.

Har glömt bort tjusningen med att börja på något nytt. Att med små steg bygga säkra grunder att bygga vidare att knepa och knåpa för att sedan pussla ihop moment med moment tills man får en fin helhelt. Att presentera något helt nytt för Vajlo och verkligen se hur han tänker och funderar för att få till det rätt är en underbar syn och en sån härlig känsla! För oj vad lycklig han blir när han gör det rätt ;)
Tror jag äntligen fått en rättvis bild av begreppet "arbetande hundar". Just då i de ögonblicken när de får en uppgift att klura över, när de får tänka till och får chansen att jobba både med kropp och knopp - det är då de är som lyckligast och man ser det i hela hundkroppen ♥ 

Jag längtar ihjäl mig efter gröna gräsmattor isfria vägar långa ljusa dagar och ljumma nätter proppat med hund träning!

2012, vilket år det har varit!
Jag insåg nog inte riktigt hur innehålls rikt det har varit förrens jag för en stund sedan satt och ögnade igenom bloggen och läst om det gångna året.
Vad vi har vuxit i år både Vajlo och jag själv, och vad mycket vi har hunnit med!

 

Lydnaden
I början av året tragglade jag osäkert med lydnaden och den 16;e Maj gjorde vi en brakdebut med 168,5p och en 4;e placering. Inget jag ens kunde drömma om då och blev mycket överaskad men såklart överlycklig. Där efter tändes gnistan i mig och inte långt efter anmälde vi oss till tävling nr2 i Linköping. Där gick allt rätt bra enligt mig själv men vi fick orättvisa poäng, jag själv och flera andra tyckte att vi skulle ha haft iaf tillräkligt för ett 1,a pris, men domaren tyckte annorlunda och vi åkte därifrån med rätt taskiga poäng. Månaderna efter satsade jag allt på lydnade tänade och deltog på ytterligare 3 tävlingar. Av dessa 3  gjorde vi en dålig tävling i Valdemarsvik, fick 1 första pris och en 2,a placering i Jönköping och bröt på tävlingen i Norrtälje (Kelpiespecialen) efter platsliggningen (han var totalt omotiverad på uppvärmningen). Efter rasspecialen tappade både jag och Vajlo suget och träningarna blev allt sämre. Efter 3 månaders frånvaro från vad allt vad lydnad och brukshundklubb hette tog jag upp träningen igen och allt kändes bättre och vi båda hittade suget. Efter mycket funderande ville jag ge oss själva en sista chans att uppnå målet som vi satt inför 2012 att ta LP1. För inte många veckor sedan gjorde vi det sista för i år, en sista lydnadstävling. Och vilket avslut vi fick, 180p en silverpokal och det efterlängatde LP1!
Under alla tävlingar har jag fått en liten grund till en bra rutin hur man ska förbereda sig för tävlingar. Allt med rastning uppvärmning, ja allt runt omkring att delta i en tävling mer än att vara inne på tävlingsplanen. Jag har lärt mig så mycket under året både bra och dåligt som jag kommer att plocka med mig nu när vi blickar frammåt.

 

Utställning
I år har vi deltagit på 3st utställningar, som minst sagt har varit motsägelsefulla. De 2 första gick inge vidare och med hyffsad kritik fick vi VG och blev 4,e bästa hane i öppenklass på rasspecialen.
I kritiken från båda dessa fanns det många motsägelser från de båda domarna. Ena tyckte hyvudet var välskuret och maskulint medans den andra tyckte det var tungt och grovt, eller att han haed knappa vinklar medans den andre tyckte att han var välvinklad....Ja vad ska man säga, de gick vel inte efter samma rasstandard antagligen ;)
Men på årets sista utställning som gick av stapeln på hemma plan i Norrköping och dessutom var internationell avslutade vi med en skräll och Vajlo fick inte bara fin kritik med excellent utan blev även BIM och fick CACIB av den australiensiske domaren.

 

 

Övrigt
Utöver lydnaden och utställningen så har Vajlo fått godkänd exteriör till Korningen och ett godkänt Vallanlagstest med snittpoäng på 4,33 av 5. Vi har varit på både kelpieträff och vid ett annat tillfälle på kennelträff för Jejmic's och Rostaggens. Vi var på rasspecialen i Norrtälje och Vajlo kullsyster Visa jag och Visa's matte Marie satt som representanter för Svenska Kelpieklubben i rastorget på Älvsjömässan i sthlm som gick av stapeln den 10-11 dec.

 

 

Klapparna är öppnade magarna är fulla av julmat och julgodis och snön håller på att smälta bort utanför fönstret. Jul helgen kom och blåste förbi med ilfart! 
Vi har semester ute på landet med hela familjen och hundarna njuter av det fria livet på landet. I förrgår kväll tog jag "2spanns" periären med Vajlo och shiva! Dock var det inte med släde utan efter en snowracer, och tur var det för det gick undan vill jag lova och jag är glad att det fanns bromsar! Och idag fortsatte vi med träningen och vajlo fick dra sowracern i blötsnö. Han är skit duktig och han tycker det är riktigt roligt. Ibland stannar han till för o rulla sig i snön så lite "fjanerier" har han för sig när han börjar bli trött, men med lite peppning jobbar han vidare. Han får springa lös när han jobbar själv för att få ta det i sin egen takt och bara vänja sig vid komandon och att ha något tyngre bakom. Han kan redan höger och vänster när vägarna tydligt delar sig men stannar alltid upp efter han svängt för att få bekräftelse att han gjort rätt eller invänta ett nytt komando. Min duktiga kille :) 

Vajlo har fått massa ben i julklapp och en valfri brukskurs av mamma och pappa! Ska bli så himla roligt att gå kurs och i slutet börja i appelklassen. Kanske får tänka om planeringen för 2013 lite grann, men kursen inplanerad, kanske vi ska sikta på att få bruksmeriten ist för LP2..
Fick kanon julklappar av jobbet var av den ena var en "dagbok" med almenacka och stora sidor med mycket plats för o skriva. Jag stog och sneglade på en i affären häromdagen och tänkte att det kunde vara bra att få allt nerskrivet när jag ska försöka strukturera upp våran träning mer. Att skärpa mig och sätta tydliga mål varje vecka och exakt vad och hur vi ska jobba under våra träningspass. Det är en chans att bli mer organiserad, så nu får jag skärpa mig.. En sak vet jag mycket väl på vad vi ska träna på under nästa år, nämligen uthållighet. Att hålla fokus tempo uppe utan att "fuska" på momenten. Hur gör ni när ni tränar detta? Vad är era absolut bästa tips för att träna dessa saker som att ha uthållig fokus med bra "tryck" och tempo utan att slöa ihop. Kom gärna med tips!!

Vi har 1 dag kvar ute på landet och imorgon åker vi hem igen, jag har långledigt till den 2dec och ska ta en av dagarna till att sätta mig ner och skriva om det gågna året och planerna för året som kommer, god jul till er alla och ett gott nytt år! :)

Vaknar kl 8 panikslagen när jag inser att jag försovit mig 1½h och att vi har en kvart på oss att bli klara innan avgång mot sthlm och årets hundmässa.Efter en kvart är vi mirakulöst nog klara och har hunnit duscha rasta hund packa o göra mig i ordning. Så begav vi oss på en isig väg, ihop med underbara Erika som körde och lät oss åka med, tack! <3

Som alltid åker man upp inställd på shopping hundsnack o hänga med likar, men det blir bara samma sak. Man bler helt slut av alla intryck hundar människor allt som ska kollas på man är i ständig rörelse och man hinner inte med allt! Finns så mycket att se så mycket att göra att en dag helt enkelt inte räcker...Man skulle absolut behöva 2 dagar..En till shopping och en till o bara gå omkring titta lyssna och prata!

Med tusentals människor och hundar och höglöpande tikar jag jag inte riktigt i ord uttrycka hur sprickfärdig jag är av stolthet över Vajlo! För han var med upp för kl. 15-17 skulle vi sitta ihop med Marie och kullsyster Visa som representanter för Svenska kelpieklubben i rastorget. Inte ett enda pip inte en enda morrning inte osäker otrygg eller ens stressad i denna miljö. Han gick med viftande svans tittandes på sin matte med sina guldbruna ögon och en underbar utstrålning "vad ska vi göra för roligt nu?". När vi satt och åt låg han brevid på sidan i gången lungt och tryggt medans hundar och människor ständigt passerade.

Att sitta i rastorget var superkul och Visa charmade skorna av varenda kotte som passerade kelpieklubbens monter! Vajlo var trött och hade inte riktigt samma energinivå och entusiasm som Visa men han lät snällt alla klappa honom och gjorde tricks för dom som hade godis några trötta pussar med alltid med viftande svans - det är så underbart att ha kelpie! 
Förutom det faktum att det är väldens mest härligaste roligaste och bästa ras (inte alls partisk) Blir jag så glad av alla kelpie människor, glada och positiva hundar har ju precis lika dana mattar och hussar! Är så glad att få ta del av en sån genemskap med glada härliga människor där ett leende aldrig är långt borta :) Tack till er alla, och en super stor eloge till Angelica Dahlquist som skötte montern och lagt ner så mycket tid för att klubben skulle ha en monter på plats i år!
Hoppas vi gjorde ett bra jobb för klubben, för nästa år sitter vi gärna igen :)

Resan hem var inte helt problemfri då jag varken hittade rätt tåg till en början eller rätt plats när vi väl var på rätt tåg. Och när vi hittade rätt plats fick vi dela den med en alkis och när konduktören kommer för o kolla biljett inser jag att jag tappat min...Tack och lov för dagens teknik som räddade mig från o bli avkastad och böter då han tillslut hittade våran bokning i hans handdator...

Slutet gott allting gott och nu ska jag göra min bruna skatt sällskap i sängen!

 

 

 

Låter inte som ett hästjobb direkt, och det är det vel inte direkt heller. Men endå så står jag där varje gång lika blöt och förvånad.

 

 

 

Vajlo älskar att bada, när han själv väljer att göra det och då utomhus. Innomhus bad är visst inte alls lika roligt. Utomhus får jag tvinga honom ur vattnet och oftast får man hämta honom och släpa honom upp ur vattnet bara för att vända ryggen till en sek och hitta hunden plaskandes ute i vattnet igen. I duschen står han stilla med slokande öron och uttrycker sitt missnöje med gurglande "morrningar" och långa tunga suckar.
Att bli torkad däremot är något som han tycks älska. Det slutar alltid med att jag skrattar så jag håller på att kikna och det är blött i hela badrummet för att han ålar och åmar sig i handduken när det ska torkas. 

Som sagt det är ingen större sak att bada en kelpie förutom en sak - det känns alltid som att allt vatten jag avser för kelpien ist hamnar på matten! Hur kan detta komma sig? 
Är det superpälsen som ser helt torr ut så fort man förflyttar vattnet till en annan del av kelpiekroppen?
Eller kan det vara de helt oförberedda vattenruskningarna som resulterar i ett plaskvått badrum som sedan lämnar kelpien snustorr medans matten är genomsur?
Anledningen är ett mysterium för hur jag än garderar mig är jag alltid lika blöt när det ska badas.
Jag tror det är superpälsen, den förvånar och faschinerar mig varje gång.
Antingen så har Vajlo riktigt bra pälskvalité alá utter eller så har han ett bra fettlager i päls och hud. Inget jag märkt av att han är varken "fettig" i pälsen eller i huden.

Hur är det med er andra hundbadare och era håriga älsklingars päls?

 

Ännu en helg har gått som vi spenderat ute på landet, med oss ut följde Shiva (min systers husky) 

och jag fick ypperligt tillfälle att prova hennes gamla nomesele som jag funderar att köpa till Vajlo. Igår så utrustade jag mig själv och hundarna med linor selar och midjebälte för att ge mig ut på en löprunda.
Shiva och vajlo fick sitta i midjebältet och mina föräldrars lilla blandis fick springa med på sidan. 
Har bara ett ord - Eufori! Man glömmer hur mycket kraft det finns i en hundkropp och inte minst 2st tillsammans! 
Alla 3 var superduktiga och Titus (lilla blandisen) sprang tappert på hela vägen.Vajlo övveraskade och jobbade hårt och självsäkert i selen och tog ledar rollen snabbt, han ökade hela tiden takten och slet på riktigt bra även när jag satte motstånd framåt. Det var verkligen kul att se de jobbade väldigt bra ihop och framförallt var det kul att se Vajlo växa lite i sitt självförtroende. 2km fick räcka för premiären, jag var helt slut och träningsverken jag har idag talar bittert om hur dåligt tränad jag är....Vajlo och jag tog halva rundan idag igen för att springa ur den värsta  träningsverken så vi får se om jag kan gå imorron eller inte..När vi kom tillbaka in efter löprundan och en nedvarvningspromenad och all stretching var färdig gick alla 3 o la sig ihop i en hög och sov tungt alla 3. Vi hade en riktigt lugn lördag och såg knappt röken av några hundar förutom till middagen - vajlo missar aldrig ett mål mat! Och han satte sig ensam i köket och talade minsan om att han var helt utsvulten.

Nu ska det införskaffas en expanderlina en lite bättre passande nomesele (tror den som han har på bilden är lite stor under bogen den är bra i längden när hela är riktigt spänd) och ett par joggingskor så ska jag nog komma i betydligt bättre form än vad jag är i idag ;)

 

 Uppe på toppen halvvägs

Kommentarer 0

Sen i torsdags har alla dagar varit Vajlo's dagar. Att bli lite extra bortskämd att ha långa mys stunder i soffan och mycket aktivering. Det har han verkligen varit värd och vi har hunnit få mycket gjort!
I fredagskväll åkte vi ut till mina föräldrar på landet så jag kunde ro om min underbara pappa lite extra då jag inte kunde åka ut idag. Vi gick upp tidigt på lördags morgonen gick en promenad och sen la jag ett spår till vajlo. Ett på ca 60 m i kuperad terräng överfull med koskit och div. andra djurspår. Ett riktigt knepigt ett mao. Resultatet var som sist en knackig start med fint avslut mitt i spåret ända fram till slutet. Där efter följde hjälpte vi mamma i stallet Vajlo fick träna plattsliggning på åkern med dold förare (jag var inne i stallet). Han reste sig och gick efter de 2 första gångerna men den 3;e låg han kvar 3min! Nu tränar jag platsen överallt och olika tider. På jobbet får han ligga länge de flesta gånger med dold förare och så fort vi är ute tränar jag en regelrätt plats på 2min eller mer. Han ligger och reser sig inte längre och jag hoppas att det kommer ge resultat. Just platsen känns som ett lotteri just nu att han måste va på rätt "humör" för att ligga still utan att blajja ur. Men vi nöter på och jag hoppas få bukt på det innan nästa tävling. :) Just nu ligger 2 tävlingar nära i dec, båda tyvärr på samma dag den ena på hemma plan inoff. och den andra i Gamleby off...Jag hoppas på att delta på den off som ett avslut för detta år om jag får till det där med skjuts. Vi får se vilken det blir efter veckans slut. Han är riktigt het på varje träning och jobbar intensivt. Dock märks uppehållet mer och mer. Han sätter sig för snabbt vid de övriga momenten och när jag belönar från positionen han är i (liggandes/ståendes) så vägrar hen sen sätta sig på kommando...Vem sa att hundträning var lätt? ;)
Nu är jag defenitivt mer säker på att jag har en bra plan till nästa år - variation!

På eftermiddagen åkte jag och min mamma till ikea för en shoppingtur jag kom hem med 3 nya hyllor och klädhängare! När vi kom hem kastade jag in både mig själv och hunden i duschen för på kvällen var jag och Vajlo hem bjudna till Helena på tjejkväll tapas o sangria för att fira hennes födelsedag. Vajlo hade väldigt lägligt rullat sig i dyngstacken innan vi skulle åka från landet så nu kunde ett bad inte undvikas längre...Ny badad och med en fin lite fluga begav vi oss till Helena. Vajlo var så jäkla duktig hela kvällen. Från att ha varit ett socialt monster som man inte kan ha i möblerade rum eller bland folk har han nu blivit en mjuk charmör. Han tar de flesta med storm och låg snällt p plattsen jag hänvisat honom till den första stunden och sedan när alla hade kommit och vi ätit klart fick han fritt fram att gå o mingla. Han smög sig fram till varenda tjej och gav en försiktig puss samtidigt som han viftade på hela kroppen och tittade upp med sina stora bärnstens färgade ögon, kan vel säga som så att han snabbt lyckats o charma de flesta som var där ;)
När det blev för mycket tjejsnack la han sig antingen mitt på golvet o sov i fotöljen eller i sängen och somnade som en gris.

 

Min fina kille du ska veta hur stolt matte är över dig  ♥

 

en för tidig julklapp, Jag tackar mig!

 

sökandet efter benet har varit förgäves. Inte ett spår inte en tillstymmelse...
Istället fick vi icensätta händelsen med ett nytt märgben och placera den misstänkta gärningsmannen på platsen.

Äntligen fick vi resultat. Med stärkta bevis och ett erkännande finner vi den misstänkte skyldig!

 

Under vajlo's tid har jag varit fruktansvärt dålig på att spåra med honom. Snarare näst intill aldrig...Jag tror han fått göra 3-4 seriösa spår. För ett tag sen skulle gick jag ut i skogen o la ett spår i konstens alla regler förutom att jag la godiset i slutet av det jätte korta spåret. Det gick åt pipsvängen och han for omkring som en skållad råtta överallt och pep för han inte fatta. Vi gick båda 2 frustrerade därifrån och sedan dess har jag inte ens lagt en tanke på att spåra, Tills idag! Jag snubblade över den "ultimata" inlärnings metoden och jag var bara tvungen att prova den idag. 
Tyärr har jag ganska ont om bra spårmarker i närheten eftersom vi bor mitt i smeten där mycket hundar och fok är i rörelse så jag tänkte att vi får börja svårt och jobba med det vi har helt enkelt.

Spåret gick riktigt bra, han var lite ur kurs i början men fattade snart galoppen och i slutet spårade han mitt i spåret utan att avvika. Han tyckte det va skit roligt den här gången och ville inte sluta och hade nog gärna gått ett till!
Ska börja försöka lägga sånna här bra grundspår för att få in en bra rutin och ska verkligen försöka göra det så ofta som möjligt. Nu har ett litet hopp tänts inom mig, kanske är vi inte helt värdelösa endå ;)
Jag fattar inte varför jag inte gjort detta mycket tidigare eller oftare. Antagligen är det av ren lathet och att jag inte kan vilket är en fullständigt idiotisk anledning med tanke på att jag för 2½år sedan inte kunde nått alls om hur det är att ha en egen hund och visst har vi klarat oss rätt bra hittils på att försöka o göra vårt bästa :)

Köpte ju även en boken "spårhunden" av Inki & Roland Sjösten (gammal utgåva) i sommras som jag heller inte ens börjat läsa....
Nu blir det skärpning på fronten!

 

Nu när året börjar lida mot sitt slut börjar jag fundera på hur det har gått med årets målsättning och hur målen ser ut inför det kommande året.
Det känns som att man har så mycket tid till allt man har för mål att göra men när väl året har kommit tycks det rusa förbi och man får kämpa för att ta tillvara på tiden och planera så bra man kan för att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt. 

Detta årets målsättning har varit att debutera i lydnaden och dröm målet var att få titeln LP1. Vi är nu i november och med vårat långa uppehåll har vi gått miste om många chanser till att nå den titeln. Vi har nämligen bara 1 första pris kvar...Trotts det är jag trotts allt stolt över att vi tog det här uppehållet ist för att jag skulle fortsätta nöta och med det kanske katastrofalt förstöra för oss själva. Jag har många gånger känt hur det kliat i fingrarna när jag suttit på sbk tävling och velat anmäla i jakten på det sista första priset, Jag blir lite tävlingsblind och "titelkåt" och glömmer helt bort o njuta av hur kul det är att vara där och nu och jobba tillsammans med min hund istället jobbar jag bara efter prestation.
Jag har lärt mig ofantligt mycket under detta året och fått en många bra och dåliga tävlingsupplevelser som jag tagit med mig och tagit lärdom av. Vi har fått en ganska bra tävlings rutin och det viktigaste jag lärt mig är vikten av stabilitet planering och fullföljning. Som jag skrivit om tidigare är jag extremt dålig på tränings upplägg och planering. Vi kör när andan faller på och jobbar med det som just i stunden brister. Det är mycket sällan jag har en helt klar bild hur träningen ser ut i förväg och hur vi ska fullfölja den. Något jag märkt i slutet på året har kostat oss mycket. Allt detta är en viktig sak jag kommer ta med mig inför kommade tävlings år. Det är här jag märker hur mycket jag saknar i kunskap om hundträning men framför allt rutin och erfarenhet.
I det stora hela är jag mycket nöjd med hur året har förflutit. Vi gjorde en brak debut och är ett första pris från en titel. Inte alls illa med tanke på att jag aldrig någonsin tävlat eller tränat en hund tidigare gjort den mesta träningen på egen hand och Vajlo är ju fortfarande bara 2 år ung som lever ihop med en trevande nybörjare. :)
De mesta av "kid in a candystore" känslan över att ha en hund som kan göra allt i en värld full av så roliga saker man kan göra/träna börjar o lägga sig mer och mer det är verkligen ett lyxproblem jag haft. "Vad ska man göra vad ska man satsa på egentligen??" 

Inför 2013 har jag några tydliga mål jag skulle vilja nå. Tycker nog jag håller mig i rätt rimliga gränser fortfarande och försöker att inte drömma mig iväg allt för mycket utan håller mig till vad som är rimligt för oss.
Det jag hoppas vi kan genomföra är att nå LP2 RLN samt genomföra MT och få titeln KORAD.
Med andra ord har jag ett fullspäckat 2013 att se fram emot ;) 
Jag tror att det viktigaste för att vi ska lyckas är att få en bra grund i försäsongen med stabila och bra planerade träningar och jobba på en härlig känsla och attityd inne på plan ist för att slipa för mycket på enskilda moment. Att träna så mycket tävlingslikt som möjligt ge Vajlo större varation och ge honom mer utmaningar.
På utställningsfronten har jag tänkt att jag inte ska ställa ut alls tills vi har bruksmeriten och kan börja plocka certen, men känner jag mig själv rätt kommer jag iaf inte kunna komma hålla mig borta från varken rasspecialen eller den internationella utställningen på hemmaplan..Och med den tanken om bruksmeriten så får vi se om jag lyckas hitta tid till att börja ta brukset på allvar. Men det får vi helt enkelt se det ligger iaf inte som något mål detta år. Kanske kan jag hoppas på att ha en brusmerit i LKL till 2014 men tills det ligger långt fram ;)
Nu ser jag fram emot 2013 och det viktigaste av allt hur det än kommer gå är att vi fortsätter att lika roligt ihop tillsammans chokladpralinen och jag ♥

 

den misstänka gärningsmannen lämnades ensam med ett fruset märgben i ca 30min när sambon återvänder är det borta...endast spår av rester har funnits i sängen. har du hört eller sett något vänligen kontakta utredaren!

the search continues...

Vill först tacka er för alla kommentarer från gårdagens inlägg med peppningar och bra råd, tack! <3
Nu till ämnet.

På kvällens långis i Vrinnevi hade träffade jag och Anna på en mycket trevlig tjej med en Weimaraner. Vi såg henne och den lösa hunden tidigt och valde att stiga åt sidan en bit bort från stigen för attt inte mötas och speciellt då den hunden spran över hela vägen fram o tillbaka.

De närmar sig och hunden får syn på oss där vi står (ca goda 4-5m ifrån stigen) matten ser oss också men väljer att varken kalla in eller koppla sin hund. Hunden springer fram till oss och ställer sig framför mig Vajlo o Kinoo. Jag står helt tyst och väntar på att matte ska kalla in sin hund eller komma fram o koppla den. Men det gör hon inte hon fortsätter bara gå..Här ropar Anna efter henne att hon ska koppla sin hund. Hon varken vänder sig om eller kallar in på sin hund här har hunden vänt mot matte och kommit tillbaks till oss ytterligare en gång och här ilsknar Vajlo till och säger ifrån "kom inte hit" då svarar den lösa hunden och här blir jag förbannad. Hon tar fram en visselpipa o visslar och hunden lämnar oss dock inte direkt utan står kvar o muttrar. Jag säger till Anna "så jävla dum i huvvet" för jag är naturligtvis förbannad att hon helt utan respekt låter sin hund löpa omkring i skogen och skiter fullständigt i att vi står där en bit ifrån stigen med 4 hundar för o slippa ett möte med en lös hund. Här vänder sig tjejjen om och skriker "säg åt mig en gång till så låter jag min hund bita dig! Han kan bita på kommando o Ett kommando så biter den dig" här är jag helt upp i linningen och ropar åt henne att det är DU som har DIN hund LÖS som springer fram till våra och att man tom kan anmäla sådana händelser. Då skriker hon "gör det du bara kan det stavas IPO så gör det då!"
Innan vi helt går våra skilda vägar och under hela incidenten hinner alltså hennes hund springa hela vägen fram till oss inte bara 1 utan 3 gånger och den vände och var påväg mot oss ytterligare ett par gånger innan vi gick åt varsinna håll.

Hur kan man helt sakna både respekt och vett nog att iaf koppla hunden efter första gången han sprang fram och gå därifrån. Inte nog med att hon helt struntade i att vi stod där vid sidan av vägen med 4 hundar uppenbarligen för att vi inte ville möta henne och den lösa hunden utan hon ska hota oss med att "bussa IPO hunden på oss" innan hon klampar därifrån.

Här ska jag göra ett erkännande. Jag är inte mer än mänsklig. "Shit happens" och ja vajlo har med vid 2 tillfällen under 2,5 år sprungit fram till en annan hund som varit i koppel. Ena gången som valp och andra gången för ett år sedan. Vid båda tillfällena har jag sprungit efter kopplat honom bett tusen gånger om ursäkt och gått där ifrån och förbannat mig själv för att inte ha bättre koll på min lösa hund och dyrt och heligt lovat mig själv att detta aldrig får upprepas någon mer gång. 
Och med det i minnet har jag absolut överseende med att "olyckor händer" om man tar sitt ansvar ber om ursäkt och kopplar hunden som man uppenbarligen inte har så bra koll på som man borde om den nu ska vara lös där det finns mycket folk med och utan hundar.
Vad jag inte köper är såna som beter sig som tjejjen vi mötte idag.
Det är inte acceptabelt någonstans och ger inte de som håller på med IPO speciellt bra rykte och defenitivt inte oss hundägare heller för den delen!

det här med motivation. 

Det verkar som att jag helt har tappat min. 
Träningen som fått mig att må så bra känns ljusår bort. Känner det som att jag inte kan nått vet nått eller kan sträva frammåt längre. Det finns liksom inget där alls som motiverar mig. 
Det gör mig så ledsen. Vajlo behöver det och jag behöver det med.

Och endå så kommer vi inte igång. För när jag tar mig för att ta upp en träning har jag inte hjärtat på rätt ställe och allt blir bara pannkaka för Vajlo känner naturlitvis av min inställning. Det är bara en enda ond cirkel.

Året började så himla bra. Vi har tränat flitigt sen Vajlo kom till mig och vi gjorde en grym debut i lydnadsklass 1. Efter det följde fler tävlingar några har gått bra medans de sista har varit rent av bedrövliga. Nu känns det som att vi hamnat någonstans i bottenskrapet. På alla plan. 
Jag känner ljusglimtar när Vajlo bjuder om och om och om igen på superfina fotgåenden under samma promenad. Men så fort som vi ska göra någonting mer utan av det är det precis som att han lägger av. Han gör det bara när andan faller på och inte när jag "ber om det".
Det känns nästan som attt han stänger av så fort jag sätter lite krav på honom?

Blir nog lite knäpp i huvvet av att läsa hur alla springer framåt och ådstakommer det ena efter det andra medans vi helt har stannat.

Hur kommer man vidare efter att ha kört fast och hur hittar man motivationen?

 

 

vänta på att få gå till jobbet

vänta på att få gå hem
vänta på spårvagnen
vänta på tvätten
vänta på att golvet ska torka

vänta på att klockan blir efter 5......

Har haft en sjukt rolig tripp till linköping som bjöd på många skratt med Anna ! :)

Kan meddela att frasen "jag ska bara titta lite" funkar inte så värst bra på biltema höök's arken zoo eller djurkompaniet som alla ligger på samma ställe!

700:- fattigare fick jag med mig en hel del hem och nästa vecka åker vi antagligen ytterliggare en sväng...
Vajlo var med i bilen och fick följa med in i djuraffärerna där han lyckades charma den ene expediten efter den andre och blev överröst med godis och uppmärksamhet.

"Jag skulle vilja köpa 100 ben, en leksak lite flera ben och en sån där blå man stoppar godis i"



Innan vi åkte till linköping tog vi en tur runt strömmen med Shiva o syster Malin. Med spegelblankt vatten höst färger och med fukt i luften kändes det lite som vi hamnat i ett sagoland. Älskar våran fina vackra stad!

Dagen har annars bara rusat förbi och nu sitter jag här med fjärilar i magen. Imorgon är det äntligen dags ♥

Till ett kallt regnigt Örebro åkte jag mamma o pappa för att göra en exteriörs beskrivning på Vajlo för korningen. Vid anmälning fanns det även plats till MT men jag bestämde att hoppa över denna gången och vänta ut Vajlo lite till för hans mognings process. 
På plats täffade vi Petra och goaste Skurk som också skulle göra exteriören.
Efter lång väntetid med nr 8 i turlistan tog jag en uttråkad tjurig Vajlo fram till domaren som var Marie Cypriansen. Vajlo skötte sig exemplariskt under bedömningen och accepterade allt påhitt och gjorde en suverän tandvisning som vi fick mycket beröm för han satt helt stilla med huvvet och var avslappnad. Med UA på allt förutom Vajlo's vita på bröstet (som höll på att kosta oss ett godkännande) en 5;a på helhet (ngt tung/grov) 2;a på haka & armbågar fick vi en godkänd exteriör för korning! 
Marie frågade mig varför jag valde att stå över MT och frågade om han var skotträdd så jag berättade om den senaste tiden och att han är lite sen och "omogen" i utveklingen och hon tyckte att jag hade tagit helt rätt beslut. Och som hon så så är han ju trotts allt bara 2½år så han har gott om tid på sig att mogna och vi har ingen anledning till att stressa. Känns alltid bra när man får uppbackning av sitt beslut :)

Var jätte kul att se de olika kelpie på plats och få en grundlig bedömning. Men oavsett vad resultatet hade blivit så har jag med mig samma hund hem som när jag åkte dit och jag älskar honom lika mycket oavsett vad någon annan tycker och inget papper kommer någonsin ändra på det <3