.

Än så länge har jag hållit vad jag lovade mig själv i söndags att jag ska återgå till träning och att vi ska satsa stenhårt på lydnaden denna vecka.
I måndags fanns det mer att önska i både fotgåendet och ställandet, vajlo var trött och seg men han ville mer än va kroppen och "hjärnan" hängde med på.

Igår träffade vi Anna med grabbarna och körde igenom lydnads ettan ihop med kommendering. Det var första gången för oss med kommendering och anna hjälpte mig med mitt "stegfel" i vänster svängarna som genast fungerade bättre efter att hon visade hur jag skulle göra. Vajlo var taggad och tyckte det var kul och plattsliggningen vi tränat minst på eftersom vi för det mesta har tränat själva gick bra! Vajlo låg kvar hela tiden dock sträckte han ut ena benet och tittade runt omkring Men han låg kvar! Sist jag tränade plattsliggen med Anna låg han inte kvar alls och ställde sig upp/gick fram till mig så jag fick hela tiden gå korta turer fram och tillbaka för o belöna. Ett stort steg framåt för oss.

Och idag tänkte jag att vi bara skulle köra igenom hela lydnads 1;an utan någon moment träning eller någon filning utan att bara rätt o slätt köra igenom allt utan avbrott - och det känndes så förbaskat bra! Vajlo var med i svängarna, helt om och språngmarschen som han inte gjort annat! (det har han visserligen inte på ett par dagar) Och just där när jag och hund strålade av gläde ihop kom jag på varför det gick och kändes så jäkla bra idag - vi körde kravlöst utan att jag hade massa tankar i huvvet som "sen kör vi det, det här momentet är vi inte bra på det måste vi nöta osv.." Det är nått jag framför allt ska ta med mig till tävlingen attityden "nu kör vi det här bära eller brista och nu ska vi ha kul".