.

 

 

Låter inte som ett hästjobb direkt, och det är det vel inte direkt heller. Men endå så står jag där varje gång lika blöt och förvånad.

 

 

 

Vajlo älskar att bada, när han själv väljer att göra det och då utomhus. Innomhus bad är visst inte alls lika roligt. Utomhus får jag tvinga honom ur vattnet och oftast får man hämta honom och släpa honom upp ur vattnet bara för att vända ryggen till en sek och hitta hunden plaskandes ute i vattnet igen. I duschen står han stilla med slokande öron och uttrycker sitt missnöje med gurglande "morrningar" och långa tunga suckar.
Att bli torkad däremot är något som han tycks älska. Det slutar alltid med att jag skrattar så jag håller på att kikna och det är blött i hela badrummet för att han ålar och åmar sig i handduken när det ska torkas. 

Som sagt det är ingen större sak att bada en kelpie förutom en sak - det känns alltid som att allt vatten jag avser för kelpien ist hamnar på matten! Hur kan detta komma sig? 
Är det superpälsen som ser helt torr ut så fort man förflyttar vattnet till en annan del av kelpiekroppen?
Eller kan det vara de helt oförberedda vattenruskningarna som resulterar i ett plaskvått badrum som sedan lämnar kelpien snustorr medans matten är genomsur?
Anledningen är ett mysterium för hur jag än garderar mig är jag alltid lika blöt när det ska badas.
Jag tror det är superpälsen, den förvånar och faschinerar mig varje gång.
Antingen så har Vajlo riktigt bra pälskvalité alá utter eller så har han ett bra fettlager i päls och hud. Inget jag märkt av att han är varken "fettig" i pälsen eller i huden.

Hur är det med er andra hundbadare och era håriga älsklingars päls?