.

Har vissa perioder då min uppfinnings förmåga tycks ha lämnat mig för gott!

Blir ständigt förundrad och inspirerad av många där ute i hundvärlden, som alltid känns som en klippa att falla tillbaks på. Även om jag inte ens känner många av dom eller ens utbytt några ord kan det faktiskt ibland räcka med så lite som att läsa ett inlägg i någons blogg/dagbok.
Sen att jag Vajlo har så många superduktiga syskon/släktingar ger en alltid en extra push och fyller en med stolthet!

Idag läste jag en jätte intressant blogg om en tjej ifrån sthlm som lever med 2st döva american staffordshire terrier och även hon själv är döv hon med.

Blev riktigt inspirerad av att läsa om dom och deras vardag.

Jag känner själv en som har en döv amstaff, världens goaste mysigaste hund!

Har funderat rätt mycket på det här med att ha en döv hund, och är rätt övertygad om att det faktiskt inte alls är ett riktigt "handikapp" inom hundvärlden. För att kunna leva med en döv hund måste ju kontakten och samspelet mellan hund och ägare vara extra starkt då man inte kan använda sin röst eller ljud. Oftast så vänder många handikapet till sin fördel och de positiva sidorna blir övervägande fler än de negativa.

Blir tacksam över att man blir jag ständigt påmind om att Inget är omöjligt, och att man har så många inspirations källor där ute.