.

Träffade Anna & Max för lite träning och bus. Och det behövde vi verkligen!
Det är så bra att han nån som ser och kan ge en feedback på vad man behöver fixa och tips på hur man ska göra för att komma dit!

Vajlo fladdrar på linförigheten med mig, (gick klockrent med anna!), ställer sig på plattsligget och följer efter innan inkallningen är gjord...Nu får jag skärpa mig och ta tag i det här. Vajlo gjorde sitt bästa och var jättte taggad, det hela är mitt fel för att vi inte tränat ordentligt på länge och jag blir så jäkla osäker när det kommer till lydnaden. Och det visades klart och tydligt när vajlo gick klockrent med Anna och det gick mindre bra med mig. 
Mer träning för oss, nu jäklar!

Grabbarna skötte sig exemplariskt ihop utan spänning eller gruff, det är guld värt för Vajlo att umgås med en annan okastrerad hane och någon av sin egen sort. Och för mig såklart, att få prata kelpie strunt bolla ideér tankegångar och andra saker som skiljer vissa raser åt.
Vi är så tacksamma att få umgås med er! :)

Vi gick till rastgården och busade med sötaste Bullen som blivit en riktig stor bit, sist vi såg honom var han en liten valp nu var han något större än vajlo!
Sen tog vi en tur i vrinneviskogen och avslutade med bus och fotografering på ett stort fält som ligger vid en liten sjö. Efter vi varit runt hela fältet i ca en timme började vi gå hemmåt. Och när vi gått halva biten stannar jag för att kolla va klockan va på mobilen - mobilen var borta ..

Suck sa jag och kännde att det kommer vara som att försöka hitta en nål i en höstack på det enorma fältet och den kunde lika gärna ha hoppat ur fickan när vi gick i skogen...
Eftersom fältet var den sista plattsen vi var på tänkte jag börja där jag säger åt Vajlo "var är mattes mobil, sök!" 4minuter senare tittar Vajlo upp med mobilen i munnen och kommer rusandes till mig!
Vilken kille! Jag hade aldrig hittat den utan honom och om jag hade det hade det varit efter minst 4 timmar ..!
Jag varit rätt dålig på att träna Vajlo's näsa så det var skönt att se att våran träning att han ska använda sin näsa gett resultat, duktiga plutt! ♥

Och sammtidigt som jag kommer ihåg denna vassa grabb som inte lät nån sättta honom på platts så skulle jag göra om det 1000ggr om, det var ju det som va tjusningen att ha en tuff liten grabb som var en riktig utmaning men som kom o kröp upp i famnen och överröste en med pussar - för en stor mys och pussunge har han alltid varit även om dom tillfällena smög sig på när han glömade bort att vara tuff ;)

Nu har vi börjat köra igenom lydnaden ordentligt igen och finslipar mycket.

De flesta momenten sitter så nu är det störningen som vi lägger mest styrka på.

Just nu är jag livrädd för lydnads debuten och hoppas verkligen mina nerver kommer lugna ner sig tills tävling!

Det är även mycket planering, ideér, mål och drömmar som snurrar i mattes huvud med!
Har så mycket som jag vill hinna med som jag verkligen vill ha som klara mål för 2012. 
Vi får se hur det blir med allt men den befintliga "att göra listan" är för tillfället;

• Debut i Lkl 1
• Utställning
• Debut i rallylydnad nybörjarklass
• Huskydagarna i Mjölby (vajlo går som förklädd husky) ;)

Min underbara pralin ♥

Vi har haft några sköna dagar ute på landet med långa promenader och massa bus i snön!

Vi passade på igår när snön lagt sig och det blivit lite is på vägarna att ta premiärdraget med en spark!

Jag tyckte gott vi kunde ligga en liiiten stund till men det tyckte inte Vajlo som drog av mig täcket, hämtade sitt koppel och la det i mitt ansikte - fatta vinken morsan!

Det var bara att masa sig upp.

Vi tog med oss frukosten ut och han fick den iform av "berikning".
(gömma i träd, stoppa i kottar, kasta ut i snön, lägga i stubbar mm.)

Sen gick vi en härlig promenad och busade i snön. 

När vi kom in satte jag mig och kollade upp om det fanns några lydnadstävlingar nära oss. Hitttade en på hemma plan här i Norrpan i maj fick värsta pirret i magen - ska vi våga anmäla oss ..?!

Vi har ju inte riktigt alla moment klara och vi har ju lagt lydnaden "på hyllan" ett tag eftersom Vajlo tappade suget. Men han kändes så taggad i söndags (matte också) och det är ju trotts allt 3mån kvar.
Känns som vi borde hinna bli redo om vi tar tag i lydnaden på riktigt igen och kör gärnet??

Vet ju precis vad vi behöver lägga ner störst vikt på och de momenten som inte riktigt sitter har vi tränat lite löst på så vi har iaf grunden till allt förutom tandvisningen.
Och hur ska man kunna sätta tandvisningen med en hund som är 50% dingo och 50% känguru?! Hahah!

Ska suga på karamellen en vecka och börja träna ordentligt så får vi vad beslutet blir och hur vi känner oss.

Någon stans måste vi ju börja och det kanske kan vara bra att ta en tävling till att få känna efter och se vad vi behöver fila på och för mig att tygla den där jäkla vinnarskallen :P

När vi kom fram spatserade jag omkring med Vajlo en stund och jisses så glad han var av att se Lisbeth (uppfödare) och Gunvor!
Medans Anna och Max gjorde sig redo fick Vajlo rasa av sig och sen fick han låna en hästbox i stallet av Lisbeth så jag kunde gå in i ridhuset och titta på Lkl 1.
Tyckte alla var jätte duktiga och blevjätte sugen på att göra våran debut!
Var nästan så jag ångrade lite att vi inte anmälde oss, Vajlo var astaggad och klockren när vi körde igenom lydnaden på platts. Men tror att det kan ha mycket med o göra med nått som Anna sa; att jag var lugn och hade inga nerver då vi själva inte skulle tävla utan vi var båda bara taggade. Nått för mig att lära o ta med på riktig tävlig - ett inre lugn och tänka på det som en kul grej.

När Anna och Max hade tävlat klart så gick vi med dom och deras uppfödare Britt med sötaste lilla Jill till ett fält så dom fick busa av sig innan bilfärden hem. Är skit imponerad av grabbarna (Max & Vajlo) som är i samma ålder okastrerade och busar med en tik.
Vajlo tyckte Jill var jätte rolig och dom busade loss på äkta kelpie vis i det härliga vädret.
Som alltid när vi åker upp till Kungsberga och Vajlo får busa med andra kelpies får han det klassiska "kelpierycket" och viker in hela bakkroppen under sig och bara speedar runt av lycka det är så underbart att se!
Max försökte trigga igång Vajlo ett par gånger och få honom o tända till genom att springa framför honom och stelt börja "dansa" men Vajlo tog ingen notis om honom och fortsatte med det han höll på med. Han tyckte nog att han var lite trälig efter ett tag så han tog själv initiativet att lägga sig för o rulla i snön och gjorde en lekinvit till Max för att få honom o slappna av, söt ungen!
Är så stolt över min snälla duktiga tygga kille ♥

Natta kom tillbaka med 2st stjärtlappar och vi köpte med oss Mc.D som "piknik" lunch till pulka backen.

När vi kom fram till backen släppte jag Vajlo och han fick ett totalt cp-ryck!
Han sprang som en tol o kastade sig i snön o ålade omkring som en säl (vilket han även konstant gjorde hela förmiddan så fort han fick chansen) och det bara spratt av glädje i hela hans kropp!
Vi satte oss alla 3 på toppen och njöt i solen med en varsin hamburgare (vajlo fick såklart smaka han med) innan vi åkte.

Jag har aldrig åkt pulka/stjärtlapp med Vajlo tidigare så visste inte om det skulle bli ett stressmoment för honom med allt tjoande och åkande eller om han skulle bli för "övertaggad".
Men jag såklart hade "oroat" mig helt i onödan som vanligt!
Han tyckte det var SKIT KUL och sprang med vid sidan och kom med 1000 pussar när vi tumlade runt i snön skrattandes så tårarna sprutade!

Vi blev nog som barn på nytt alla 3 ^^