.

.... Kärt barn har många namn och man kan igentligen inte sätta ord på en känsla man förälskat sig i.


I flera månaders tid har jag och min familj samt vänner planerat årets blåsning för min storasyster som fyller 25 i mars.
Planen vart som så att systeryster skulle få åka hundspann en hel dag uppe på sälen fjället, då det alltid har varit hennes stora dröm.
Det har varit otroligt svårt att ljuga o tissla o tassla i så många veckor/månader att ja höll på o förgås!
Men vilken resa vi fick!
Ska berätta lite mer ingående men vill bara sända ett stort TACK till alla delaktiga som gjorde det hela möjligt! ♥

Mamma Pappa Ansofie Gustav Mormor Morfar Frida Veronica Peakpoints Hundspann & Janne Doggsen med Familj och Personal


Berättelsen om resan

Planeringen från helvetet.....
Som sagt så har månader och månader lagts ner på denna resa.
Färdrutter packningslistor hemliga brev djurvakter slädförare husletande fixa ledigt från jobb...puuh...det har varit ett helt företag, men vad gör man inte för någon man älskar?
Veckorna innan vi skulle åka skickade vi ut brev till Malin där i varje brev det kom allt fler anvisningar till vad som skulle ske men inget avslöjades om destination eller vilka som skulle med. Reslutat - En heltokig syster.
Kvällen innan vi skulle åka fick Malin sova på hotell, hon fick ett jätte fint rum där Frida och Ansofie väntade bakom gardinerna för att överraska. Det dracks champagne och åts god mat och nästa morgon kl 8.00 hämtade mina föräldrar henne utanför hotellet (där hon stod iförd en peruk som anvisningar sagt) för att sedan plocka upp mig.
Där efter bar det av mot sälen och Malin förstod ingenting!



Ni kanske undrar vart Vajlo tog vägen?
Det var meningen att han mad skulle få följa med upp till fjällen men då min systers Husky tik började löpa 2 dagar innan avgång fick vi tänka om helt och Vajlo fick åka till sitt älskade dagis och vara på pensionatet i 4 dagar. (Jag saknade ihäl mig hela "veckan" men fick höra när vi hämtade honom på hemvägen att han inte saknat sin matte alls o att han haft super roligt!)
Tusen tusen tack Janne Doggsen med Familj och Personal för att ni tog Vajlo på så kort varsel!

Uppe i Sälen hade vi hyrt en jätte fin stuga i "Gubbmyren" intill Lindvallen.
Vi hade en härlig bastu öppen spis och en jätte stor o fin altan (som dock vart helt igen snöad..) 6bäddar och ett stort o fint kök/vardagsrum.
Dagarna fylldes med skidåkning bastubad sällskaps spel och det absolut häftigaste av allt en hundspanns tur.


Hundspanns turen 

Ska börja med att säga att jag har varit redan varit med om ganska många otroligt häftiga upplevelser i mitt liv men dom som toppar listan var besöket hos vargarna på kolmården i april förra året och den här hundspanns turen.
Ni som har varit med om detta vet vad jag menar med min rubrik och för er som aldrig varit med om detta säger jag bara: GÖR DET, men det är INGET för dom veka...
Det tog mig 4 dagar att smälta hela upplevelsen och tror att det kommer vara väldigt svårt att toppa denna tur..I måndags kl 10.00 hade vi bokat turen hos Peakpoints som vi sent kommer glömma.

Malin som inte visste vad vi skulle göra stod helt målös när vi anlände och hon får syn på de 2 spannen med sammanlagt 16hundar som står o studdsar o ylar för att de är så taggade!
Då även ja o Ansofie var lika tagna av det hela fattade vi helt fel, planen var att malin skulle få köra ett spann och att jag o anso bara skulle följa med....Men så blev det ju inte....Vi trodde även att det skulle vara 3 spann så att var och en av oss åkte med en förare...Så var heller inte fallet....Malin följer med våran instruktör till det främmre spannet och jag o anso blir ledda till det bakre vi får bara 2 frågor "vem ska köra" och "har ni kört förut" Varken jag eller anso har någonsin kört spann förut och anso ville inte börja så jag sa att jag kunde börja.
Allt hände på mikro sekunder, jag ställde mig på en släde bakom 8 supertaggade hundar och killen som släppte oss pekade mot mina fötter o sa där är bromsen, sen bar det av!
Peter (instruktören) och malin (som de var meningen skulle ha fått köra) åkte först och vi efter den första kilometern försökte jag hålla mig kvar det bästa jag kunde och försökte göra mitt bästa för att inte kräkas...Under tiden hängde jag på bromsen som gjorde en minnimal skillnad.
Jag fick vad man kan kalla det "crash course in sledding"
Ett par små stopp med instruktioner senare kände jag mig lite tryggare bakom släden.


Vi var ute hela dagen ca 8 timmar och tog ett lunch stopp mitt uppe på fjället i en liten stuga där vi gick o högg egen ved och gjorde upp eld och värmde kött soppa och varm lingon dricka - tror aldrig att det har smakat så gott som då! Där fick vi lära känna våran guide lite bättre och med 3hundtokiga tjejjer var det stora ämmnet naturligtvis hund. Jag blev även mycket glatt överraskad då jag fick mycket beröm av våran guide! 
Under resans gång fick jag köra all tänkbar terräng! Kurvor snäva svängar branta backar såväl upp som ner raka spåret med 2m tjock lössnö genom skogen upp på fjället mm!
Jag har helt nyvunnen respekt för allt vad hundspann heter det är sådan otrolig kraft och dom jyckarna var HELT OTROLIGA vilken ork vilken styrka och uthållighet!
Dom drog oss upp för 45gradiga backar och sprang för allt vad dom kunde och det med glädje det syntes verkligen att dom älskade det dom gjorde. 
 


Frostbiten eller polaricerad vad det är kan jag inte säga, mer än att ja har blivit helt fast i denna känsla denna upplevelse.

Ja då var det alla hjärtans dag nu men, tiden bara springer fram!
Tänk om 2 månader blir min lilla skit 1 helt år!!!
Och om 3mån ser jag fram emot MH testet med resten (hoppas det kommer några iaf) av V-kullen och tror vi skulle göra det tillsammans med Roscanaille's U-kull!
Och jag hoppas hoppas hoppas att vi fkanske får träffa pappa Smack då med!
Vill passa på att Gratulera pappa Smack till att ha blivit Årets agilityhund på hemmaklubben Götene BK
Stort Grattis från mig och Vajlo!

Åh jag fick syn på den sötaste lilla tösen idag!
En sibbe tik på 17v "Pila" - såg annonsen via facebook från en bekant ja träffade när jag var på Husky dagarna i Mjölby och jag önskar av heela mitt hjärta att Vajlo var något äldre jag något klokare och min plånbok mycket fetare!

"Pila - en annan tidpunkt"
http://www.blocket.se/vastmanland/Renrasiga_siberian_husky_valpar_31086151.htm?ca=14&w=3


 Ju mer dagarna och veckorna går ser jag hur Vajlo utvecklas från en valp till en mer "vuxen" hund.
Han har börjat kräva betydligt mer av mig och han blir mer säker i sig själv.
Nu ligger träningen tävlings lydnaden på is och vi inriktar oss på "vardagliga" saker så som kontakt, inkallning  vajlo verkar ha fått 1ton med snö i båda öronen de senaste veckorna) och att bara stärka vårat band.
Jag längtar till barmark för att få börja med agilityn! Tror att det kommer passa oss bäst just nu då det verkligen spritter i vajlo's kropp och han bara har 2 mellan lägen just nu - sova eller fullt ös!!!

 
eller fullt ös!!!


Dagens "träning" (ett saligt virrvarr av det mesta samtidigt som bus o spring) gick huur bra som helst!
Person mötena gick han brevid mig med slappt koppel.
Inkallningen var klockren.
"Apporteringen" Gick riktigt bra det med.
Hand tagetingen är det roligaste han vet och han kommer i full kareta och "knockar" nästan handen ur led!
Och ingången börjar arta sig riktigt bra.
För att inte tala om hur grym han blivit på slalomen mellan benen!

Det är så tacksamt att göra saker med Vajo för han gör allt jag ber om och mer där till, även om han tycker att det är en skitkorkad grej så gör han det!
Som förut så bad ja honom att kliva i en liten låda, och utan protest så gör han det trotts att dömma på hans ansiktsuttryck att han tycker jag är rätt konstig.

 


Bästa Bästa Vajlo ♥

Vill börja med att "nylancera" Vajlo's hemsida igen efter 1000 uppdateringar och uppgraderingar så kika in på det nya fina resultatet!

http://www.hazeleyes.n.nu/

Sen ska jag berätta om Vajlo's absoluta bästa kompis Shiva.
Shiva är en husky Tik på snart 4 år och ägs av min syster.
I början tyckte Shiva att Vajlo var en äcklig liten snorunge...


Men Vajlo har alltid velat vara nära Shiva och har alltid älskat henne




Men ju mer Vajlo växte och blev lite större började shiva tycka att den lilla skitungen faktiskt var helt okej..
Han var ju faktiskt riktigt rolig att busa med!



Puss



Och idag har vi svårt att få dom o ens låta bli varandra!
Det ska vara bus och gos hela tiden!
Dom är nästan oskiljaktiga, det som den ena gör måste den andra med göra..







Best Friends Forever ♥

Oavsett hur bråkig Vajlo än kan vara ibland är han bara det sötaste som finns!
Som tex denhär bilden tog jag när jag höll på o flytt packade härom veckan ..


Hur söt får man inte va?

Men sen har ju alla sina dagar då man känner sig mindre snygg...
Och Vajlo hade precis en sån dag han med,


Haha! Här ligger han o sover för ca 2-3mån sen han hade så himla mycket extra hud som bara hängde!
Han ser lite ut som en gris-björn??

Vart väckt av en helt crazy hund som hade såååååå mycket spring i benen!
Det var bara att masa sig upp...Bestämde mig för att ta en promenad bort till Djurmagasinet för inköp av nytt koppel och halsband.



Har märkt att Vajlo har börjat blivit lite "stressad" när det är tung trafik han vill gärna komma bort från det så fort som möjligt, så han måste hata sin matte :P
Här är det träning träning och åter träning som gäller och bara för att Vajlo tycker det är jobbigt med trafik, så är det klart att matte går och ställer sig precis emellan 2 körfiler (emellan 2 övergångs ställen) och bara står där!!
Han vart skit sur men ju längre vi stog där ju mer började han slappna av och så fort han satte sig breve fick han godis och när han tillslut la sig ner gick vi vidare.

Det går bättre och bättre på koppel promenaderna känner att vi har gjort stora framsteg.
Nu söker han mer kontakt istället för att köra sitt eget race, men ibland måste jag påminna honom att han går med mig på promenad och inte helt själv :p

Framme vid dörren börjar han redan där vifta på hela kroppen och bli helt till sig av lycka så det vart en hel glädje explotion när vi klev in!
Tjejen bakom kassan kommer nog ihåg Vajlo från förra gången vi va där för vi vart mötta av "nemen hallå den lyckliga hunden" och ett skratt!
Överöst med gott godis och kel var det någon som gick med högt huvud och viftande svans hela vägen hem.



för 3 veckor sen bestämde jag mig för att alltid ha dig med mig - Vajlo ♥

Vaknade tidigt och såg att det var sol ute!
Skippade vinerjackan och tog dubbla tröjor, de va inte mycket men man fick en liten vårkänsla bara att kunna gå på promenad utan att känna sig som en "michelin-gubbe"!
Vi gick till himpa fältet och sedan fortsatte vi runt Strömmen, det var så himla härligt och vi stannade då och då för o titta på ankorna. Jag bara älskar ankor dom är hur söta som helst! Och tror Vajlo kunde ha suttit och tittat på dom i timtal!
Promenaden gick klockrent, men det var rätt läskigt att gå på gångbron över strömmen. Så där stannade vi ett stund tills det inte var lika läskigt längre och gjorde några små övningar.



Efter ca 2 timmar va vi hemma igen och jag hade en trött men väldigt nöjd hund som kurade ihop sig i sin bädd och sov som en gris nästan hela dan :p

Idag vaknade vi tidigt och Vajlo ville verkligen inte somna om, han ställde sig och duttade på mig tills jag slog upp ögonen och jag kan ju inget annat än o lägga på ett stort leende på läpparna o skratta när man ser 2 stora busiga ögon och får en blöt nos i ansiktet!
Och ja ligger riktigt risigt till om ja retas med honom o låtsas som om ja inte ser honom, då trycker han in nosen under min hand o kastar upp den och nafsar på mina fingrar.
Och fungerar inte det funkar alltid en morgon attack (hoppar upp i sängen drar av mig täcket och praktiskt taget hoppar på mig tills ja går upp)
Så upp gick jag tillslut och vi gick ut på en härlig morgon promenad.

Eftersom han var så imla pigg tänkte jag att han skulle få jobba lite så plockade fram pulkan.
Sist vi provade satte vi fast Vajlo i "bågen" som är med till pulkan men Vajlo tyckte det var skitläskigt när han skulle dra pulkan.
Det var något som lät bakom honom och han kunde inte vända sig om.

Så idag gjorde jag ett nytt försök och tog en långlina och satte fast i pulkan så fick Vajlo dra med sin sele.
Då skulle pulkan hamna långt bak och han skulle ha gott om utrymme bakom sig.
Och visst gick det bättre!
Jag spännde för vajlo och drog igång honom med pulkan och när han började gå och inte tänkte på pulkan släppte jag linan.
Det gick jätte bra tills vi stannade då vart helt plöttsligt pulkan jätte läskig och vajlo vägrade gå..:P
Jag fortsatte gå framåt och ropade och lockade med godis och tillslut tog han satts och började springa han va lite rädd för släden men efter halva turen släppte det.
Han va jätte duktig :)



Efter halva turen fick han speeda av sig på ett fält med en leksak, och han vart heelt tokig!
Sprang som han hade eld i baken!
Sen tränade vi lite på "apport" fast bara på lekstadiet..
Jag kastar leksaken och sen får Vajlo springa och hämta den, han vet precis vad ja vill och springer fram plockar upp leksaken vänder sig och tittar på mig för att sen springa omkring o larva sig istället för att komma direkt till mig :p
Något om verkligen har satt sig nu är hand targetingen - när han väl bestämmer sig för o komma anväder jag mig av hand targetingen för att inte tjata ut honom och det är han grymt duktig på!
Han kommer med leksaken i munnen och duttar näsan på handen, sen får ja va snabb som fanken att ge släppkommandot och hålla fram handen!
Annars hinner han iväg igen för o busa :p

Charm-knutte är vad han är ..
Vart vi än går Vajlo och jag blir vi stoppade nästan varje dag av folk som vill hälsa och gosa, sen kan de knappt slita sig från honom!
Och inte kan ja klandra dom?
Tänk dig själv att du går på andra sidan gatan och får syn på en hund med dom busigaste snällaste ögonen, och som blir helt tokig av glädje bara du tittar på den?
Det är Vajlo, han kan se någon på andra sidan gatan och bli så till sig av lycka!
Så han gör som bara han kan, han viker öronen bakåt vajjar på hela kroppen och viftar på svansen o 110km/h!

Men det är både på gott och ont klart att jag blir jätte stolt varje gång och att det är roligt,
men ibland har folk inget hyfs alls!
Antingen går dom bara fram utan att fråga om det är okej och böjer sig ner för o hälsa osv.

Som härom dagen tex. då vart jag vansinnig....
Jag gick ner till grillen för att köpa mat och binder Vajlo utanför strör några godisar innan ja går in, han sitter ca 4m från dörren och jag har full uppsyn över honom hela tiden.
När jag går in går det ut ett sällskap på ca 5 pers.
Jag ser som väntat att Vajlo tittar upp och viftar på svansen när dom går förbi, då stannar en av killlarna och går fram o böjer sig över honom för att klappa Vajlo.
Jag blir vanissig och flyger ut genom dörren och frågar va fan han håller på med - inte fanken går man vel fram till en hund som sitter ensam och uppbunden?!
Chockad över min reaktion svarar killen - "han blev så glad att jag bara ville hälsa ja tycker om hundar".
"Må så hända sa ja men inte fan går man fram till en ensam hund som är bunden hur glad den än är?
För det första så är det inte sjysst då han sitter fast utan någon trygghet, och för det andra kan han göra sig jävligt illa nu när det är så halt ute om han fösöker hoppa och han sitter fast."
Rätt stötta gick dom vidare till bilen och mummla nått om psykkärring och larvig och ja gick in för o betala maten och gick hem..
Man kan tycka att jag överreagerade och  kanske tom är lite överbeskyddande men jag tycker fasen inte att det är okej!

Har man inget som helst folkvett?!