Ibland är den största träningen att inte träna alls

Efter badet under dagen åkte vi hem för lite lunch, Vajlo gick o la sig med en gång, han va skit trött! 
Han fick vila nån timme sen var det dags att åka iväg igen denna gången till bruksan för att träna med Anna & Sandra med deras hundar. Eftersom jag visste att Vajlo var trött blev skulle det inte bli nån vidare träning för honom. Planen innan vi åkte var bara att träna apporten  och tandvisningen idag. Vilket vi höll oss till, ganska bra iaf ;)
Efter apport träningen band jag upp Vajlo men han ville bara ge mer. Och det är svårt att säga nej när man har en hund som bara vill jobba mer och ge mer! Vi körde en inkallning och hopp överhinder sen fick det vara bra. När Sandra kom satte vi oss alla på gräsmattan och snackade skit i nån timma Sandras hundar lekte med Annas och jag tog tillfället att klicka in vajlo med kontakt och att han skulle hålla sig lugn trotts fart omkring honom. Han var riktigt duktig men koncentrationen falnade när de sprang precis brevid honom vilket inte är så konstigt :P Men jag tyckte endå att han hittade tillbaka till att fokusera på mig och att ligga lugnt brevid. 
Sedan gick vi till agility planen så hundarna skulle få jobba lite till innan hemgång. 
Jag och Vajlo har bara testat på agility 2 gånger och planen när jag köpte Vajlo var ju att vi skulle göra agility ihop. Men det har inte blivit av. Den största anledningen till att vi inte kört mer är för att Vajlo har blivit för övertaggad och lätt slagit över där han blir allt för vass och vänder till att ist bli ett övertaggat monster som bara öser utan att riktigt veta varför eller han någon känsla i det. Jag accepterade detta och tänkte att det gör vel inget det finns ju så mycket andra saker som vi kan göra. Den senaste gången vi körde agility var på skoj på husky dagarna för ett år sedan.
Tjejjerna körde med hundarna och Sandra är jätte duktig på agility. Hon frågade mig om jag inte skulle köra med Vajlo och jag förklarade att han inte var någon agility hund och att han blev för övertaggad. Men eftersom att det var så länge sen vi körde och jag tyckter det är så roligt sa jag till Sandra att hon gärna kunde få prova med Vajlo om hon ville för att få ett "utlåtande" om vad hon tyckte. Hunden jag fick se som seglade över hindren var en helt annan mot förra året. Kanske har han inte avrit mogen för agility förrens nu?
Sen var ju den största förtjänsten Sandras som kan detta och ite lät honom köra på för hårt, det blev några hopp över ett par hinder sedan slutade dom. Vajl kunde fortsatt mer och han tyckte det va skit kul, han hoppade tom över hinder när sandra stod still och pratade med mig - han ville verligen fortsätta. Så kanske har jag en blivande agility hund? ^^
Innan vi åkte hem bad jag om hjälp att träna tandvisningen och jag kan säga att vi är experter på att träna tandvisning nu! Tjejjerna provade alla tänkbara metoder och situationer på oss och jag tror äntligen att poletten har trillat ner hos Vajlo vad momentet innebär och att man faktiskt inte får hälsa utan man ska sitta med rumpen i backen! Det känns riktigt bra inför kommande tävlingar och jag känner att vi tagit ett stort kliv frammåt. :)


För alla som har arbetstokiga hundar så vet ni hur tillferdställande det är att se sin hund så här trött och nöjd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback