Rasspecial Aspudden

Årets kelpiefest gick av stapeln idag! En hel dag i himmelriket, 80st kelpies gick i ringen idag flera som tävlade lydnad och en hel hög som bara var och tittad på, så säkert närmre 100st kelpie's på en o samma plats! :D
Vi skippade lydnaden denna gången och höll oss till mingel och utställningen. Vi åkte ihop med bästa Anna & Max hemifrån kl8 imorse fullpackade med väskor, tält och stolar - vi hade bästa campet den här gången! 
Träffade massa kända ansikten och härliga kelpievänner under dagen och vädret hade vi även i år med oss! Mesta dels sol några brisar och lite måln då och då. 
Med start nummer 34 gick vi in bland stor konkurens, måna fina hana deltog och hela 25st hanar tävlade om att vara bäst samt BIR/BIM.
Vajlo som växt till sig rejält både i huvud och kropp höll sig lugn samlad och alltid lika go o social som alltid.
Vi fick verkligen till det idag och jag hittade rätt känsla med en gång jag har växt i mitt visande och Vajlo har vant sig ordentligt i utställningens alla konster. Han stod stilla och kanon snyggt, och vi fick lämna ringen och vänta på att de andra skulle bli klara och blev ombedda att sedan entra ringen igen för att ta ut bästa hane i öppenklass.
Vi slutade allt som allt som 5;e bästa hane i öppen klass, Excellent & med kritiken;

"Öppen hane med ganska bra linjer, Maskulint uttryck ganska goda huvudlinjer.
Korrekt bett saknar insicive i underkäke (intyg finns) Tilltalande topline, ganska välkroppad.
Ganska bra ben och tassar, rör sig med bra flyt & balans, lite lös i fronten.
Bra pälskvalité & färg. Öppen och trevlig, Välvisad"

Jag hade önskat att jag fick veta lite mer vad alla de där "ganska" innebar lite mer utförligt.
Ska hålla mig kort och låta internet tala för den som orkar se, Delar av rasspecialen blev nämligen Livestreamad tack vare Sofia Olsson och Fredrik Gidensköld (en lyx som vi nu fått ta del av på flera kelpie events!)
Jag och Vajlo har våran stund i rampljuset 20.45 tyvärr får man inte se travet och bara baken efter vi ställt upp, men det är ju trotts allt en jäkligt snygg bak ;)
http://bambuser.com/v/3801170
 
Bilder kommer inom kort som jag kommer sno av Anna som fotade under dagen, ni får hålla till godo av några haltaskiga som jag tog med mobilen så länge och med fler bilder kommer fler resultat från dagen!
Men ett STORT GRATTIS till Gunvor Isegren och hennes Milla som blev BIR valp!

Bästa tik bedömning
Sara Kärrlander längst fram med Qiwrons Acca (?)
Uppfödare och ägare av kenneln Qiwrons.

Visst är denna kille lik Vajlo??
Inte så konstigt, han en avkomma efter Vajlo's halvsyster Nelly!
"Nalle" heter denna stiliga pojk.

Nalles ursöta kullsyster!

Finaste Vajlo, kan konsten att koppla av i alla lägen

Men det var inte bara kelpiesar på plats som tyckte om att mysa!
 

Skåne resan & Rasspecialen dag 1

Äntligen har jag tid att skriva om våran resa ner till (södra) Kelpieklubbens rasspecial,vi hade 3 helt underbara dagar nere i skåne!

Det var först bestämt att Vajlo och jag skulle sova på Lomma Brukshundklubb där rasspecialen skulle hållas men super snälla Mari Lindström erbjöd oss att få bo hemma hos dom under helgen! Sagt och gjort, vi åkte tidigt på fredag förmiddag med tåg ner till Lund. På ett smockfullt tåg reste vi i ca 3h i en hundkupé full med hundar hussar och mattar. 7st hundar på 8 mycket trånga platser! Är jätte inponerad av alla hundar och inte minst min egen som åkte tåg för andra gången i sitt liv o detta i flera timmar. Vi satt först själva en bit i ett "2säte" men fick efter 2 hållplatser sällskap av en tjej och hennes shelite på platsen brevid. Vajlo var nyfiken först men accepterade sen att han inte fick hälsa och la sig ssedan ner på golvet för att sova (vilket inte var helt lätt med tankt på hur trångt det var och att det var en ettrig pincher framför som försökte krypa under sätet fram till vajlo hela resan). Väl framme i Lund blev vi varmt välkomnade av Mari Lindström (Kennel Australian Mates) och Vajlo's halvsyster Bizkit.
 
Vi åkte hem till deras fina gård på söderslätt åt lunch och bekantade oss med varandra innan det var dags att åka vidare till Lomma för grillkväll med kelpiegänget innan rasspecialen som skulle gå av stapeln nästa dag.
Vajlo blev accepterad av Mari's 3 tikar och syskonen (Vajlo & Bizkit) fann varandra och busade titt som tätt. Även Anni (mellantiken) tyckte Vajlo var ganska så rolig medans mamma Genna (äldsta tiken och mamma till de andra 2) visade vart skåpet skulle stå och talad om att där var det minsann hon som bestämde ;) Så de 2 (Vajlo & Genna) lät varandra vara på sin egen kant ifred.
På gården har fam. Lindström både får och frigående höns, Vajlo drog en lov inne hos fåren och kollade in vad hönsen var för spännande saker (han har aldrig träffat höns förut och sprang efter de stackars hönorna och tupparna) men efter att matte sa åt honom att man inte fick bråka med hönsen gick han lugn(are) efter dom och var mest faschinerad över dessa konstiga varelser.
 
På kvällen var det dags för avfärd till Lomma, och grillkvällen. Vi välkomnades av för mig många obekanta ansikten och kelpieklubbens alldeles egna pressfotograf och eldsjäl Sofia Olsson som jag träffat ett par gånger innan.
Vi bjöds på grillat potatis gratäng sallad o dryck och där efter ordnades en Apporteringstävling.
De hade ställt upp en apporterings ruta med 21 föremål innuti och varje ekipage skulle under 5min skicka sin hund och hämta så många föremål som möjligt. Alla var jätte duktiga och det var flera hundar med underbar attityd osm flög in i rutan och kom glatt tillbaka med sak efter sak. Jag hade inga som helst förväntningar på Vajlo efter tågresan ny miljö nya intryck nya människor och hundar, jag var glad om han bara hämtade 3 saker och hade roligt under tiden. Innan det var dags för oss var det 2 innan som var jätte duktiga vars hundar hämtade 8 & 9st föremål. 
När det var dags för våran tur gick jag fram till linjen kopplade loss och inväntade start. Starten kom och Vajlo for som skjuten ur en kanon och hämtade ett föremål kom o lämnade det och for ut i rutan igen korgen vi fick för o lägga de hämtade föremålen i började fyllas och snart var den överfull! En kastrull en stövel en leksaksbil i plast en skateboard som var för tung att lyfta släpade(!) han tillbaka till mig. Vid ett tillfälle kon han med en trädgårds spade i metall som han vägrade släppa så han drog mig ut in i rutan efter jag ramlade omkull. Min knasboll, Så underbart att se honom hämta alla dessa saker med sådan glädje och sådan fart!
När tiden tagit slut räknade de ihop hur många saker han hämtat och med 17(!) (18 om man räknar med pinnen han kom med i rutan som de inte lagt ut) vann vi överlägset apporteringstävlingen och tog hem Casey's apporterings pris! :D
Vi fick massa gratulationer och beröm, de tyckte det var helt fantastiskt och att Vajlo är en sån härlig kille.
 
Stolt trött och glad la jag huvudet på kudden i den lilla stugan på Mari's gård och somnade efter vi kommit hem och somnade gott.
 
 Vajlo & Bizkit

Apporterings tävlingen Miss Magoo's Bästa

Pekka

Baccus

Våran tur!

 

Skåne resan & Rasspecialen dag 3

Sista dagen på våran fantastiska helg! Vi packade in oss och åkte till Ystadbrukshundklubb,l Mari och Bizkit skulle tävla rallylydnad! Vajlo och jag följde med som supportrar och under hela helgen försökte Mari få oss att kolla om det gick att efteranmäla så vi med kunde tävla ;) Jag tackade nej, vi har inte kört något med rallyn på flera flera månader och bara gått en hel bana 3 gånger någonsin. När vi kom fram till klubben var jag tvungen att erkänna att jag tävlings människan i mig kröp fram och jag blev rätt sugen.. Efter mycket velande och precis i sista sekund frågade jag om det var möjligt att efteranmäla (med mycket pushande från Mari och hennes klubbkompisar) och hips svips så var jag och vajlo anmälda och hade sista startnumret 14! Efterson jag aldrig sett hur en rallytävling går till var det superskönt att vara sist ut. Mari hade helt rätt när hon sa att ska du ta chansen ska du ta den nu för domaren är super. Och det var hon verkligen. Lugn tydlig och med en inställning att hon verkligen ville att Alla skulle lyckas! Hon fick mig känna oss välkomna och gav mig ett beslutsamt lugn.
Jag bestmämde mig innan vi gick in att jag skulle ta det som en träning. Vi höll oss stilla och lugna och jag vämde bara upp Vajlo lite grann så han fick be om att få göra saker och behålla suget. Jag tappade honom lite påväg in i banan mn fick med honom straxt där efter, det var en hel del nosande från Vajlo's sida men när jag väl fick med honom var det super! Momenten sitter så det enda vi behöver är att träna lite mer och köra banor. Vi tog oss igenom hela banan och jag var absolut nöjd med våran prestation!
efter tävlingen kom det fram 2 tjejer till Vajlo och mig som också varit med och tävlat. De ville veta mer om kelpie och blev väldigt snabbt totalcharmade av Vajlo ;) 
Det blev snart dags för prisutdelning och spänningen steg, de hade hållit alla resultat hemliga.
Jag förväntade mig inget annat än en sista placering med taskiga poäng, detta var en test som vi inte förberett oss för och med en hund som varit med om Massor 2 dagar innan så var jag stolt över att han var med stunddtals hade positiv attityd och att vi sett och genomfört en rallytävling. Vi var en erfarenhet rikare och jag fick massa nya lärdomar med mig. 
14,e platsen ropades upp.... och det var inte vi! där efter följde 4st till som inte riktigt höll hela vägen poängmässigt och jag var i chock när de talade om att de nu skulle ropa upp de som hade fått tillräkligt med poäng för ett godkänt och vi inte hade ropats upp än...! På en 8;e plats på 71p fick vi gå upp hämta vårat protokoll och pris. Så himla stolt och lycklig! Jag tror jag tackade 7gånger och chokad pussade och klappade om Vajlo för våran prestation, det var på håret poäng mässigt men jag hade inte ens väntat mig så mycket poäng som 30!
Mari och Bizkit var superduktiga och kom på 4;e plats med 90p, syskonen brun vilka underbara hundar vi har! :D

Glada satte vi oss i bilen tillbaka till skurup. Vi åt lunch och jag gick för att packa ihop våra saker. Vajlo strosade omkring ute ihop med Bizkit och Anni, och det kändes lite vemodigt. Helgen bara rusade förbi och 3dagar var över så himla fort.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till Mari med familj för våran underbara resa och för allt de gjorde för oss, Tusen tusen tack!  
 

Lugn men endå innehållsrik helg

Det absolut bästa med helger som man vaknar oförskämt tidigt på är att man snart inser att man är ledig och kan somna om! Att man kan gå upp öppna balkongdörren lite på glänt för att få in kall frisk luft krypa tillbaka ner under det fluffiga duntäcket. Det är inte ovanligt att man hör kelpien sträcka på sig borta i soffan hoppar sedan ner o tassar bort till dig i sängen där han lägger sig tätt intill och snusar i ditt hår. Det är de finaste mornar jag har! Och gårdagens morgon var precis en sådan. Vi drog oss länge i sängen gick sedan upp för frukost och ut i solen. Runt 1 gick vi bort till mormor och morfar som bjöd oss på middag (ja oss, vajlo fick 3st korvar några kulor torrfoder och Väldigt mycket godis). Vi gick en promenad ihop och gick med tillbaka för fika och en lång härlig stund på deras inglasade balkong som badade i solljus. Vajlo stormtrivdes som alltid med massa klappar och godis. Och tog plats i en stol på balkongen brevid min morfar som han smygpussade på så fort han tittade bort.
På eftermiddagen gick vi hem mätta och belåtna, vi landade hemma i ca 2 timmar sedan åkte vi vidare hem till Erika och Vajlo's bästis samojeden Aaron. Filmkväll o tacomys för de 2benta och bus för de 4benta. En liten kompis till Aaron kom på besök en liten Ciahuahua mix (okastrerad) vid namn Stallone, och det fungerade bra med Vajlo. Han kunde först inte riktigt bestämma sig om den lilla pälsbollen var rolig eller jobbig, Han var melan golv o tak, modig och frammåt. I början var vajlo Jätte stel o kollade in den lille o efter en stund lekte de på golvet Vajlo låg ner och den lille sprang runt var uppe på vajlo naffsa i hans kinder o var mer vild än tam :D Det var väldigt påfrestande för Vajlo och när vi sedan avbröt leken slog han flämtandes ihop på golvet min stora klump. Allt gick bra under kvällen tills Stellan inte kunde låta bli Vajlo som sov under bordet, då fick han sig en rejäl tillsägelse o stackars Stellan blev helt spak. Men fick ett sms idag om att han var precis som vanligt idag, han har tydligen inte fått en tillsägelse av en annan hund förut så förstår att den lilla stackars blev chokad.
Dagen började med ett pass lydnad för våran del ihop med Anna & grabbarna som legat i kennelhosta så vi inte kunnats setts på ett tag men nu är friska. Vajlo var lika het som vanligt och han blir fort mentalt trött på kort tid, fortare än innan kan jag nog tycka. Trotts det tyckte jag han gjorde bra ifrån sig. Lite för het i linförigheten och trycker gärna mot mitt ben och jag måste lägga en tungre grund i fjärren. Men inkallningen var EXEMPLARISK, rasande fart och jag kände honom inte ens i sättandet under positionen trotts han satte sig nära och spikrakt. Han var lite uppsnurrad till rutan men efter 2 skick satte han den riktigt snyggt så där bröt vi med en platsliggning. Platsen har vi kommit jätte långt med och han ligger fint med hakan i baken, jag gör vanlig plats mer sällan och mer svårare för honom oftare som att kasta leksaker eller godis framför/bakom/vid sidan eller själv gå runt honom/förbi eller över och han ligger kvar med hakan hela tiden - duktig kille! Vi avslutade med att träna på budföringen och med tanke att vi aldrig tränat det förut och att rutan stog kvar som han hela tiden drogs till så var det inte alls farligt att det bara tog 3 försök innan han satte en fin budföring. Där bröt vi och åkte hem.
Vi gick bara upp till lägenheten lämnade lydnads sakerna och bytte till cykelgrejjer. På med sele på Vajlo och midjebälte till mig. Jag skulle jobba idag på mitt 2;a jobb så vi passade på att cykla ner. Vajlo var även idag jätte duktig vi har inga problem alls med cyklingen! Han får själv bestämma tempot men vill inte att det ska gå långsammare än trav. Vi cyklade förbi rastgården en hund med skall o utfall, en promenerande hund och inte mindre än en tant med 4st hundar som tokslällde och gjorde utfall i kopplena utan att vajlo stannade eller reagerade mer än med höjd svans och att titta lite. SÅ stolt över honom! <3
Hemma kastade han sig i snön bakom huset och grisade runt och fick sedan ett kelpiefnatt :) Han var inte helt uttömd efterråt utan mer nöjd och med ett långsammare tempo i kroppen, men 2x 3,5km tog idag ut sin rätt + alla aktiviteter under helgen och lydnadspasset innan. Så vi tog en dusch lätt massage och stretching + utfodrning (mat, olja, vatten, rå morot blandat i en skål) och dunsade vi båda ner i soffan.
Jag har haft en inre stress att vi redan är i mars och jag inte känner mig tävlingsklar i någon av de grenar vi tänkt ta oss igenom i år. Jag satte mig med almenackan och gick in på sbk tävling för o se hur vi ligger till inför kommande tävlingar och om vi har några runt omkring oss i östergötland. Jag kan säga att jag nu sitter med ett lugn och inser att vi har TID! Inte mindre än 20st tävlingar ligger framför oss ända in i november och jag vet att vi iaf kommer nå ett av målen vi satt upp för i år och det är lydnaden, jag ser även ljust på rallyn men det är pinsamnt dåligt med spår tävlingar i apellklass runt omkring...Utöver dessa 20 tävlingar vi har chans på är det iaf 3st utställningar och ett MT, plus rasspecial som är markerade i kalendern. Vi kommer nog ha fullt upp i år och jag har en känsla av att 2013 kommer att flyga fram! 


 

Bördan av att ha en duktig ras

Läste ett inlägg av en kelpie ägare som skrev något jag kände mig träffad i. Hon skrev att hon känt en inre press att prestera. Jag har en känsla av att varken hon eller jag är ensamna i det här.
Jag tror att det är lätt hänt att känna den pressen när man har en så "duktig ras". Många (i mitt fall) kelpies visar fram tassarna både på tävlings banorna och utanför. Man har många duktiga ekipage runt omkring sig som har stora framgångar och visst vill man inte vara sämre.
Jag hade ångest att vi inte hunnit lika långt som "alla andra", kunde känna mig otillräcklig och "ovärdig" en sån duktig hund och ibland kändes det verkligen som att jag höll tillbaka honom. Jag ville visa mig värdig för mig själv för andra och visa att vi minsan är lika duktiga och kan vi med.

Idag är jag glad att jag fått uppleva de känslorna för dom har hjälpt mig att växa, inte bara att växa som person utan också som hund tränare. Idag är jag så stolt över att vara ägare till en kelpie och glädjs åt alla kända och okända mattar och hussar med sina kelpies åt deras framgångar. Jag ser istället all denna kunskap jag har omkring mig istället för en "nagel i ögat" och framförallt har det blivit min sporre att se och läsa om alla, att vi minsann också kan komma minst lika långt som alla andra Fast då på våra villkor och i våran takt. Jag har en fantastisk hund och han älskar att jobba Med Mig. För honom kvittar det om vi vinner eller inte om en tävling/träning går bra eller inte och såvida vinsten inte är ett saftigt ben ;) så är det bästa endå att få göra roliga saker med matte.

En annan sak som kan vara mäkta frustrerande att vara ägare till en "duktig ras" och faktiskt en Vallhund rent generellt är att folk verkar tro att den duktiga lydiga hunden som går vid din sida kom "färdig levererad" som ett brev på posten. Bara kommentaren; "vilken duktig hund" 
Tätt följd av; "fast det förstås det är ju en vallhund. Maja här (låt oss säga en medel stor hund som står och gör utfall och skäller som en tok på oss) är ju av en helt annan typ av ras och dom måste man jobba med minsann"
Men hallå?! 
Har du någonsin ägt en vallhund eller en Kelpie för den delen?
Ja det är en följsam ras, ja den har naturligt mycket "willing to please", men har du varit med oss sedan den här snälla lydiga Vuxna hunden var en monster valp och en mycket "bråkig" unghund? 
Jag blir faktiskt riktigt förbannad på sånna människor som tror att man får en lydig hund bara för att man köper en vallhund som en "färdig produkt" som näsvist kan påpeka att det inte är konstigt och att det är lätt med framgångar bara för att man har tex en kelpie.
Tråkigt vad folk ska vara trångsynta.

Alla har vi en egen historia, alla är vi olika. Det vi alla har gemensamt är kärleken till våra 4benta.
Jag skriver det här till alla som känt sig/känner igen sig i pressen att prestera - ha inte så bråttom!
Ni har tid, om ni kämpar och sliter er igenom för att nå famgångarna bara för att nå "äran" missar ni hela grejen, man missar nuet. Känslan av ett bultade hjärta känslan av mjuk päls mellan dina fingrar en sekund som känns som en evighet när du ser in i din hunds ögon innan ni kliver in på planen. Ibland lyckas man ibland inte man lär både av sina framgångar och motgångar. Oavsett vilka priser man får vilka titlar man vunnit, så är det ju bara en sak som är viktig. Att ni har roligt ihop. Det är fortfarande samma underbara hund som kelar med dig i soffan en söndag kväll som gör sitt yttersta ihop med dig på tävlingsbanan 
 

Cause there's gonna be a day when we are standig in the hall of fame

Efter ett års slit efter timmar med blod svett och tårar är vi äntligen framme <3
 
Med bultade hjärta med adrenalinet på topp klev vi in i ridhuset i Gamleby och gjorde vår sista och viktigaste tävling för i år. Nu var det bära eller brista.
Efter några månaders uppehåll och en jätte tuff period hade vi en chans kvar att nå målet som jag i början av detta år satte för oss. 
En klockren men nagelbitande plattsliggning följt efter ett långt ifrån felfritt program men fyllt av glädje sprang jag av planen med blicken naglad på Anna på läktaren. "Hade det räckt? Hade vi skrapat ihop tillräckligt mycket poäng för första priset vi slitit för som skulle ge oss LP1?" När Anna lyser upp och tittar på oss med tummen upp exploderar jag i ett glädjerus vi hade gjort det! Vi hade tagit våran första titel nått vårat mål och satte punkt för vårat första tävlings år. Och vilket år det har varit med stora toppar och djupa dalar. Så mycket vi har lärt oss! 
Inte nog med att vi fick vårat LP1 vi gjorde det rejält också med 180p och en pallplats med ett silver!

Jag surfade på glädjevågen tills jag kom hem, då stupade vi i sängen både Vajlo och jag. Det är nu först efter jag vaknat och smällt allt som tårarna kom. Glädje tårarna bara sprutade och jag har skrattat och gråtit och hållit hårt om Vajlo, vi gjorde det verkligen <3 Ja vet inte vart jag ska börja...Som vi har slitigt som vi har haft alla odds mot oss, jag har känt mig så fruktansvärt uppgiven mellan varven. Frustrationen att vilja men inta ha kunskapen har grott innom mig och många gånger har jag bara kännt att det inte går att jag inte kan att det inte skulle vara möjligt. Jag har blivit överbevisad med råge.
Det räcker med viljan och att man försöker och gör sitt bästa. När vi står där mitt på planen och allt bara fungerar då känns det som att man är en, man andas och tänker lika man rör sig ihop - det är en obeskrivlig känsla men det är det som gör att man sliter vidare just den känslan, den sammhörigheten. 
Vilken helt fantastik hund jag har, jag är så himla stolt!


Anna du underbara fina människa <3

Utan dig hade inte detta varit möjligt för oss, kan inte tacka nog och alla ynkliga ord känns inte riktigt som de räcker till hur tacksam jag är du alltid ställer upp för oss och idag var absolut inget undantag. Du ska veta hur tacksam jag är för ditt stöd och för att du körde oss. Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har dig och grabbarna! <3
Jag vill bara säg tack! :')



det gångna och komade året

Nu när året börjar lida mot sitt slut börjar jag fundera på hur det har gått med årets målsättning och hur målen ser ut inför det kommande året.
Det känns som att man har så mycket tid till allt man har för mål att göra men när väl året har kommit tycks det rusa förbi och man får kämpa för att ta tillvara på tiden och planera så bra man kan för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt. 


Detta årets målsättning har varit att debutera i lydnaden och dröm målet var att få titeln LP1. Vi är nu i november och med vårat långa uppehåll har vi gått miste om många chanser till att nå den titeln. Vi har nämligen bara 1 första pris kvar...Trotts det är jag trotts allt stolt över att vi tog det här uppehållet ist för att jag skulle fortsätta nöta och med det kanske katastrofalt förstöra för oss själva. Jag har många gånger känt hur det kliat i fingrarna när jag suttit på sbk tävling och velat anmäla i jakten på det sista första priset, Jag blir lite tävlingsblind och "titelkåt" och glömmer helt bort o njuta av hur kul det är att vara där och nu och jobba tillsammans med min hund istället jobbar jag bara efter prestation.
Jag har lärt mig ofantligt mycket under detta året och fått en många bra och dåliga tävlingsupplevelser som jag tagit med mig och tagit lärdom av. Vi har fått en ganska bra tävlings rutin och det viktigaste jag lärt mig är vikten av stabilitet planering och fullföljning. Som jag skrivit om tidigare är jag extremt dålig på tränings upplägg och planering. Vi kör när andan faller på och jobbar med det som just i stunden brister. Det är mycket sällan jag har en helt klar bild hur träningen ser ut i förväg och hur vi ska fullfölja den. Något jag märkt i slutet på året har kostat oss mycket. Allt detta är en viktig sak jag kommer ta med mig inför kommade tävlings år. Det är här jag märker hur mycket jag saknar i kunskap om hundträning men framför allt rutin och erfarenhet.
I det stora hela är jag mycket nöjd med hur året har förflutit. Vi gjorde en brak debut och är ett första pris från en titel. Inte alls illa med tanke på att jag aldrig någonsin tävlat eller tränat en hund tidigare gjort den mesta träningen på egen hand och Vajlo är ju fortfarande bara 2 år ung som lever ihop med en trevande nybörjare. :)
De mesta av "kid in a candystore" känslan över att ha en hund som kan göra allt i en värld full av så roliga saker man kan göra/träna börjar o lägga sig mer och mer det är verkligen ett lyxproblem jag haft. "Vad ska man göra vad ska man satsa på egentligen??" 

Inför 2013 har jag några tydliga mål jag skulle vilja nå. Tycker nog jag håller mig i rätt rimliga gränser fortfarande och försöker att inte drömma mig iväg allt för mycket utan håller mig till vad som är rimligt för oss.
Det jag hoppas vi kan genomföra är att nå LP2 RLN samt genomföra MT och få titeln KORAD.
Med andra ord har jag ett fullspäckat 2013 att se fram emot ;) 
Jag tror att det viktigaste för att vi ska lyckas är att få en bra grund i försäsongen med stabila och bra planerade träningar och jobba på en härlig känsla och attityd inne på plan ist för att slipa för mycket på enskilda moment. Att träna så mycket tävlingslikt som möjligt ge Vajlo större varation och ge honom mer utmaningar.
På utställningsfronten har jag tänkt att jag inte ska ställa ut alls tills vi har bruksmeriten och kan börja plocka certen, men känner jag mig själv rätt kommer jag iaf inte kunna komma hålla mig borta från varken rasspecialen eller den internationella utställningen på hemmaplan..Och med den tanken om bruksmeriten så får vi se om jag lyckas hitta tid till att börja ta brukset på allvar. Men det får vi helt enkelt se det ligger iaf inte som något mål detta år. Kanske kan jag hoppas på att ha en brusmerit i LKL till 2014 men tills det ligger långt fram ;)
Nu ser jag fram emot 2013 och det viktigaste av allt hur det än kommer gå är att vi fortsätter att lika roligt ihop tillsammans chokladpralinen och jag ♥
 

Så va hände egentligen igår då?

Det var varmt vi hade åkt långt och Vajlo var pipig.
Vi la plattsen och han låg lugnt o kollade på mig hela tiden även fast hundar reste sig och lämnade plattsen - tills hunden brevid Vajlo reste sig och lämnade. Med ca 30-20 sek kvar var det som att vajlo tänkte för sig själv "om alla andra skiter i plattsen kan lika gärna jag med göra det". Han gjorde en "favorit" i repris och helt appropå började rulla/gno sig i gräset. Denna gång bemödade han sig inte ens att lämna plattsen han låg på utan helt sonika la sig på sidan och gnodde loss..Med start nr 1 lämnade vi planen för nån minut att ladda upp. Vajlo tittade/lyssnade på Allt förutom mig och när jag kastade han älskade tennisboll för att få honom o fokusera på Nånting tittade han på den och återgick till fläcken i gräset han luktade på. Efter några ytterligare försök med godis stoj o stim från min sida gick jag bort igen och sa att vi valde o bryta. Vajlo ville verkligen inte och jag tänkte absolut inte tvinga honom. Vad är det för mening att kliva in med en hund som inte vill men som gör det för att han "måste" ? Vi gör ju det här för att det är kul för att vi båda ska ha roligt på planen och när Vajlo inte vill finns det ingen som helst mening att fortsätta eller utsätta honom för det. Det enda som hade hänt då hade med stor chans varit att Vajlo skulle fortsätta att tycka att lydnaden är pest och pina.

Vi tog våra grejjer och gick ner till utställningen då jag visste att bedömningen av hanarna hade satt igång och det skulle vara våra tur efter ett tag, när vi kom ner ropar dom upp vårat nummer och vi får kasta oss in i ringen totalt oförberedda. Med ett VG ock en hyffsad kritik landade Vajlo till sist med att bli 4;e bästa hane i öppenklass. Vann gjorde Aussie Action's Opal "Gizmo" som även blev BIS, grattis! 
Resten av dagen flöt på med gassande sol och mingel. Sofia Olsson var på platts och fotade våra jyckar till Kelpie Galleriet det var jätte kul att få träffa personen bakom denna kanon sida och även som man pratat med via nätet. Så snart finns även Vajlo där, är så himla nyfiken! :)
Lite besviken är jag över upplägget och i år var det en helt annan känsla mot förra året då jag tyckte att det var mer gemenskap och positiv attityd.
Vill ge en stor eloge till er äldsjälar som alltid ställer upp och fixar dessa dagar kan inte alltid vara lätt!

Efter en natts sömn fick jag iordning på många av tankarna som snurrade på vägen hem igår.
Vajlo ska få vila i ett par v nu, det blir ingen lydnads träning och vi anmäler heller inte till några rallytävlingar. Gick in och anmälde till en tävling på hemma plan som är i slutet av sept, hoppas att han är mer sugen tills dess.
Vad gäller utställningen är det bara o inse att han inte är redo för konkurensen i öppenklass. Efter den sista utställningen som är nästa söndag kommer vi inte att ställa alls förrens vi är redo till att ställa i bruksklassen.

Efter att ha fotat en hel dag kommer jag hem och inser att 90% av bilderna är skit, dags att skaffa lite nya grejjer måntro?? Här kommer iaf några gobitar från dagen.
 
Rostaggens Ida

Min bästa vän Ztella

Världens sötatse pepsi!

Gulligaste Rostaggens Jill som visar sitt missnöje ;)

Vajlo's syster Jejmic's Visa

Fröken speed tar en välbehövd paus

Dagens vinnare den ursnygge Aussie Action's Opal "Gizmo"

4;e pris vinnaren i öppen klass som står tokilla med bakbenet

Cukid’s Joyce "Krydda" som fick ck och blev 3;e bästa tik i öppenklass

Jag skulle ju bara ..

Gå in o anmäla till månadens lydnadstävling med det gick av bara farten så det blev ist 2 lydnadstävlingar och 3 utställningar, så nu har vi ett rätt späckat schema de kommande veckorna. KUL :D