.

Livet har tagit en stor vändning och vi har gått från att inte haft mycket planerat i veckorna till att det är svårt att hitta en ledig stund! Kommer nog bli lättare när vi fått in de nya rutinerna och jag kan hoppa över powernapen efter jobbet för att orka med allt ;)
Ta nu inte detta på fel sätt jag klagar absolut inte, tvärt om! Jag välkomnar fasta rutiner ett mål med dagen och det naturligtvis pengarna. Äntligen börjar alla spillror av mitt liv falla på plats.

Igår mellan jobb och "jobb" hittade vi tid till att åka til bruksan med Anna o grabbarna. Det var ett bra tag sen vi var där och kändes skönt att vara tillbaka. Vi satte upp en rallybana som jag hittat här. (sidan är GULD värd ett måste för agility och rally nörden!)
Vajlo älskar verkligen rallyn och han är superduktig det enda vi måste fila på är sitta framför och att han inte ska sätta sig vid varje stopp, för mig är det lite svårare att hålla reda på allt!

Efter det blev det lite lydnad både från klass 1 och 2, var skit kul för Vajlo var riktihgt het och gick fint förutom 2 problem. 2 stora problem..

Det första är att han tappar fokuset i linförigheten efter ca halva och den andra är att han tycker plattsligget är så trååkigt! :/
Linförigheten fick jag tips av anna att vi ska gå tillbaka till grunden och träna kontakten i sig, vilket jag absolut tror på har inte sett många ekipage där hunden har sån grym kontakt som hos Anna & Pepsi! 
Men plattsligget..? 
Hjälp någon? 
Har fått tipset att lära honom ha hakan i backen för att han ska ha en uppgift på plattsen ist för o bara ligga där. Och där är vi nu men känner att jag inte vill applicera detta i tävlingen förrens i nästa klass så vi kan lämna 1;an bakom oss och börja på ny kula. Är det dumt kanske?

När vi försökte oss på 2;ans moment blev det kaos! Haha! När jag introducerade Vajlo för rutan kuta han för allt vad han kunde rakt mot rutan för att kasta sig efter en kona för o bära tillbaka till matte..Haha! Vi får nog tänka om där. Och ist för sitt ligg på fjärrdirr. så var det sit ligg skutt, och påå 5 sitt ligg hade han skuttat fram till mig utan att ta ett steg, jag lovar att det bjöd på många skratt. ;)

En sak som är säker, det är så himla mycket lättare Och roligare o träna när man är 2 eller fler!
Att ha någon som tittar och kommer med konstruktiv kritik och tips är verkligen guld värt. Allt är svårt att se o känna själv och det är lätt att man fastnar i ett spår.

Helgen har rusat förbi och jag önskar att den kunde ge mig en dag till.

Igår morse åkte jag och syster malin till Motala, för en liten husky träff hemma hos Marlene & David.

Siberian Husky dagarna i Mjölby skulle ha varit denna helg men den blev inställd. Så då blev det istället så att ett gäng träffades i Motala.

Vi kom fram vid kl 10.00 ochdagen gick åt till att uppdatera varandra om vad som hänt i våra olika liv sen förra året,  gå på långpromenad med hälften av jyckarna i skogen, samt tillverkning av draglinor. Under kvällen blev det grillning och mer umgänge.
På platts var vi 11 vuxna 5 barn och ca 25 hundar (?) + 2 st pluttiga valpar på 5v.

Vi turades om att ha hundarna lösa i den inhägnade trädgården och inte en enda gång blev det något bråk. Jag är så imponerad av alla hundar som har varit så duktiga och flexibla! Vajlo var lite tjurig på 2 hanar så dom hade vi aldrig ihop lösa men hade han kopplad när ena var inne lös och det gick bra.
Marlene & David bor i ett supermysigt litet hus och har en stor härlig inhägnad trädgård och 3st hundgårdar på baksidan av huset. När Vajlo inte kunde vara ute i trädgården fick han låna en av hundgårdarna. Är förvånad över hur han helt accepterade att bli satt i en hundgård där han aldrig varit brevid hundar han aldrig träffat utan att protestera. Till en början ;) Näe vars, av alla de gånger han var i hundgården var det bara en gång på eftermiddagen som han talade om att det inte var så roligt där bakom längre. Riktigt duktigt gjort med tanke på att det var nya intryck nya hundar o människor och att han faktiskt aldrig spenderat någon tid i en hundgård.

 

Min herre har stormtrivts hela helgen i en flock med 7 brudar och lilla Folke på 5mån.
Imorse var Vajlo o Folke som helan & halvan, där Vajlo var följde Folke efter och Vajlo tog med Folke runt i trädgården.
Vajlo var populär bland Marlene's tjejjer och det var mycket bus, det som värmde mest var när den helt blinda tiken Diva busade lite med honom i en vänskaplig brottnings match. Jag skulle aldrig tro att Diva är blind om jag inte visste om det. Man ser det inte på henne övht hon är precis som vilken annan hund som helst förutom att hon ser med näsan ist för ögonen. :)

Varje gång jag är omgiven av dessa härliga hundar känner jag mig hemma och blir mer bestämd o övertygad om att en Husky är helt rätt val för oss och att det bara ska bli så.
Min rädsla har varit hur det skulle vara att ha Vajlo i en flock även om det bara är en mini flock på 2 individer till en början. Om han skulle bli avis på att inte få hela uppmärksamheten och tycka att det skulle vara jobbigt med hundar omkring sig. Men Efter igår är jag inte det minsta orolig för detta.
Vajlo har väldigt lätt till att anpassa sig och han är väldigt snäll. Av de 8 hundarna som han var med sammtidigt var 3st valpar som är ca ett halvår. Alla Marlene's hundar är otroligt snälla och underbara så det var aldrig några konstigheter men det som var skönt att se var att Vajlo slutade aldrig vara Vajlo även i en "flock". Han lekte med alla accepterade om de visade att de inte ville och lät den som åt/tuggade på ben få vara ifred och tog själv aldrig nått för att vakta vuxen som unghund eller valp. När han var trött och inte ville leka mer sa han själv till på en lugnt tryggt sätt och blev lämnad ifred. 
Självklart kommer det bli annorlunda och mer jobbigt på hemma plan med en liten valp, men det syntes så tydligt igår att han trivs med att vara en som Marlene sa det imorse "en fårhund i ulvakläder".

Av alla Marlene's o David's helt underbara var det 3st som mitt hjärta klappade lite extra för.
Att Alaska som är David's Aussie tik på snart 7mån var en av dom är inte så konstigt då jag ser mycket Vajlo i henne som en vallare. Den andra är Pila har jag haft ögonen på sen hon var valp och Ann-sofie frågade mig om jag inte var intresserad av att ge henne ett hem. Vajlo var då för liten och det tröt både min plånbok och i min kunskap.

Pila är en nätt tik som har en snövit päls med mörka partier och isblå ögon, jag fick jag uppfattningen om att vara en försiktig tjej vars förtroende man måste vinna för att förtjäna det. Pila tyckte mycket om Vajlo men han var väldigt läskig först för han var lite oförskämd att vilja springa fram o hälsa på en gång. Men efter en stund blev hon nyfiken och efter ett tag hade hon tom svårt att sluta busa med honom. 
Sist men absolut inte minst är Kinoo som man måste ha ett hjärta av sten för att inte låta charmas och jag föll pladask för denna vackra dam med 10 år på nacken vars högsta önskan är att få kela. Att sitta på Marlene's trapp kl 7 en regning söndagmorgon och gosa med Kinoo i knäet är något som Alla borde få uppleva. Något jag mer än gärna skulle göra varje dag!

 

Jag längtar mer än nånsin tills den dagen jag kan presentera min egna snöflinga, men tills dess njuter jag av min förklädda husky.

Tack Marlene David Malin Ann-Sofie Allan Jörgen Maria Annika Esther Hanna Filip för många skratt och en härlig lördag och ett extra STORT tack till Marlene & David som bjöd in oss alla och lånade ut hus och tomt till oss och våra hundar. Jag hoppas vi alla ses snart igen ♥

Idag kl 06.00 började vårat nya liv.

Igår fick jag ett samtal som jag väntat länge på - jag har fått ett jobb!
Till en början ska jag prova 6v och sedan får vi se men det är iaf en början :)
Det är toppen tider som passar oss superbra mån-fre 9-13.
Det känns som en sten har lyfts från mina axlar. Även om detta inte går vägen mer än 6v så har jag äntligen fått tagit ett steg frammåt ist för att alltid få backa.

Herr V. var inte lika entusiastisk över våra nya rutiner..2mil på 40 min dög tydligen inte för han grät hjärtat ur sig så fort jag stängde dörren imorse..Jag backade öppnade dörren o sa åt honom att gå o lägga sig, efter det låg han bara och sov hela dagen. Hur jag vet det? Jag är så himla smart att jag filmar honom med webbcamen på laptopen när han är ensam hemma och tittar på det när jag kommer hem. Riktigt smidigt och tryggt o veta vad han gör när han är själv. Försöker hitta en lösning så det sänds direkt till mobilen vore ju himla bra! Någon som vet nått bra?
Första dagen på jobbet känndes bra och tyckte att jag kom in i allt snabbt, hoppas mina nya arbetskamrater tycker lika dant. Min underbart snälla storasyster kom förbi efter jobbet och tog med sig Vajlo hem för lite avlastning för oss båda. Imorron åker dom ut till våra föräldrar på landet och stannar där tills fredag.
Är så himla tomt utan honom här hemma. Under 2 år har det bara varit vi och han har aldrig varit borta från mig mer än några timmar eller en dag. Men det är nog nyttigt för oss båda.
Fick ett mms av syrran där dom ligger i sängen och Vajlo ligger o sover på Malins axel med texten "fy fan va din hund är bortskämd!"  opps ;) Ja lite bortskämd är han nog allt!

 

Dagen som skulle vara lugn har gått i ett.
Känns som att det kanske, kaanske är nu min motvind börjar mojna..Hoppas!
Sitter och väntar på ett besked som kan komma att förändra Allt eller inget. Och när man väntar är väntan låång.

Vi följde med Anna & Max till skogen för en introduktion av uppletande på dan. Inte långt ifrån skogen finns det en skjutbana där några var o tränade så det sköts på rätt bra, och jag som varit lite orolig över att vajlo blivit ljudkänslig  då han är rädd för fyrverkerier visade att jag hade jätte fel. Han reagerade när vi klev ur bilen och stannade upp o tittade sen sket han i det och brydde sig inte alls. Så himla skönt!
Vajlo älskade uppletandet av leksaker och hade bara problem med den sista för att han var för trött. Här ska tränas uppletande & spårupptag!
Förhoppningsvis kommer vi med en brukskurs till hösten så vi kan sattsa för fullt att någongång under nästa år få godkänt i lägre klass.
Har varit mycket inne på att vi ska köra sök ist för spår, tror att Vajlo kanske kan vara lite extra motiverad då han älskar människor problemet då är ju att man blir lite mer beroende av andra till sin träning. Därför har jag nog bestämt att det blir spår.

Efter uppletandet gick vi en promenad och när vi kom hem bar det av iväg till min farmor för o hämta henens cykel som jag fått. Att försöka cykla med en hund som inte är cykeltränad och som försöker valla den är inget att rekomendera, men det ska vi nog få bukt med med lite träning.

Ska återgå till mitt drömmande och planerande, kämpar man för något tillräkligt mycket blir det tillslut verklighet!

Idag var det dags för årets sista utställning på hemmplan.
Vi anlände till till ring 22 ca trekvart innan ringstart som var kl9.00 de resterande 4 kelpisarna var Vajlos syster Vimsa "Reisa", Kull syskonen Queen & Qrom från Grabbens Vilda Kennel och sist men inte minst Roscanaille's Undis. Före oss var det 12 st Aussie's och bedömningen gick snabbt så ganska snart var det våran tur att gå in. Vajlo skötte sig jätte fint och visade sig bra i den pyttelilla ringen han var med bra och tillät mig flytta ben utan några invändningar eller förändring i sin utstrålning/hållning. Domaren var Stacey Sewell från Australien och var mycket trevlig och mjuk i sin hantering. Allt gick fort och rätt var det var va det dags för att utse BIR.

Årets sista utställning gick så snabbt att det var verkligen över på ett kick och där står jag med min guldklimp med ett dunderavslut på utställnings säsongen med resultatet Bästa Hane Excellent CK C.A.C.I.B & BIM ! 
BIR blev Roscanaille's Undis som även fick sitt andra cert - Stort Grattis till er! 
Förutom ett kanon resultat skötte sig Vajlo jätte bra, så kan inte vara stoltare eller gladare :)
Kritiken finns att läsa på hemsidan <-- under resultat/utställning.

Som belöning åkte vi ut till landet med min syster malin och hennes husky Shiva som även var med och supportrade oss på utställningen. Vajlo badade massor och låg som en kung på gräsmattan och njöt hela dagen, det var han verkligen värd! Nu är vi äntligen hemma och Vajlo ligger och sover på sin nya fäll som vi plockade ut i vinst tältet tillsammans med alla rosetter.
Nu har vi bara en ynka lydnads tävling kvar i slutet av september och förhoppningsvis slipper vi anmäla till fler i klass 1 i år..! 

 

Wuhuu! Nu har jag fått se Vajlo's bilder som kommer ligga ute på Kelpie Gallery så småning om! Jätte nöjd lite synd att han står konstigt med benen på helkropps bilden bara men vet att han inte är så värst bra på att hålla iordning på dom ;) 

På sidan finns även Vajlo's; 
Pappa Roscanaille's Smack
Farfar Cefeus Atlas "Tux"
Farmor Roscanaille's Qaxa "Yatzi"
Morfar Leagården's Brasse
Gammelfarmor (Tux mamma) Cefeus Varga
Gammelfarmor (Qaxa's mamma) Quilpies Kastanj IV "Kasta"
Faster Roscanaille's Soya
Gammelfarbröder (Tux kullbröder) Cefeus Adonis & Cefeus Aragon

Gammelfarbror (Vargas kullbror) Cefeus Virus

Gammelgammelfarmor (Vargas mamma/Tux Mormor) Cefeus Thyndra

 

Och en hel massa andra fina kelpies! Ännu ett stort tack Sofia för ditt jobb och denna sida!

När mörkret faller kan de lustigaste varelser komma ut ur sina gömmor.
Många tycker nog att jag är en av dessa. Den där bruden med tokblonderad kallufs som plockar fram koner papper och stegar omkring som en tok över en hel gräsmatta och som har en hund som gör allt för ett leende och lite beröm - det är vi det. Många av människorna i min omgivning kan säkert tycka att jag blivit en sån där konstig hundtant som lägger ner så mycket tid och pengar på något så "simpelt" som en hund.
De verkar ha svårt att acceptera att jag gör detta i stort sett hela min vakna tid på dygnet.
Varför mitt brinnande intresse för detta stör folk kan jag inte förstå mig på, inte heller kan jag förstå varför de inte kan unna mig något som gör mig lycklig? Någon som jag faktiskt är rätt bra på för en gångs skull? Jag begär inte att man ska dela mitt intresse men jag tycker inte att det är för mycket begärt att acceptera o respektera det utan någon lustig kommentar eller rent av en suck.
Jag gör inte allt detta för att jag måste utan för att jag Vill. Ibland är det nästan så att det känns som om folk tycker synd om mig för att jag "måste" lägga ner så mycket tid på min hund för att han kräver mycket. Och visst kräver han mycket tid för aktivering och motion men det ger jag honom mer än gärna för att jag vill för att jag tycker att det är roligt för att jag valde att ta in honom i mitt liv och inte tvärt om. 

All min entusiasm för hunderit har växt fram med Vajlo. Från början hade jag inte ens en tanke på tävling utan jag ville bara ha en mycket aktiv sällskapshund som jag ville köra lite agility med på hobby nivå. Jag är glad att han väckt allt intresse för annars hade jag gått miste om mycket! Jag har fått många nya härliga vänner mycket har förändrat hela mig och min syn på olika saker och ting. Jag har lärt mig att tackla nederlag att tro mer på mig själv och att få lite mer skinn på näsan. Jag har fått uppleva den otroliga känslan i sammspelet mellan hund och människa när man ådstamkommer något Ihop.
Nu kan många tycka att detta är löjligt att alla dessa saker inte har det minsta med min hund o göra och att jag skulle ha "hittat" allt detta endå. Men vet ni vad? Jag skiter högaktningsfullt i vad ni tycker och tror. När ni klivit omkring i mina skor och haft ett eget intresse för en "hobby" som man verkligen brinner för och som får en att må bra är jag beredd att lyssna på vad ni har att säga.

Vi "hundfolk" är nog ett eget släkte som andra har svårt att förstå sig på men jag vet att jag inte är ensam och ni andra är inte det heller, jag är otroligt lycklig att få träffa så många som delar mitt stora intresse.
Tänk att en så "simpel" sak som en hund kan ge en så mycket <3

 

Det är inte jätte motiverande att ge sig ut på promenad med en gnällig dragig bångstyrig hane som ska kissa o lukta på VARENDA fläck utomhus. Man märker att det är mycket löptikar i omlopp så att säga. Så här extrem kan jag nog inte påminna mig om att han varit tidigare, hör det ihop med ålders "trottsen" ? Han tom extra kärvänlig på Mig med att det ska tvättas och duttas...Han måste vara helt virrig stackarn. Några bra tips förutom att låta honom fastna på kissfläckar occh begränsa revir pinkandet?

Ibland faller andan på att titta i stamtavlor och leta upp bilder på nätet och idag hittade jag vart vajlo måste fått allt sitt vita ifrån nämligen hans Morfar Leagårdens Brasse!
En väldigt snygg herre som i 12 års ålder har fantastiskt fin kropp, och de där snälla kloka ögonen känner jag såväl igen hos min egna lilla brunbjörn.
Har inte haft en tanke att kolla upp honom i kelpie galleriet! Tack Sofia Olsson för denna fantastiska sida!!!

 

Det var varmt vi hade åkt långt och Vajlo var pipig.
Vi la plattsen och han låg lugnt o kollade på mig hela tiden även fast hundar reste sig och lämnade plattsen - tills hunden brevid Vajlo reste sig och lämnade. Med ca 30-20 sek kvar var det som att vajlo tänkte för sig själv "om alla andra skiter i plattsen kan lika gärna jag med göra det". Han gjorde en "favorit" i repris och helt appropå började rulla/gno sig i gräset. Denna gång bemödade han sig inte ens att lämna plattsen han låg på utan helt sonika la sig på sidan och gnodde loss..Med start nr 1 lämnade vi planen för nån minut att ladda upp. Vajlo tittade/lyssnade på Allt förutom mig och när jag kastade han älskade tennisboll för att få honom o fokusera på Nånting tittade han på den och återgick till fläcken i gräset han luktade på. Efter några ytterligare försök med godis stoj o stim från min sida gick jag bort igen och sa att vi valde o bryta. Vajlo ville verkligen inte och jag tänkte absolut inte tvinga honom. Vad är det för mening att kliva in med en hund som inte vill men som gör det för att han "måste" ? Vi gör ju det här för att det är kul för att vi båda ska ha roligt på planen och när Vajlo inte vill finns det ingen som helst mening att fortsätta eller utsätta honom för det. Det enda som hade hänt då hade med stor chans varit att Vajlo skulle fortsätta att tycka att lydnaden är pest och pina.

Vi tog våra grejjer och gick ner till utställningen då jag visste att bedömningen av hanarna hade satt igång och det skulle vara våra tur efter ett tag, när vi kom ner ropar dom upp vårat nummer och vi får kasta oss in i ringen totalt oförberedda. Med ett VG ock en hyffsad kritik landade Vajlo till sist med att bli 4;e bästa hane i öppenklass. Vann gjorde Aussie Action's Opal "Gizmo" som även blev BIS, grattis! 
Resten av dagen flöt på med gassande sol och mingel. Sofia Olsson var på platts och fotade våra jyckar till Kelpie Galleriet det var jätte kul att få träffa personen bakom denna kanon sida och även som man pratat med via nätet. Så snart finns även Vajlo där, är så himla nyfiken! :)
Lite besviken är jag över upplägget och i år var det en helt annan känsla mot förra året då jag tyckte att det var mer gemenskap och positiv attityd.
Vill ge en stor eloge till er äldsjälar som alltid ställer upp och fixar dessa dagar kan inte alltid vara lätt!

Efter en natts sömn fick jag iordning på många av tankarna som snurrade på vägen hem igår.
Vajlo ska få vila i ett par v nu, det blir ingen lydnads träning och vi anmäler heller inte till några rallytävlingar. Gick in och anmälde till en tävling på hemma plan som är i slutet av sept, hoppas att han är mer sugen tills dess.
Vad gäller utställningen är det bara o inse att han inte är redo för konkurensen i öppenklass. Efter den sista utställningen som är nästa söndag kommer vi inte att ställa alls förrens vi är redo till att ställa i bruksklassen.

Efter att ha fotat en hel dag kommer jag hem och inser att 90% av bilderna är skit, dags att skaffa lite nya grejjer måntro?? Här kommer iaf några gobitar från dagen.

 

 

Precis nu damp nummerlappen och ring informationen ner i brevlådan till nästa veckas Internationella utställning här hemma i Norrköping. Under 2 dagar kommer 2362st hundar ställas ut, det är ingen liten utställning..!
Bland dessa är det 5st Kelpies anmälda varav Vajlo är en av dom sen vet jag även att Undis är ytterligare en, ska bli roligt o se vilka de resterande är.
Om allt går vägen på lördag är utställningen den sista tävlingen vi har inplanerad än så länge. Funderar på att ev. anmäla till nån rallylydnadstävling och ev till stora sthlm's utställningen i vinter.

Hur kul det än är o tävla har jag kännt att det blivit lite mycket. Ända sedan den 21;e juli har vi haft en tävling varje vecka och vi har 2v kvar av tävlingar, Rasspecialen på lördag och utställningen här i nörrköping nästa söndag. Det har varit tufft för 2 nybörjare och jag har haft svårt att fördela träningen med vila och sen ha ett liv på sidan av utan hunderiet. Hur hinner alla med allt?! Efter tävling vill jag att Vajlo ska få en chans att några dagar riktigt vila upp sig, sammtidigt som jag behöver hålla igång och fortsätta träna. Och imellan allt det här ska jag hinna med jobb, träffa vännerna som inte håller på med hund, sova och vila själv. Det är helt galet vad man utsätter sig för ;) Tror att det kräver några år och en hel hög med tävlingar innan man hinner komma underfund med hur man på bästa sätt pusslar ihop allt??
Och jag har ju bara en hund hur i helsike gör alla ni som har flera hundar som ni tävlar med?!

Idag har vi en sällsynt dag där vi inte gör nått fast vi borde träna till helgens tävlingar. Jag passar på o njuter av en gosig chokladbjörn i knät och fösöker att inte tänka allt för mycket på helgens prövningar.

 

Tidigt i söndags morse gick bilen från Norrköping tillsammans  till jönköpings BK med Isabelle & brudarna. Natten bjöd inte på någon som helst sömn och bilfärden ner var jobbig, för jag var SÅ NERVÖS!
Skulle han ligga kvar på platsen, skulle jag vara ett nervrak, skulle han bli störd av att planen var paralellt med med klass 3 & Elit planen???
När vi kom fram hade jag bara ett ord på mina läppar - WOW!
Så himla fin anläggning, vilka ytor & så himla välskött! För o inte tala om alla trevliga människor på platts!

Klass 2&3 lottades först och efter de var klara så fick 1&Elit tävla.
Vajlo och jag fick start nr.7 så vi fick en stund på oss att rasta och även titta på när klass 2 och 3 körde.

Det blev lite problematiskt då Mikael & Ztella och Isabelle & Ella tävlade sammtidigt, de va tur att planerna låg brevid varandra ;)
När Isabelle tävlat klart kom hon fram och frågade hur våran plattsliggning gått, jag fick en stor isklump i magen vi hade inte gjort nån plattsliggning! Hade jag missat den, hade jag missuppfattat upplägget?!
Som tur var var det en tjej där jag satt som lugnade mig med att vi inte lagt platsen än om att vi skulle lägga efter alla i klass 2 tävlat klart. Jag som redan var ap-nervös skällde på Isabelle, och fick henne o lova att aldrig göra om det ;)

Vi gick för att göra oss iordning och ladda upp för plattsligget. Vajlo var supertaggad och var så himla kontakt sökande och helt med. Påväg mot planen för att gå in trippade han brevis och det fanns inget annat än vi där och nu, men precis innan vi hann ta ett steg in på planen pep han till satte svansen mellan benen o vände sig mot bakbenet. Jag kollade alla tassarna o trodde att han trampat på en tagg men hittade inget och gick in på planen.
Med lite strul då det va dålig koll på startordningen och alla nummer fick vi gå ut och åter in igen på våra plattser innan det va dags på riktigt. Vajlo hann att bli riktigt låg och var inte alls lika mycket med som innan.
Alla var på sina platser utom sista hunden som kom in på planen och när dom kommer in sätter sig tiken ner och KISSAR precis bakom Vajlo. Här hade jag hunnit vara nervös och orolig pga att hela Vajlo's attityd sjunkit som en gråsten och blev irriterad när tiken satte sig för o kissa precis bakom där Vajlo skulle ligga platts...
Antingen såg inte domaren händelsen eller så brydde de sig inte.
Vi la hundarna och utgick Vajlo låg snett och låg och tittade på mig, efter en liten stund la han vikten på sidan och lyfte upp benet som han vänt sig mot upp i luften. Han vände huvvet mot benet och slickade sig på benet.
Jag fick en klump i magen - vad hade egentligen hänt innan vi gick in?? Vajlo låg tålmodigt hela tiden ut och jag kan säga att det var de längsta 2min i hela mitt liv. Inte nog med allt detta utan tiken som kissat bakom Vajlo reste sig upp och sprang till matte efter en stunds pipande - vilken mardröm till plattsliggning!!!
När tiden var slut återgick vi och sedan var momentet slut. Jag kastade mig ner på backen till Vajlo för o kolla vad som var fel, min stackars lilla älskling hade just gjort en plattsliggning med en ilsken geting fast i hasen! Jag o Vajlo som var fört ut till tandvisningen gjorde ett långt uppehåll så domaren och tävlingsledaren kom fram och frågade vad som var på tog jag berättade att han hade en geting fast i benet under hela plattsliggningen, vi fick ställa oss och röra lite på oss för o se om de var "allvarligt" och om vi skule bryta. Vajlo sprang som vanligt så vi gjorde tandvisningen och gick ut.

Med gråten i halsen ringde jag Nettan och frågade hur illa det var med getingstick och vad jag skulle göra. Jag var så ledsen för att stackars Vajlo fick gå igenom plattsligget med en geting i benet, och att jag inte fatta att det verkligen var nått som var mer fel än en sticka i foten.
Modet sjönk och allt hopp om ett första pris försvann.
Det var tur att vi hade start nr.7, för vi vilade en stund gick en kort promenad och kastade en boll för o se om han släppt det hela o om han hade ont. Han glömde bort benet och visade inga tecken på att ha ont så jag bestämde mig för att slutföra tävlingen. Han var någorlunda med när vi klev in på planen men absolut inte optimalt. Jag ville genomföra tävlingen för o se om han hade nått obehag kvar från plattsliggningen på planen och sen för att skaka av oss och bara köra, vi var endå där och hade betalat för att delta.
Allting gick på sparlåga och vi visade inget från våran bästa sida, förutom inkallningen och apporten som vi satte full pott på.

När vi kliver av planen tjoar vi och vajlo springer glatt efter sin boll jag kollar på Isabelle som räknat ihop mina poäng och gör en tumme upp, ja går fram med hjärtat i halsgropen o hon säger grattis ni fick just ett första pris! Jag exploderar i lycka, trotts omständigheterna presterade vi tillräckligt för ett första pris! Enbart att han gjorde ett plattsligg under de omständigheterna räckte för att göra mig till den stoltaste matten någonsin, vilken fantastisk hund jag har <3
Som att första priset inte skulle vara nog visade poängtavlan att vi även placerat oss på en 2;a platts, jag var så stolt att jag fick tårar i ögonen under prisutdelningen.
Mikael & Ztella gjorde ingen sämre insatts och Vann klass 2 Isabelle & Ella var inte sämre dom och fick även dom en 2;a placering i klass 3!
För den som är nyfiken på o se protokollet finner ni det på hemsidan <---

Efter prisutdelningen åkte jag och Isabelle till en djuraffär i Jönköping för att plocka ut våra vinster, vi fick nämligen inte bara en varsin pokal o ben till hundarna utan även ett presentkort var på 200:- hos Rilo Zoopermarket. Trötta men glada började vi åka hemmåt, dagen var fantastisk och jag är glad att jag fick dela den med nyvunna vänner som är precis lika hundtokiga som jag själv. 

Natten har kantats av drömmar om morgondagens tävling vilket har resulterat i väldigt liten sömn..Vi har vilat hela dagen och jag har försökt att så lite som möjligt tänka på tävlingen imorron.
Fattar inte varför jag är så nervös? Har inte varit så här nervös de senaste gångerna vi tävlat. 
När jag gjorde kvällsmat förut låg vajlo framför spisen, och jag har ju hört att ägg ska vara bra för pälsen men det var kanske onödigt att tappa ett rått ägg på Vajlo's rygg? Vajlo blev smått förvånad men sedan förtjust över skatten som hamnade på golvet och mumsad glatt i sig ägget. Han brukar få ett helt ägg ibland i matskålen tillsammans med en lite klick honung för att han ska få liten smula berikning och lära sig att allt inte smakar lika dant och att han ska tugga i sig maten ist för o svälja allt helt. Ibland får han rått och ibland kokt tror vajlo gillar mest när det är rått och han käkar hela ägget tom skalet. Nu ska vi straxt krypa i säng, Isabelle kommer och hämtar oss kl.7 imorron bitti för kl.9 ska vi vara på platts!

 

Dagen har varit lång och seg, det har varit varmt och kvavt och vi har bara legat på sofflocket eftersom jag var ute o svirade igår. Vi har tränat hela veckan enbart platsliggningen på olika vis. Det andra vet jag ju sitter, vi har vel någon enstaka gång kört apporten till frukosten, några steg linförighet, och ett o ett annat ställande/läggande, mest bara för att göra det på skoj utan träning. Vi kom för en liten stund sen in från kvälls promenade där vi körde igenom hela lydnads 1 det är den sista förberedelsen inför tävlingen. Allt klaffade, Vajlo var tänd och gik helt underbart! Jag vill Så gärna kunna få med mig detta ut på planen jag vill visa hur kul vi har hur fint samarbete vi har ihop, snälla låt det få hänga med de 2 tävlingarna vi har framför oss!

Och påtal om tävling....Fick pm;et för rasspecialen igår. Såg ut som bedömningen för hanarna skulle krocka med lydnaden så skrev ett mail den ansvarige och frågade hur detta skulle lösas. Fick till svar att många ung hundar och valpar ska bedömmas innan öppenklass och för säkerhets skull ska vi få start nr.1 i lydnaden...!

På ett sätt är det skönt att veta vilket strat nummer man har och att få vara först så att man "blir av med det". Men jag brukar tycka det är skönt o ha nåra före så nervositeten hinner rinna av och man får titta lite på andra.
Kommer vara spyfärdig innan...!

Ser endå fram emot rasspecialen, en hel dag enbart med kelpies!!! Enligt alla anmälda kommer det 61.st hundar (2valpar 22hanhundar 37tikar! Sen är det säkert fler som kanske inte är anmälda, så kul!

Jisses vilken dag! Känns som jag har dalat upp och ner lika mycket som berochdalbanan på liseberg..
Idag har Vajlo fått träning som heter duga. Började med att träna platsliggning i och utanför rastgården för att öka störningarna och lukterna så mycket som möjligt. Inga problem.
Belöningen blev en tur in i rastgården med lite lek och sniff.
Vi var ensamma där inna ca 3 min tills det kliver in 2 människor med 2 hundar i koppel utan att fråga om det var okej. Jag påpekar detta att man frågar om det är okej INNAN man går in med hundarna. Tantent snäste åt mig att dom var kopplade, " ja men det är ju inte min hund" svarade ja...Vajlo låg snällt i mitten av rastgården där jag ropat "ligg" åt honom, jag gick bort till honom belönade och tog med honom för att leta efter leksaken kopplade honom och gick sedan där ifrån.

Efter att vi kommit hem åkte jag med en kompis till coop där Anna hade berättat att dom sålde 4koner tillsammans med en lite plastboll för 15:-. Ja vad ska jag säga, jag fick hysteri och gick ut därifrån med 2 papperskassar med konor och bollar...Mari skrev det så himla bra på facebook "Ha,ha! Hundägare! Jag trodde du skulle storhandla mat! Koner och bollar var ju mycket bättre!" 
Jag tror att jag officiellt kan kalla mig för en hundidiot ;)

När jag kom hem blev det att snabbt byta om och gå bort till oxelbergen för träningspass nr.2 med Mette & Anette. På schemat var det kontakt övningar och följsamhet Vajlo tyckte det var roligt och skötte sig bra, vi körde en lång platsligg på lidl parkeringen med svår störning och han är fortf lite lätt men tyckte han låg duktig trots den långa dagen med massa träning. På vägen hem när jag stannade till för o vinka av nettan kom det en smällare (?) snett framför ochh och det blev en jäkla smäll både Vajlo och jag blev rädda och Vajlo har överlag varit lite extra känslig för höga smällar och åska på sista tiden (hoppas bara det är ytterligare pga ännu en mognings fas) han blev rätt tagen av smällen men släppte det efter en liten bit påväg hem, han klarade även att gå förbi platsen utan problem.
Jag börjar faktiskt bli lite orolig för korningen, kommer han verkligen att fixa skottet? Vill jag verkligen utsätta honom för skottet?
Väl hemma var det kvällsmat och bums i säng för lilla brun.
Hade ett logginlägg från facebook från mette som gjorde mig så himla glad - "Måste bara skriva...Vilken underbar Hund du har!! :-) Har blivit ännu mer inspirerad nu :-)"