.

Igår efter jobbet körde jag och Vajlo ett lydnaspass. Vi går från klarhet till klarhet, Platsen har blivit grym och jag förstår inte varför jag inte bygde platsen såhär från början! Nu ska vi utvekla den med störning ifrom av platsligning i grupp och med lösa hundar som ska agera en tävlings situation där någon hund reser sig. Inomhus finns det ingen störning som rubbar Vajlo och utomhus klarar han av att ligga läänge och även svår störning som leksaker som kastas bakom honom som landar tätt intill honom precis utanför hans synfält han rycker gärna till för den naturliga reaktionen att vända o se vad det var men ligger kvar med hakan i backen! Godis lockar inte alls även om de så kastas på honom, det verkar absolut som vi fått en "cementgrund" ;) Duktig kille!  Jag tror & hoppas att löptikarna ställer till det i kelpiehjärnan. Han går fort upp i varv och behöver tid på sig att landa i fotgåendet där han annars tränger väldigt mycket. Om jag trampar på fort slutar han träna efter ett par meter. Men vill gärna att det ska sitta redan från början..Resten känns knappt som det behöver nötas kanske lite tugg på apporten (tips om det?), men annars står vi bara framför att sätta ihop programmet och träna uthålligheten och tävlingsträna med kommendering, vilket följer nu när våren är i antågande och planerna på bruksan är träningsbara o träningskvällarna är igång! 

På kvällen åkte jag Anna Pepsi & Vajlo till skogen för att bestiga ett berg och fota solnedgången. Vajlo o pepsi var som galna och busade med varandra jag o anna stog mest o frös o väntade på en fin solnedgång som aldrig kom! Den sänkte sig bakom trädtopparna himlen blev gul och sedan blev det svart...Som tur var han vi ut innan det blev riktigt mörkt och jakten på den perfekta solnedgången fortsätter. Vajlo och jag begav oss till min syster för våffel ätande och sedan hem för o krypa ner i den sköna sängen.

Idag har dock allt gått åt skogen..Det började med att jag vaknar med andan i halsen och tror jag försovit mig, men av någon anledning somnar jag om med tanken att det är lördag (?!) och jag kan sova ut..Ca 1h efter avsatt tid vaknar jag igen av att det inte riktigt kändes rätt, och kastar mig handlöst ur sängen när jag inser att det är tisdag o inte lördag och att jag börjar jobba om 1½h! Springer upp o ger Vajlo mat, kastar mig i duschen, far ut för att hinna rasta Vajlo in igen för att göra mig presentabel nog för jobbet, kastar mig på cyklen och trampar för allt vad livet är värt med endast 13min kvar tills jag börjar jobba. Mirakulöst nog stapplar jag in på jobbet 3min innan jag börjar byter om och hinner i tid!?
På jobbet råkar jag ut för kanske månadens otrevligaste gäst som beställer mat som inte existerar på menyn under tiden som jag ger honom ca 15 andra alternativ inkl det han bad om från början (nått med kyckling) talar han barskt och otrevligt om att inget av de alternativen eller förslagen (på nya rätter som jag komponerade enbart för honom) inte duger för honom. När han tillslut bestämmer sig för en rätt som inte finns på menyn som jag fixar endå som han hinner få innan han hinner gå från kassan sliter han den ur min hand utan ett tack eller ett leende..Vad sägs om ett tack för min service kanske?! 
(Parentes; det finns många människor där ute som har de mest bisarra krav på hur deras luch ska se ut och komponeras, känns som att alla de människorna äter på mitt jobb dagligen och det är inte alls ovanligt att de konponerar en egen tallrik mat ifrån hela menyn...Men jag tar emot dessa även dom med ett leende och inställningen att inget är omöjligt och bra service ger nöjda kunder som kommer åter, men sura otacksamma jävlar som ska vara så omständiga tål ja bara inte..)
Efter att ha motstått en brinnande önskan om att hugga kunden med en gaffel i ögat forstätter jag med dan med en lätt sämre intsällning på livet i allmenhet..
Väl hemma kastar jag mig i soffan efter ha varit ute med Vajlo o kollar på övervakningsfilmerna från gårdagen och idag...Och lyckan log mot mig idag när jag möts av 2filmer av en ylande hund...Varför?! Han var ju jätte duktig och tyst förra veckan! Suck..Humöret sjönk Ännu mer, och jag trodde min räddning skulle bli att följa med Anna runt i stadens djuraffärer för lite fönstershopping. Men oj så fel jag hade...Min hormonstinna hane bestämde sig för att lukta slicka o tugga över varenda centimeter av de 3 djuraffärerna vi var inne i dragandes till höger o vänter, flämtandes o flåsandes uppe i varv och matte gjorde det antagligen 100 gånger värr då jag blev måttligt irriterad och var redan innan på dåligt humör..Jag var så frustrerad att jag på sista stället helt glömmer mitt bankomatkort inne i affären och springer in i skjutdörrarna när jag springer tillbaka för o hämta det..Ja det mina vänner är min dag...