.

När jag kom hem var jag helt slut och behövde verkligen ta en powernap, Vajlo tyckte annorlunda. Han hämtade alla mina skor som var framme och la dom på mig där jag själv låg i soffan. Något säger mig att han försökte ge mig nått sorts meddelande..;)
Jag packade västen full med leksaker och godis för en promenad i skogen och sen lite uppletande. Vi gick förbi rastgården och kom precis i tid då 2st skulle in med sina hundar. Den enda va en 5mån schäfer valp oh den andra var en kastrerad blandras hane runt året tror jag. Den kastrerade hanen var väldigt osäker och srang direkt fram till Vajlo och var som en fiolsträng och skulle upp o rida på honom, Vajlo gick där ifrån och visade tydligt att "jag skiter fullständigt i dig om du ska vara så där tråkig". Efter att blandisen hängt efter vajlo o kört en kissrunda slappnade han av och Vajlo bjöd in till lek. Idag visade han verkligen att han har ett stort förråd med tålamod! Boston som blandisen hette hängde i vajlos hud ställde sig och skällde i hans öra och skulle hela tiden upp och rida. Vajlo ställde sig bara still och uttråkad när boston gjorde så och talade bara om för boston en gång när han klev på att det där går jag inte med på och sedan bjöd han in på lek igen. Efter tillsägelsen blev boston en helt annan hund han slappnade av och kändes inte alls lika osäker. Känns som en ordentlig mognads fas att han ist för o spänna tillbaka helt enkelt skiter i den osäkra hunden och låter honom hållas tills han inkräktar på Vajlo's personliga gräns, där har han all rätt att säga ifrån och sen var det inget mer än så. Den lilla tiken luffsade mest efter och härmade allt grabbarna gjorde. Efter turen inne i rastgården fortsatte vi på promenad i skogen. Och den var underbar på så många vis men speciellt för att jag hade en hund som helatiden tog kontakt fast han hela tiden var lös och fick gå så långt före han ville stannade han upp tog kontakt och kom in vid sidan och gick med piskande svans och med sina härliga ögon klistrade vid mig helt på eget initiativ! Den vanliga Vajlo var tillbaka och hela promenaden var bara lycka.

Det är en konstig grej det där med känslor och press. Så fort man slutar tänka på mål och helt kravlöst bara vara förändras allt. Vajlo bjöd på sig själv under hela tiden och gjorde det med glädje <3
Vi körde också ett upplet med 3 leksaker och sedan gick vi lite vilse och hamnade mitt i ett träsk i en spökskog! Vi kämpade oss igenom träsket och kom fram i slutet med en stor belöning en skymmnings sol vid en liten sjö där det var helt lugnt och stilla med några sjöfåglar som gled över den spegelblanka vattenytan. Jag älskar verkligen min stad, den har så mycket att erbjuda och favoriten är den stora lummiga skogen som ligger 10min ifrån min lägenhet mitt i centrum.