.

När mörkret faller kan de lustigaste varelser komma ut ur sina gömmor.
Många tycker nog att jag är en av dessa. Den där bruden med tokblonderad kallufs som plockar fram koner papper och stegar omkring som en tok över en hel gräsmatta och som har en hund som gör allt för ett leende och lite beröm - det är vi det. Många av människorna i min omgivning kan säkert tycka att jag blivit en sån där konstig hundtant som lägger ner så mycket tid och pengar på något så "simpelt" som en hund.
De verkar ha svårt att acceptera att jag gör detta i stort sett hela min vakna tid på dygnet.
Varför mitt brinnande intresse för detta stör folk kan jag inte förstå mig på, inte heller kan jag förstå varför de inte kan unna mig något som gör mig lycklig? Någon som jag faktiskt är rätt bra på för en gångs skull? Jag begär inte att man ska dela mitt intresse men jag tycker inte att det är för mycket begärt att acceptera o respektera det utan någon lustig kommentar eller rent av en suck.
Jag gör inte allt detta för att jag måste utan för att jag Vill. Ibland är det nästan så att det känns som om folk tycker synd om mig för att jag "måste" lägga ner så mycket tid på min hund för att han kräver mycket. Och visst kräver han mycket tid för aktivering och motion men det ger jag honom mer än gärna för att jag vill för att jag tycker att det är roligt för att jag valde att ta in honom i mitt liv och inte tvärt om. 

All min entusiasm för hunderit har växt fram med Vajlo. Från början hade jag inte ens en tanke på tävling utan jag ville bara ha en mycket aktiv sällskapshund som jag ville köra lite agility med på hobby nivå. Jag är glad att han väckt allt intresse för annars hade jag gått miste om mycket! Jag har fått många nya härliga vänner mycket har förändrat hela mig och min syn på olika saker och ting. Jag har lärt mig att tackla nederlag att tro mer på mig själv och att få lite mer skinn på näsan. Jag har fått uppleva den otroliga känslan i sammspelet mellan hund och människa när man ådstamkommer något Ihop.
Nu kan många tycka att detta är löjligt att alla dessa saker inte har det minsta med min hund o göra och att jag skulle ha "hittat" allt detta endå. Men vet ni vad? Jag skiter högaktningsfullt i vad ni tycker och tror. När ni klivit omkring i mina skor och haft ett eget intresse för en "hobby" som man verkligen brinner för och som får en att må bra är jag beredd att lyssna på vad ni har att säga.

Vi "hundfolk" är nog ett eget släkte som andra har svårt att förstå sig på men jag vet att jag inte är ensam och ni andra är inte det heller, jag är otroligt lycklig att få träffa så många som delar mitt stora intresse.
Tänk att en så "simpel" sak som en hund kan ge en så mycket <3