spårförsök nr.2
Tyärr har jag ganska ont om bra spårmarker i närheten eftersom vi bor mitt i smeten där mycket hundar och fok är i rörelse så jag tänkte att vi får börja svårt och jobba med det vi har helt enkelt.
Ska börja försöka lägga sånna här bra grundspår för att få in en bra rutin och ska verkligen försöka göra det så ofta som möjligt. Nu har ett litet hopp tänts inom mig, kanske är vi inte helt värdelösa endå ;)
Jag fattar inte varför jag inte gjort detta mycket tidigare eller oftare. Antagligen är det av ren lathet och att jag inte kan vilket är en fullständigt idiotisk anledning med tanke på att jag för 2½år sedan inte kunde nått alls om hur det är att ha en egen hund och visst har vi klarat oss rätt bra hittils på att försöka o göra vårt bästa :)
Nu blir det skärpning på fronten!
Visst är spår roligt! Vilken är "den ultimata spårmetoden"? Kul att det gick bra idag!
Det blir lite "IPOvarianten!" Första gången/ggr kan man spåra i koppel också, även om man inte ska styra sin hund, så har man den hjälpen att ge till en oerfaren hund, att den inte kan flyta ut för långt, utan hinner upptäcka vad spår går ut på! Om han har en favoritleksak kan du ju lägga ut den i spårslutet och även leka som belöning! En del hundar "klarar" beröm när de spårar och hittar apporter, mina vill att jag ska hålla näbben, annars stör jag! Jag brukar lägga en snusdosa med korv i som förstärkning ganska tidigt i spåret, som en motivationshöjare! Jag lägger ut allt möjligt, med Genna har jag tidigare bara lagt ut de riktiga spårapporterna, men nu lägger jag tygbitar, snusdosor, plastgrej, läderbit osv. det blir roligare då! Genna har ju stått ut med mig länge! ;) Jag kom efter en lååång tid på att jag gick rakt fram och slog en vinkel åt höger - alltid! Jamen, hur inkörd får man bli!? Jo, kom på en sak, du kan ju göra ett uppspark (sparka runt med fötterna i spårbörjan så att det blir lättare för hunden att veta vad den ska spåra) så här i början av träningen också. Det blir mycket doft där och lättare för hunden.
Jag skulle absolut kampa och leka med honom vid spårslutet! Då blir det kanonbelöning för att han hittat slutet och varit så duktig! :)
Jag la spår till alla mina tre igår. Bizkit är inte så väldigt van, hon fick gå ett spår som husse gått ut, ca 300 m långt, snusdosa, två träapporter plus slutapporten. Hon markerar inte så tydligt, så jag får vara med på noterna och direkt hon tittar/snusar på apporten - beröm! Jag försöker få henne att ta upp den, och då får hon en godis. Jag berättar hur himla viktig pinnen är, och stoppar den vördandsfullt på mig! ;) När hon hittar snusdosan är det samma procedur, jag brukar vara lite hemlighetsfull, fråga vad hon hittat, glänta lite på locket och "Oj, har du hittat den här?" "Åhh, korv!" Osv. Med henne kan jag inte ha hela spårlinan ute, då missar jag hennes snabba markering av apporterna. Jag hade samma dilemma med Genna när hon var ung och oerfaren! Jag fick träna separat med apporterna och markeringen av dem. Nu stannar Genna och även Anni vid apporterna, de tar inte upp dem, bara stannar helt lugnt. Bra,tycker jag! Jag tänkte på att du skriver om fart, se till att han har "gångfart" du ska inte behöva springa! Det blir fullständigt livsfarligt i skog med en massa bröte och du går 10 m bakom, backigt snårigt,halt! Det bästa är att ha en spårhund som går lugnt och metodiskt!
Tänkte också på det här med koppel/kort lina, som vi pratat om. Jag menar inte att man ska styra sin hund, det tror jag du förstår, men när hunden är oerfaren, så är det bättre att den får den hj'lpen att begripa vad det går ut på! Sedan är det så atthunden kan ju behöva checka spåret, och kolla vid sidan om, det blåser, dofterna ändras osv
Vid vinklar gör ofta mina så, att de fortsätter en bir fram och rundar, en riktigt bra check av att "Japp, det var ju som jag tyckte, spåret viker av här!"
Anni gick ett ca 600m långt viltspår igår, kanon! Kunde inte bli bättre!
Genna fick ett ngt längre, också väldigt bra, hon kom dock fel vid ett ställe. Jag la spåret i olika terräng, och när vi kom in i tät skog, mossmark, enkjelt tyckte jag. Då kom hon fel! Jag hade inte snitslat, ingen aning om hur jag gått, eftersom jag hade gått lite/många! böjar och krokigt! Jag gick tillbaka med henne, mindes ung var hon tappat, försökte i min hjärna komma ihåg var! och komma snett på. Jodå, jag märkte direkt när hon hittade spåret och så tuffade hon på till slutet! Ibland kan jag tycka att det nästan är ännu bättre när det går fel och hunden jobbar sig tillbaka , tar upp spåret och hittar spårslutet!
Hon gav inte upp, jobbade, jobbade! :)