.

Igår var jag på 45års kalas hos min morbror. Först var tanken att Vajlo skulle stanna hemma då det skulle vara mycket folk och mycket barn. Men efter att jag hade blivit upphämtad av mamma o pappa och hunnit vara på kalaset i ca 5min får jag ett sms av grannen att jag hade en jätte ledsen hund hemma som satt o grät. Suck tänkte jag då blir det bara att åka hem..Eftersom vi skulle sitta ute och de har en stor gräsplätt precis utanför tomten frågade jag om jag inte kunde få hämta vajlo och att han skulle få sitta i lina där ute och det var inga problem. Åkte hem o hämtade en glad men överdrivet pussig hund och åkte tillbaka, som tur är inte avståndet långt mellan min lägenhet och deras villa. Jag hade med mig "skruven" o satte honom i långlinan precis utanför tomten för att han inte skulle vara ivägen och för att han skulle få "landa" och vara ifred. Han var jätte duktig la sig ner och sa inte ett knyst. Efter maten fick han sitta med mig vid bordet och han älskade all uppmärksamhet av alla på festen, för hur kan man motstå en hund med propeller viftande svans och som ålar fram på sidan för o komma fram till personen så han försiktigt kan pussas ;)
Blir alltid lika glad och fascinerad över att Vajlo är så duktig med barn. Han är inte van vid barn då vi inte träffar några så ofta, men han beter sig alltid på samma sätt trygg lugn och snäll.
Alla barn ville ju gärna komma fram på en gång men ja började med en och en Vajlo håller alltid tassarna i backen men pussas kan han inte låta bli o göra, så jag brukar varana barnen med hund slem i ansiktet!
Efter en stund kom alla fram i en hög och vajlo la sig ner på rygg med benen upp i luften helt stilla och lugn så att alla barnen skulle komma åt o klappa på magen, efter en stund blev han trött på dom och ville vara ifred så då ställde han sig bara upp och gick därifrån. Och barnen var duktiga och lyssnade på när jag sa att nu vill han vara ifred, så då la han sig i skuggan och låg tyst o stilla och tittade när barnen sprang o lekte. Sen nåra timmar senare kom det fram en boll som barnen kastade till vajlo ett par gånger och kan tänka mig att kombon stojjiga barn + boll satte hans stress nivå lite lägre en vanligt så gick lugnt o kallade in honom efter en liten stund så han fick lugna ner sig. Är så tacksam över den långa perioden vi tränade med Vajlo's stress tröskel för nu kan jag lätt dämpa hans stress och han åter går till en normal aktivitets nivå och avslappnad.
Under hela kvällen var han stilla tyst snäll och lugn, ja förutom boll leken. Och jag är så stolt :)

Hade även världens jäkla tur igår! 
Har varit sugen på ett utställningstält och kollat runt på olika grupper på fb där det säljs beg. hundsaker men gick in på tradera o sökte. Där fanns det ett som var ute med några små skavanker men som inte har med funktionen att göra och inte den bästa kvalité eller ens regn tätt tror jag men tyckte det var värt o lägga ett bud när det låg på 100:-. 20 timmar senare får jag ett mejl att jag vunnit auktionen på utställningstältet för 100:- !
Ingen är lyckligare än jag och en kompis kännde några där den finns och de kunde ev hämta den och lämna av den nästa gång de var här i faggorna, grymt! 

 

 

Har även i dagarna sen tävlingen märkt att man behöver skaffa sig rätt hård hund när man är aktiv i hundvärlden.

Efter plattsliggningen har det pratats om att jag varit respektlös mot de andra som deltog i plattsliggningen, att beslutet jag tog om att lägga vajlo var fel och oansvarigt, att jag borde hålla på med annat..Ja o en hel del annat. Sammtidigt som jag inte försöker ta åt mig blir jag ju såklart ledsen. Kanske var det helt fel beslut av mig, kanske tänkte jag inte längre än vad näsan räckte. Det är här min oerfarenhet och osäkerheten kommer.
När jag skaffade Vajlo hade jag inga planer på attt tävla, allra minst i lydnaden. Och brukshundsklubben o allt som hör där till har jag undvikit "för man visste ju hur man blir behandlad där".
Under det senaste halvåret har jag med glädje fått äta upp dom orden då jag bara träffat glada positiva människor att träna med, inte någon som ska stå o se ner på en fnysa och knäppa en på näsan. De tävlingarna jag har varit på med undantag från en, har med varit jätte roliga med mycket trevligt folk och trevliga dommare som kommit med positiv feedback. Jag har fått mer smak och tycker att det är skit roligt, men det är när man får höra såna kommentarer som det tar udden på glädjen och suget. Jag vet att i alla sporter måste man bli lite mer hårdhudad och inte ta åt sig utan lita på sig själv och ens egna förmåga. Men tycker det är synd när folk tycker att det är viktigt att trycka ner någon annan i skorna...