Skåne resan & Rasspecialen dag 2

Kl 8.00 ringde klockan och det var dags att gå upp och förbereda sig inför rasspecialen. Vi åt frukost och packade in oss i bilen och styrde återigen mot Lomma BK. Vi lämnade ett mulet skurup för att komma till ett soligt Lomma. Solen strålade och det var härligt sommrigt i luften. Bedömningen för valparna startade kl 10.00 och det blev snabbt våran tur då de inte var så många.
Vajlo skötte sig fint i ringen, matte klanta till det o sprang alldeles för fort så han gick upp i galopp. Men vi fick 2 chanser till där han travade riktigt fint. Han ställde sig snyggt och stod still och tittade på matte med sina bärnstens ögon, han är en gudagåva när det kommer till hantering och han blinkade inte ens när domaren klämde (rejält) och kände igenom honom utan stod exakt i utgångs position utan att ens flytta en tass. Vi gjorde inte succé direkt i ringen Vajlo föll inte domaren i smaken och vi lämnade ringen med Very Good 4,e hane i öppenklass fast med fin kritik.

"Mycket vackert välskuret huvud, bra skalle och nosparti. Mandelformade ögon. Väl ansatta öron, lite spetsiga kunde ha mer hår i. Goda kropps propportioner. Bra benstomme, tillräcklig bröstkorg som kunde vara mer välvd. Önskar bättre vinklar fram, tillräckliga bak. Väl stolt över sin svans. God päls struktur. Drar upp i länden i rörelse, önskar stabilare front bra bak i rörelse. Utmärkt temprament"

 

Rörelserna tror jag mycket är mitt fel att jag inte fick till det med hastigheten och att han inte fick sträcka ut i trav ordentligt Svansföringen, tjaa med tanke på att det var 4 hanar i samma ålder brevid varandra fullt med tikar som endel även löpte säger ganska mycket och alla hanar OCH tikar hade höjd svansföring i ringen när det skulle springas..Att han sedan hade svansen "korrekt" under resten av tiden spelade visst ingen roll.
 
De 2 hanarna med excellent som blev placerade 1,a och 2,a förtjänade det absolut och tyckte det var lustigt att domaren höll inne på CK.
Något annat jag tycker är konstigt är att hanen som placerade sig som nr.3 var för dagen väldigt rädd och osäker vilket gjorde att domaren inte kunde känna igenom hunden. I mina ögon bör en sådan hund inte placera sig över en hund som är fullt hanterbar då detta beteende inte heller är rastypiskt? Men visst det är en bedömnings gren där den personliga smaken väger tungt och visst ser man "mindre fel" på sin favorit och mer på den hunden som ligger längre ifrån i typ. Rastypiskt eller ej. 
Jag har iallafall samma hund jag alltid haft och älskar honom lika mycket utan rosetter ;)
För att citera en som så snyggt sa det
" han har ju iallafall en underbar och otroligt fin mentalitet som väger upp hans useende" (?)
(sagt efter apporterings tävlingen dagen innan)

Det är också en sak jag stört mig på att någon jag aldrig träffat i mitt liv som heller aldrig träffat Vajlo lite "diskret" i förbifarten säger en sådan sak. Kändes som att det var tvunget o sägas som en "ursäkt" till att min fantastiska hund kan prestera men då inte är snygg. Suck säger jag bara vad trött jag blir på folk. Det är konstigt hur man kan trampa någon på tårna genom att ha en glad samarbetsvillig hund som älskar livet sin matte som dessutom är väldigt trevlig på alla sätt o vis.
 
 
Efter utställningen var klar åkte vi hem till Mari igen för lite lunch. Där efter tog familjen Lindström med oss på en utflyckt till österlen Kåseberga och Ales stenar. Jag blev helt kär i de vackra vyerna och de böljande kullarna som hade något "skotskt" över sig. Ales stenar var en upplevelse och andlöst vackert! Vi kom precis i lugnet före stormen med turister och det var precis tyst och stilla, en ensam liten lärka sjöng för full hals och klockorna från de lösgående fåren klämtade idylliskt medan solen bröt sig igenom molntäcket för att avslöja vidsträckt hav.
Innan hemfärden stannade vi till på Mari och dottern Sara's favorit café som var supermysigt, Mari och jag åkte vägen förbi Ystad och jag fick se de vackra gamla husen i "city" och vi lyckades även hamna i något slags veteranbils tåg. Det var en folkfest i Ystad till biltåget och vägen kantades av människor som dukat upp till middag :D


När vi kom hem gick jag o Vajlo och vilade en stund och på kvällen bjöds på super god mat och vin o ost till efterätt. Mums! 
Under middagen var Vajlo med inne i huset med Bizkit men efter en stund försvann Vajlo. Jag tänkte inte mer på det under middagen men när jag ätit klart gick jag för att titta vart han hade tagit vägen. Han låg och stensov inne i köket där han hade lyckats att "stänga in" sig själv med grinden som delade av köket till resten ah huset och där låg han utan att säga ett knyst och bestämde sig väl för att det var lika bra att sova en stund om man endå inte kunde ta sig ut ;)
Kjell (Mari's man) släppte sedan ut Vajlo med resten av brudarna och efter en stund kom han in och berättae att Vajlo hade fått spelet där ute och busade för fullt och fick kelpiefnatt och sprang av sig glädjeruset. När vi sedan tackade för oss och skulle gå o lägga oss ville inte Vajlo följa med in och sova, han ville vara kvar ute och leka med tjejjerna och försökte smyga med Kjell in i stora huset igen.
Det värmde djupt i mitt matte hjärta Att han också uppskattade våran vistelse lika mycket som jag och var så lycklig att han fick kelpiefnatt och även trots att han är en förstaklassens mattegris inte ville följa med "hem" och sova <3

Kommentarer
Mari säger:

Ja,vad roligt vi hade! Och vilka fina bilder från Ales stenar! Precis så vackert var det där! Och jag tycker att Vajlo är både vacker, trevlig och en duktig kille! :) helt i min smak<3

Svar: Ja visst hade vi det! Jag önskar att systemkameran hade fungerat hade haft så mycket fler och bättre bilder från helgen! Jag tycker precis som du! :)
Sara & Vajlo

2013-05-20 | 22:29:06
Bloggadress: http://Www.australianmates.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback