.

Vajlo gör alltid det jag ber honom om med glimten i ögat och kastar sig alltid in i alla situationer/saker som jag kan tänkas hitta på med huvvet före. Han tvekar aldrig eller ifrågasätter varför han ska göra det, han bara gör det! Tror att min jycke allt mer börjar tro att han är en polarhund?? Han älskar att vara ute i snön och kan sätta sig ner bara för att njuta, och man kan inte rulla omkring för mycket i den härliga vita kalla "mattan" som ligger över marken enligt Vajlo! Och när det är dags att gå in är det nån som har helt plöttsligt blivit döv ... Vajlo tyckte jag var lite korkad - "varför ska jag springa när det finns en perfekt platts att sitta på framför dig" ? Men med lite uppmuntarn och att jag sprang igång honom fick han kläm på det och tyckte det var riktigt roligt! Det är en underbar känsla att pepp och uppmuntran kan ge så mycket respons han var lite osäker på hela grejen i början men med peppet fick han en helt annan inställning och tyckte att det var riktigt roligt! Ska bli roligt att forstätta sakta men säkert med lite drag och jag är väldigt nyfiken på hur det skulle bli om man sätter Vajlo i spann med Shiva?
En med drag skalle som är lyhörd och född till detta och en arbetarmaskin med en bra stoppknapp - kan bli riktigt spännande!