Bondeliv & hönsmamma

I helgen var jag syster och hundarna husvakt medans mamma och pappa var iväg. Vi skulle ta hand om djuren och stallet och passa på och ha det lite mysigt. Vi lagade god mat grillade gick på långpromenader och njöt av friheten och lugnet på landet. Som vanligt var vajlo i sitt rätta element och njöt varenda sekund! På lördagen var det underbart väder så efter stallet tog vi en långtur på i skogen och på fält så hundarna fick rusa av sig ordentligt alla 3 sprang som tokar och vajlo fick ett riktigt kelpiefnatt ;) Efter promenaden nötte vi rutan utan targeten. Vi fick verkligen nöta och nöta och i slutet gjorde vi några fina skick utan targeten, enda problemet nu är att han saktat av i farten?? Tips någon??? Jag har aldrig riktigt nött ett moment men då kände jag att jag kunde göra det utan någon "skada" han var eldig taggad och fick jobba riktigt hårt, riktigt nöjd över hans arbetsmoral! Jag hade en riktigt trött hund resten av dagen ;)

Idag innan jag skulle åka hem fick jag beskedet att jag ska gå på obligatorisk utbildning imorron. Som tur är har jag en underbar vän som alltid ställer upp och ett helt fantastiskt dagis som Vajlo gick på när han var liten. Jag ringer efter jobbet och frågar om Vajlo kan komma till dagis imorgon och utan en tvekan fick jag svaret att det skulle gå att lösa. Och underbaraste Anna som jobbar där kunde ta med sig Vajlo till dagiset när hon åker imorgon och sedan lämnas han utanför mitt jobb Vilka underbara människor och vilket service! Hönsmamman i mig kom fram när jag skulle skriva en lapp och skicka med till dagiset och frågade Anna och jag skulle skriva dit 100 saker om hela hans livshistoria typ och blev lite full i skratt när Anna skrev; "Han ska ju bara va Imorgon hehe inte en månad haha" snacka om att jag blivit en larvig hönsmamma! Vet inte vart det kom ifrån jag litar på dagiset till 110% och vet att han har det superbra där, när han var liten skrek han i bilen och drog hela vägen fram i kopplet till dagishusse han kunde inte komma till dagis fort nog! 
 
Hönsmamman som nog ofta ser den stora 23kg klumen som det lilla livet som ligger i famnen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback