Moments
Ni vet sånna dagar som man inte vill stiga upp ur sängen för att man helt enkelt inte orkar eller har lust?
Av någon anledning har jag haft en hel hög sånna den sista tiden.
Och tyvärr så har det avspegltas på våran träning då jag varit lat och orkeslös. Men av något under så verkar inte det ha varit speciellt negativt för Vajlo då vi gjort en hel del framsteg!
Igår skulle jag på middag hos min mormor och morfar och jag var faktiskt lite osäker på om jag skulle ta med Vajlo.
Min mormor har respekt för "större" hundar och de har en väldigt fin lägenhet med vita skinsoffor, fullt med dyra pedistaler som det står diverse antika prydnader på äkta chinamattor arkettgolv osv.
Inte ett speciellt hundvänligt hem med andra ord.
Och vajlo mitt glada lilla yrväder blir ganska ofta som en virvelvind när vi träffar folk och är ju som 90% av alla kelpies hoppig när han blir glad/exalterad.
Efter mycket fundering beslutade jag mig för att ta itu med problemet istället för att skjuta upp det någongång måste jag kunna ta med honom till hem sånna som hos min mormor och morfar.
Vi tog en rejäl promenad innan eftersom vi skulle lämna Shiva tvärs över stan innan middagen och sedan gick vi till andra sidan stan där mormor och morfar bor.
Vi gick in och jag gjorde den vanliga "ritualen" som jag börjat med när jag tar med mig Vajlo hem till folk:
Vi går in ja tar av honom koplet lägger honom innanför dörren där han får vänta tills jag gått in och klätt av mig mina kläder samt hälsa på personerna som finns där. Ber personen/personerna att inte hälsa på vajlo när han får komma in utan ber dom vänta tills han "landat".
Och ÄNTLIGEN verkar denna metod ha lönat sig!
En lugn hund som är superglad (som alltid) kliver in i lägenheten hälsar med alla tassarma i backen!
Där efter får han korv och godis av min mormor (klart vajlo också ska få extra gott när han kommer på besök precis som alla andra) vi går och sätter oss och äter och vajlo väntar snällt liggandes på mattan utanför rummet tills vi ätit klart och han får komma in.
Vilken lycka!
min alltid lika glada studsboll
Jag fick även bli stolt och glad idag efter dagens träningspass.
Vi gick ut och började med lite lättare freestyle pass och fortsatte sedan med lydnad.
Vi la den tyngsta fokusen på länge avstånd med plattsliggningen och inkallningen.
Under tiden vi tränade kom en kvinna med hennes bordercollie och började träna brevid oss...Klockrent!
Vi fick båda chansen att träna flera moment under störning!
Allt gick som en dans, fina ingångar, fullt fokus från Vajlo och bra fart med en glad positiv jycke.
Visst tittade han på den andra hunden och kvinnan när han fick sina "fri" kommandon men gjorde inte ens en ansats till att vilja springa bort.
Jag lyckades med det som jag så länge trälat med - jag var roligare och mer intressant!
Vi har en hel del finslipning kvar men tycker vi kommit långt på kort tid
Av någon anledning har jag haft en hel hög sånna den sista tiden.
Och tyvärr så har det avspegltas på våran träning då jag varit lat och orkeslös. Men av något under så verkar inte det ha varit speciellt negativt för Vajlo då vi gjort en hel del framsteg!
Igår skulle jag på middag hos min mormor och morfar och jag var faktiskt lite osäker på om jag skulle ta med Vajlo.
Min mormor har respekt för "större" hundar och de har en väldigt fin lägenhet med vita skinsoffor, fullt med dyra pedistaler som det står diverse antika prydnader på äkta chinamattor arkettgolv osv.
Inte ett speciellt hundvänligt hem med andra ord.
Och vajlo mitt glada lilla yrväder blir ganska ofta som en virvelvind när vi träffar folk och är ju som 90% av alla kelpies hoppig när han blir glad/exalterad.
Efter mycket fundering beslutade jag mig för att ta itu med problemet istället för att skjuta upp det någongång måste jag kunna ta med honom till hem sånna som hos min mormor och morfar.
Vi tog en rejäl promenad innan eftersom vi skulle lämna Shiva tvärs över stan innan middagen och sedan gick vi till andra sidan stan där mormor och morfar bor.
Vi gick in och jag gjorde den vanliga "ritualen" som jag börjat med när jag tar med mig Vajlo hem till folk:
Vi går in ja tar av honom koplet lägger honom innanför dörren där han får vänta tills jag gått in och klätt av mig mina kläder samt hälsa på personerna som finns där. Ber personen/personerna att inte hälsa på vajlo när han får komma in utan ber dom vänta tills han "landat".
Och ÄNTLIGEN verkar denna metod ha lönat sig!
En lugn hund som är superglad (som alltid) kliver in i lägenheten hälsar med alla tassarma i backen!
Där efter får han korv och godis av min mormor (klart vajlo också ska få extra gott när han kommer på besök precis som alla andra) vi går och sätter oss och äter och vajlo väntar snällt liggandes på mattan utanför rummet tills vi ätit klart och han får komma in.
Vilken lycka!
min alltid lika glada studsboll
Jag fick även bli stolt och glad idag efter dagens träningspass.
Vi gick ut och började med lite lättare freestyle pass och fortsatte sedan med lydnad.
Vi la den tyngsta fokusen på länge avstånd med plattsliggningen och inkallningen.
Under tiden vi tränade kom en kvinna med hennes bordercollie och började träna brevid oss...Klockrent!
Vi fick båda chansen att träna flera moment under störning!
Allt gick som en dans, fina ingångar, fullt fokus från Vajlo och bra fart med en glad positiv jycke.
Visst tittade han på den andra hunden och kvinnan när han fick sina "fri" kommandon men gjorde inte ens en ansats till att vilja springa bort.
Jag lyckades med det som jag så länge trälat med - jag var roligare och mer intressant!
Vi har en hel del finslipning kvar men tycker vi kommit långt på kort tid
Kommentarer
Petra & Skurk säger:
Nergångar får man ha ibland. Livet är inte alltid en rak linje :-)
Ser ju härligt ut på filmen! Bra jobbat!
Trackback