.

Hahah varje gång jag blir fast inne i en diskution ang hund träning och jag ska skriva om sammanhanget hållbar attityd men hög förväntan till stressöverslag så brukar jag dra liknelsen

"gränsen mellan härlig attityd och överslag till "Taz" (den tecknade tasmanska djävulen) är hårfin."

För det är verkligen så jag ser Vajlo när han slår över som en tornado av brun päls en tunga lite slem och tänder! :D
Hur många av er där ute känner igen liknelsen till sin egen hund? :D

 

I söndags efter jag vaknat och kollat fb möts jag av en chockerande nyhet - Hamnkrogen i Herrvik på Gotland där jag jobbat har brunnit ner till grunden.. Jag blev stum tom och chockad, kunde bara inte tro att det var sant! Jag slänger mig på telefonen och ringer runt för o få veta vad som hänt men ingen visste och orsaken är än inte utredd.
När räddningstjänsten kommit dit var branden redan i full gång och restaurangen gick inte att rädda.
http://www.helagotland.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=8509264

När jag första gången åkte dit sommaren 2008 för o jobba var jag en trasig vilsen människa. Jag hade precis tagit studenten och lämnat ett förhållande på ett par år som jag även bodde ihop med, 3v innan avresa ringde min farbror som jobbade där och bad att jag skulle komma ner o jobba i köket ihop med honom då de hade ont om folk. Jag åkte och lämnade mycket bakom mig och hade inte en aning om vad som väntade mig.
Det var en fantastik sommar och en resa som jag behövde. Jag fick växa i mitt yrke, jag fick ett helt nytt blad och komma till ett ställe där ingen viste vem jag var vad jag just gått igenom och jag visste inget om någon annan heller. Allt var nytt och spännande och jag fick stå helt på mina egna fötter. Jag lärde känna massor helt underbara människor och på jobbet var vi en enda familj som såg efter varandra på och utanför jobbet. Varje dag var fylld med skratt men jag ska inte ljuga om att det inte var en riktigt tuff sommar, med arbete 6dagar i veckan minst 12h om dagen. 

4månader senare var säsongen slut och det var dags för mig att åka tillbaka till Norrköping, för hem åkte jag inte jag hade hittat mitt hem på Gotland. Jag kom hem som en ny stark person som kämpat sig igenom motgångar och mött framgångar skrattat av lycka och gråtit av sorg.

För 2 år sedan var det dags igen och denna gången följde Vajlo med, men allt blev inte som det skulle så efter bara några veckor sa jag upp mig och åkte hem, detta för Vajlo's skull att saker och ting som lovats kring honom inte stämde. Trotts att dessa veckor var fruktansvärda och det var en ennorm lättnad att komma hem så var endå mina känslor för herrvik och krogen desamma, det var mitt hem där jag lämnat en stor bit av mig själv och en tid jag alltid kommer o minnas. Gnisslet från personal dörren, lukten av hav blandat med mat, sorlet av människor runt omkring en ljudet av fiskmåsar och tuffet från fiskebåtarna som anlände och åkte ut från hamnen, de ljumma ljusa nätterna med en färghimmel i skymmning, morgon doppet och kvällsdoppet före och efter jobbet från piren.
Allt kommer finnas kvar och det är med stor sorg jag tänker på att Hamnkrogen i Herrvik inte finns mer.

Efter flera veckor och många timmars fixande finns det nu en hemsida till våran brukshundsklubb här i norrköping, och Jag är den nya webbisen! Jag "hoppade in" bara för att få igång en grund till en ny hemsidan till en början men Idag blev det klart att jag kommer stå kvar som ansvarig för hemsidan och den är nääästan färdig att möta resten av världen. Så spännande och hoppas den blir uppskattad! Den är absolut inget extra ordinär, funktionell är huvudtemat men oavsett är jag väldigt smickrad över förtroendet och ska göra mitt bästa av den lilla kunskapen jag har :)

Haft en sådan där härlig helg igen. En mys fredag i soffan med Vajlo, förmiddags träning igår mitt i city med Anna o grabbarna som var så duktiga (förutom att Vajlo resursförsvarade en godis(?!) så det blev lite gruff men det var snabbt överspelat) följt Lite fix hemma och sedan åkte vi med mina brudar o satte oss på fräcka's uteservering i solen och tog oss en varsin kall. Vajlo fick inte följa med in på uteserveringen så han fick ligga på andra sidan "staketet" vid vårat bord. Jag är så stolt över honom han är så himla duktig. Mitt på ett torg med massa bilar och människor runt omkring på andra sidan ett staket la han sig ner och bara var <3 Man märker inte ens att han var med! Förutom när han ställde sig med tassarna på kanten för o pussas lite med matte. Min fina fina gullunge! Sedan gick vi vidare hem till Frida & Mimme för tjejkväll o allt som hör där till. Vajlo tröttnade snabbt på allt kackel och gick o la sig men kom emellanåt för pusskalas o gos. Frammåt småtimmarna gick vi tjejjer ut o dansade och Vajlo fick vara kvar hemma hos frida i 2h, när klubben stängde gick jag o hämtade Vajlo och vi gick en nattlig promenad hemmåt.

 

Så efter en händelserik lördag har vi soffläge ihop något trötta hela dagen idag. :)

Nu när våren börjar närma sig fick jag se lite tips på hur man kan piffa till sin balkong och har fått massa roliga ideér! Ska bygga mig 2 soffor och sätta upp lite "skydd" så det inte blir så mycket insyn som jag ska piffa upp med lyktor och växter. Tror det kommer bli jätte mysigt när det blir klart! Och jag vet en som kommer uppskatta sofforna på balkongen ;)

 

Hur många gånger kan man skriva om möten med lösa hundar där ägarna har noll koll?!
Lite FÖR många gånger...! Kvällens promenad var Inget undantag..
Vet inte om jag har skrivit om "småhundsmaffian" som man kan träffa på i parken där jag bor? Det är iaf en eller flera personer med hundar av den mindre varianten som 9gånger av 10 är lösa.
Förut träffade jag på denna "maffia" som så många gånger förut och denna gången pratade jag i telefon. Vi hinner se varandra och ägaren med sina 3 okopplade hundar 1 kopplad (så hon äger iaf koppel) har tid att hämta eller kopla de 3 lösa. Jag fortsätter gå o pratar med min syster och hinner bara säga vänta lite snart kommer du inte höra mig och sekunden efter springer 1 skällandes fram mott oss och 2st straxt där efter jag (fortfarande i telefon) lägger Vajlo och tar 2kliv framför så att de inte ska kunna komma fram o bara väntar ut att matte ska komma o hämta dom hon ropar och skäller på dom men inte mycket händer..Tillslut lyckas hon få med dom och vi börjar gå igen o när vi tar gågra steg börjar "cirkusen" om. Jag gör samma sak lägger på telefon och väntar en engång ut matten medans Vajlo ligger bakom mig. Samma visa hon kallar på dom och skäller på dom men inget händer. När hon tillslut bestämmer sig för att hämta hundarna gör hon sig inget besvär att be om ursäkt utan plockar upp en i vardera arm medans hon pekar på en av dom och säger att de jobbar så mycket med denna omplacerings tiken och är påväg mot oss och frågar medans hon närmar oss om de får lukta på varandra....Ja vart ska jag börja...? Om du nu har ett problem att din(a!) hundar springer fram och följer efter och skäller på hundar ni möter (för det räcker inte med att springa fram o skälla för går man bara vidare springer de efter o gläffser) ha den/dom inte lösa då?! Och ser det ut som att jag vill att de ska nosa på varandra när min hund ligger 2m bakom mig och jag står framför för att de INTE ska kunna komma fram? Missförstå mig inte. Vajlo har inga problem med andra hundar, men att han ska behöva vara "orolig" att skällande osäkra hundar kan springa fram till honom när vi är på promenad köper jag inte. Jag blir inte irriterad för att vi har ett problem jag blir irriterad för att de kan Skapa ett problem och att de inte ens har så mycket folkvett att man kan be om ursäkt. Jag vill heller inte ta en diskution för att tillåta mig själv bli irriterad eller öppet visa min irritation för Vajlo, men va fan hur svårt ska det vara?! Har du inte pli på din hund ha den då inte lös, så enkelt är det!

 

Igår var det dags för premiären av tävlingsträning! Vi hoppade på bussen och åkte bort till bruksa.
Vädret underdagen var grått och regnigt som följdes av grått och storm men slutade sedan med blåsigt fest med sol. Vi kom till bruksan ca 40min för tidigt precis som planerat för att bara kunna sitta en stund och även köra lite smått på egen hand. Vajlo var pipig till en början och ville bara göra nått (!) men efter en stund vände han sin frustration till något positivt som att belöna på beteenden som gav honom massa gott ur mattes ficka eller som att bara ligga tyst och stilla och titta på matte med sina bärnstens ögon. 
Eftersom vi aldrig varit med på någon av bruksans tävlings träningar visste vi inte hur det skulle gå till men under tiden dök det upp fler och fler människor med sina hundar och helt plötsligt samlades alla nere på plan så vi gick ner till resten för att få vara med på platsliggningen.
När jag kom ner fick jag nästan lite skäll för att vi inte anmält oss i klubbstugan, (hur skulle jag kunna veta att man skulle göra det när det inte finns någon information någonstans att jag sedan var inne i klubbstugan och det inte fanns en kotte där spelade tydligen ingen roll..)
Vi la iaf platsen Vajlo låg mellan 2 oroliga tikar i mitten av ca 15st hundar han låg platsen med hakan i backen och låg som en sten men sedan blev det för intressant o kolla varför hunden breve gnällde och den andra oroligt sniffade i marken något som jag helt var beredd på då jag vet att det är just sådan här träning vi behöver, platsliggning i grupp. Jag gick tillbaka o la om och gick ifrån och gick tillbaka o belönade för att han hade kvar huvet i backen han fick en postitiv bild av platsen och på tävling had han fått en 10;a för han låg hela tiden men nu ska vi bara se till o ha hakan med :)

Efter den första platsen var det plats liggning med skott. Vi gick iväg en bit då Vajlo upplevde skottet som obehagligt sist vi var där (förra sommaren) med hela fickan full med korv kastar jag ut en näve på gräsmattan för att han ska koncentrera sig på något annat. Det fungerade de första 4skotten men sedan tyckte han bara att det blev obehagligt och sket i korven. Jag stod då bara helt som vanligt och låtsades som det regnade och när skotten var slut lekte vi med kampbollen. Eller ja lekte o lekte jag kasta den vajlo sprang o hämta o han kampade men fortfarande med låg hållning o svansen mellan benen. Om jag bara visste vad som orsakat detta så jag kunde hjälpa honom! Han är inte skott rädd för han vill inte fly undan han tycker bara det är jätte obehagligt. Det måste ha hänt någon någon gång jag inte varit med som jag inte kommer få veta. 

Hur som helst låtsades jag inte om honom och vi gick tillbaka till planen och blev lottade in i en grupp på 5pers. En av oss 5 kommenderade medans en körde det program med sin hund man ville och vi andra agerade publik och tävlingsledare, domare etc. Vi hade nummer 4 så under tiden band jag upp Vajlo brevid planen där han satt och tittade på vad vi gjorde och la sig sedan ner som om skottet tidigare aldrig hade hänt. När det var våran tur var han samma gamla Vanliga Vajlo igen med härlig attityd och en piskande svans. Redan där var jag nöjd och klar med våran kväll att han kom ur obehaget som att det aldrig inträffat och var sig själv. Vi körde igenom 2;an som på tävling och jag fick en bild om vart vi är som stämde överens med min egen innan. Att vi kan momenten men behöver tävlingsträningen med jobb på fokus och uthålligheten i fria följet. De andra momenten är självbelönande för Vajlo och de syntes på hopp över hinder som var som en klocka, inkallningen hade han sådan fart att det var djupa bromsspår vid min sida och rutan (som jag skickade om pga av mina nerver o jag kommenderade för tidigt) där han hade fin fart in och där han fryser snyggt i en alert hukande position redo för ett komando från matte.

Det blev inte många rätt men är nöjd att bilden vi fick stämde med min egen och är jätte stolt över att han "kom tillbaka" efter skotten. Att han är väldens enklaste hund att ha med som jag kan binda upp o lämna utan så mycket som ett pip är en guldstjärna. Min fina kille :) Tyckte kvällen var lite dåligt planerad och det var dålig information. Alla är nya någongång och informations bristen är säkert en stor del till att det inte var sådan jätte uppslutning.

Nu är jag lite kluven i fortsättningen. Under dessa tävlingsträningar kommer det alltid att förekomma skott efter den första platsen och då vi åker buss har jag inte någon chans att sätta mig i en bil och åka iväg. Ska jag fortsätta och göra samma sak kasta korv som han får leta efter vi gått bort en bit och sedan köra på? Eller får jag se oss som "slagna" av skottet och försöka samla ihop lite folk på dagar där skott inte förekommer för o träna? Tycker det är jätte bra med dessa torsdagar då vi får träffa så mycket folk och hundar vi aldrig träffar o heller inte känner. Det blir en trygghet i sig att alltid träna med hundar och personer båd jag och Vajlo känner och ger ju då inte samma "utmaning".
Hur skulle ni ha gjort?

 

 

Det är lustigt hur saker och ting "fungerar" egentligen..
I förrgår gick jag hem med en riktigt bra känsla efter lydnads träningen och igår..Ja..Igår ville jag gräva min egen grop och lägga mig där tills nästa år! Vet inte Vad det var med oss igår. Vajlo fattade ingenting Alls av Nått och jag blev frustrerad och fick traggla med den enklaste av sakerna som att göra en bra ingång jag försökte inte ens kräva en perfekt ingång för igår var allt kaos och jag vill inte lägga ner när det går dåligt utan att han lyckas med uppgiften vi gör. Efter ca 30 min tragglande och han gjorde en duglig ingång fick han belöning sen packade vi ihop oss och gick hem..Vilket skitpass! Han vägrade ta apporten, värgrade göra ingångar utan att hoppa med bresidan upp på min överkropp innan, han vägrade sitta i halterna i fria följet kort sagt vägrade han göra allt. Jag tjurade i soffan resten av kvällen och vaknade till ett grått regnigt norrköping idag. 

Just nu känns gårdagen och morgonen som för en vecka sedan! När jag kom hem sov jag på soffan en timme sedan gick vi bort till Anna för att träna lite lydnad på fotbollsplanen bakom hennes hus. Medans jag sovit en timme hade graderna utomhus ökat från 5-14 + och solen kom fram. Vajlo var en helt annan hund idag, den gamla vanliga Vajlo och allt känndes bra! Inte super inte perfekt men bra. Tillräkligt bra för att inse att vi faktiskt mer eller mindre är starklara till lkl2 efter komendering genom hela programmet med Anna. Lite småpill kvar och Vajlo briljerade i dagens plats. är så nöjd med att jag valde att bygga om den! Efter vi tränat klart stod vi o snackade lite skit Vajlo la  sig o gnodde sig i gräset och efter en liten stund turades grabbarna om att göra lekinviter till varandra, det värmer i hjärtat att se dom trygga lugna avslpända och avslappnade tillsammans våra duktiga killar.
Imogron blir det ingen träning vi laddar inför torsdagens tävlingsträning på bruksan, det blir en cykeltur ner till jobbet och tillbaka ist då jag jobbar dubbelt imorgon och Vajlo får följa med till mitt andra jobb. Nu ska jag njuta av den perfekta kvällen och fortsätta sukta efter valp och titta på kommande valpkullar!

 

Jag är så valpsjuk så att jag går under! Inte gör det saken bättre att jag är plågsamt medveten om att det är flera väldigt spännande parningar och kullar på g....Ett litet liv med stor aptit på vad världen har att erbjuda, den nakna valpmagen de hängande vipp öronen som verkar vara aldeles för stora för lilla valpen,den mjuka valppälsen och de där busiga ögonen som bara glittrar..Åh jag vill!

 

Fick idag gå hem med en sån där härlig känsla i magen efter dagens lydnadspass! Fria följet har blivit jätte fint och lika så attityden. Platsen kan vi inte jobba mer på själva för finns inget som rubbar utan nu är det dags att träna i grupp! Passade så börjar tävlingsträningarna dra igårng på torsdag på bruksan och i år ska jag utnyttja dessa till fullo, och nu när även planerna går att träna på igen måste vi åka dit oftare så vi kan träna på hopp över hinder och bygga ihop programet med fin attityd och uthållighet.
Men vi har stött på 3st problem och behöver råd!  

Fjärren, när jag ger samma kommando upprepade gånger blir vajlo osäker på att han gör rätt eftersom jag upprepar kommandot "sitt" eller "ligg". I "ligg" blir det inte värre än att han trycker hakan mot backen men i sitt lyter han ena tassen och börjar dra den över nosen som i tricket "skämms" eller sätter sig som en "surikat"..Rätt gulligt men kanske inte så jätte bra :P
Jag ger både hand tecken och kommando, och jag utelämnar hand tecknet när jag upprepar ett kommando för att förtydliga att han gör rätt och att han ska förlita sig på hand tecket ist för kommando.
Någon som har något tips om hur jag löser detta? Kan träning där någon annan ger kommenderar medans jag bara gör handtecken hjälpa? 

Hopp över hinder, han hoppar och sätter sig men väldigt snett och väldigt nära..Hade täckt att "tackla" det med targetplatta som vi använde till rutan. då kan jag reglera avståndet och han vänder sig rakt mot mig och jag kan sedan kommendera. Men vill gärna ha mer tips! Hur har ni tränat?

Apporten, har inga problem alls varken med fart vilja eller ingång, förutom att han tuggar på apporten! 
Hur får jag bort det???

I övrigt tar jag gärna mot alla tips om uthållighets träning under ett helt lydnadsprogram!

 

 

 

Många veckor har passerat och mycket har gjorts sedan sist!
Påsken har passerat med långledigheten som kom med den. Dagarna har rusat förbi trots att vi inte gjort så mycket. Eller när jag tänker efter har vi nog haft fullt upp utan att jag tänkt på det. I korta drag kan jag berätta om "höjdpunkterna"

Vajlo åkte på en sleepover hos min bästa kompis och följde sedan med henne till hennes jobb på Grand Hotell, allt hade gått jätte bra och han skötte sig exemplariskt på hennes jobb och låg tyst o halvsov. Men det måste ha varit jobbigt för honom för OJ vad trött han var den dagen efter jag hämtat honom! Han klarar av nya miljöer med bravur och även nya människor, vi hittar ju ständigt på nya "äventyr" men när jag tänker efter har jag ju alltid varit med, den största och nyttigatse lärdomen var för honom att göra allt detta utan sin matte. Och även det klarar han utan några protester :)

Under påsken var vi ute större delen på landet och njöt av stillheten. Jag spenderade den största tiden i en solstol bakom huset och Vajlo lekte med sig själv och la sig sedan för att njuta av solen han med. 

Han fick följa med på en födelsedags fest med mycket folk och gjorde mig så stolt.
(Perentes.. Våran rutin när vi går bort är att han får ligga o vänta i hallen eller ett tomt rum en stund precis när vi kommit in. Detta för att han ska hinna lugna sig och ta in lite intryck av miljön han har hamnat i samt att han får en plats han får återvända till om han blir lite för glad. Jag får då tid att gå in o själv hälsa på alla och sedan tala om att jag har med en hund samt att ingen får klappa eller hälsa på honom förrens jag bjuder in honom. Detta fungerar jätte bra för oss och jag uppskattar så mycket alla som tagit hänsyn till mina regler. Det är ofta någon går förbi honom och råkar fånga hans blick och då startar svansen som en propeller men han ligger duktigt kvar och personen brukar bedjande titta på mig över att få gå fram o hälsa ;) Efter en liten stund får han komma in o hälsa och blir han för glad får han återgå till platsen "utgångspunkten" och sedan gör vi om det, men idag behövs det inte längre han hälsar glatt på alla och finner sig sedan i miljön och njuter av uppmärksamheten och alla klappar) 
Vi gjorde som vanligt men denna gång fick han ligga i ett tomt rum innan han fick komma in då hallen var överbefolkad. Att jag kan lämna honom i ett rum med dörren öppen och ber honom ligga kvar vid tröskeln och gå därifrån utan att han lämnar sin plats även om folk går förbi och tittar o pratar till honom gör mig superstolt, han är så duktig! När han sedan fick komma in fanns det massa nya människor att pussa gamla bekantskaper att hälsa på och sedan befann han sig i centrum för massa klappar och kel - precis som han älskar det. Efter en stund gick han och la sig (!) helt självmant medans folk dansade runt honom det var högljutt och folk som passerade hela tiden. DET är en riktigt stor grej för mig att han i ett rum fullt med så mycket människor är så trygg och lugn att han går o lägger sig. All denna stresshantering, alla rutiner och allt jobb vi lagt ner på just detta har fått oss att komma så långt som vi är idag! Är så stolt över honom! Att sedan få höra av nästan varenda närvarande person på festen hur fin snäll och underbar hund jag har, ja det är bara grädden på moset. För han är verkligen underbar och jag är så glad att folk får lära känna Vajlo för den han är och inte den översociala sidan som lätt kan komma fram.

Annars har dagarna flutit på, vi har tränat en del och är glad att barmarken äntligen är här. Vajlo har varit tyst de senaste 1½v som han lämnats ensam och jag tror att allt detta till största del beror på ännu en "kelpiefas".

Och sist men inte minst har Vajlo och alla hans syskon i Jejmic's V-kull (5,e april) samt alla hans Kusiner från Cukids J-kull (12,e april) hunnit att fylla 3år! 
Här hemma firade vi det med att köpa 1kg märgben av finaste kvalité hos stadens kötthandlare. Vi tog även en 2h promenad runt vackra motala ström som rinner genom staden och avslutade med att dela årets första glass på Halvars och sedan mys i soffan.

---

Gårdagen var en perfekt fredag. En gråmulen dag följt av regn spenderades under en filt i soffan med en goskelpie i famnen tända ljus och True Blood. 
Idag är vädret detsamma och ikväll väntar födelsedags kalas hos min syster.

 

För övrigt tror jag att detta år kan komma att vara mitt år!. Har fått massa spännande och glada nyheter och jag välkomnar resten av året med öppna armar! :)