.

Gaaaah den här veckan har varit sjukt jobbig Vajlo lyssnar inte ett skit han kommer knappt på inkallning och är bara allmänt obstinat.
Vilket idag resulterade i att jag efter gått ut i den efterlängtade solen med tanken att vi ska mysa ihop i solen går hem med tårarna brännandes i ögonen och känner mig ganska så uppgiven och hopplös. Ibland skulle det vara så skönt att kunna ge kopplet och ansvaret till någon annan bara för en liten stund för att kunna sammla ihop alla små bitar av en själv som ligger spridda på marken. Jag vet ju så väl att inget blir bättre av att jag blir arg eller irriterad resultatet blir då bara värre. Men det är riktigt svårt att hålla humöret uppe när jag ropar på Vajlo han stannar jag ropar in honom 4 ggr till och han fullkomligt Skiter i o komma. Och om det väl passar herrn o komma är det i seg takt som slutar med att han stannar o pissar innan han kommer hela vägen fram...Så j**** irriterande och nonchalant...
Det är nu dom flesta kanske skulle säga till sin hund "varför kan du inte bara vara söt o snäll som du var när du var valp" men det är inget som jag skulle drömma om o säga för jag hade ingen söt gullig valp.
Jag hade en tasmansk djävul.

 

Monster valpen