.

Idag bestämde jag mig för att prova ett tips som jag fick om vittringen. Under hela dagen sedan jag kommit hem har jag vandrat omkring med en vittringspinne i bh;n eller i armhålan (ofräscht, ja vet!) för att ge så mycket av min lukt som är möjligt. Detta för att vittringen skulle bli superenkel.

 

Här är tipset jag fick;
"La ut en massa utan vittring i en hög. Den med vittring på fick hon se när jag la ut en bit ifrån högen. Tillbaka till henne och skickade henne och naturligtvis tog hon rätt, hon visste vilken det var. La ut igen på ny plats men lite närmare högen. Sedan närmare och närmare och började sedan sprida ut högen, lät henne inte se etc. För min hund var det svårt att förstå att det var just en enda pinne med vittring jag ville ha, inte enbart en (eller flera) träpinnar. Har funkat kalas! Har för mig att jag läste om det sättet i boken "Med sikte på 10:an" - väl värd att läsa!! Lycka till!!"

Såhär gjorde vi;
Eftersom vi har dåligt väder blev denna övningen inne i köket. Jag började som tipsaren skrev nästan helt o hållet fast la till lite egna saker.
Jag la 5 orörda pinnar i en hög satte Vajlo brevid mig tog fram vittringspinnen höll den framför honom och började "sniffa" på den. Så fort Vajlo följde mitt exempel o sniffade klickade jag och belönade, och gjorde om ytterliggare en gång.
Sedan gick jag o la pinnen en bit ifrån de andra och sa varsegod. Vajlo gick först fram till högen med sedan såg jag att han kopplade på nosen och gick till den jag la ut sist och luktade, där precis när han luktade klick + godis.
Jag gick o hämtade honom o pinnen gjorde samma sak o då grep han pinnen direkt, klick + godis. Gjorde om det ett par gånger medans jag för varje gång flyttade pinnen närmare.
Sedan spred jag ut de andra pinnarna för att de skulle locka mer men visade vart jag la pinnen denna gång imellan 3pinnar. Skickade, såg att han använde näsan och klickade när han hade nosen rätt, klick + godis. Gjorde om det och då väntade jag tills han grep och kom tillbaka, klick + massa godis. Även detta upprepade jag ca 2 gånger till (flyttade pinnen men han fick se) klickade o belönade vid rätt.
Sedan gick jag ut med honom ur rummet gick tillbaka för att flytta om pinnar och lägga vittringen imellan de andra tog in Vajlo och skickade. Här ställde han sig och man såg verkligen att han tänkte, han gick mellan pinnarna och nosade gick tillbaka till den rätta och plockade upp den! Klickade tokbelönade och satte honom i position. Upprepade och samma resultat, nosade tog rätt kom tillbaka till position med vittringspinnen fast i munnen, även här tok belöning och ett sista skick med samma utgång! 3 gånger under dessa 7 min tog han fel pinne för att han "bara gjorde" utan att slå på näsan. De gångerna väntade jag ut, eftersom belöningen uteblev började han straxt att ta en annan för att till sist tänka till koppla på nosen och göra rätt. 

Är så stolt så jag spricker! Det är sjukt vad kelpies är smarta :D
Nu blir det till att befästa ordentligt sakta men säkert utmana mer och använda pinnar med mindre o mindre lukt, men jag ser ljust på iaf detta momentet i framtiden! 

 

Idag packade jag väskan och tog bussen upp till bruxa.
Det var flera månader sedan vi var där och nästan lika länge sen vi la tid till ordentlig lydnadsträning. Det har helt legat på hyllan hela semestern, så med tanke på det är jag nöjd över att så pass mycket sitter så bra som det gör! Min plan var att köra igenom lydnadsprogrammet från början till slut utan belöning eller uppehåll.
Tanken var att se hur vi låg till och sedan "nöta" de moment som behövde träning. Allt gick riktigt bra men han höll inte riktigt ihop till slutet och blev fort trött vilket är förståligt eftersom vi inte gjort någon huvudträning alls på flera veckor. Så rutan och fjärren tog stryk och det fick vi nöta på. Vi gick av planen, och Vajlo fick en stund vila. Jag satt där och rullade tummarna i ca 30min (vi vart HELT ensamma på klubben) och kom på mig själv att i huvudet visualisera ett träningspass om jag hade haft "hund nr2". :P Kan man bli mer redo än så?! Näe nu är det snart dags att ta tag i den där tillökningen av flocken ;)
Efter vilostunden gick vi på rutan och fjärren. Rutan var precis som jag trodde, han blev för trött och tänkte inte efter andra skicket gjorde han rätt gick in i mitten på djupet och vände sig så fort jag sa "stanna" men la sig, 3 skicket var samma och där fick jag ett stående och 4 skicket för att befästa det var som en dröm. Han vet och kan men man märker som sagt att vi haft semester ett bra tag. Fjärren var lika som rutan han var för seg i skallen där fick vi kämpa lite mer och var det en perfekt fjärr satte han sig innan kommando och gjorde vi om det låg han bara o dumglodde på mig när jag sa "sitt". Jag fick gå tillbaka så det bara var en meter imellan oss han fick göra rätt få en liten belöning sen gjorde vi om det "på riktigt" och när jag återgick fick han slutebelöningen när han låg kvar på backen. Där avslutade vi hela träningen tog en mysstund i gräset och åkte sedan hem. Momentet som överraskade var hopp över hinder med sättande. Det var klockrent med en gång och det har vi nästan inte alls tränat öht då jag varit dålig på att åka till bruksan och vi haft problem med att han sätter sig snett och för nära hindret. Så over all hade vi en bra känsla och var "ringrostiga" inget som lite rutin kan råda bot på.

Hade även tänkt att lite försiktigt börja lära in nya moment ifrån lydnadsklass 3. Så nu skulle vilja ha massa tips på hur ni har lärt in vittringen? Vi har inte börjat alls så skulle vara kul att få läsa lite olika metoder och tips. :)

 

Ja igår var det dags för lydnads premiären för i år och debuten i klass 2, Inte bara det dessutom var vi modiga nog att anmäla oss då det även var distriktsmästerskap...!
Flera vänner och bekanta skulle tävla från klass 1-3 så Anna jag och Sandra åkte mot Söderköpings Brukshundklubb kl 16.00 och var straxt där efter framme. Sandra skulle tävla i klass 3 med Working kelpien Jax med samling 17.30 och Anna i klass 1 med AK,n Max och jag med Vajlo i klass 2 med samling 19.15. 

Ytterligare 2 kelpiesar var på plats dessa av Working kelpie så igår var vi verkligen Kelpie Maffian (5st kelpies ihop) på klubben, riktigt kul med så många på samma plats :D

Jag var fruktansvärt nervös och hade inga nerver alls jag var totalt i bitar..! Inte alls bra...
Kl 19.15 hade vi samling för klass 2 och lottning.
Med start nummer 6 av 9 började klumpen i magen och illamåendet ta över mig totalt..
19.40 var det dags för "grupp nr 1" att lägga platsen.
Vajlo som legat med mig sedan vi kom till sörping skötte sig exemplariskt. Liggandes tyst lugn och stilla vid bordet som vi alla satt på intill ena planen. Har var med och alert när vi gick för o kissa och även på uppvärmningen.
Tillslut efter lång väntan var det våran tur.
Jag la Vajlo med hakan i backen utgick vände mig och och tittade intensivt på min stackars lilla kille som låg där med hakan i baken säkert funderandses över varför matte var så himla konstig..Efter ca 2 min lyfte han sakta hakan för att invänta min reaktion tittade lite stelt omkring och vände huvvet mot en fluga en gång med återgick för att fokuserat titta på matte. När han lyfte hakan trodde jag att jag skulle kräkas nervositeten var oumbärlig..Efter vad som kändes som en oändlighet får vi gå tillbaka och jag ser då att 1 hund satt sig upp, det var nog det han tittade på, jag fick helt tunnelseende och såg bara honom under 3min. Jag gick tillbaka satte honom upp och sedan var det äntligen över!
Jag tycker alltid att platsen är värst även fast jag vet att han är trygg och att han verkligen Kan det momentet, men där han man som förare ingen kontroll känns det som och man står bara där och väntar ut minutrarna som nästan känns som timmar..!
Det värsta från nervositeten släppte men mycket fanns kvar. Jag band upp Vajlo för att inte påverka honom så mycket värmde upp någon minut straxt innan vi skulle in. Jag var nöjd med känslan och uppvärmningen. Han var tänd och het efter att suttit uppbunden störredelen av kvällen och efter varit hemma under dagen då jag jobbade.

Vi klev in på plan ställde upp för frittfölj och efter första 2 stegen tappade jag honom. Både jag och Vajlo rasa ihop mentalt. Ofokuserat var namnet genom hela vårat program.
Han släpade i fria följet och nosade mycket, gjorde en båge på rutan, busade och tuggade med apporten, satte sig först efter ett DK på hopp över hinder, segt läggande och fjärren var bara katastrof.
Det enda vi fick glänsa i är Vajlo's superfina inkallning där han skjuts ur en kanon och sätter sig i klockren position. Tyvärr en ½p avdrag för att han använde mitt ben som stoppkloss..
Jag skrattade mig genom hela programmet och skakade på huvvet när vi gick av plan, och när vi gick av planen checkade Vajlo ut totalt..Anna och Louise höll med mig om att det var lika mycket kaos vid sidan när de tittade som jag kände det på plan, men sa att när han var med var det riktigt jäkla bra och att domaren trots allt gav fina poäng. Vajlo fick hålla på i Taz style och jag gick o stoppade in "Taz" i bilen med en puss på nosen. Det blev för mycket för honom. All min nervositet och den långa väntan, det är klart det blev okoncentrerat och tokigt. Jag kan inte begära mer av honom efter "mitt uppförande" han gjorde ju trotts allt allt jag bad honom om även om det var halvhjärtat så gjorde han det. Jag var bara besviken på mig själv att nervositeten höll mig så hårt och slukade mig totalt. Det är inte alls likt mig. Jag blir alltid nervös men det brukar gå över till en beslutsamhet och det tänds en glöd, men igår..Ja..Jag checkade nog själv ut redan Innan vi gick in på planen. 

Vi gick tillbaka till klubbstugan för  att invänta resultaten och prisutdelningen. Det blev en timmes väntan och när tillslut alla resultat kommmit in var det med chockartad glädje jag fick se att vi klarade oss med 4p! Vi hade lyckats att skrapa ihop och då menar jag verkligen skrapa ihop 163p som är tillräkligt till ett 1;a pris! Placeringen blev som väntat i botten, 5;a av 9 ekipage men vad gör det när man klarar debuten i lydnadsklass 2 med ett 1;a pris :)
Som jag skrev på faceboook igår efter tävlingen, ibland måste man helt enkelt bara ha lite tur och det hade vi verkligen igår. Det är bara att tacka ta emot och se till att känslan är med oss till nästa tävling!

 

 

Igår var det dags för premiären av tävlingsträning! Vi hoppade på bussen och åkte bort till bruksa.
Vädret underdagen var grått och regnigt som följdes av grått och storm men slutade sedan med blåsigt fest med sol. Vi kom till bruksan ca 40min för tidigt precis som planerat för att bara kunna sitta en stund och även köra lite smått på egen hand. Vajlo var pipig till en början och ville bara göra nått (!) men efter en stund vände han sin frustration till något positivt som att belöna på beteenden som gav honom massa gott ur mattes ficka eller som att bara ligga tyst och stilla och titta på matte med sina bärnstens ögon. 
Eftersom vi aldrig varit med på någon av bruksans tävlings träningar visste vi inte hur det skulle gå till men under tiden dök det upp fler och fler människor med sina hundar och helt plötsligt samlades alla nere på plan så vi gick ner till resten för att få vara med på platsliggningen.
När jag kom ner fick jag nästan lite skäll för att vi inte anmält oss i klubbstugan, (hur skulle jag kunna veta att man skulle göra det när det inte finns någon information någonstans att jag sedan var inne i klubbstugan och det inte fanns en kotte där spelade tydligen ingen roll..)
Vi la iaf platsen Vajlo låg mellan 2 oroliga tikar i mitten av ca 15st hundar han låg platsen med hakan i backen och låg som en sten men sedan blev det för intressant o kolla varför hunden breve gnällde och den andra oroligt sniffade i marken något som jag helt var beredd på då jag vet att det är just sådan här träning vi behöver, platsliggning i grupp. Jag gick tillbaka o la om och gick ifrån och gick tillbaka o belönade för att han hade kvar huvet i backen han fick en postitiv bild av platsen och på tävling had han fått en 10;a för han låg hela tiden men nu ska vi bara se till o ha hakan med :)

Efter den första platsen var det plats liggning med skott. Vi gick iväg en bit då Vajlo upplevde skottet som obehagligt sist vi var där (förra sommaren) med hela fickan full med korv kastar jag ut en näve på gräsmattan för att han ska koncentrera sig på något annat. Det fungerade de första 4skotten men sedan tyckte han bara att det blev obehagligt och sket i korven. Jag stod då bara helt som vanligt och låtsades som det regnade och när skotten var slut lekte vi med kampbollen. Eller ja lekte o lekte jag kasta den vajlo sprang o hämta o han kampade men fortfarande med låg hållning o svansen mellan benen. Om jag bara visste vad som orsakat detta så jag kunde hjälpa honom! Han är inte skott rädd för han vill inte fly undan han tycker bara det är jätte obehagligt. Det måste ha hänt någon någon gång jag inte varit med som jag inte kommer få veta. 

Hur som helst låtsades jag inte om honom och vi gick tillbaka till planen och blev lottade in i en grupp på 5pers. En av oss 5 kommenderade medans en körde det program med sin hund man ville och vi andra agerade publik och tävlingsledare, domare etc. Vi hade nummer 4 så under tiden band jag upp Vajlo brevid planen där han satt och tittade på vad vi gjorde och la sig sedan ner som om skottet tidigare aldrig hade hänt. När det var våran tur var han samma gamla Vanliga Vajlo igen med härlig attityd och en piskande svans. Redan där var jag nöjd och klar med våran kväll att han kom ur obehaget som att det aldrig inträffat och var sig själv. Vi körde igenom 2;an som på tävling och jag fick en bild om vart vi är som stämde överens med min egen innan. Att vi kan momenten men behöver tävlingsträningen med jobb på fokus och uthålligheten i fria följet. De andra momenten är självbelönande för Vajlo och de syntes på hopp över hinder som var som en klocka, inkallningen hade han sådan fart att det var djupa bromsspår vid min sida och rutan (som jag skickade om pga av mina nerver o jag kommenderade för tidigt) där han hade fin fart in och där han fryser snyggt i en alert hukande position redo för ett komando från matte.

Det blev inte många rätt men är nöjd att bilden vi fick stämde med min egen och är jätte stolt över att han "kom tillbaka" efter skotten. Att han är väldens enklaste hund att ha med som jag kan binda upp o lämna utan så mycket som ett pip är en guldstjärna. Min fina kille :) Tyckte kvällen var lite dåligt planerad och det var dålig information. Alla är nya någongång och informations bristen är säkert en stor del till att det inte var sådan jätte uppslutning.

Nu är jag lite kluven i fortsättningen. Under dessa tävlingsträningar kommer det alltid att förekomma skott efter den första platsen och då vi åker buss har jag inte någon chans att sätta mig i en bil och åka iväg. Ska jag fortsätta och göra samma sak kasta korv som han får leta efter vi gått bort en bit och sedan köra på? Eller får jag se oss som "slagna" av skottet och försöka samla ihop lite folk på dagar där skott inte förekommer för o träna? Tycker det är jätte bra med dessa torsdagar då vi får träffa så mycket folk och hundar vi aldrig träffar o heller inte känner. Det blir en trygghet i sig att alltid träna med hundar och personer båd jag och Vajlo känner och ger ju då inte samma "utmaning".
Hur skulle ni ha gjort?

 

 

Fick idag gå hem med en sån där härlig känsla i magen efter dagens lydnadspass! Fria följet har blivit jätte fint och lika så attityden. Platsen kan vi inte jobba mer på själva för finns inget som rubbar utan nu är det dags att träna i grupp! Passade så börjar tävlingsträningarna dra igårng på torsdag på bruksan och i år ska jag utnyttja dessa till fullo, och nu när även planerna går att träna på igen måste vi åka dit oftare så vi kan träna på hopp över hinder och bygga ihop programet med fin attityd och uthållighet.
Men vi har stött på 3st problem och behöver råd!  

Fjärren, när jag ger samma kommando upprepade gånger blir vajlo osäker på att han gör rätt eftersom jag upprepar kommandot "sitt" eller "ligg". I "ligg" blir det inte värre än att han trycker hakan mot backen men i sitt lyter han ena tassen och börjar dra den över nosen som i tricket "skämms" eller sätter sig som en "surikat"..Rätt gulligt men kanske inte så jätte bra :P
Jag ger både hand tecken och kommando, och jag utelämnar hand tecknet när jag upprepar ett kommando för att förtydliga att han gör rätt och att han ska förlita sig på hand tecket ist för kommando.
Någon som har något tips om hur jag löser detta? Kan träning där någon annan ger kommenderar medans jag bara gör handtecken hjälpa? 

Hopp över hinder, han hoppar och sätter sig men väldigt snett och väldigt nära..Hade täckt att "tackla" det med targetplatta som vi använde till rutan. då kan jag reglera avståndet och han vänder sig rakt mot mig och jag kan sedan kommendera. Men vill gärna ha mer tips! Hur har ni tränat?

Apporten, har inga problem alls varken med fart vilja eller ingång, förutom att han tuggar på apporten! 
Hur får jag bort det???

I övrigt tar jag gärna mot alla tips om uthållighets träning under ett helt lydnadsprogram!

 

 

 

Veckan har rusat fram med stormsteg! Sist jag skrev bad jag uppgivet om hjälp med Vajlo's tjutande efter löptiken när jag gick hemifrån. I måndags började jag en ny rutin med nolltolerans till överdrivet sniffande en extra timme med träning ute innan jag går till jobbet och "kontrolerade" kisspauser för att undvika kiss markeringar och gått 20min tidigare för att lyssna innan jag sedan går till jobbet. Allt detta har givit resultat och veckan har passerat med en tyst sovandes Vajlo under dagarna när han varit ensam. Känns bra att det hjälpt och jag fick bukt med det, jag tror starkt på att allt går att träna och detta visade sig inte vara ett undantag. :)

Under veckans gång har vi bla. hunnit med att löpträna Caincross style med Anna och max dagen innan snön och kylan kom tillbaka. Jag är i tragiskt dålig form men Vajlo däremot jobbar starkt i selen! Vi bytte hundar för att motiver Max till att jobba frammåt sprang jag bakom Anna som hade Vajlo vilket gav Max en sporre till att jobba fammåt. Vajlo jobbade på starkt och tog själv initiativ till att öka takten och jobba hårdare frammåt. Jag imponeras varje gång av hans vilja och arbetsmoral!

Vi har tränat lite lydnad och Vajlo har blivit riktgt het, nästan lite för mycket imellanåt faktiskt :P

Rutan sitter kanonfint och nu får vi gå vidare till andra moment för finslipning. På det stora hela har vi det svårate kvar med att höja uthålligheten och fokuset under en hel tävling och jag är inte riktigt på et klara hur vi ska komma dit eller träna det än..

Förra helgen eller rättare sagt förra lördagen hade vi en lång med härlig dag! Vi gick en mysig långpromenad på dagen, gick på förfest på kvällen där Vajlo självklart (som inte alltid varit så självklart) var med.
Efter förfesten gick matte vidare ut och Vajlo fick vara hos min underbara vän som jobbade natt på ett av stades hotell i receptionen. Där var han med som sälskap och jag fick höra en mycket överraskande men rolig historia när jag efter klubben stängdes gick för att hämta honom.
Allt hade gått jätte bra han hade varit tyst o lugn. En väktare som skulle gå ett varv på hotellets våningar kom och frågade om han inte fick ta med sig "hunden i lobbyn" för skojs skull (Vajlo känner alltså inte denna mannen och har aldrig träffat honom förut). Sagt och gjort Vajlo följer villigt med på rundan lyssnade jätte fint och var duktig. När de kommer fram till en öppen dörr in till ett hotellrum och där inne pågår det fest, stannar väktaren för att växla ett par ord. Personerna inne i rummet tyckte nog att väktaren med Vajlo ingav ganska stor respekt och sänkte villigt volymen och frågade nervöst om Vajlo var en knarkhund. Väktaren som hade lite humor sa "Ja får han komma in eller?" med totalt pokerface och tog ett steg in med Vajlo (som tydligen för en gångs skull inte gick upp i linningen över att få träffa nya människor. ) Gästerna svarade nervöst ja och med frasen "han markerar inget så det verkar lugnt" vänder de och går ut igen och fortsätter vidare ner tilbaka till lobbyn. Jag skulle vilja betala pengar för att se den händelsen! ;) 

Just nu ligger vi i en varsin ände av soffan och inväntar min pappa som ska ta med oss ut till landet där jag ska ta hand om djuren medans Mamma och pappa ska bort. Det väntar en underbar helg för oss båda och bara att få se Vajlo's lycka och hur han njuter av att vara på landet räcker för att göra min helg. :)

Efter regn kommer solsken! Vådret igår var grå gråare grått och under kvällen kom en störtskur och det blåste friskt! Idag lyser solen och det är plusgrader ute trotts ihållande blåst. Vi vaknade tidigt och kl.9 var vi ute och styrde våra steg mot vrinnevi med kameran i högsta hugg. Vi passerade rastgården där det var ett jädra liv med lekande hundar och en utanför som hetsigt ville ge sig i till de andra. Jag tog tillfället i akt och la en plats med Vajlo med ryggen mot rastgården och de skällande hundarna. Jag tänkte när jag lagt honom ner att det kanske var lite för ambitiöst, men tji fick jag för att underskatta kelpien igen! Han la sig med hakan i backen tittade upp när det blev slagsmål inne i rastgården men kom snabbt på sig vilken uppgift han hade. Jag återgick la om och provade på nytt och medans ett nytt slagsmål bröt ut bakom honom och hundarna skällde låg han kvar med hakan i baken som en staty! Så jädra duktig! 

Läste ett inlägg av en kelpie ägare som skrev något jag kände mig träffad i. Hon skrev att hon känt en inre press att prestera. Jag har en känsla av att varken hon eller jag är ensamna i det här.
Jag tror att det är lätt hänt att känna den pressen när man har en så "duktig ras". Många (i mitt fall) kelpies visar fram tassarna både på tävlings banorna och utanför. Man har många duktiga ekipage runt omkring sig som har stora framgångar och visst vill man inte vara sämre.
Jag hade ångest att vi inte hunnit lika långt som "alla andra", kunde känna mig otillräcklig och "ovärdig" en sån duktig hund och ibland kändes det verkligen som att jag höll tillbaka honom. Jag ville visa mig värdig för mig själv för andra och visa att vi minsan är lika duktiga och kan vi med.

Idag är jag glad att jag fått uppleva de känslorna för dom har hjälpt mig att växa, inte bara att växa som person utan också som hund tränare. Idag är jag så stolt över att vara ägare till en kelpie och glädjs åt alla kända och okända mattar och hussar med sina kelpies åt deras framgångar. Jag ser istället all denna kunskap jag har omkring mig istället för en "nagel i ögat" och framförallt har det blivit min sporre att se och läsa om alla, att vi minsann också kan komma minst lika långt som alla andra Fast då på våra villkor och i våran takt. Jag har en fantastisk hund och han älskar att jobba Med Mig. För honom kvittar det om vi vinner eller inte om en tävling/träning går bra eller inte och såvida vinsten inte är ett saftigt ben ;) så är det bästa endå att få göra roliga saker med matte.

En annan sak som kan vara mäkta frustrerande att vara ägare till en "duktig ras" och faktiskt en Vallhund rent generellt är att folk verkar tro att den duktiga lydiga hunden som går vid din sida kom "färdig levererad" som ett brev på posten. Bara kommentaren; "vilken duktig hund" 
Tätt följd av; "fast det förstås det är ju en vallhund. Maja här (låt oss säga en medel stor hund som står och gör utfall och skäller som en tok på oss) är ju av en helt annan typ av ras och dom måste man jobba med minsann"
Men hallå?! 
Har du någonsin ägt en vallhund eller en Kelpie för den delen?
Ja det är en följsam ras, ja den har naturligt mycket "willing to please", men har du varit med oss sedan den här snälla lydiga Vuxna hunden var en monster valp och en mycket "bråkig" unghund? 
Jag blir faktiskt riktigt förbannad på sånna människor som tror att man får en lydig hund bara för att man köper en vallhund som en "färdig produkt" som näsvist kan påpeka att det inte är konstigt och att det är lätt med framgångar bara för att man har tex en kelpie.
Tråkigt vad folk ska vara trångsynta.

Alla har vi en egen historia, alla är vi olika. Det vi alla har gemensamt är kärleken till våra 4benta.
Jag skriver det här till alla som känt sig/känner igen sig i pressen att prestera - ha inte så bråttom!
Ni har tid, om ni kämpar och sliter er igenom för att nå famgångarna bara för att nå "äran" missar ni hela grejen, man missar nuet. Känslan av ett bultade hjärta känslan av mjuk päls mellan dina fingrar en sekund som känns som en evighet när du ser in i din hunds ögon innan ni kliver in på planen. Ibland lyckas man ibland inte man lär både av sina framgångar och motgångar. Oavsett vilka priser man får vilka titlar man vunnit, så är det ju bara en sak som är viktig. Att ni har roligt ihop. Det är fortfarande samma underbara hund som kelar med dig i soffan en söndag kväll som gör sitt yttersta ihop med dig på tävlingsbanan ♥

 

Anna ringer och frågar om vi vill med en sväng till bruksan. Jag har varit hemma o varit sjuk idag så kände att de skulle vara bra att få låta vajlo rasa av sig lite. Innan bruksan svängde vi förbi djuraffären för Anna skulle köpa hundmat. Vi titta lite Anna betalade och vi skulle precis gå när jag får se att de hade lagerrensning i ett hörn. Jag sa att jag ville kika innan vi åkte och tur var vel de, för de hade sån SJUK rea! Hurtta overaller för 25:- Hurtta läder halsband för 49:- koppel för 29 och andra prylar för 9 spänn som tex tjänste täcke reflexväst mm. Så jag och Anna shoppade loss. Jag köpte vetegroddsolja för 9:- 2st as snygga hurtta läder halsband med nitar på för 49:-/st (549 ord.pris) och ett tjänstetäcke för 9:-. Det var så sjukt billigt att vi trodde det var felmärk först, jag menar jag fick 2st hurtta läder halsband för 100:- som egentligen skulle ha gått på 1100 spänn!!!! Fulla av shopping lycka åkte vi vidare till bruksan. Vajlo var trött i skallen efter det lilla passet vi körde på förmiddagen och efter helgens vistelse ute på landet. Så vi hade inga direkt höjdpunkter förutom 3 jätte duktiga hundar där 2 kör platsligg när hela dagis gänget traskar förbi med ca 10 hundar utan några som helst bekymmer. Jag blev även så varm i hela kroppen och fick nästan tårar i ögonen när våra grabbar Vajlo och Max busade med varandra helt avslappnade. Dom är så duktiga och jag kan inte sluta tjata om hur duktigt det är av 2 okastrerade hanar i samma ålder som Inte växt upp med varandra accepterar varandras sällskap och så idag även busade med varandra.
Det mina vänner är lycka :)

 

Snöovädret har hittat sin väg till Norrköping, och medans vinden fylld med duniga snöflingor piskar utanför passar vi på att träna inomhus. Jag har inte mycket till yta i lägenheten att jobba på men tillräkligt för att träna lite grann. Jag plockade fram och dammade av vajlo's favorit - Klossträningen. Och den verkar sitta i ryggmärgen, vi använde oss av den till 2;ans apportering där vi behöver fila på ingången och ha satte det direkt med hjälp av klossen och gjorde en riktigt fin även utan klossen! Tror den kan hjälpa oss mycket i nu början, och tror vi bara behöver använda den till hjälp bara ett par gånger. Kanske måste gå o köpa en lite mindre apport också tror vajlo tycker den vi har är något stor och tung vilket kanske inte är så jätte konstigt när den är i storlek a lá Grand Danois typ..Han får nog bra nackmuskler av den iaf ;)

Jag har även tagit tag i mig själv och börjat bygga om platsen med hakan i baken. Det känns riktuígt bra och stabilt och jag tror att slutresultatet kommer bli toppen med mycket mer stadga och fokus.
I förrgår efter jobbet gick vi ut och nötte lite mera på rutan och jag tog inte ens med mig targeten då och han gjorde 2 riktigt snygga skick med bra fart och snyggt ställande hoppas att poletten börjar trilla ner och vi kan fila på hela momentet och börja småfila. 

Älskar det nya små pillet filurandet och fixet av moment! :D
 

 

 

Nu drömmer jag om inomhushallar barmark och isfria ytor! Jag vill dra igång med lydnaen spåret barmaksdraget och rallyn NU på riktigt! Jag tappar lätt suget när jag vet att vi inte kan vara ute hur mycket som heslt och träna riktigt ordentligt när allt är täckt av is...Men idag åkte jag och Anna med grabbarna till bruksan, som jag har saknat bruksan! Flera månader har förflutit utan att vi varit där, mest pga av skaderisken på dåligt underlag. Men idag hade vi tur, den nya snön har lagt sig som ett täcke ovanpå det isiga och gropiga underlaget och det var en hård "bra" skare som var tillräkligt hård för att hålla oss uppe men tillräckligt mjuk för att inte vara hal eller skära sönder några trampdynor. Den var helt enkelt bara perfekt! Jag hae med mig koner till rutan och hade som mål att mest nöta rutan med störning och fjärr dirrigering. Vajlo var minst lika upprymd och taggad som jag och vi fick ta "timeout" ganska ofta för att han blev för het på gröten, när han fick ligga på timeout filten pep han otåligt av missnöjje att inte få göra allt allt allt i 210km/h. Härlig syn, och riktigt motiverande! Vi tog korta pauser och han fick tillåtelse att gör allt fort och mycket såläng huvvet fanns med på plats, och vi hade några riktigt fina ljusglimtar. Han gjorde en toppen fjärr med Mycket störning iform av pepsi som vandrade omkring på/runt framför och bakom vajlo och letade godis och emellanåt var han med på fjärren och fick en del av belöningen han också som "störningsfigurant" ;) 

 

Påvägen hem stannade vi till på Djurmagazinet och jag köpte en ny wetbed som de hade reapris på. Jag passade även på att väga honom, jag har inte riktigt vetat vad han legat på. Sist jag vägde honom vägde han straxt över 22kg och sedan dess har han blivit mer slimmad i kroppen. Vågen visade idag på 23,6kg muskler! Jag blev riktigt förvånad, spring i snö har byggt mer muskler än jag anat. Hemma slog vi båda ihop i soffan under filten framför min nya tv(!) och innan kvällsmaten jobbade vi med grunderna i den nya platsen som jag ska bygga om. Det är nog den största födelen med underlaget ute man får ta tiden inne att träna och bygga momenten. Så det är med nyfunnen motivation jag skriver ikväll och längtar lite extra till stora öppna ytor sena kvällar och barmark!

 

att ett papper kan väcka så mycket känslor! tillsammans med pappret har även titeln LP1 kommit upp på vajlis sida på skk hunddata, nu är det verklighet ♥

 

Vi har börjat bygga rutan här hemma. Varenda tänkbara träningsyta utomhus är täckta med glansis och det är inte ens på fråga att tänka på o åka till brukshundsklubben. Så vi har fått hålla till godo i den lilla skokatrongen som vi bor i. Jag provade innan snön kom om han förtog rutan om jag bara skickade honom och ta det "baklänges" men vajlo trodde att det var alla konerna som han skule hämta till mig ;) Jag funderade lite över hur vi skulle göra och kom fram till att träna in en targetplatta skulle fungera bäst till våran fördel. Sagt och gjort efter 4 träningstillfällen under 2v tid har vi tränat in targetplatta lagt den i rutan skickat och fått in en riktingt fin början! Han har älskat träningen i varje steg och han gör skicket med bra fart och har även nu fattat galoppen att han snabbt ska vända sig rakt mot mig efter skicket. Kan inte annat säga än att det bådar gott och jag hoppas snart hitta en gräs ytan som är isfri så vi kan träna avstånd! Är så stolt över oss båda, vi har gjort ett fint jobb och jag är stolt att jag fixat detta helt själv!

Efter ett års slit efter timmar med blod svett och tårar är vi äntligen framme <3

 

Med bultade hjärta med adrenalinet på topp klev vi in i ridhuset i Gamleby och gjorde vår sista och viktigaste tävling för i år. Nu var det bära eller brista.
Efter några månaders uppehåll och en jätte tuff period hade vi en chans kvar att nå målet som jag i början av detta år satte för oss. 
En klockren men nagelbitande plattsliggning följt efter ett långt ifrån felfritt program men fyllt av glädje sprang jag av planen med blicken naglad på Anna på läktaren. "Hade det räckt? Hade vi skrapat ihop tillräckligt mycket poäng för första priset vi slitit för som skulle ge oss LP1?" När Anna lyser upp och tittar på oss med tummen upp exploderar jag i ett glädjerus vi hade gjort det! Vi hade tagit våran första titel nått vårat mål och satte punkt för vårat första tävlings år. Och vilket år det har varit med stora toppar och djupa dalar. Så mycket vi har lärt oss! 
Inte nog med att vi fick vårat LP1 vi gjorde det rejält också med 180p och en pallplats med ett silver!

Jag surfade på glädjevågen tills jag kom hem, då stupade vi i sängen både Vajlo och jag. Det är nu först efter jag vaknat och smällt allt som tårarna kom. Glädje tårarna bara sprutade och jag har skrattat och gråtit och hållit hårt om Vajlo, vi gjorde det verkligen <3 Ja vet inte vart jag ska börja...Som vi har slitigt som vi har haft alla odds mot oss, jag har känt mig så fruktansvärt uppgiven mellan varven. Frustrationen att vilja men inta ha kunskapen har grott innom mig och många gånger har jag bara kännt att det inte går att jag inte kan att det inte skulle vara möjligt. Jag har blivit överbevisad med råge.
Det räcker med viljan och att man försöker och gör sitt bästa. När vi står där mitt på planen och allt bara fungerar då känns det som att man är en, man andas och tänker lika man rör sig ihop - det är en obeskrivlig känsla men det är det som gör att man sliter vidare just den känslan, den sammhörigheten. 
Vilken helt fantastik hund jag har, jag är så himla stolt!

Anna du underbara fina människa <3
Utan dig hade inte detta varit möjligt för oss, kan inte tacka nog och alla ynkliga ord känns inte riktigt som de räcker till hur tacksam jag är du alltid ställer upp för oss och idag var absolut inget undantag. Du ska veta hur tacksam jag är för ditt stöd och för att du körde oss. Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har dig och grabbarna! <3
Jag vill bara säg tack! :')

Mja dagens träning gick nog sisodär. Det fanns några riktiga ljusglimtar i mörkret (total kolsvart utan lyse på plan) men i det stora hela var han någon ofokuserad. Vi började när det var ljust men det började skymma fort och rätt var det va så var det kolsvart. Blondin och oerfaren på bruksan som man är varken visste jag att man kan tända upp planen själv och letade utan att hitta vart man gjorde det om det nu var så man kunde göra. Jag tror att han var halvkoncentrerad var just att det var så mörkt han tyckte nog att det var lite kusligt och såg inte så bra. Han gjorde en jätte fin platsliggning inkallning och var grym på 2;ans apport och 2;ans hopp över hinder ♥
Jag hade tänkt att avsluta med lite skoj agility, han älskar det verkligen. Varje gång vi gör ser man hur hela han lyser som en sol och när jag slutat kommendera eller om jag stannar o står still hoppar han hinder själv eller springer genom tunnlar. Jag får nog ge agilityn ett ärligt försök snart :)

Stort som smått ver vel träningen helt okej vi fick kämpa oss genom fokuset och tillslut fick vi till det. Mörkerträningen var nog med väldigt nyttig han fick hela tiden lita på mig och sin egen näsa. Han gör allt jag ber honom om hjärtat och ifrågasätter aldrig något. Han är tuff min lilla krigare :)

Nu när året börjar lida mot sitt slut börjar jag fundera på hur det har gått med årets målsättning och hur målen ser ut inför det kommande året.
Det känns som att man har så mycket tid till allt man har för mål att göra men när väl året har kommit tycks det rusa förbi och man får kämpa för att ta tillvara på tiden och planera så bra man kan för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt. 

Detta årets målsättning har varit att debutera i lydnaden och dröm målet var att få titeln LP1. Vi är nu i november och med vårat långa uppehåll har vi gått miste om många chanser till att nå den titeln. Vi har nämligen bara 1 första pris kvar...Trotts det är jag trotts allt stolt över att vi tog det här uppehållet ist för att jag skulle fortsätta nöta och med det kanske katastrofalt förstöra för oss själva. Jag har många gånger känt hur det kliat i fingrarna när jag suttit på sbk tävling och velat anmäla i jakten på det sista första priset, Jag blir lite tävlingsblind och "titelkåt" och glömmer helt bort o njuta av hur kul det är att vara där och nu och jobba tillsammans med min hund istället jobbar jag bara efter prestation.
Jag har lärt mig ofantligt mycket under detta året och fått en många bra och dåliga tävlingsupplevelser som jag tagit med mig och tagit lärdom av. Vi har fått en ganska bra tävlings rutin och det viktigaste jag lärt mig är vikten av stabilitet planering och fullföljning. Som jag skrivit om tidigare är jag extremt dålig på tränings upplägg och planering. Vi kör när andan faller på och jobbar med det som just i stunden brister. Det är mycket sällan jag har en helt klar bild hur träningen ser ut i förväg och hur vi ska fullfölja den. Något jag märkt i slutet på året har kostat oss mycket. Allt detta är en viktig sak jag kommer ta med mig inför kommade tävlings år. Det är här jag märker hur mycket jag saknar i kunskap om hundträning men framför allt rutin och erfarenhet.
I det stora hela är jag mycket nöjd med hur året har förflutit. Vi gjorde en brak debut och är ett första pris från en titel. Inte alls illa med tanke på att jag aldrig någonsin tävlat eller tränat en hund tidigare gjort den mesta träningen på egen hand och Vajlo är ju fortfarande bara 2 år ung som lever ihop med en trevande nybörjare. :)
De mesta av "kid in a candystore" känslan över att ha en hund som kan göra allt i en värld full av så roliga saker man kan göra/träna börjar o lägga sig mer och mer det är verkligen ett lyxproblem jag haft. "Vad ska man göra vad ska man satsa på egentligen??" 

Inför 2013 har jag några tydliga mål jag skulle vilja nå. Tycker nog jag håller mig i rätt rimliga gränser fortfarande och försöker att inte drömma mig iväg allt för mycket utan håller mig till vad som är rimligt för oss.
Det jag hoppas vi kan genomföra är att nå LP2 RLN samt genomföra MT och få titeln KORAD.
Med andra ord har jag ett fullspäckat 2013 att se fram emot ;) 
Jag tror att det viktigaste för att vi ska lyckas är att få en bra grund i försäsongen med stabila och bra planerade träningar och jobba på en härlig känsla och attityd inne på plan ist för att slipa för mycket på enskilda moment. Att träna så mycket tävlingslikt som möjligt ge Vajlo större varation och ge honom mer utmaningar.
På utställningsfronten har jag tänkt att jag inte ska ställa ut alls tills vi har bruksmeriten och kan börja plocka certen, men känner jag mig själv rätt kommer jag iaf inte kunna komma hålla mig borta från varken rasspecialen eller den internationella utställningen på hemmaplan..Och med den tanken om bruksmeriten så får vi se om jag lyckas hitta tid till att börja ta brukset på allvar. Men det får vi helt enkelt se det ligger iaf inte som något mål detta år. Kanske kan jag hoppas på att ha en brusmerit i LKL till 2014 men tills det ligger långt fram ;)
Nu ser jag fram emot 2013 och det viktigaste av allt hur det än kommer gå är att vi fortsätter att lika roligt ihop tillsammans chokladpralinen och jag ♥

 

att suget kommer tillbaka!

Det har känts tungt till o med riktigt tungt den senaste tiden.
Men idag föll andan på och vi åkte till bruksan för o känna på det lite, tror det var säkert minst 2månader sen vi åkte dit för att träna! 
Vi körde igenom lydnaden och nötte lite med linförigheten. Allting var långt ifrån perfekt men oj vilken känsla vi hade och vilken gnista det fanns!
Vajlo var så lycklig så busig så sugen! Jag tror att vi lagt allt på hyllan ett tag kostat oss det där små pillet. Men det här uppehållet vi haft har gett oss båda glöden tillbaka. Det kändes helt underbart! 
Jag har egentligen inget att klaga på och hela höjdpunkten var de helt magiska ingångarna han gjorde och fokuset i linförigheten.
Påväg till bussen trippade han så söt i sitt nya täcke med piskande svans och duttade en kall blöt nos mot min hand så jag inte skulle missa hur fint han gick vid min sida - min lilla skrutthund vad jag älskar dig ♥

Livet är fullt av beslut. Och den senaste tiden har det varit gott om att ta ganska stora beslut på gott & ont.

En av dessa är Vajlo's och mitt tränings/tävlings upplägg.

Att vara så engagerad i tävlandet och tränandet som jag är trodde jag aldrig när jag skaffade Vajlo.
Att jag också skulle lära mig så mycket om mig själv och växa på flera plan kunde jag heller inte drömma om. 
Allt detta hunderi är så mycket mer än bara att lära sin hund nya saker som du vill att den ska göra. Det handlar om att hela tiden vara ett team att lära känna sin hund utan och innan och att kuna läsa dagsform och vad som fungerar för just Din hund och Dig själv.
För min egen del har jag lärt mig mycket om motgångar, analysera hantera och bygga vidare, att se saker från olika infalls vinklar, ödmjukhet och att det är okej att vara glad för ens egen framgång att man inte ska behöva be om ursäkt för att man är duktig på något och att det går bra. Jag har framförallt lärt mig konsten att "bryta ihop o komma igen".
I det dagliga livet är jag väldigt ödmjuk vill inte trampa någon på tårna men så fort jag kliver in i nån form av tävling väcks det en liten djävul i mig. För mig finns då inte "går inte/du kan inte"  jag blir fruktansvärt självkritisk och har en riktig vinnarskalle som har ställt till det för mig många gånger. Under ett år av tävlande har jag lärt mig att ta lättare på motgångar ist för att gräva ner mig som jag tidigare gjort även fast jag kan ha sånna dagar fortfarande kommer de nu ist väldigt sällan.
Och jag har framförallt lärt mig att det är när man släpper all press på att nå alla de målen som man satt upp som det går som bäst.

Idag gick Hundens dag av stapeln här i norrköping med både inofficiella utställning och officiella lydnadsprov.
Vajlo har varit anmäld rätt länge tills jag tog beslutet förra veckan att avanmäla och stå över. Det kändes konstigt och rätt träligt att vi inte skulle tävla idag men vi åkte endå för att titta och hejja på de som tävlade. Jag fick frågan innan plattsliggningen "ångrar du dig vill ni inte köra idag endå?". Jag kände verkligen efter innan jag svarade och magkänslan var precis som tidigare att det inte var läge idag, så jag svarade "nej" och sa att idag står vi på sidan o laddar till nästa gång.

När vi kom ner till planen ångrar jag inte mitt beslut en sekund.
Plattsen skulle läggas med alla 7 tävlande och bland dessa fanns flera hundar som tidigare varit osäkra på plattsen. Mycket riktigt reste sig 3 och en av dessa blir rapporterad för den sprang fram till flertalet hundar och "fick upp dom".
Domaren var också den stenhårda Anders som inte blivit min favorit och är i ofta övernitisk i sin bedömning.
På en tävling i linköping var vi 15st tävlande och av dessa fick endast 2 st tillräckligt med poäng till ett 1;a pris en i klass 1 av 9 deltagare och den andra i klass 2 av 6 deltagare.. Och det var verkligen inte en dålig uppvisning i någon av klasserna många presterade riktigt bra och flera skulle ha fått mer poäng av vad dom fick.

Jag fick många nya insikter av att sitta på sidan av idag och såg klart ett fall där föraren ville mer än hunden och de presterade där efter. Den synen fastnade verkligen hos mig då jag med handen på hjärtat kan säga att någon säkert sett precis samma sak när vi har tävlat någon gång. Att jag vill så mycket att jag glömmer bort att vi är ett team och att det är mitt jobb att se till att det inte bara är jag som vill utan att få min hund att vilja göra alla dessa saker med mig och tycka att det är roligt.

Jag gladdes stort åt Janne & Berra (som gått på samma tävlingslydnadskurs hos Elin som oss) som tävlade idag. Vilket team dom är och vilken plattsliggning Berra gjorde! När hunden brevid honom ställde sig låg han kvar. När 2 hundar lite längre upp i ledet reste sig o spran omkring låg han kvar, och så bröt Anders där när det var några sekunder kvar....! Så det blev att lägga om, och han var minst lika duktig där så han låg tiden ut då ytterligare en hund reste sig. De gick riktigt fint i alla moment och de fick ett välförtjänt 1;a pris och kom på 2;a platts!
Stort grattis till er!


Vill även gratulera alla andra som tävlat i helgen med fin fina resultat! 
David med supergoa Alaska (Aussie) som fick fick HP och BIM på dagens utställning
Viktoria och Bowie (Boxer) som fick ck och blev BIR på samma utställning
Marlene med Folke (Siberian Husky) som blev BIM - valp på rasspecialen i Idre
Isabelle som kammade hem priser i både rally & utställning med 2 av brudarna
Malin och Unik (kelpie) som debuterat i apellklass spår och gjorde en superdebut med klassvinst och uppflytt på 277,75p!!!  
Har säkert glömt någon så bli inte ledsen om jag glömt :)
Grattis till er alla!

Jag har fått en mig en rejäl tankeställare de senatse dagarna.
Hur mitt och Vajlo's samspel fungerar hur min inställning är hur våran träning ser ut mm.

 

Vi har varit väldigt aktiva med träning denna vecka och i tisdags bad bara vajlo om mer och var supertaggad.
Torsdagen var inte alls samma inställning. Jag kännde redan innan att suget inte ritkigt var där varken hos Vajlo eller mig. Då kan jag redan där fundera hur jag tänkte med att köra på endå, resultatet blev som väntat, urkasst.
Jag hade kass inställning och vi har fastnat i ett mönster. 

På torsdag kvällen var jag nerslagen och kände för att helt o hållet lägga lyndaden och alla planer på hyllan.
Jag satte mig o läste dagens inlägg i yabastabloggen och detta handlade mycket om träning och resultat.
Marlene skriver så himla bra, jag känner igen mig på många av de punkterna inlägget handlade om. Och insåg att jag har tappat det allra viktigaste - glädjen. Vi har tränat nötta för att rusa mot resultaten inte för att det är roligt eller  att det känns bra. Helt ärligt har jag inte tyckt att lydnaden varit alls rolig på sistone utan tränat det för "att jag måste" och bara den inställningen ställer till det så mycket och ger såklart dåliga reslutat i övrigt. Klart att Vajlo inte är sugen eller taggad när jag har skit kass inställning och är tråkig!
Efter jag läst inlägget skrev jag några rader med Marlene och när jag gick o la mig började en ny plan ta form och jag fick upp ögonen för många saker.

Igår kom det efterlängtade tillfället att få träna ihop med Marlene och Galen.
Marlene fick mig att inse massa saker och fick mig att minnas hur roligt det är o träna hund.
Jag  fick många ovärderliga tips och råd men det som fick mig mest att hitta ny inställning och peppning var att se Marlene och Galen ihop.
Deras oerhört fina samspel relation och kontakt!

Mitt största fel är nog brist i planering och att jag inte reflekterar över varje träning. Jag har sällan ett pass helt klart för mig vad och hur vi ska träna och hur länge innan träning utan kör mest på "måfå ".
Nått jag helt klart måste ändra på. 
Förutom all den nya kunskapen jag fick hade jag så himla roligt och framförallt så tyckte Vajlo att det var roligt!

Livet har tagit en stor vändning och vi har gått från att inte haft mycket planerat i veckorna till att det är svårt att hitta en ledig stund! Kommer nog bli lättare när vi fått in de nya rutinerna och jag kan hoppa över powernapen efter jobbet för att orka med allt ;)
Ta nu inte detta på fel sätt jag klagar absolut inte, tvärt om! Jag välkomnar fasta rutiner ett mål med dagen och det naturligtvis pengarna. Äntligen börjar alla spillror av mitt liv falla på plats.

Igår mellan jobb och "jobb" hittade vi tid till att åka til bruksan med Anna o grabbarna. Det var ett bra tag sen vi var där och kändes skönt att vara tillbaka. Vi satte upp en rallybana som jag hittat här. (sidan är GULD värd ett måste för agility och rally nörden!)
Vajlo älskar verkligen rallyn och han är superduktig det enda vi måste fila på är sitta framför och att han inte ska sätta sig vid varje stopp, för mig är det lite svårare att hålla reda på allt!

Efter det blev det lite lydnad både från klass 1 och 2, var skit kul för Vajlo var riktihgt het och gick fint förutom 2 problem. 2 stora problem..

Det första är att han tappar fokuset i linförigheten efter ca halva och den andra är att han tycker plattsligget är så trååkigt! :/
Linförigheten fick jag tips av anna att vi ska gå tillbaka till grunden och träna kontakten i sig, vilket jag absolut tror på har inte sett många ekipage där hunden har sån grym kontakt som hos Anna & Pepsi! 
Men plattsligget..? 
Hjälp någon? 
Har fått tipset att lära honom ha hakan i backen för att han ska ha en uppgift på plattsen ist för o bara ligga där. Och där är vi nu men känner att jag inte vill applicera detta i tävlingen förrens i nästa klass så vi kan lämna 1;an bakom oss och börja på ny kula. Är det dumt kanske?

När vi försökte oss på 2;ans moment blev det kaos! Haha! När jag introducerade Vajlo för rutan kuta han för allt vad han kunde rakt mot rutan för att kasta sig efter en kona för o bära tillbaka till matte..Haha! Vi får nog tänka om där. Och ist för sitt ligg på fjärrdirr. så var det sit ligg skutt, och påå 5 sitt ligg hade han skuttat fram till mig utan att ta ett steg, jag lovar att det bjöd på många skratt. ;)

En sak som är säker, det är så himla mycket lättare Och roligare o träna när man är 2 eller fler!
Att ha någon som tittar och kommer med konstruktiv kritik och tips är verkligen guld värt. Allt är svårt att se o känna själv och det är lätt att man fastnar i ett spår.