.

I söndags efter jag vaknat och kollat fb möts jag av en chockerande nyhet - Hamnkrogen i Herrvik på Gotland där jag jobbat har brunnit ner till grunden.. Jag blev stum tom och chockad, kunde bara inte tro att det var sant! Jag slänger mig på telefonen och ringer runt för o få veta vad som hänt men ingen visste och orsaken är än inte utredd.
När räddningstjänsten kommit dit var branden redan i full gång och restaurangen gick inte att rädda.
http://www.helagotland.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=8509264

När jag första gången åkte dit sommaren 2008 för o jobba var jag en trasig vilsen människa. Jag hade precis tagit studenten och lämnat ett förhållande på ett par år som jag även bodde ihop med, 3v innan avresa ringde min farbror som jobbade där och bad att jag skulle komma ner o jobba i köket ihop med honom då de hade ont om folk. Jag åkte och lämnade mycket bakom mig och hade inte en aning om vad som väntade mig.
Det var en fantastik sommar och en resa som jag behövde. Jag fick växa i mitt yrke, jag fick ett helt nytt blad och komma till ett ställe där ingen viste vem jag var vad jag just gått igenom och jag visste inget om någon annan heller. Allt var nytt och spännande och jag fick stå helt på mina egna fötter. Jag lärde känna massor helt underbara människor och på jobbet var vi en enda familj som såg efter varandra på och utanför jobbet. Varje dag var fylld med skratt men jag ska inte ljuga om att det inte var en riktigt tuff sommar, med arbete 6dagar i veckan minst 12h om dagen. 

4månader senare var säsongen slut och det var dags för mig att åka tillbaka till Norrköping, för hem åkte jag inte jag hade hittat mitt hem på Gotland. Jag kom hem som en ny stark person som kämpat sig igenom motgångar och mött framgångar skrattat av lycka och gråtit av sorg.

För 2 år sedan var det dags igen och denna gången följde Vajlo med, men allt blev inte som det skulle så efter bara några veckor sa jag upp mig och åkte hem, detta för Vajlo's skull att saker och ting som lovats kring honom inte stämde. Trotts att dessa veckor var fruktansvärda och det var en ennorm lättnad att komma hem så var endå mina känslor för herrvik och krogen desamma, det var mitt hem där jag lämnat en stor bit av mig själv och en tid jag alltid kommer o minnas. Gnisslet från personal dörren, lukten av hav blandat med mat, sorlet av människor runt omkring en ljudet av fiskmåsar och tuffet från fiskebåtarna som anlände och åkte ut från hamnen, de ljumma ljusa nätterna med en färghimmel i skymmning, morgon doppet och kvällsdoppet före och efter jobbet från piren.
Allt kommer finnas kvar och det är med stor sorg jag tänker på att Hamnkrogen i Herrvik inte finns mer.