.

Vaknar kl 8 panikslagen när jag inser att jag försovit mig 1½h och att vi har en kvart på oss att bli klara innan avgång mot sthlm och årets hundmässa.Efter en kvart är vi mirakulöst nog klara och har hunnit duscha rasta hund packa o göra mig i ordning. Så begav vi oss på en isig väg, ihop med underbara Erika som körde och lät oss åka med, tack! <3

Som alltid åker man upp inställd på shopping hundsnack o hänga med likar, men det blir bara samma sak. Man bler helt slut av alla intryck hundar människor allt som ska kollas på man är i ständig rörelse och man hinner inte med allt! Finns så mycket att se så mycket att göra att en dag helt enkelt inte räcker...Man skulle absolut behöva 2 dagar..En till shopping och en till o bara gå omkring titta lyssna och prata!

Med tusentals människor och hundar och höglöpande tikar jag jag inte riktigt i ord uttrycka hur sprickfärdig jag är av stolthet över Vajlo! För han var med upp för kl. 15-17 skulle vi sitta ihop med Marie och kullsyster Visa som representanter för Svenska kelpieklubben i rastorget. Inte ett enda pip inte en enda morrning inte osäker otrygg eller ens stressad i denna miljö. Han gick med viftande svans tittandes på sin matte med sina guldbruna ögon och en underbar utstrålning "vad ska vi göra för roligt nu?". När vi satt och åt låg han brevid på sidan i gången lungt och tryggt medans hundar och människor ständigt passerade.

Att sitta i rastorget var superkul och Visa charmade skorna av varenda kotte som passerade kelpieklubbens monter! Vajlo var trött och hade inte riktigt samma energinivå och entusiasm som Visa men han lät snällt alla klappa honom och gjorde tricks för dom som hade godis några trötta pussar med alltid med viftande svans - det är så underbart att ha kelpie! 
Förutom det faktum att det är väldens mest härligaste roligaste och bästa ras (inte alls partisk) Blir jag så glad av alla kelpie människor, glada och positiva hundar har ju precis lika dana mattar och hussar! Är så glad att få ta del av en sån genemskap med glada härliga människor där ett leende aldrig är långt borta :) Tack till er alla, och en super stor eloge till Angelica Dahlquist som skötte montern och lagt ner så mycket tid för att klubben skulle ha en monter på plats i år!
Hoppas vi gjorde ett bra jobb för klubben, för nästa år sitter vi gärna igen :)

Resan hem var inte helt problemfri då jag varken hittade rätt tåg till en början eller rätt plats när vi väl var på rätt tåg. Och när vi hittade rätt plats fick vi dela den med en alkis och när konduktören kommer för o kolla biljett inser jag att jag tappat min...Tack och lov för dagens teknik som räddade mig från o bli avkastad och böter då han tillslut hittade våran bokning i hans handdator...

Slutet gott allting gott och nu ska jag göra min bruna skatt sällskap i sängen!