.

Graderna har krypit nära noll under natten. Det frasar under fötterna när man går i gräset kylan riktigt biter i kinderna och luften fylls med små rökpuffar när man andas. Man kunde riktigt se lyckan i hela Vajlo's kropp där han rusade omkring och han kastade sig ner på backen inte bara en gång utan ca15 gånger för att mysa i det frostiga gräset. 

 

 

Oktober går i rosa nyanser. Rosa i kampen mot bröstcancer.
För mig har denna kamp varit närme än man kan önska då personer som står mig nära fått hela sin vardag omkullkastad för att kämpa mot detta. Och fler i min omgivning har en vän syster mamma dotter farmor kusin eller annan släkting som har/haft eller går/gått igenom samma kamp som så många andra kvinnor.
Många vinner kampen men alla har inte sådan tur.

För alla oss frilufsare/hundägare/äventyrare finns ett litet armand som kan vara en livräddare när olyckan är framme.
Detta armband kallas för Överlevnadsarmband/Paracordarmband.
Armbandet har sitt ursprung ifrån US army. Varje soldat som ska ut i fält får med sig en bit paracord 550 (tål 250 kg och är en fallskärmslina egentligen) för att kunna utnyttja om en nödsituation uppstår (bygga vindskydd, elddrill, laga utrustning med, använda som fiskelina. osv)
I Paracorden finns 7 oberoende trådar som kan användas individuellt och tvinnas
 dessa upp så kan man använda ytterligare 2x14 m lina. Tex till fiskelina.
Man kan använda 2m lina till mycket, endast fantasin sätter gränser.

Så vad har detta med bröstcancer och Rosa bandet med o göra?
Jo det finns en tjej som gör just sånna här armband och gör nu i oktober spc rosabandet band som kostar 80:- där 45:- går till Bröstcancer fonden.
Jag har köpt mitt, gör det du också och var med och stöd forskningen i kampen mot bröstcancer!

Tryck HÄR för att gå in o beställa ditt överlevnadsarmband.

 

 

 

och jag älskar dig

 

Med en skinande sol efter veckor och dagar av tunga gråa måln och regn var fredags känslan på topp när solen sken efter att jag slutat jobba. Jag åka hem bytte kläder och följde med Anna med grabbarna till Ågelsjön för en riktig långpromenad. En riktigt härlig underbar "ladda batterierna" promenad!
Har hört Anna & Sandra berätta om när dom klättrade i berg och gick en jättte lång runda, men förstod ju aldrig att det var ungefär en sådan tur som väntade oss. Har inte klättrat (och med klättrar menar jag att man darrar av utmattning och adrenalin när man kommer till toppen) så sen jag var liten och "det stora berget" egentligen var en större sten. Vilken kick vilket glädjerus vilken underbar levnadskänsla!
2h 45min 10,46km senare var vi alla härligt trötta med nöjda hundar och jag hade även knäppt ännu ett par sjyssta bilder.
Väl hemma kastade jag mig i duschen för o invänta frida och Vevve för tacos och fredagsmys som senare ledde till en spontan utgång som mitt huvve fått lida för idag. 

Jag hade en helt fantastisk fredag och hoppas ni andra hade det med. :)

 

 

 

Jag blir alltid lika lika förbluffad varje gång som jag ska lära in vajlo nått nytt. Och över hur roligt han tycker det är att lära sig nya småtricks eller att få hjälpa till med saker.

Min mamma har tjatat på mig otaliga gånger om att jag ska utbilda Vajlo till en service hund. Visst har jag lekt med tanken men inte helt satt mig in i det. Kanske är det hög tid för mig att verkligen ta en titt på det? Det värsta är bara att det kostar så jädra mycket..:/ Ingen som vet om man kan få bidrag från någonstans?
Vajlo älskar att hjälpa till med saker han är otroligt social och har en grym inlärningsförmåga. Än så länge har vi här hemma lekt in "nyttiga" saker som att plocka upp saker, hämta saker (vad som helst i princip) ta av strumpor stänga luckor och dörrar och idag på några minuter lärde jag in att "ta av tröjan".

 

Vet inte om att det är att man uppskattar "vinsten" mer efter en svår tid eller om man kämpar extra mycket under en svår period som gör att rubriken stämmer. I fredags hade vi iaf ett sådant ögonblick.

Från det att Vajlo varit valp har det funnits en person jag han bara inte klarar av att vara nära, han blir som förbytt och hoppar drar sliter biter i kläder nafsar i rumpan. Ja han blir bara helt vild! Visst har jag träffat denna personen med Vajlo under omständigheterna att hen varken får prata eller titta inte ens hälsa på Vajlo för han är bara en bomb av energi lycka och okontrollerad kärlek.  När vi varit på besök har han stressat omkring och vi har efter en stund gått och alla parter inblandade har tyckt att det varit jobbigt.
Vajlo är nu innne i sin (förhoppningsvis) riktigt stora "livskris" med mycket mognad och grejjer som håller på i kroppen. Det är riktigt jobbigt imellanåt och varje dag är det nya påhitt ;) I fedags gick vi förbi på besök hos hen och efter 2½ år nådde vi en milstolpe. Vi var där i över en timme och vajlo la sig efter en liten stund under kontrollerad glädje ner på golver och sov! Han SOV! Kanske låter hel larvigt och konstigt för er men med just denna person har detta varit totalt omöjligt! Hen kan inte ens titta på honom utan att han flippar ur totalt och vi har försökt med allt under åren och i fredags hände det bara. Med tanke på hela hans period just nu var detta en stort seg i rätt riktigt mot mognad och att mitt slit ger resultat.

Framåt kvällen åkte vi med min pappa ut för att tillbringa helgen på landet. Vi har haft det underbart om man bortser från Vajlo's nya val av Cologne "au de badgerpoo" och att han fick någon allergisk reaktion (?) idag. Han kuta omkring i hela huset o gned sig mot mattor och var röd runt nos och tassar som han "gnagade på" samt hade lite för hög temp. Jag ringde till vet och efter att ha duschat av honom och hållit honom lugn verkade det försvinna för nu är han varken röd eller kliig. Vet inte om det är schampoot jag använde för o tvätta bort grävlings skiten eller om han fått en reaktion på någon växt vid fältet han körde sök på idag..Skönt att de försvann snabbt endå.
Sen jag kom hem har jag suttit och pillat med de härliga bilderna jag tog i helgen! Här kommer några av mina favoriter som är näst intill oredigerade.

 

 

 

Vajlo har konsten att charma många människor med sina snälla busiga ögon och en viftande svans.
Det kan vara någon som tittar till på honom på bussen när han viker in öronen och ser otroligt söt ut och tittar på personen ifråga med "älskamigklappamigvisstärjagjättesöt" blicken. Det är väldigt få som kan motstå att lägga ett leende på sina läppar o slita blicken från honom.
Eller att Vajlo följer med ner på stan en grå regning fredag eftermiddag och trippar stolt omkring i sin regnoverall och svansen går i 180.

Vajlo har satt sina tassavtryck i mångas hjärta och det värmer hela mig när man får höra från folk som är hundrädda hur mycket de tycker om honom. Han är en riktig charmör och älskar att vara det.

 

Inte alla gånger som planeringen går som man önskar och oftast inte när man är väldigt otålig. :)

Idag har verkligen inte varit min dag. Började med att jag lyckades tömma hela cykeldäcket på luft när det skulle pumpas imorse och gjorde mig 5min sen till jobbet. Väl på jobbet har det mesta motarbetat mig hela dagen. Och när jag äntligen skulle få gå hem stog det som spön i backen...Glad är jag att hundarna varit trötta idag så jag fick tilllbringa en tid i soffan innan det var påväg till nästa jobb.
Under pepsi's tid hos oss har Vajlo visat prov på ännu en mycket fin egenskap, Tålamod.
Pepsi äter sin egen mat och maten står i vanliga fall framme jämt. Här hoss oss skulle Vajlo lätt se ut som en valross om han hade fri tillgång till mat då han aldrig tycks få nog. Så det har varit en prövning för honom att pepsi's mat står framme under hela dan då jag är hemma. När pepsi äter ligger han brevid och väntar och väntar och väntar...För hans tålamod brukar han få en kula när pepsi ätit klart för att han faktiskt låter bli maten och låter pepsi äta helt ifred. Men när pepsi råkar gräva ur en kula som hoppar iväg och landar rakt framför nosen på Vajlo får jag nästan en liten tår i ögat när han mycket plågat ligger orörlig och ser på när pepsi äter upp delikatessen rakt framför nosen på honom..<3 Lilla gubben :)

 

Idag fick grabbarna genomgå eldprovet. Nämligen att vara ensamma under de timmarna jag jobbade. Jag såg till att de var ordentligt trötta innan jag lämnade dom och filmade som vanligt under tiden de var själva för att titta på när jag kom hem.

 

Pepsi har varit här i 4 dagar nu. Jag tänkte att han inte alls skulle märkas, fast det gör han. Men inte på grund av att han är olydig tar mycket plats eller är jobbig att ha o göra med tvärt om! Han är super mysig snäll och väldigt anpassningsbar. Anledningen till att han märks mer än vad jag trodde är att Vajlo har tagit på sig helt annan roll med en till hund här hemma. Han är den lugna trygga klippan.
Pepsi är inte lika van att vara själv en längre tid än vad vajlo har blivit och pepsi har heller inte förut varit själv hemma hos oss. Så pepsi trampade omkring lite och blev alert så fort han hörde lilla minsta ljud. Jag har aldrig förr sett på Vajlo som den lugna stabila killen utan snare som den helvilda valpiga 23kg's klumpen. Men på filmen blev allt så tydligt. När pepsi tassade omkring låg Vajlo lugnt kvar ist för att falla in i trampandet och oroligheten och så gjorde han hela dagen förutom när någon gick i trappuppgången då tittade han med upp och väntade förväntansfullt vid dörren ifall att det var jag som kom hem. När jag kom hem var pepsi utom sig av lycka det var Vajlo med men han höll sig Väldigt lugn där med. Jag blev så imponerad över hans lugn! Vajlo har rätt att falla in i andras beteende och följa deras mönster. Så jag trodde nog allt att iaf första dagen när de blev ensamma skulle bli jobbig för honom. 
Istället för att bli svartsjuk har han låtit pepsi ta platts och uppmärksamhet och sen tar han sin plats efter. Jag är väldigt noga att inte ge pepsi all uppmärksamhet och ser till att Vajlo får sin del av mig med och han är precis som vanligt här hemma förutom att vara mer lugn.
Tror att herrn' håller på att bli vuxen och jag är mäkta stolt över honom och pepsi idag!

 

På promenaderna fortsätter jag att leka lydnad med Vajlo och hans attityd till fotgåendet han ändrats radikalt. Detta när han själv bjuder på det förstås men tycker endå att det hela kännns mycket bättre piggare och roligare!
Jag sliter verkligen med mig själv att sluta när han tycker det är som roligast och inte vill lämna min sida vilket är mycket svårt! Jag vill bara kliva in i bubblan och fortsätta i en evighet..;)
Men plattsligget är fortfarande ett stort problem.

Undrar om någon har tips på hur jag ska träna det för o få stenhård fokus och intensitet genom hela förutom hakan i backen? För som det är nu ligger han och gör allt annat sniffar tittar tråkar..
Idag sket jag i tiden la honom o pepsi brevid varandra och väntade ut honom tills han skulle titta rakt på mig med intresse, men han gjorde nått ännu bättre han la själv hakan i backen och tittade på mig där belönade jag med ett "varsegod goodis!" och sprang iväg och gav belöning när de kom ikapp. Dumt gjort?
Alla tänkbara tips på hur ni tränat fokus och att å hunden o tycka plattsen är rolig och de bara ligger o laddar är varmt välkommet!!

Vaknade av att klockan ringde alldeles för tidigt i min mening. Sängen var underbar alldeles mjuk och varm. Jag blev inte piggare på att kliva ur när jag hörde regnet piska mot fönsterrutorna och Vajlo burrade in sig i min famn.
Jag masade mig ur och klädde på både mig och hunden i regnkläder då det öste ner och var kallt i luften, vill inte riskera ännu ett fall i vattensvans. Vajlo tittade väldigt buttert på mig i hallen för att han var tvungen o ha på sig overallen men så fort vi kom ut trippade han som en paradhäst! Jag tror nog han känner sig väldigt matcho ;) Eller så kanske han inbillar sig att alla tycker han är supercool för när de går förbi folk så ler dom o "säger men så söt" och Vajlo viftar på svansen o svassar vidare. Hade han vetat att de säger att han är pluttinuttig hade han nog inte svassat sådär fint ;)

I vilket fall är  han min egna lilla sol dessa gråa dagar, när alla vi mötte hade surmulna miner och nervända huvuden galoperade Vajlo omkring och sprudlade av glädje "va surar alla över det är ju skitmysigt med regn och jag är supersnygg i min overall!" Han fick defenitivt upp humöret hos mig och smittade av sig med sin energi för haft en härlig pepp känsla hela dagen :)

Efter jobbet blev det en lång promenad i regnet med grabbarna. Ja ni läste rätt "grabbarna" hämtade pepsi innan promenade som ska bo hos oss en vecka! Vajlo tyckte det va jättte roligt att pepsi kom och jag tror pepsi känner sig rätt hemma här mig där han legat hos mig i soffan hela kvällen käkat och speedat runt med Vajlo på alla våra 42kvm ;)
Vajlo hade med sig sin supersköna attityd ut på promenade och svassade och tröck huvudet mot min sida hela tiden för o verkligen förtydliga att han gick fint brevid med piskande svans. Dessa ögon som lyser bus och liv hela tiden riktade mot mig <3 
När vi kom hem damp ett paket ner i brevlådan och jag blev så glad! Hade helt glömt bort att jag beställt ett axelband till kameran :D Så med ett nytt objektiv och axelband känner jag mig redo för att fota massor på hundens dag på söndag när vi ska hejja på David & Alaska som ska ställa ut och andra vänner som ska tävla lydnad.
En annan överaskning var en glad nyhet från Nettan!
Kommer ni ihåg det där utställningstältet jag lyckades klicka hem från tradera för inte mindre än 100:- ?!
Det kommer att komma till stan med nettans vänner från kalstad den 29;e sept! :D

Häng på till örebro den 13/10! 
Jag vill jätte gärna åka o behöver någon att samåka med :) Så åker du från/förbi Norrköping och ha platts för mig och min jycke hör gärna av dig! 

När jag kom hem var jag helt slut och behövde verkligen ta en powernap, Vajlo tyckte annorlunda. Han hämtade alla mina skor som var framme och la dom på mig där jag själv låg i soffan. Något säger mig att han försökte ge mig nått sorts meddelande..;)
Jag packade västen full med leksaker och godis för en promenad i skogen och sen lite uppletande. Vi gick förbi rastgården och kom precis i tid då 2st skulle in med sina hundar. Den enda va en 5mån schäfer valp oh den andra var en kastrerad blandras hane runt året tror jag. Den kastrerade hanen var väldigt osäker och srang direkt fram till Vajlo och var som en fiolsträng och skulle upp o rida på honom, Vajlo gick där ifrån och visade tydligt att "jag skiter fullständigt i dig om du ska vara så där tråkig". Efter att blandisen hängt efter vajlo o kört en kissrunda slappnade han av och Vajlo bjöd in till lek. Idag visade han verkligen att han har ett stort förråd med tålamod! Boston som blandisen hette hängde i vajlos hud ställde sig och skällde i hans öra och skulle hela tiden upp och rida. Vajlo ställde sig bara still och uttråkad när boston gjorde så och talade bara om för boston en gång när han klev på att det där går jag inte med på och sedan bjöd han in på lek igen. Efter tillsägelsen blev boston en helt annan hund han slappnade av och kändes inte alls lika osäker. Känns som en ordentlig mognads fas att han ist för o spänna tillbaka helt enkelt skiter i den osäkra hunden och låter honom hållas tills han inkräktar på Vajlo's personliga gräns, där har han all rätt att säga ifrån och sen var det inget mer än så. Den lilla tiken luffsade mest efter och härmade allt grabbarna gjorde. Efter turen inne i rastgården fortsatte vi på promenad i skogen. Och den var underbar på så många vis men speciellt för att jag hade en hund som helatiden tog kontakt fast han hela tiden var lös och fick gå så långt före han ville stannade han upp tog kontakt och kom in vid sidan och gick med piskande svans och med sina härliga ögon klistrade vid mig helt på eget initiativ! Den vanliga Vajlo var tillbaka och hela promenaden var bara lycka.

Det är en konstig grej det där med känslor och press. Så fort man slutar tänka på mål och helt kravlöst bara vara förändras allt. Vajlo bjöd på sig själv under hela tiden och gjorde det med glädje <3
Vi körde också ett upplet med 3 leksaker och sedan gick vi lite vilse och hamnade mitt i ett träsk i en spökskog! Vi kämpade oss igenom träsket och kom fram i slutet med en stor belöning en skymmnings sol vid en liten sjö där det var helt lugnt och stilla med några sjöfåglar som gled över den spegelblanka vattenytan. Jag älskar verkligen min stad, den har så mycket att erbjuda och favoriten är den stora lummiga skogen som ligger 10min ifrån min lägenhet mitt i centrum. 

 

fast jag har en hund som är grymt smart och som lär sig nya saker på nån minut så ska man absolut inte förväxla det med att vara klok.
Shit vad jag har varit dålig på att träna vajlo med problem och problem lösningar!
Om man presenterar en ny övning för honom och klart och tydligt visar vad man vill ha av honom fattar han blixt snabbt, men när det kommer till att tänka o klura själv..Ja det är en helt annan femma.
Inser just hur mycket och vilken viktig del jag glömt bort! Jag presenterade Vajlo för en kastull där jag visade att jag la maten under. Vajlo puffar lite på den men då inget händer tittar han på mig som att "jamen nu då va vill du att jag ska göra??" jag la några matbitar under kanten för att hjälpa honom på traven. Han åt upp dom och tittade igen frågande på mig. Jag tänkte då att jag curlat för mycket med honom o hjälp honom så fort han ber om hjälp och bestämde mig för att lämna honom i köket med utmaningen. när jag vänder mig om o tittar in till köks öppningen ligger han ner med huvvet i backen och har kastrullen framför sig o tänkte så det knakade eller kanske bara försökte stirra omkull kastrullen eller bara låg o tjura. Jag fortstatte ignorera och låta honom jobba. Efter att han gått fram lagt huvvet i mitt knä tittat uppgivet och stått ute i köket och missnöjt höglutt o gutturalt uttrycka sig var det bara o inse att han verkligen inte visste vad han skulle göra. Jag gick in vände på den o satte på ett lock upponer och det verkade genast mycket lättare.

Skärpning Sara!

 

upp ner toppar och dalar framsteg och motgångar..Just nu känns det som att vi åker bergochdalbana en ofrivillig sådan som det inte riktigt känns som att jag kan kliva av!

Efter turen hos verterinären igår fick jag veta att Vajlo är frisk, och då menar jag jätte frisk!
Vi kollade hela hunden och allt var tipp topp, ögon öron näsa hals tänder lungor hjärta lungor päls hull päls rygg muskler ja allt. Vilket då gör att jag drar slutsattsen till att han är inne i en "spökperiod". Och eftersom han beter sig väldigt valpigt fortfarande emellanåt kanske han är lite sen överlag. Jag har fått många bra tipsunder denna period. Så hädan efter lägger vi allt tävlande och hård träning på hyllan och jobbar med lek kontakt och trygghets träning. Det är jätte skönt att ha klartecken från vet så jag helt kan fokusera på att bygga vidare under denna jobbiga period.
Nåt som jag heller inte tänkt på är att hela Vajlo's vardag har ändrats drastiskt den senaste månaden. Jag har börjat jobba han får vara ensam några timmar om dagen vilket också ändrat våra tränings/aktivitets vanor. Allt har blivit mycket mer intensivare och bara "mer". Långa promenader tidigt på morgonen för att sen vara stilla i ett par timmar sen kommer jag hem då blir det en promenad och sedan träning oftast intensivt under ett tillfälle ist för lite då och då under en hel dag, klart att det rör till det i knoppen på busen som även högst sannolikt redan har en jobbig period med hormoner och vägen till att bli vuxen.

 

Imorse var vajlo pigg o glad ute och bjöd till riktigt ordentligt, vi hade även med oss frukosten ut för att göra nått nytt så han fick söka upp halva i parken som var utspridd i gräset och fick sedan nosa upp resten halvt nergrävt. När vi kom in var han trött och gick o la sig och reste sig inte ens när jag gick till jobbet. Men se där fick jag när jag tänkte "va skönt han har vant sig och accepterat att jag lämnar honom en stund om dagarna...När jag kom hem satte jag mig o tittade på filmen från övervakningskameran och vad får jag se? 5 min efter jag gått sitter han o gråter i 10 min och under hela dagen var han allmänt orolig och trampade omkring mer än vanligt...Suck!
Så idag har jag sattsat på mycket mentalträning inbakat i lek plus mycket ljud störning. Efter att ha hjälpt mig hela dagen i tvätt stugan sover han nu som en gris och är förhoppningsvis tillräckligt stimulerad o trött för att inte bli ledsen imorron igen.

På fredag kommer goaste Pepsi hit och ska bo med oss en vecka medans matte & husse åker på Välförtjänt semester! :) Det är bra då kanske pepsi kan fylla ut min längtan efter någon en vecka till! 
Tills dess ligger massa jobb på schemat..Puuh ja har hört att cash is king så det blir härligt när lönen kommer :)

 

Jag har fått en mig en rejäl tankeställare de senatse dagarna.
Hur mitt och Vajlo's samspel fungerar hur min inställning är hur våran träning ser ut mm.

 

Vi har varit väldigt aktiva med träning denna vecka och i tisdags bad bara vajlo om mer och var supertaggad.
Torsdagen var inte alls samma inställning. Jag kännde redan innan att suget inte ritkigt var där varken hos Vajlo eller mig. Då kan jag redan där fundera hur jag tänkte med att köra på endå, resultatet blev som väntat, urkasst.
Jag hade kass inställning och vi har fastnat i ett mönster. 

På torsdag kvällen var jag nerslagen och kände för att helt o hållet lägga lyndaden och alla planer på hyllan.
Jag satte mig o läste dagens inlägg i yabastabloggen och detta handlade mycket om träning och resultat.
Marlene skriver så himla bra, jag känner igen mig på många av de punkterna inlägget handlade om. Och insåg att jag har tappat det allra viktigaste - glädjen. Vi har tränat nötta för att rusa mot resultaten inte för att det är roligt eller  att det känns bra. Helt ärligt har jag inte tyckt att lydnaden varit alls rolig på sistone utan tränat det för "att jag måste" och bara den inställningen ställer till det så mycket och ger såklart dåliga reslutat i övrigt. Klart att Vajlo inte är sugen eller taggad när jag har skit kass inställning och är tråkig!
Efter jag läst inlägget skrev jag några rader med Marlene och när jag gick o la mig började en ny plan ta form och jag fick upp ögonen för många saker.

Igår kom det efterlängtade tillfället att få träna ihop med Marlene och Galen.
Marlene fick mig att inse massa saker och fick mig att minnas hur roligt det är o träna hund.
Jag  fick många ovärderliga tips och råd men det som fick mig mest att hitta ny inställning och peppning var att se Marlene och Galen ihop.
Deras oerhört fina samspel relation och kontakt!

Mitt största fel är nog brist i planering och att jag inte reflekterar över varje träning. Jag har sällan ett pass helt klart för mig vad och hur vi ska träna och hur länge innan träning utan kör mest på "måfå ".
Nått jag helt klart måste ändra på. 
Förutom all den nya kunskapen jag fick hade jag så himla roligt och framförallt så tyckte Vajlo att det var roligt!

Idag kl 06.00 började vårat nya liv.

Igår fick jag ett samtal som jag väntat länge på - jag har fått ett jobb!
Till en början ska jag prova 6v och sedan får vi se men det är iaf en början :)
Det är toppen tider som passar oss superbra mån-fre 9-13.
Det känns som en sten har lyfts från mina axlar. Även om detta inte går vägen mer än 6v så har jag äntligen fått tagit ett steg frammåt ist för att alltid få backa.

Herr V. var inte lika entusiastisk över våra nya rutiner..2mil på 40 min dög tydligen inte för han grät hjärtat ur sig så fort jag stängde dörren imorse..Jag backade öppnade dörren o sa åt honom att gå o lägga sig, efter det låg han bara och sov hela dagen. Hur jag vet det? Jag är så himla smart att jag filmar honom med webbcamen på laptopen när han är ensam hemma och tittar på det när jag kommer hem. Riktigt smidigt och tryggt o veta vad han gör när han är själv. Försöker hitta en lösning så det sänds direkt till mobilen vore ju himla bra! Någon som vet nått bra?
Första dagen på jobbet känndes bra och tyckte att jag kom in i allt snabbt, hoppas mina nya arbetskamrater tycker lika dant. Min underbart snälla storasyster kom förbi efter jobbet och tog med sig Vajlo hem för lite avlastning för oss båda. Imorron åker dom ut till våra föräldrar på landet och stannar där tills fredag.
Är så himla tomt utan honom här hemma. Under 2 år har det bara varit vi och han har aldrig varit borta från mig mer än några timmar eller en dag. Men det är nog nyttigt för oss båda.
Fick ett mms av syrran där dom ligger i sängen och Vajlo ligger o sover på Malins axel med texten "fy fan va din hund är bortskämd!"  opps ;) Ja lite bortskämd är han nog allt!

 

Dagen som skulle vara lugn har gått i ett.
Känns som att det kanske, kaanske är nu min motvind börjar mojna..Hoppas!
Sitter och väntar på ett besked som kan komma att förändra Allt eller inget. Och när man väntar är väntan låång.

Vi följde med Anna & Max till skogen för en introduktion av uppletande på dan. Inte långt ifrån skogen finns det en skjutbana där några var o tränade så det sköts på rätt bra, och jag som varit lite orolig över att vajlo blivit ljudkänslig  då han är rädd för fyrverkerier visade att jag hade jätte fel. Han reagerade när vi klev ur bilen och stannade upp o tittade sen sket han i det och brydde sig inte alls. Så himla skönt!
Vajlo älskade uppletandet av leksaker och hade bara problem med den sista för att han var för trött. Här ska tränas uppletande & spårupptag!
Förhoppningsvis kommer vi med en brukskurs till hösten så vi kan sattsa för fullt att någongång under nästa år få godkänt i lägre klass.
Har varit mycket inne på att vi ska köra sök ist för spår, tror att Vajlo kanske kan vara lite extra motiverad då han älskar människor problemet då är ju att man blir lite mer beroende av andra till sin träning. Därför har jag nog bestämt att det blir spår.

Efter uppletandet gick vi en promenad och när vi kom hem bar det av iväg till min farmor för o hämta henens cykel som jag fått. Att försöka cykla med en hund som inte är cykeltränad och som försöker valla den är inget att rekomendera, men det ska vi nog få bukt med med lite träning.

Ska återgå till mitt drömmande och planerande, kämpar man för något tillräkligt mycket blir det tillslut verklighet!

Wuhuu! Nu har jag fått se Vajlo's bilder som kommer ligga ute på Kelpie Gallery så småning om! Jätte nöjd lite synd att han står konstigt med benen på helkropps bilden bara men vet att han inte är så värst bra på att hålla iordning på dom ;) 

På sidan finns även Vajlo's; 
Pappa Roscanaille's Smack
Farfar Cefeus Atlas "Tux"
Farmor Roscanaille's Qaxa "Yatzi"
Morfar Leagården's Brasse
Gammelfarmor (Tux mamma) Cefeus Varga
Gammelfarmor (Qaxa's mamma) Quilpies Kastanj IV "Kasta"
Faster Roscanaille's Soya
Gammelfarbröder (Tux kullbröder) Cefeus Adonis & Cefeus Aragon

Gammelfarbror (Vargas kullbror) Cefeus Virus

Gammelgammelfarmor (Vargas mamma/Tux Mormor) Cefeus Thyndra

 

Och en hel massa andra fina kelpies! Ännu ett stort tack Sofia för ditt jobb och denna sida!

När mörkret faller kan de lustigaste varelser komma ut ur sina gömmor.
Många tycker nog att jag är en av dessa. Den där bruden med tokblonderad kallufs som plockar fram koner papper och stegar omkring som en tok över en hel gräsmatta och som har en hund som gör allt för ett leende och lite beröm - det är vi det. Många av människorna i min omgivning kan säkert tycka att jag blivit en sån där konstig hundtant som lägger ner så mycket tid och pengar på något så "simpelt" som en hund.
De verkar ha svårt att acceptera att jag gör detta i stort sett hela min vakna tid på dygnet.
Varför mitt brinnande intresse för detta stör folk kan jag inte förstå mig på, inte heller kan jag förstå varför de inte kan unna mig något som gör mig lycklig? Någon som jag faktiskt är rätt bra på för en gångs skull? Jag begär inte att man ska dela mitt intresse men jag tycker inte att det är för mycket begärt att acceptera o respektera det utan någon lustig kommentar eller rent av en suck.
Jag gör inte allt detta för att jag måste utan för att jag Vill. Ibland är det nästan så att det känns som om folk tycker synd om mig för att jag "måste" lägga ner så mycket tid på min hund för att han kräver mycket. Och visst kräver han mycket tid för aktivering och motion men det ger jag honom mer än gärna för att jag vill för att jag tycker att det är roligt för att jag valde att ta in honom i mitt liv och inte tvärt om. 

All min entusiasm för hunderit har växt fram med Vajlo. Från början hade jag inte ens en tanke på tävling utan jag ville bara ha en mycket aktiv sällskapshund som jag ville köra lite agility med på hobby nivå. Jag är glad att han väckt allt intresse för annars hade jag gått miste om mycket! Jag har fått många nya härliga vänner mycket har förändrat hela mig och min syn på olika saker och ting. Jag har lärt mig att tackla nederlag att tro mer på mig själv och att få lite mer skinn på näsan. Jag har fått uppleva den otroliga känslan i sammspelet mellan hund och människa när man ådstamkommer något Ihop.
Nu kan många tycka att detta är löjligt att alla dessa saker inte har det minsta med min hund o göra och att jag skulle ha "hittat" allt detta endå. Men vet ni vad? Jag skiter högaktningsfullt i vad ni tycker och tror. När ni klivit omkring i mina skor och haft ett eget intresse för en "hobby" som man verkligen brinner för och som får en att må bra är jag beredd att lyssna på vad ni har att säga.

Vi "hundfolk" är nog ett eget släkte som andra har svårt att förstå sig på men jag vet att jag inte är ensam och ni andra är inte det heller, jag är otroligt lycklig att få träffa så många som delar mitt stora intresse.
Tänk att en så "simpel" sak som en hund kan ge en så mycket <3

 

Det är inte jätte motiverande att ge sig ut på promenad med en gnällig dragig bångstyrig hane som ska kissa o lukta på VARENDA fläck utomhus. Man märker att det är mycket löptikar i omlopp så att säga. Så här extrem kan jag nog inte påminna mig om att han varit tidigare, hör det ihop med ålders "trottsen" ? Han tom extra kärvänlig på Mig med att det ska tvättas och duttas...Han måste vara helt virrig stackarn. Några bra tips förutom att låta honom fastna på kissfläckar occh begränsa revir pinkandet?