.

Vajlo var överlycklig och fick springa lös med villkoret att han skulle hålla sig inom 2m radie eftersom det går mycket folk där vi gick. Han var klockren gick vid min sida med viftande svans och hoppade iväg någon gång då och då för o sniffa o kissa men kom sedan in vid min sida utan att jag behövde säga något.
En helt underbar trivsam glad promenad.

När vi gick där i skogen funderade jag mycket på det här med kontakt, och insåg att våran kontakt blir så mycket bättre och roligare så fort kopplet åker av. Fick känslan av att kopplet blockerar mycket av våran kommunikation.
I koppel har Vajlo näsan mycket i backen och blir tjurig för att han inte får dra sig till de ställena han vill och jag blir irriterad för att han inte kan sköta sig och vi båda slösar mycket energi på att bli irriterade på varandra, för jo visst märker jag att Vajlo blir minst lika irriterad på mig som jag på honom!
Men så fort kopplet åker av kommunicerar vi annorlunda och mycket mer med varandra.

Vajlo söker min blick,  väntar in mig om han går framför och kommer in vid min sida.
Jag skannar omgivningen mer och känner mig mer ledig/avslappnad på ett "aktivt" sätt. (svårt att skriva vad jag menar!)

Det är intressant hur olika slags energier och sinnes inställningar kan förändra så mycket!