Bördan av att ha en duktig ras
Jag tror att det är lätt hänt att känna den pressen när man har en så "duktig ras". Många (i mitt fall) kelpies visar fram tassarna både på tävlings banorna och utanför. Man har många duktiga ekipage runt omkring sig som har stora framgångar och visst vill man inte vara sämre.
Jag hade ångest att vi inte hunnit lika långt som "alla andra", kunde känna mig otillräcklig och "ovärdig" en sån duktig hund och ibland kändes det verkligen som att jag höll tillbaka honom. Jag ville visa mig värdig för mig själv för andra och visa att vi minsan är lika duktiga och kan vi med.
Idag är jag glad att jag fått uppleva de känslorna för dom har hjälpt mig att växa, inte bara att växa som person utan också som hund tränare. Idag är jag så stolt över att vara ägare till en kelpie och glädjs åt alla kända och okända mattar och hussar med sina kelpies åt deras framgångar. Jag ser istället all denna kunskap jag har omkring mig istället för en "nagel i ögat" och framförallt har det blivit min sporre att se och läsa om alla, att vi minsann också kan komma minst lika långt som alla andra Fast då på våra villkor och i våran takt. Jag har en fantastisk hund och han älskar att jobba Med Mig. För honom kvittar det om vi vinner eller inte om en tävling/träning går bra eller inte och såvida vinsten inte är ett saftigt ben ;) så är det bästa endå att få göra roliga saker med matte.
En annan sak som kan vara mäkta frustrerande att vara ägare till en "duktig ras" och faktiskt en Vallhund rent generellt är att folk verkar tro att den duktiga lydiga hunden som går vid din sida kom "färdig levererad" som ett brev på posten. Bara kommentaren; "vilken duktig hund"
Tätt följd av; "fast det förstås det är ju en vallhund. Maja här (låt oss säga en medel stor hund som står och gör utfall och skäller som en tok på oss) är ju av en helt annan typ av ras och dom måste man jobba med minsann"
Men hallå?!
Har du någonsin ägt en vallhund eller en Kelpie för den delen?
Ja det är en följsam ras, ja den har naturligt mycket "willing to please", men har du varit med oss sedan den här snälla lydiga Vuxna hunden var en monster valp och en mycket "bråkig" unghund?
Jag blir faktiskt riktigt förbannad på sånna människor som tror att man får en lydig hund bara för att man köper en vallhund som en "färdig produkt" som näsvist kan påpeka att det inte är konstigt och att det är lätt med framgångar bara för att man har tex en kelpie.
Tråkigt vad folk ska vara trångsynta.
Alla har vi en egen historia, alla är vi olika. Det vi alla har gemensamt är kärleken till våra 4benta.
Jag skriver det här till alla som känt sig/känner igen sig i pressen att prestera - ha inte så bråttom!
Ni har tid, om ni kämpar och sliter er igenom för att nå famgångarna bara för att nå "äran" missar ni hela grejen, man missar nuet. Känslan av ett bultade hjärta känslan av mjuk päls mellan dina fingrar en sekund som känns som en evighet när du ser in i din hunds ögon innan ni kliver in på planen. Ibland lyckas man ibland inte man lär både av sina framgångar och motgångar. Oavsett vilka priser man får vilka titlar man vunnit, så är det ju bara en sak som är viktig. Att ni har roligt ihop. Det är fortfarande samma underbara hund som kelar med dig i soffan en söndag kväll som gör sitt yttersta ihop med dig på tävlingsbanan ♥
Så bra skrivet! :) Undrar hur många gånger man hört det om vallhundar, att de är färdiga... Var inte alls länge sedan jag hörde "Äh köp en border collie och en regelbok så kan ni gå ut och tävla Elit sen" jomen tjena, vilken värld lever du i hade jag lust att säga men bet mig i läppen ;)
Kloka ord!
Känner verkligen igen mig i det där. Har massor av prestationskrav på mig själv, både i hundträning och med mycket annat. Bra och tänkvärt skrivet :)
Känner så väl igen de där tankarna & känslorna. Bara för att jag har en BC så verkar folk räkna med att vi ska lyckas ta oss upp i elit-lydnaden direkt. :( Visst vill jag lyckas bra & klättra i klasserna, men eftersom det här är min första "riktiga tävlingshund" så går det inte spikrakt uppåt, utan det tar lite tid. Och det är något man själv & alla andra faktiskt får acceptera.
Har själv känt av den där pressen, framför allt då det fanns folk som sa rätt ut att eftersom jag köpt en kelpie var jag nu _tvungen_ att tävla så fort han kommit upp i rätt ålder. Det fanns inga andra alternativ för dem. Att jag, som blir fullständigt sönderstressad vid tävling, inte skulle kunna få ha en aktiv kamrat gick tydligen inte. Det var inte rättvist mot hunden. Allvar? Jag tror han skiter i om vi tävlar eller ej så länge vi är aktiva tillsammans och han får hänga med sin matte på små och stora och långa och korta äventyr. Om det sen visar sig att vi kan komma på hur den här matten kan slappna av och ha kul även på tävlingsplan, ja, men då busar vi in där också. Som du skriver - det får ta den tid det tar. Vi har inte bråttom, vi har gjort en deal. Allvar ska bli 37 år, så vi hinner :P
Bra skrivet håller med i det du säger .
Hundra år senare... men det passar lite smått in på papillon också. Då får man höra... vilken lydig och trevlig hund du har! MEN det är ju en papillon!
För alla som träffat Trams vet ju hur "trevlig" han är, speciellt när han leker pirrajja ;)
Det är kul att det går så bra för er! :)
Tränar du nåt för Elin nu?
Haha, nää du gick ju inte i samma kurs när han bet sin matte i näsan mitt framför de andra i gruppen ;)
När det blir lite tokigt och han tycker det blir jobbigt så kan han bitas :( Sånt som sitter kvar sen förr men förra ägarna. Händer men sällan som tur är!
Jaa men du verkar jobba på bra och lägger mkt tid och energi på din hund! :) Jaa, plånböcker verkarofta tomma :/
Nä vi flyttade till Örebro i somras så har bara varit iväg på några heldagskurser.