.

Veckan har rusat fram med stormsteg! Sist jag skrev bad jag uppgivet om hjälp med Vajlo's tjutande efter löptiken när jag gick hemifrån. I måndags började jag en ny rutin med nolltolerans till överdrivet sniffande en extra timme med träning ute innan jag går till jobbet och "kontrolerade" kisspauser för att undvika kiss markeringar och gått 20min tidigare för att lyssna innan jag sedan går till jobbet. Allt detta har givit resultat och veckan har passerat med en tyst sovandes Vajlo under dagarna när han varit ensam. Känns bra att det hjälpt och jag fick bukt med det, jag tror starkt på att allt går att träna och detta visade sig inte vara ett undantag. :)

Under veckans gång har vi bla. hunnit med att löpträna Caincross style med Anna och max dagen innan snön och kylan kom tillbaka. Jag är i tragiskt dålig form men Vajlo däremot jobbar starkt i selen! Vi bytte hundar för att motiver Max till att jobba frammåt sprang jag bakom Anna som hade Vajlo vilket gav Max en sporre till att jobba fammåt. Vajlo jobbade på starkt och tog själv initiativ till att öka takten och jobba hårdare frammåt. Jag imponeras varje gång av hans vilja och arbetsmoral!

Vi har tränat lite lydnad och Vajlo har blivit riktgt het, nästan lite för mycket imellanåt faktiskt :P

Rutan sitter kanonfint och nu får vi gå vidare till andra moment för finslipning. På det stora hela har vi det svårate kvar med att höja uthålligheten och fokuset under en hel tävling och jag är inte riktigt på et klara hur vi ska komma dit eller träna det än..

Förra helgen eller rättare sagt förra lördagen hade vi en lång med härlig dag! Vi gick en mysig långpromenad på dagen, gick på förfest på kvällen där Vajlo självklart (som inte alltid varit så självklart) var med.
Efter förfesten gick matte vidare ut och Vajlo fick vara hos min underbara vän som jobbade natt på ett av stades hotell i receptionen. Där var han med som sälskap och jag fick höra en mycket överraskande men rolig historia när jag efter klubben stängdes gick för att hämta honom.
Allt hade gått jätte bra han hade varit tyst o lugn. En väktare som skulle gå ett varv på hotellets våningar kom och frågade om han inte fick ta med sig "hunden i lobbyn" för skojs skull (Vajlo känner alltså inte denna mannen och har aldrig träffat honom förut). Sagt och gjort Vajlo följer villigt med på rundan lyssnade jätte fint och var duktig. När de kommer fram till en öppen dörr in till ett hotellrum och där inne pågår det fest, stannar väktaren för att växla ett par ord. Personerna inne i rummet tyckte nog att väktaren med Vajlo ingav ganska stor respekt och sänkte villigt volymen och frågade nervöst om Vajlo var en knarkhund. Väktaren som hade lite humor sa "Ja får han komma in eller?" med totalt pokerface och tog ett steg in med Vajlo (som tydligen för en gångs skull inte gick upp i linningen över att få träffa nya människor. ) Gästerna svarade nervöst ja och med frasen "han markerar inget så det verkar lugnt" vänder de och går ut igen och fortsätter vidare ner tilbaka till lobbyn. Jag skulle vilja betala pengar för att se den händelsen! ;) 

Just nu ligger vi i en varsin ände av soffan och inväntar min pappa som ska ta med oss ut till landet där jag ska ta hand om djuren medans Mamma och pappa ska bort. Det väntar en underbar helg för oss båda och bara att få se Vajlo's lycka och hur han njuter av att vara på landet räcker för att göra min helg. :)