som när jag belönar med ord.

Så tips sökes och tas hjärtligt emot!!! :)

Apporteringen då?

Jo den satt till kvällsmaten med!
Vi började i fel ände med regelrätt apport (som han tog!) hoppade till början med ett par hämtningar och lämningar i handen och slutade med en regelrätt apport igen. Han tog den alla gångerna och var snabb på att hämta apporten och höll den duktigt kvar innan jag tog den. Så det är nog bara att träna vidare och verkligen befästa den :)

Idag lägger vi tyngden på fokus och kontakt i linförigheten men även den där jädra apporten...

Tror faktiskt att problemet är så himla enkelt att Vajlo inte varit säker på apporten och att jag tränat det för lite med honom. För idag jobbade vi med appoten till frukost och backade till steg ett, men avslutade med en apportering helt i regel med klass ett och det var inga som helst problem han tog den utan tvekan och höll den 10sek. Så nu jobbar vi vidare från grunden så vi får en fin stadga och säkerhet!

TACK bästa Netta för hjälp och tips!!!

Trotts detta verkar Vajlo rätt pigg o busig när vi är ute. Men tar endå det säkra före det osäkra så han får fasta lite idag med kokt ris o kokta morötter. Tur att han inte är kinkig med maten! :)

Vi passade på att följa me Erika o hennes Samojed Aaron på en promenad i vrinneviskogen när det är mulet och det fläktar. Vi skulle bara ta en lite kortare promenad och ta det lugnt eftersom Vajlo var så dålig i morse.

Men vi knata på och hundarna lunka på bra framför oss så den lilla svängen blev inte så kort tillslut iaf, och Vajlo visade inga tecken på alls vilja stanna eller ta det lugnt heller för den delen. Han sprang med Aaron och la sig o gnodde sig i gräset typ överallt..:P

Fick precis ett sms av Erika att hon plockat 32st fästingar på sin hund efter 1 promenad...

Hon skrev att jag för säkerhets skull skulle kolla vajlo lite extra eftersom hennes kryllade av dom små äcklen...!

Det kan vara ganska svårt att hitta färstingar på vajlo eftersom dom har i princip samma färg som hans päls.

Efter att jag borstat igenom honom och kollat igenom hela pälsen hittade jag....INGA fästingar!!!

Het otroligt! Antingen är jag så lyckligt lottad att hans bärnstens halsband är fruktansvärt effektivt eller så har jag bara missat dom i hans päls. Hoppas på det första alternativet..Skulle vara helt underbart om nu halsbandet är så bra! Tyckte det lät lite för bra för o vara sant när jag hittade dessa halsband, att slippa farliga och giftiga kemikalier, att det håller "för evigt" sålänge man tvättar halsbandet när det blir fettigt, och sen är det ju snyggt!

Tänkte iaf att det var värt att prova om det nu skulle fungera och visst verkar det som att det gör det. :)

Ända sedan min stora syster skaffade sin Sibirian Husky var jag fast.

Nu 5 år senare efter jag blivit mer bekant med rasen (efter ha blivit äldre ihop med Shiva, varit på husky dagarna i mjölby, fått en nära vän som har en husky hane vi träffar ofta, och varit hundvakt promenad hjälp ett fleral gånger, kört hundspann) kan jag knappast säga att kärleken har falnat. Snarae tvärt om.

Varje år blir suget starkare och viljan att ha en egen ännu större!

Det är många faktorer som gör/gjort att jag inte blivit med husky, än.

Tidpunkten har bara inte riktigt blivit rätt. En husky är ingen "vanlig" hund precis som att en kelpie heller inte är någon "vanlig" hund. Detta ägarskap med en sån här typ av hund är så mycket mer än "vardagslydnad och fysisk träning". Helt ärligt är det först nu som jag är redo för en sibbe, jag har absolut massor mer att lära mig för det är otroligt naivt att tro att man vet och kan allt. Ordspråket lyder ju "man lär så länge man lever" och jag tror att ingen någonsin kommer vara fullärd när det kommer till att vara hund ägare.

Trotts att jag känner mig redo kommer det dröja ett tag till hur länge vet jag inte men någon gång kommer jag att bli med husky! Just nu nöjer jag mig med att låna hem en fluff-unge och gosa med ibland :)
Precis som jag och Vajlo gjorde igår kväll, vi fick besök av Sandra's husky hane Diesel som sov över hos oss tills idag. Vi hade det jätte mysigt och det gick hur bra som helst, Vajlo älskar och respekterar verkligen Diesel så han har varit överlycklig!

Och detta husky prat leder mig till något otroligt sorligt.

I veckan avled en av husky världens stora namn bland uppfödare och ansikten utåt för denna ras i en hjärtattack.

Skickar en tanke till den avlidnes familj i deras ofattbara förlust och sorg.

Fick även kika på en video där Vegas busar med en liten brun söt kelpie valp, såg en hel del likheter i kroppshållning/kroppsspråk och han verkar jätte mjuk o trevlig. Han var jätte fin och såg ut att ha den lite tjockare pälsen med de lite längre "täckhåren" (tyckte det såg ut som så på svansen) kanske är vajlo "tunnhårig" ? :P

Hoppas jag får äran någon dag att träffa Maibritt och Vegas med sin matte :)

Det var en kvällstävling med bara klass 1 & 2 på linköpings bk.
Vajlo var lite seg pga av värmen, och lite halvt galenpanna!

Han låg inte spc stadigt på plattsligget denna gång utan ja fick kommendera honom 2gånger att han skulle lägga sig ner, han fördelade vikten en gång, och låg o nosade mycket. Kändes som att det var nära att han va på väg upp en gång men som tur va låg han kvar tiden ut.

Efter momentets slut kastade han sig på marken o låg o mojsade o rulla i gräset när han slällde sig upp lyste det bus i hela ansiktet och han började bita av gräs o kasta omkring sig. Jag skrattade så ja höll på o kikna!

Man kan ju inte säga att vi inte har kul när vi tävlar iaf ;)

Tror även att han blev lite berörd av att dom hade agility kurs på andra sidan grusvägen, det var ett jäkla liv och vi la hundarna med ansiktena mot agility planen.

Med start nummer 5 började jag jobba upp Vajlo innan vi gick in på plan. Och visst hade han fokus o var taggad innan när vi entra planen.

Linförigheten var lite slapp och mot blev jag osäker då tävlings ledaren gjorde dubbel komando till mig (sa höger 2 gånger som om jag gick åt fel håll eller om hon inte trodde att jag hört?) vilket gjorde att jag tittade på henne och gick med osäkra steg. Resten av momenten tyckte jag gick skit bra och Vajlo var helt klart med (förutom apporten som han inte alls ville ta igen..!) domaren höll dock inte alls med mig och vi fick ganska låga poäng och några rent av orättvisa siffror. Nu är tydligen denna domare känd för att vara jätte hård och tom rätt ojämn med sin bedömning. Visst är det positivt med en hård rättvis domare så man lär sig rätt från början, men tycker det är lite fult att "leta fel" med extremt kritiska ögon.

Tjejjerna (anna & isabelle) tyckte att vi såg jätte fina ut på planen och höll inte alls med domarens bedömning.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken med de låga poängen då jag tyckte det känndes så bra och att vajlo tom förbättrade både inkallningen och ställandet. Men trotts besvikelsen över poängen var jag nöjd med våran prestation. Jag kännde mig trygg på planen och tänkte mest på att det skulle vara en rolig upplevelse och att Vajlo med skulle tycka det var kul.
Allt som allt slutade vi på 147poäng ett 2;a pris och en 4;e placering av 10st deltagare.
Vilket trotts allt var ett bra resultat då bara 2st från 2 klasser fick 1;a pris av totalt 17 deltagare.

Tyckte det var trevligt folk med mycket glada miner och galda hundar, trevliga tävlingsledare och domare.

Något som glädjade mig mest var att det fanns 5st kelpies på plats (fyra om man inte räknar med vajlo)! Hur kul som helst! Det kom fram en kvinna som tyckte vajlo var fin och frågade vart han var ifrån, kvinnan hade själv kelpies (kommer inte ihåg från vilken kennel ena kom från) men den andra var hennes egenuppfödda. Av dessa var det bara en annan kelpie som tävlade,  i klass 2 tävlade Grejaskogens Romeo med matte och dom var jätte duktiga! Riktigt kul att se. :)
Bilresan hem var det mycket reflekterande och tänkande och jag gav mig attan på att nu ska vi hård träna och fila till alla småfix och sen ska vi få både första pris och en första placering av denna dommare!

Så nu ser vi fram emot roliga träningar och lyfter huvvena till nästa tävling :)

Tusen tack till Anna Osicka som vi fick åka med, du är guld värd! <3

Denna underbara bild tog Isabelle Fjällrot straxt efter vi klivit av planen när jag och Vajlo har en mysstund.

Jag fullkomligt älskar den!

Flera av dessa kommentarer och poäng tycker jag absolut inte är rättvisa som i ställandet läggandet inkallningen och hopp över hinder, men domaren dömmer och nästa gång får vi raka 10;or ;)

Allt i en enda oreda, men jag älskar't!

Vi har tränat en hel del på på just apporten dock har vi inte tränat så himla intensivt den senaste tiden.

Ja ändrade vajlo's attityd när vi "tränade om" momentet och han blev glad när jag plockade fram apporten. Han har alltid tagit apporten även om han till en början spottade ut den ganska snabbt, men han har alltid tagit den.

Efter mer träning på apporten satt den som en klocka och han höll den bra och kunde hålla den länge och var minst lika sugen att ta den igen så fort jag höll fram den på nytt.

Sedan tävlingen har jag inte tänkt mycket alls på att han inte ville ta apporten utan tänkte att det bara blev så pga mycket intryck, jag som hade lite tävlingsnerver och samt att han är en liten teaterapa så det kunde även ha varit "en grej" som han bara gjorde.

Vi har heller inte tränat lydnad sen tävlingen utan jag ville ladda om och låta vajlo få lite "semester" innan vi tar tag i det hela ordentligt igen. Jag vill inte tråka ut honom med att ständigt nöta, jag vill att han precis som jag ska längta lite och vara totaltaggad när vi kör. Visst kanske det inte blir så Varje gång men desto mer sugen är han när vi gör såhär att vänta.

Ja vad vill jag komma fram till nu då..?

Apporten.

Vi körde precis ett lydnadspass och han fuskade lite i början precis som nästan alltid och allt var som det skulle. Förutom apporten!!

Även denna gång ville han inte ens ta den och gjorde exakt samma sak som på tävlingen vek undan huvudet och ställde sig upp..Ytterligare en gång tänkte jag att "det var en grej" och gjorde direkt ett nytt försök och fick samma resultat, ville inte gripa vände bort huvudet och ställde sig upp...

Jag fick börja om på ruta 1 (om än i väldigt korta steg) och slutligen när vi kom till slutsteget ville han gripa den igen men dock inte med samma glöd som vi haft tidigare.

Hur som helst ska jag ta för vana att varje dag träna detta iform att inte göra någon som helst grej över det hela utan bara när som helst göra detta moment med allt - fjärrisen, en sked, en toffel den riktiga apporten..Ja det som finns till hands för o se om det är nått med själva apporten eller om jag måste börja plocka isär momentet på nytt.

Jag hoppas att det är den "enkla anledningen" att jag helt tränat detta för lite och han känner sig osäker på momentet..

Det är verkligen mitt paradis på denna jord och vajlo verkar hålla med mig.

Det har solats och badats med långa koppel lösa promenader.

Dela med mig av några härliga kommer några härliga kort från helgen.

Just nu sitter jag i min soffa fortfarande fängslad i mitt glädjerus och fäller glädjetårar - vi slutade med första pris och en 4;e plats med 168 poäng <3

Jag är så stolt så jag vet inte riktigt hur allt får plats inom mig!

Vi anlände till bruksan kl 17.30. Lottningen var kl 18.00.

Vi fick start nr.8 av 12 deltagare i lkl.1 och klass 1 skulle gå sist.

De började med klass 3 & Elit o där efter skulle klass 1 & 2 gå sammtidigt brevid varandra, redan där blev jag extra nervös pga den högre störningen.

Jag har sjukt kassa tävlingsnerver och har inte sovit ordentligt på 3dagar pga just denna tävling. Så redan när vi kom fram kännde jag att min nervositet skulle pajja för Vajlo.

Vi väntade och väntade och väntade och väntade lite till vi kom inte att starta förrens halv 10....

Då vi var så många deltagare delade de upp plattsligget i 3 olika grupper - skönt tyckte jag!

De 2 momenten jag fasade för mest var just plattsligget och tandvisningen och dom körde dom först med alla 3 grupperna så det var skönt att bli av med dom snabbt. Vajlo låg trygg i mitten med riktigt fint fokus utan några bekymmer, för mig var de där 2min en evighet....Tandvisningen gick som väntat - en galet lycklig och pussig Vajlo..:p
Efter att ha fått 10 på plattsligget och 8 på tandvisningen hade jag en vinst i handen redan där, nu kunde det gå precis som det ville för det värsta var ju redan gjort och det med bra resultat!

All denna väntan var ruskigt jobbig och jag var rädd att Vajlo skulle hinna segna och tröttna ordentligt innan vi klev in igen på plan. Visst var han hite trött o seg när vi klev in, men jäklar vilken av och på knapp den grabben har!
Under hela vänte tiden satt/låg han snällt tyst o lugn utan att bry sig så värst mycket om annat än matte.

Och så fort jag tog fram kamp leksaken taggade han till på ett ögonblick och hade klockren inställning med riktigt bra fart.
När vi väl klev in på planen var fokuset helt klart där i början sen segnade han ihop lite och det märktes att han blivit påfrestad av dagen. Han gjorde ett kanon jobb och försökte verkligen det enda vi nollade var apporten som han inte ens ville ta..? Nått jag inte ens trodde vi hade problem med men som vi helt klart får träna på. Vi fick mycket beröm både jag och vajlo från domaren o sekreteraren och jag klev av planen med huvvet högt och med en glad Vajlo.
Vi ådtsakom precis det vi klev in för - att ha roligt.

Resultat (har väldigt svårt att se vad domaren skrivit men skriver det jag får ut någorlunda korrekt)

Plattsligg - 10

Tandvisning - 8 "...?"
Linförighet - 7 "fin start,  ...?, pendlar, ss, dk, fint språng"

Läggande - 10 "fint utan men?"

Inkallande - 9,5 "fint temp. avslut knuffar förare"

Ställande -  7,5 "tar tre steg"

Apportering - 0 "släpper, står"

Hopp över hinder - 10 "utmärkt"

Helhetsintryck - 10 "mycket trevlig hund, bra förar arb."
/ 168p & 4;e placering

Sammanfattningsvis?
Jag kan inte vara mer nöjd/stolt över våran lydnadsdebut eller över min underbara kille!!!!

Tusen tack för alla som peppat grattat och önskat lycka till! :') <3

Svaret är Mycket!

När jag skrev sist så var det dags för kennel träff för Jejmic's och Rostaggens. Vi åkte tilll Kungsberga med Anna & Max där träffen skulle vara. Det var många som kom (tyvärr bara 2 kullsyskon - Visa och Reisa och 5 från Jejmic's med mig själv inräknad) och dagen bjöd på härligt väder, många fina kelpies, trevliga mattar och hussar och såklart så stod vallning på schemat! Utöver vallningen körde vi lite "tävlingar" iform av hundalfapet och hundrace, det hela togs hem av Rostaggens och av Anna & Max! :D

Vajlo var kanon duktig under hela dagen både i fårhagen och utanför med sit coola och lugna sätt och imponerade faktiskt i hundalfapetet ;) 
Han fick även göra sitt Vallanlagstest och fick godkänt med snittpoäng på 4,33. Han var riktigt grym inne bland fåren och jobbade "lugnt" med gott sammarbete med lisbeth. Om ni är nyfikna på bedömningen finns den på Vajlo's hemsida http://www.hazeleyes.n.nu/resultat .
Allt som allt så hade vi hade en riktig kanon dag helt enkelt!

Vad har hänt mer då?

Vi var på Hundens Dag här i Norrpan i lördags en sväng.
Det fanns olika prova på saker tex som rallly lydnad och agility, massa olika monitrar med olika företag osv och sedan olika föreningar som ex försvarsmakten eller sjöräddning där dom hade demonstrationer och man kunde ställa alla sina frågor och funderingar osv. Utöver det var det uppvisningar korvförsäljning tips promenad och massa massa mer!
Jätte kul initiativ och trevligt utfört.
Lärde mig en hel massa om berinkning "direk i matskålen" som jag faktiskt inte tänkt på tidigare. Jag försöker nog allt att variera det för Vajlo med maten men detta hade jag missat och det är kanon med nytänk och nya ideér! Vi tittade mest runt och gjorde en sk. "hundbedömning" innan vi åkte hem.
Vajlo fick omdömmet;
Fin bastant kropp. Rör sig väl. Fina tänder & öron, bra kontakt med ägare.
Fin och blank päls, fint hull, busig glad och social.
Helhets intryck gullig lycklig vovve.

Lite kul grej tyckte jag och Vajlo gick nöjd därifrån med en ny leksak och en påse med godis samt en HP rosett.

Annars är det det gamla vanliga, träna, hänga med hundpoolare, promenader etc.
Det har tränats för fulla muggar då det snart är dags för tävling!
Nu kan vi göra momenten i sömnen men jag känner mig fortfarande inte redo eller speciellt säker heller för den delen men det kommer jag nog heller aldrig att känna! Så vi får bara kasta oss in i det med en kravlös inställning och se vad som händer.
Hoppas jag kommer lära mig att uppskatta tävlingar mer och kunna tygla mina nerver för lydnaden är ju såå kul! 
Så håll tummarna för oss det kan vi behöva ;)
Fick även förfrågan om det var okej att man hänvisade en kille från linköping till tävlingen till oss då han va intresserad av att skaffa kelpie och ville se en tävling, jag svarade att det var okej men sa även att om han var ute efter att se ett fint lydnads ekipage eller en tävling på hög nivå kanske han skulle se efter några andra då det är våran debut! Så vi får se om det dyker upp någon :)
Alltid kul att få presentera rasen för någon intresserad med tävlings intresse, känns som att man kan komma hur långt som helst med en kelpie inom allt när det endast är en själv som sätter gränserna!