.

Vet inte om att det är att man uppskattar "vinsten" mer efter en svår tid eller om man kämpar extra mycket under en svår period som gör att rubriken stämmer. I fredags hade vi iaf ett sådant ögonblick.

Från det att Vajlo varit valp har det funnits en person jag han bara inte klarar av att vara nära, han blir som förbytt och hoppar drar sliter biter i kläder nafsar i rumpan. Ja han blir bara helt vild! Visst har jag träffat denna personen med Vajlo under omständigheterna att hen varken får prata eller titta inte ens hälsa på Vajlo för han är bara en bomb av energi lycka och okontrollerad kärlek.  När vi varit på besök har han stressat omkring och vi har efter en stund gått och alla parter inblandade har tyckt att det varit jobbigt.
Vajlo är nu innne i sin (förhoppningsvis) riktigt stora "livskris" med mycket mognad och grejjer som håller på i kroppen. Det är riktigt jobbigt imellanåt och varje dag är det nya påhitt ;) I fedags gick vi förbi på besök hos hen och efter 2½ år nådde vi en milstolpe. Vi var där i över en timme och vajlo la sig efter en liten stund under kontrollerad glädje ner på golver och sov! Han SOV! Kanske låter hel larvigt och konstigt för er men med just denna person har detta varit totalt omöjligt! Hen kan inte ens titta på honom utan att han flippar ur totalt och vi har försökt med allt under åren och i fredags hände det bara. Med tanke på hela hans period just nu var detta en stort seg i rätt riktigt mot mognad och att mitt slit ger resultat.

Framåt kvällen åkte vi med min pappa ut för att tillbringa helgen på landet. Vi har haft det underbart om man bortser från Vajlo's nya val av Cologne "au de badgerpoo" och att han fick någon allergisk reaktion (?) idag. Han kuta omkring i hela huset o gned sig mot mattor och var röd runt nos och tassar som han "gnagade på" samt hade lite för hög temp. Jag ringde till vet och efter att ha duschat av honom och hållit honom lugn verkade det försvinna för nu är han varken röd eller kliig. Vet inte om det är schampoot jag använde för o tvätta bort grävlings skiten eller om han fått en reaktion på någon växt vid fältet han körde sök på idag..Skönt att de försvann snabbt endå.
Sen jag kom hem har jag suttit och pillat med de härliga bilderna jag tog i helgen! Här kommer några av mina favoriter som är näst intill oredigerade.

 

 

 

Vajlo har konsten att charma många människor med sina snälla busiga ögon och en viftande svans.
Det kan vara någon som tittar till på honom på bussen när han viker in öronen och ser otroligt söt ut och tittar på personen ifråga med "älskamigklappamigvisstärjagjättesöt" blicken. Det är väldigt få som kan motstå att lägga ett leende på sina läppar o slita blicken från honom.
Eller att Vajlo följer med ner på stan en grå regning fredag eftermiddag och trippar stolt omkring i sin regnoverall och svansen går i 180.

Vajlo har satt sina tassavtryck i mångas hjärta och det värmer hela mig när man får höra från folk som är hundrädda hur mycket de tycker om honom. Han är en riktig charmör och älskar att vara det.

 

Inte alla gånger som planeringen går som man önskar och oftast inte när man är väldigt otålig. :)

Idag har verkligen inte varit min dag. Började med att jag lyckades tömma hela cykeldäcket på luft när det skulle pumpas imorse och gjorde mig 5min sen till jobbet. Väl på jobbet har det mesta motarbetat mig hela dagen. Och när jag äntligen skulle få gå hem stog det som spön i backen...Glad är jag att hundarna varit trötta idag så jag fick tilllbringa en tid i soffan innan det var påväg till nästa jobb.
Under pepsi's tid hos oss har Vajlo visat prov på ännu en mycket fin egenskap, Tålamod.
Pepsi äter sin egen mat och maten står i vanliga fall framme jämt. Här hoss oss skulle Vajlo lätt se ut som en valross om han hade fri tillgång till mat då han aldrig tycks få nog. Så det har varit en prövning för honom att pepsi's mat står framme under hela dan då jag är hemma. När pepsi äter ligger han brevid och väntar och väntar och väntar...För hans tålamod brukar han få en kula när pepsi ätit klart för att han faktiskt låter bli maten och låter pepsi äta helt ifred. Men när pepsi råkar gräva ur en kula som hoppar iväg och landar rakt framför nosen på Vajlo får jag nästan en liten tår i ögat när han mycket plågat ligger orörlig och ser på när pepsi äter upp delikatessen rakt framför nosen på honom..<3 Lilla gubben :)

 

Idag fick grabbarna genomgå eldprovet. Nämligen att vara ensamma under de timmarna jag jobbade. Jag såg till att de var ordentligt trötta innan jag lämnade dom och filmade som vanligt under tiden de var själva för att titta på när jag kom hem.

 

Pepsi har varit här i 4 dagar nu. Jag tänkte att han inte alls skulle märkas, fast det gör han. Men inte på grund av att han är olydig tar mycket plats eller är jobbig att ha o göra med tvärt om! Han är super mysig snäll och väldigt anpassningsbar. Anledningen till att han märks mer än vad jag trodde är att Vajlo har tagit på sig helt annan roll med en till hund här hemma. Han är den lugna trygga klippan.
Pepsi är inte lika van att vara själv en längre tid än vad vajlo har blivit och pepsi har heller inte förut varit själv hemma hos oss. Så pepsi trampade omkring lite och blev alert så fort han hörde lilla minsta ljud. Jag har aldrig förr sett på Vajlo som den lugna stabila killen utan snare som den helvilda valpiga 23kg's klumpen. Men på filmen blev allt så tydligt. När pepsi tassade omkring låg Vajlo lugnt kvar ist för att falla in i trampandet och oroligheten och så gjorde han hela dagen förutom när någon gick i trappuppgången då tittade han med upp och väntade förväntansfullt vid dörren ifall att det var jag som kom hem. När jag kom hem var pepsi utom sig av lycka det var Vajlo med men han höll sig Väldigt lugn där med. Jag blev så imponerad över hans lugn! Vajlo har rätt att falla in i andras beteende och följa deras mönster. Så jag trodde nog allt att iaf första dagen när de blev ensamma skulle bli jobbig för honom. 
Istället för att bli svartsjuk har han låtit pepsi ta platts och uppmärksamhet och sen tar han sin plats efter. Jag är väldigt noga att inte ge pepsi all uppmärksamhet och ser till att Vajlo får sin del av mig med och han är precis som vanligt här hemma förutom att vara mer lugn.
Tror att herrn' håller på att bli vuxen och jag är mäkta stolt över honom och pepsi idag!

 

På promenaderna fortsätter jag att leka lydnad med Vajlo och hans attityd till fotgåendet han ändrats radikalt. Detta när han själv bjuder på det förstås men tycker endå att det hela kännns mycket bättre piggare och roligare!
Jag sliter verkligen med mig själv att sluta när han tycker det är som roligast och inte vill lämna min sida vilket är mycket svårt! Jag vill bara kliva in i bubblan och fortsätta i en evighet..;)
Men plattsligget är fortfarande ett stort problem.

Undrar om någon har tips på hur jag ska träna det för o få stenhård fokus och intensitet genom hela förutom hakan i backen? För som det är nu ligger han och gör allt annat sniffar tittar tråkar..
Idag sket jag i tiden la honom o pepsi brevid varandra och väntade ut honom tills han skulle titta rakt på mig med intresse, men han gjorde nått ännu bättre han la själv hakan i backen och tittade på mig där belönade jag med ett "varsegod goodis!" och sprang iväg och gav belöning när de kom ikapp. Dumt gjort?
Alla tänkbara tips på hur ni tränat fokus och att å hunden o tycka plattsen är rolig och de bara ligger o laddar är varmt välkommet!!

Livet är fullt av beslut. Och den senaste tiden har det varit gott om att ta ganska stora beslut på gott & ont.

En av dessa är Vajlo's och mitt tränings/tävlings upplägg.

Att vara så engagerad i tävlandet och tränandet som jag är trodde jag aldrig när jag skaffade Vajlo.
Att jag också skulle lära mig så mycket om mig själv och växa på flera plan kunde jag heller inte drömma om. 
Allt detta hunderi är så mycket mer än bara att lära sin hund nya saker som du vill att den ska göra. Det handlar om att hela tiden vara ett team att lära känna sin hund utan och innan och att kuna läsa dagsform och vad som fungerar för just Din hund och Dig själv.
För min egen del har jag lärt mig mycket om motgångar, analysera hantera och bygga vidare, att se saker från olika infalls vinklar, ödmjukhet och att det är okej att vara glad för ens egen framgång att man inte ska behöva be om ursäkt för att man är duktig på något och att det går bra. Jag har framförallt lärt mig konsten att "bryta ihop o komma igen".
I det dagliga livet är jag väldigt ödmjuk vill inte trampa någon på tårna men så fort jag kliver in i nån form av tävling väcks det en liten djävul i mig. För mig finns då inte "går inte/du kan inte"  jag blir fruktansvärt självkritisk och har en riktig vinnarskalle som har ställt till det för mig många gånger. Under ett år av tävlande har jag lärt mig att ta lättare på motgångar ist för att gräva ner mig som jag tidigare gjort även fast jag kan ha sånna dagar fortfarande kommer de nu ist väldigt sällan.
Och jag har framförallt lärt mig att det är när man släpper all press på att nå alla de målen som man satt upp som det går som bäst.

Idag gick Hundens dag av stapeln här i norrköping med både inofficiella utställning och officiella lydnadsprov.
Vajlo har varit anmäld rätt länge tills jag tog beslutet förra veckan att avanmäla och stå över. Det kändes konstigt och rätt träligt att vi inte skulle tävla idag men vi åkte endå för att titta och hejja på de som tävlade. Jag fick frågan innan plattsliggningen "ångrar du dig vill ni inte köra idag endå?". Jag kände verkligen efter innan jag svarade och magkänslan var precis som tidigare att det inte var läge idag, så jag svarade "nej" och sa att idag står vi på sidan o laddar till nästa gång.

När vi kom ner till planen ångrar jag inte mitt beslut en sekund.
Plattsen skulle läggas med alla 7 tävlande och bland dessa fanns flera hundar som tidigare varit osäkra på plattsen. Mycket riktigt reste sig 3 och en av dessa blir rapporterad för den sprang fram till flertalet hundar och "fick upp dom".
Domaren var också den stenhårda Anders som inte blivit min favorit och är i ofta övernitisk i sin bedömning.
På en tävling i linköping var vi 15st tävlande och av dessa fick endast 2 st tillräckligt med poäng till ett 1;a pris en i klass 1 av 9 deltagare och den andra i klass 2 av 6 deltagare.. Och det var verkligen inte en dålig uppvisning i någon av klasserna många presterade riktigt bra och flera skulle ha fått mer poäng av vad dom fick.

Jag fick många nya insikter av att sitta på sidan av idag och såg klart ett fall där föraren ville mer än hunden och de presterade där efter. Den synen fastnade verkligen hos mig då jag med handen på hjärtat kan säga att någon säkert sett precis samma sak när vi har tävlat någon gång. Att jag vill så mycket att jag glömmer bort att vi är ett team och att det är mitt jobb att se till att det inte bara är jag som vill utan att få min hund att vilja göra alla dessa saker med mig och tycka att det är roligt.

Jag gladdes stort åt Janne & Berra (som gått på samma tävlingslydnadskurs hos Elin som oss) som tävlade idag. Vilket team dom är och vilken plattsliggning Berra gjorde! När hunden brevid honom ställde sig låg han kvar. När 2 hundar lite längre upp i ledet reste sig o spran omkring låg han kvar, och så bröt Anders där när det var några sekunder kvar....! Så det blev att lägga om, och han var minst lika duktig där så han låg tiden ut då ytterligare en hund reste sig. De gick riktigt fint i alla moment och de fick ett välförtjänt 1;a pris och kom på 2;a platts!
Stort grattis till er!


Vill även gratulera alla andra som tävlat i helgen med fin fina resultat! 
David med supergoa Alaska (Aussie) som fick fick HP och BIM på dagens utställning
Viktoria och Bowie (Boxer) som fick ck och blev BIR på samma utställning
Marlene med Folke (Siberian Husky) som blev BIM - valp på rasspecialen i Idre
Isabelle som kammade hem priser i både rally & utställning med 2 av brudarna
Malin och Unik (kelpie) som debuterat i apellklass spår och gjorde en superdebut med klassvinst och uppflytt på 277,75p!!!  
Har säkert glömt någon så bli inte ledsen om jag glömt :)
Grattis till er alla!

Vaknade av att klockan ringde alldeles för tidigt i min mening. Sängen var underbar alldeles mjuk och varm. Jag blev inte piggare på att kliva ur när jag hörde regnet piska mot fönsterrutorna och Vajlo burrade in sig i min famn.
Jag masade mig ur och klädde på både mig och hunden i regnkläder då det öste ner och var kallt i luften, vill inte riskera ännu ett fall i vattensvans. Vajlo tittade väldigt buttert på mig i hallen för att han var tvungen o ha på sig overallen men så fort vi kom ut trippade han som en paradhäst! Jag tror nog han känner sig väldigt matcho ;) Eller så kanske han inbillar sig att alla tycker han är supercool för när de går förbi folk så ler dom o "säger men så söt" och Vajlo viftar på svansen o svassar vidare. Hade han vetat att de säger att han är pluttinuttig hade han nog inte svassat sådär fint ;)

I vilket fall är  han min egna lilla sol dessa gråa dagar, när alla vi mötte hade surmulna miner och nervända huvuden galoperade Vajlo omkring och sprudlade av glädje "va surar alla över det är ju skitmysigt med regn och jag är supersnygg i min overall!" Han fick defenitivt upp humöret hos mig och smittade av sig med sin energi för haft en härlig pepp känsla hela dagen :)

Efter jobbet blev det en lång promenad i regnet med grabbarna. Ja ni läste rätt "grabbarna" hämtade pepsi innan promenade som ska bo hos oss en vecka! Vajlo tyckte det va jättte roligt att pepsi kom och jag tror pepsi känner sig rätt hemma här mig där han legat hos mig i soffan hela kvällen käkat och speedat runt med Vajlo på alla våra 42kvm ;)
Vajlo hade med sig sin supersköna attityd ut på promenade och svassade och tröck huvudet mot min sida hela tiden för o verkligen förtydliga att han gick fint brevid med piskande svans. Dessa ögon som lyser bus och liv hela tiden riktade mot mig <3 
När vi kom hem damp ett paket ner i brevlådan och jag blev så glad! Hade helt glömt bort att jag beställt ett axelband till kameran :D Så med ett nytt objektiv och axelband känner jag mig redo för att fota massor på hundens dag på söndag när vi ska hejja på David & Alaska som ska ställa ut och andra vänner som ska tävla lydnad.
En annan överaskning var en glad nyhet från Nettan!
Kommer ni ihåg det där utställningstältet jag lyckades klicka hem från tradera för inte mindre än 100:- ?!
Det kommer att komma till stan med nettans vänner från kalstad den 29;e sept! :D

Häng på till örebro den 13/10! 
Jag vill jätte gärna åka o behöver någon att samåka med :) Så åker du från/förbi Norrköping och ha platts för mig och min jycke hör gärna av dig! 

När jag kom hem var jag helt slut och behövde verkligen ta en powernap, Vajlo tyckte annorlunda. Han hämtade alla mina skor som var framme och la dom på mig där jag själv låg i soffan. Något säger mig att han försökte ge mig nått sorts meddelande..;)
Jag packade västen full med leksaker och godis för en promenad i skogen och sen lite uppletande. Vi gick förbi rastgården och kom precis i tid då 2st skulle in med sina hundar. Den enda va en 5mån schäfer valp oh den andra var en kastrerad blandras hane runt året tror jag. Den kastrerade hanen var väldigt osäker och srang direkt fram till Vajlo och var som en fiolsträng och skulle upp o rida på honom, Vajlo gick där ifrån och visade tydligt att "jag skiter fullständigt i dig om du ska vara så där tråkig". Efter att blandisen hängt efter vajlo o kört en kissrunda slappnade han av och Vajlo bjöd in till lek. Idag visade han verkligen att han har ett stort förråd med tålamod! Boston som blandisen hette hängde i vajlos hud ställde sig och skällde i hans öra och skulle hela tiden upp och rida. Vajlo ställde sig bara still och uttråkad när boston gjorde så och talade bara om för boston en gång när han klev på att det där går jag inte med på och sedan bjöd han in på lek igen. Efter tillsägelsen blev boston en helt annan hund han slappnade av och kändes inte alls lika osäker. Känns som en ordentlig mognads fas att han ist för o spänna tillbaka helt enkelt skiter i den osäkra hunden och låter honom hållas tills han inkräktar på Vajlo's personliga gräns, där har han all rätt att säga ifrån och sen var det inget mer än så. Den lilla tiken luffsade mest efter och härmade allt grabbarna gjorde. Efter turen inne i rastgården fortsatte vi på promenad i skogen. Och den var underbar på så många vis men speciellt för att jag hade en hund som helatiden tog kontakt fast han hela tiden var lös och fick gå så långt före han ville stannade han upp tog kontakt och kom in vid sidan och gick med piskande svans och med sina härliga ögon klistrade vid mig helt på eget initiativ! Den vanliga Vajlo var tillbaka och hela promenaden var bara lycka.

Det är en konstig grej det där med känslor och press. Så fort man slutar tänka på mål och helt kravlöst bara vara förändras allt. Vajlo bjöd på sig själv under hela tiden och gjorde det med glädje <3
Vi körde också ett upplet med 3 leksaker och sedan gick vi lite vilse och hamnade mitt i ett träsk i en spökskog! Vi kämpade oss igenom träsket och kom fram i slutet med en stor belöning en skymmnings sol vid en liten sjö där det var helt lugnt och stilla med några sjöfåglar som gled över den spegelblanka vattenytan. Jag älskar verkligen min stad, den har så mycket att erbjuda och favoriten är den stora lummiga skogen som ligger 10min ifrån min lägenhet mitt i centrum. 

 

fast jag har en hund som är grymt smart och som lär sig nya saker på nån minut så ska man absolut inte förväxla det med att vara klok.
Shit vad jag har varit dålig på att träna vajlo med problem och problem lösningar!
Om man presenterar en ny övning för honom och klart och tydligt visar vad man vill ha av honom fattar han blixt snabbt, men när det kommer till att tänka o klura själv..Ja det är en helt annan femma.
Inser just hur mycket och vilken viktig del jag glömt bort! Jag presenterade Vajlo för en kastull där jag visade att jag la maten under. Vajlo puffar lite på den men då inget händer tittar han på mig som att "jamen nu då va vill du att jag ska göra??" jag la några matbitar under kanten för att hjälpa honom på traven. Han åt upp dom och tittade igen frågande på mig. Jag tänkte då att jag curlat för mycket med honom o hjälp honom så fort han ber om hjälp och bestämde mig för att lämna honom i köket med utmaningen. när jag vänder mig om o tittar in till köks öppningen ligger han ner med huvvet i backen och har kastrullen framför sig o tänkte så det knakade eller kanske bara försökte stirra omkull kastrullen eller bara låg o tjura. Jag fortstatte ignorera och låta honom jobba. Efter att han gått fram lagt huvvet i mitt knä tittat uppgivet och stått ute i köket och missnöjt höglutt o gutturalt uttrycka sig var det bara o inse att han verkligen inte visste vad han skulle göra. Jag gick in vände på den o satte på ett lock upponer och det verkade genast mycket lättare.

Skärpning Sara!

 

upp ner toppar och dalar framsteg och motgångar..Just nu känns det som att vi åker bergochdalbana en ofrivillig sådan som det inte riktigt känns som att jag kan kliva av!

Efter turen hos verterinären igår fick jag veta att Vajlo är frisk, och då menar jag jätte frisk!
Vi kollade hela hunden och allt var tipp topp, ögon öron näsa hals tänder lungor hjärta lungor päls hull päls rygg muskler ja allt. Vilket då gör att jag drar slutsattsen till att han är inne i en "spökperiod". Och eftersom han beter sig väldigt valpigt fortfarande emellanåt kanske han är lite sen överlag. Jag har fått många bra tipsunder denna period. Så hädan efter lägger vi allt tävlande och hård träning på hyllan och jobbar med lek kontakt och trygghets träning. Det är jätte skönt att ha klartecken från vet så jag helt kan fokusera på att bygga vidare under denna jobbiga period.
Nåt som jag heller inte tänkt på är att hela Vajlo's vardag har ändrats drastiskt den senaste månaden. Jag har börjat jobba han får vara ensam några timmar om dagen vilket också ändrat våra tränings/aktivitets vanor. Allt har blivit mycket mer intensivare och bara "mer". Långa promenader tidigt på morgonen för att sen vara stilla i ett par timmar sen kommer jag hem då blir det en promenad och sedan träning oftast intensivt under ett tillfälle ist för lite då och då under en hel dag, klart att det rör till det i knoppen på busen som även högst sannolikt redan har en jobbig period med hormoner och vägen till att bli vuxen.

 

Imorse var vajlo pigg o glad ute och bjöd till riktigt ordentligt, vi hade även med oss frukosten ut för att göra nått nytt så han fick söka upp halva i parken som var utspridd i gräset och fick sedan nosa upp resten halvt nergrävt. När vi kom in var han trött och gick o la sig och reste sig inte ens när jag gick till jobbet. Men se där fick jag när jag tänkte "va skönt han har vant sig och accepterat att jag lämnar honom en stund om dagarna...När jag kom hem satte jag mig o tittade på filmen från övervakningskameran och vad får jag se? 5 min efter jag gått sitter han o gråter i 10 min och under hela dagen var han allmänt orolig och trampade omkring mer än vanligt...Suck!
Så idag har jag sattsat på mycket mentalträning inbakat i lek plus mycket ljud störning. Efter att ha hjälpt mig hela dagen i tvätt stugan sover han nu som en gris och är förhoppningsvis tillräckligt stimulerad o trött för att inte bli ledsen imorron igen.

På fredag kommer goaste Pepsi hit och ska bo med oss en vecka medans matte & husse åker på Välförtjänt semester! :) Det är bra då kanske pepsi kan fylla ut min längtan efter någon en vecka till! 
Tills dess ligger massa jobb på schemat..Puuh ja har hört att cash is king så det blir härligt när lönen kommer :)

 

Jag har fått en mig en rejäl tankeställare de senatse dagarna.
Hur mitt och Vajlo's samspel fungerar hur min inställning är hur våran träning ser ut mm.

 

Vi har varit väldigt aktiva med träning denna vecka och i tisdags bad bara vajlo om mer och var supertaggad.
Torsdagen var inte alls samma inställning. Jag kännde redan innan att suget inte ritkigt var där varken hos Vajlo eller mig. Då kan jag redan där fundera hur jag tänkte med att köra på endå, resultatet blev som väntat, urkasst.
Jag hade kass inställning och vi har fastnat i ett mönster. 

På torsdag kvällen var jag nerslagen och kände för att helt o hållet lägga lyndaden och alla planer på hyllan.
Jag satte mig o läste dagens inlägg i yabastabloggen och detta handlade mycket om träning och resultat.
Marlene skriver så himla bra, jag känner igen mig på många av de punkterna inlägget handlade om. Och insåg att jag har tappat det allra viktigaste - glädjen. Vi har tränat nötta för att rusa mot resultaten inte för att det är roligt eller  att det känns bra. Helt ärligt har jag inte tyckt att lydnaden varit alls rolig på sistone utan tränat det för "att jag måste" och bara den inställningen ställer till det så mycket och ger såklart dåliga reslutat i övrigt. Klart att Vajlo inte är sugen eller taggad när jag har skit kass inställning och är tråkig!
Efter jag läst inlägget skrev jag några rader med Marlene och när jag gick o la mig började en ny plan ta form och jag fick upp ögonen för många saker.

Igår kom det efterlängtade tillfället att få träna ihop med Marlene och Galen.
Marlene fick mig att inse massa saker och fick mig att minnas hur roligt det är o träna hund.
Jag  fick många ovärderliga tips och råd men det som fick mig mest att hitta ny inställning och peppning var att se Marlene och Galen ihop.
Deras oerhört fina samspel relation och kontakt!

Mitt största fel är nog brist i planering och att jag inte reflekterar över varje träning. Jag har sällan ett pass helt klart för mig vad och hur vi ska träna och hur länge innan träning utan kör mest på "måfå ".
Nått jag helt klart måste ändra på. 
Förutom all den nya kunskapen jag fick hade jag så himla roligt och framförallt så tyckte Vajlo att det var roligt!

Nu är det inte längre bara en dröm i mitt huvud det är också påväg att bli verklighet ♥

 

Skulle behöva några dagar med det här.
Tystnaden naturen och ljudet av tassar mot snö gör underverk för själen.