.

Efter ett års slit efter timmar med blod svett och tårar är vi äntligen framme <3

 

Med bultade hjärta med adrenalinet på topp klev vi in i ridhuset i Gamleby och gjorde vår sista och viktigaste tävling för i år. Nu var det bära eller brista.
Efter några månaders uppehåll och en jätte tuff period hade vi en chans kvar att nå målet som jag i början av detta år satte för oss. 
En klockren men nagelbitande plattsliggning följt efter ett långt ifrån felfritt program men fyllt av glädje sprang jag av planen med blicken naglad på Anna på läktaren. "Hade det räckt? Hade vi skrapat ihop tillräckligt mycket poäng för första priset vi slitit för som skulle ge oss LP1?" När Anna lyser upp och tittar på oss med tummen upp exploderar jag i ett glädjerus vi hade gjort det! Vi hade tagit våran första titel nått vårat mål och satte punkt för vårat första tävlings år. Och vilket år det har varit med stora toppar och djupa dalar. Så mycket vi har lärt oss! 
Inte nog med att vi fick vårat LP1 vi gjorde det rejält också med 180p och en pallplats med ett silver!

Jag surfade på glädjevågen tills jag kom hem, då stupade vi i sängen både Vajlo och jag. Det är nu först efter jag vaknat och smällt allt som tårarna kom. Glädje tårarna bara sprutade och jag har skrattat och gråtit och hållit hårt om Vajlo, vi gjorde det verkligen <3 Ja vet inte vart jag ska börja...Som vi har slitigt som vi har haft alla odds mot oss, jag har känt mig så fruktansvärt uppgiven mellan varven. Frustrationen att vilja men inta ha kunskapen har grott innom mig och många gånger har jag bara kännt att det inte går att jag inte kan att det inte skulle vara möjligt. Jag har blivit överbevisad med råge.
Det räcker med viljan och att man försöker och gör sitt bästa. När vi står där mitt på planen och allt bara fungerar då känns det som att man är en, man andas och tänker lika man rör sig ihop - det är en obeskrivlig känsla men det är det som gör att man sliter vidare just den känslan, den sammhörigheten. 
Vilken helt fantastik hund jag har, jag är så himla stolt!

Anna du underbara fina människa <3
Utan dig hade inte detta varit möjligt för oss, kan inte tacka nog och alla ynkliga ord känns inte riktigt som de räcker till hur tacksam jag är du alltid ställer upp för oss och idag var absolut inget undantag. Du ska veta hur tacksam jag är för ditt stöd och för att du körde oss. Vi är så otroligt lyckligt lottade att vi har dig och grabbarna! <3
Jag vill bara säg tack! :')