En svår och jobbig grej
Träningen som fått mig att må så bra känns ljusår bort. Känner det som att jag inte kan nått vet nått eller kan sträva frammåt längre. Det finns liksom inget där alls som motiverar mig.
Det gör mig så ledsen. Vajlo behöver det och jag behöver det med.
Jag känner ljusglimtar när Vajlo bjuder om och om och om igen på superfina fotgåenden under samma promenad. Men så fort som vi ska göra någonting mer utan av det är det precis som att han lägger av. Han gör det bara när andan faller på och inte när jag "ber om det".
Det känns nästan som attt han stänger av så fort jag sätter lite krav på honom?
Blir nog lite knäpp i huvvet av att läsa hur alla springer framåt och ådstakommer det ena efter det andra medans vi helt har stannat.
Hur kommer man vidare efter att ha kört fast och hur hittar man motivationen?
Jag känner igen den känslan. Som tur är kan jag skylla lite på att Max varit sjuk. Men när ska man ta steget längre och börja tävla igen. Jag har som du ingen motivation alls kvar.. Det kanske är den blöta och tråkiga hösten som gör att man känner sig nere..
Ta en paus och gör något annat. Mys, lek , promenera och bara var :)
Ta en paus, låt det vara okej att inte göra något speciellt mer än promenader, och framför allt gör sånt som DU tycker är roligt att göra. Tragla inte det tråkiga bara för att ni "måste" utan gör det som är kul. Jag upplever det som att min egen känsla smittar av sig fort på hundarna :)
Sen kan det vara bra som de ovan säger att prova nått annat. Gör något där det inte finns några krav bara ha roligt tillsammans :D
Hej Sara! Det går upp och ner! När Genna var 1,5 år så började vi allmänlydnadskurs. Jag slet som ett djur,tyckte att alla andra kunde allt! Vajlo är väl 2,5 nu? När Genna var drygt 2 började vi tävla, det har varit lite hit och dit! Mest beroende på mig Om jag inte mår bra, så känner Genna det! Det går inte att " lura" den hunden! Tror att Vajlo är likadan! Genna är nu 6,5 år, har haft två kullar (man "tappar" mycket tid i och med en kull vad gäller träning och tävling) Nu har hon en massa meriter, vill och kan göra allt! Försök att inte känna för mycket krav! Ta det lugnt! Det spelar ingen roll om Vajloär LP II när han är 3 eller 4 år! Han har tänkt att bli gammal!;) spelar ingen roll! Gör ngt annat ett tag. Rally! Spåra, valla ...Vajlo verkar vara en fantastisk hund! Ha kul - det är det som är grejer! Inte hur mycket bokstäver och siffror som står före namnet! Kramar från Mari och alla tjejerna! :)
Men det är helt okej att ha såna perioder! Fullt normalt att det kommer sånt då och då! För mig går det väldigt mycket upp och ner, men "tricket" för mig är att hela tiden ha något att se fram emot. En välplanerad träning med kompis, en föreläsning, en kurs, ett bestämt mål.. Och när jag verkligen inte har motivation för att träna, då trixar jag lite "strunt" här hemma bara, du vet såna där saker som kan anses onödigt att lära in men är väldigt roligt, cirkuskonster eller sånt där! :D Eller bara ta en aktiv promenad där hundarna får leta lite saker, hoppa upp på stenar, balansera på stockar... Bara stanna upp och njuta av hunderiet lite! Bara njut av hundarna, så kommer det tillbaka! <3
Hej Sara. Jag tror allas träning går i vågor, ibland går det super och ibland känns allt pannkaka. När jag kommer ner i dippar tar jag sällan paus mer än någon dag. Sedan analyserar jag problemet, pratar med vänner om tips mm. Det är viktigt att inte låsa sig i tanken "han kunde ju förut", utan se med perspektiv, 2-3,5år innebär tredje könsmognaden tex, det spökar för väldigt många där. Träningen har gått bra under en längre tid och sen har man en hund i kopplet man inte känner. Det finns ju tusen olika yttre faktorer som kan busa... När jag känner mig omotiverad och otillräcklig som hundtränare brukar jag anmäla mig till kurs/privatlektion, det kickar igång det mesta ;) det skulle vara kul att träna ihop igen. kram på dig